Mirakeltid!!!

Blåsippor på vår åker!

Det är en tid för mirakel just nu.
Våren gör så att naturen lever upp och även, vi,
människor känner av det.
Luften känns friskare, solen återkommer
 och vårblommor möter oss, nästan, vart vi än går.
TÄNK att det återkommer år efter år!
Bara det är ett mirakel!

Ledig några dagar

Åh vad skönt det är att få vara ledig några dagar!
Jag har jobbat en 7-8 dagar i rad nu och nu väntas lite långledigt.
Behöver det så väl!
Ska bland annat försöka "leta upp mitt hem", ja ni som kan ha det lite stökigt ni åxå vet vad jag menar.
Få ordning.
Få undan.

Och när man fått det då är det extra skönt att unna sig att sitta framför en bra film och njuta av kaffet och Livet. Ibland har jag förmågan att låta stöket vara, men det är bara för att jag har en plan för hur jag ska ta itu med det.
Jag har bestämt mig för att ta det när jag INTE jobbar så det får oftast vara till en ledig dag. Naturligtvis gör jag det nödvändiga, disken, tvätten och lite plock, men att ta en rejälare röjning får vara till en ledig dag.
När man arbetar mer regelbundet än vad jag gör så är det lättare att ha andra regelbunda vanor också.

Jag har väldigt oregelbunda arbetstider och vet ofta inte i förväg om jag arbetar kväll, dag eller natt. Ibland även dygnspass, eller 12h dagspass. Inte orkar man göra så mycket hemma om man jobbat 7.30 -20 t ex! Det blir mest nedvarvning och sömn på det, i alla fall för mej.

Därför är det GULD VÄRT att som nu få vara ledig några dagar.

Då kan man ha tid med lite GULDKANT också, som igår då jag kom hem från jobbet vid femtiden. Då gick hunden och jag och spanade på vårt blåsippeställe på vår åker. Det blommade väldigt många båsippor där! Underbart att se. Ett vårteckens som jag kikat efter redan under min barndom. Samma ställe, faktiskt! som där jag kikar efter blåsipporna idag.
Såg också tranor igår, eller var det möjligen hägrar som hägrade?;D

Snart ser vi också detta säkra vårtecken då jag och övriga häxor i vårt avlånga land beger oss till Blåkulla. Det ska som vanligt bli roligt att återse andra likasinnade, byta recept och trollramsor samt dansa hela natta:D

Superlativ

kan göra mig lite försiktig, lite skeptisk men det beror på hur de sägs och vem som säger dem också.
Är ödmjukt tacksam för flera positiva ord som nått mig de senaste dagarna.
Ibland tycker jag att jag kämpar i lera och inte kommer någon vart och känner mej allt annat än "Superlativ"!

Ord jag fått höra bara sen i går är: "Du är så modig!" "Ödmjuk" mm
Vet ju inte vart man ska ta vägen.
TÄNK! att det är så mycket lättare att ta ris än ros... man svarar lätt nått i stil med :
"Äsch, den här gamla trasan!"

Det är så oerhört svårt, dessutom, att se sig själv utifrån... objektivt... ja det är svårt.

Jag brukar försöka tänkta att de flesta, eller kanske alla, gör så gott de kan just då utifrån de saker de vet, kan, förstår och har möjlighet till ( finns alltid saker som kan begränsa oss, vare sig vi vill det eller inte). Det är en tröst att tänka så, hjälper många gånger men ibland förstår jag inte ändå.

När jag, av någon anledning, känner att jag faktiskt inte gjort så gott jag kan så händer det att jag känner av ett dåligt samvete. Det brukar inte svida till så ofta nu när jag är i vuxen ålder. Det är skönt, oftast kan man nämligen rätta till ett misstag om det sker.

För det är så sant som det är sagt:

Ta fram trollen i ljuset så spricker de!!

De flesta problem, eller situationer går att lösa till och med de som man ALDRIG trodde skulle bli lösbara.
COOLT!

Snart påsk

Skrev om dagarna i påskveckan, förra året, till påskl. Länkar till det inlägget här:
http://www.ladyintuitionstardust.com/2011/04/paskveckan.html

Våren är här!
Snart även påsken!
Vi lever i en ljuvlig tid!

Jag borde slå av lite på takten, njuta av solen och hinna SE människorna kring mej bättre...

Vad borde du göra?

You

You are not the one I thought you where ... and I´m very pleased, by the way;D

"You can´t step inside here, this is a trap."

Maybe I'm too tired to write some clever things in this blog, right now.


Maybe I´m just a fool don´t seeing the sign:

You can´t step inside here, this is a trap.



Maybe I allways will wonder about our love, our life, and what we became?



No, I really know that I stopped wondering deep inside, quite a while ago.

I just go with the flow, with my eyes on the stars and
 my confidence in my soul intact and sometimes whit your hand in mine,



When I thought I was lost, I really found my way!

I know it sounds like a cliche and maybe it is, but it´s my cliche and I keep it;D



Just:

"Hold on tight to your dreams!"

Var sak

har sin tid, vart företag under solen har sin tid...

Nu ska jag gå och lägga mej.

Tack för idag, alla fantastiska människor som varit en del av denna underbara fredag!

Så underbart att vara en del av "The never ending story";D

Keep the fire burning!

Fick ett infall för, snart, två månader sedan.
Jag skrev på facebook till mina vänner och efterlyste
folk som ville göra mej sällskap i vintermörkret vid en brasa.
Det blev napp!

Ett litet troget gäng samlas vid en sjö i närheten och eldar brasa, oftast en gång i veckan.
Vi samtalar om Livet i stort och smått, i allvar och humor.
Händer också att vi är tysta tillsammans....

Vi har grillat, bakat pinnbröd över elden, kokat soppa som blev delikat ( två varianter),
delat bröd, börjat lära känna varandra ( vi kände varandra bara lite på ytan innan, inga folk som jag direkt umgåtts med men "vetat vilka de var", så som det ofta är på mindre orter )  och kommit till insikter.
*Någon har till och med blivit med insekt, ha ha. Fluga:) *internskämt;D

Jag tror att detta är mycket nyttigt och dessutom väldigt naturligt för människan!
VAR någonstans samtalar vi bättre än framför en lägereld?
Det måste vara människans naturliga samlingspunkt.

Vill gärna sprida glöden vidare så att andra också får ta del av denna fantastiska upplevelse!
Dra ihop ett gäng där du bor, i din närhet!
Se vilka tankefrön som sprids!
Du kommer inte att ångra dig!!

För mej sätts det frön vid brasan,
 sen jobbar min hjärna och själ med det under veckan till nästa gång,
oftast mer omedvetet än medvetet.
Det känns fantastiskt bra för både hjärna, hjärta och själ!





OBS!!! Tänk på säkerheten då ni eldar! Elda i iordningställda eldstäder och ha vatten till hands! klicka här och läs om säkerhet vid eldning utomhus!!!!

Mysigt att elda brasa medan skymningen sänker sig.

                                        "You can´t start a fire without a spark;)" 

Man slipper famla ensam i mörkret om man tillsammans tänder en brasa!

Apråpå det:  

Att hinna...

Har en liten sidoblogg http://cattatanker.blogspot.se/ där jag inte skriver alls ofta.
Idag blev där en rad.

Funderar på detta att lyssna till sig själv. Hinner människan göra det i dagens samhälle?
Hinner vi och har vi förstånd att verkligen lyssna på själens och kroppens signaler?
Förstår vi, bryr vi oss om att analysera, eller åtminstone bara minnas, en stund av nattens drömmar?
Dagens drömmar då? Hinns de alls med?

Jag har alltid förstått att det är viktigt, dock har jag ibland, i perioder, glömt bort det.
De senaste åren har jag blivit mer och mer medveten om detta.
Vi har en massa budskap till oss själva, och ibland även till omgivningen.

En del av att förändra världen positivt ligger i detta att vi vågar, tar oss tid och bryr oss om att lyssna på varandra och på oss själva!!!

"Den som har öron han höre" Eller mer modernt "Den som har öron hen höre":) eller ok "Den som har öron han/hon höre" strunt samma, lyssna;P

Det här är RFSU - gillar deras presentationsfilm!!!

Det här är RFSU
Vilken härlig presentationsfilm!
Fick för mej att halka in;) på RFSU´s sida idag och tittade på denna lilla coola presentatiosnfilm!

Take care out there;) everybody, every-body! U2:D

Ingen tävling

Livet är ingen tävling
vare sig det gäller grejer, pengar, upplevelser eller känslor.
Livet är ingen tävling
Vill bara hjälpa mej själv att komma ihåg det:)
Nä någon tävling är de inte, men det är bra att vara modig, stark och lycklig!
Inte alltid kan man vara modig och stark, ibland kan det vara jäkligt svårt att vara lycklig men jag är glad för att mitt spel är "stämt i dur";)

"Blopp!"

Blopp, ja, så föll jag ned i ett svart hål. Eller nått liknande.
Tror jag fick migrän fast jag aldrig haft det innan, det är det enda jag kan få det till.
Ont i ögonen och en märklig huvudvärk som kom och gick, mest kom.
Till slut fick jag ge upp mitt dygnspass på jobbet, kalla in en kollega och be en av sönerna komma och hämta mej, köra bil själv var det inte läge för!
Stora tröttheten kom, så väl hemma gick jag och la mej . . .

Idag, matt men på väg tillbaka.
Stackars de som ofta eller återkommande har migrän.

Nu gläd jag åt att vara på väg "Back on track":)

Älmhultspöjkarna i The Creeps:)

Felicia försvann

Har precis, igår, läst Felicia försvann av Felicia Feldt.
Hon är dotter till den berömda supermamman Anna Wahlgren.

Jag har beundrat Anna Wahlgren, hennes Barnaboken är fantastisk.
Den har INTE varit min bibel men jag har funnit stort stöd i den.

Felicia har inte haft en fin barndom. Den är förvirrande.
Hennes bok består av minnesfragment och hon lägger inte upp dem i tidsordning.
Jag misstror inte alls Felicia, det känns som hennes text är det som står MELLAN raderna i Annas "Mommo-böckerna", "Självtriologiska" ha ha ha, självbiografier av Anna W.

När jag läste Mommoböckerna  tänkte jag "undrar hur barnen känner"
 och jag grät när jag kom till tidpunkten i boken där lille Aron dör.
 Aron är ett av Annas barn och han dör under den tid då Anna och barnen ( en del av barnen) bor i Egypten.

Sanningen av hur deras Liv såg ut ligger kanske mitt emellan allt det fantastistka och hemska i Mommoböckerna och det förvirrade och sargade i Felicia försvann?
 ATT det var förvirrande betvivlar jag inte.
Att flytta ca 20 ggr på 18 år, under sin uppväxt, kan nog sätta sina spår som just förvirrning.
Att byta styvpappa varannat år eller så, också.
Att bli tafsad på av olika män som kommer och går i familjen, är fruktansvärt äckligt, stackars tös!
En stor käftsmäll och spark mellan benen på dessa män,
vill knappt ens kalla dem män, så det får bli ynkryggar i stället...

Att Anna haft problem med spriten var väl ingen hemlighet och hon har nog aldrig stuckit under stol med att hon gillar att dricka.

Att syskon i en skara upplever sin uppväxt olika är inget ovanligt, tror nästan det kan vara mer vanligt att man tolkar händelser på olika sätt, mest beroende på person och ålder man befinner sig i då händelsen inträffar.

Har du läst Anna Wahlgren?
 Läs i så fall också Felicia Feldt!
Bilden blir mycker mer hel även om den fortfarande krackelerar här och var...

A working class hero is something to be!

Gamla låtar som jag hör med nya öron.
Eller med gamla öron men med nya perspektiv.
Har alltid förstått att Lennon var trött och förbannad när han skrev Working class hero
och nu lyssnar jag igen och den går rakt in i själ och hjärta på mej, berör mej så att jag får tårar i ögonen.
Samt lite glädje för jag vet att jag är inte ensam om att tänka som jag tänker, även om käre John gått vidare så finns det många som har en tvekande syn till det rådande samhället.
Jag är ganska anpassad, jag gör ingen revolution, jag jobbar och mina barn har gått i vanlig, kommunal skola, ingen hemundervisning, för vi ska ju ändå orka leva i det här samhället för ingenting ändrar sig över en natt så det är väl lika bra att man lär sig reglerna någotsånär i alla fall MEN:

Glad blir jag av människor som vågar tänka själva, barn som vuxna.

Mycket glad är jag att jag har flera vänner att diskutera Livet med, det Levande, riktiga Livet,

det berikar verkligen.

Fantastiskt är det att återupptäcka musik som jag hört sedan barnsben, via radio, pappas skivor och stora systrars musikval.

 Det är fantastiskt att förstå hur och vad som präglat mej.

 Och fantastiskt att jag inte stagnerat, att jag har en hjärna att tänka egna tankar med, en själ som är fri och fantastisk och ett hjärta som klappar, oftast, på rätta stället:  och ja jag får säga det själv!

 För det får man, bara så Du vet;)

Bilden är inte så suddig, konturer finns. Det känns skönt!

Det ligger i tiden

och det är inget farligt, men vi kan få för oss det eftersom vi är "drillade" till nått annat...

Jag funderar och skriver om relationer.
Tvåsamhetens lov sjunger jag inte, trots att den är underbar så länge den är underbar... Ungefär så.

Jag tror att tiden är mogen för människor att inte vara så snåla med sin kärlek, att vi kan ha flera olika slags relationer med andra människor UTAN att det skulle betyda att man nödvändigtvis har flera sexuella relationer.
Sex är nämligan inte alls så stor del av tillvaron som media vill få oss att tro!!!
Även om det är mycket viktigt så är det ett snedvridet fokus på det, anser jag.

Närhet är nog ett mer grundläggande behov.
Även om fortplantingsbehovet kan vara, jag menar ÄR, starkt.
Att få klappa nån på axeln, eller på kinden, att få en kram och att få stå och hålla om.
Att till och med "Samsova" utan att det betyder att man har en traditionell relation, är heller inget livsfarligt. Det faktum att man faktistk "bara" sover ihop med en arm om varandra, kanske, kan vara svår att förstå för en del?
Jag förstår att allt detta med hur vi ser på  relationer kommer att förändras i en explosion ganska snart,
det har redan börjat pyra. Gnistan finns!!!!

Jag hör det av mina vänner, via mina jobbarkompisar, läser, tänker själv ( ja minsann;)) och det räcker med att ta ett litet steg ut i cyberspace och kika in på vilken datingsida som hest så förstår man att något har förändrats och det mycket.

Kanske inte så mycket förändrats i beteendet även om kontaktställena har förflyttats från krogen till internet, men att folk är öppna med sitt sätt att vara.
 Att man kan vara singel men inte ensam.
Nu är det väl revolution på gång?
 Ja jag tror det och jag tror att detta kommer att påverka mycket mer än vad vi kan överblicka här och nu.

Det här Livet kräver respekt, kärlek och ärlighet, vilket kan vara nog så jobbigt men är kanske det enda sättet som vi kan leva just ärligt och respektfullt mot oss själva och andra?

Själv är jag singel eller snarare FRI-HET;D som jag tycker det är kul att kalla det.
Det betyder inte att det inte finns en människa som känns som min livskamrat på ett sätt.
Kanske mer än en utan att det betyder att man har sexuell relation med flera.
Jag har både kvinliga och manliga vänner som jag inte vare sig samsover med eller gör annat med som känns som personer som jag önskar ha livslång vänskapsrelation till.

Men att tro att en annan människa ska göra mej lycklig?
Kom hit och gör mig lycklig?!!!?
 Det är väl ändå att smita ifrån sitt eget ansvar?!!!

"Ta ditt liv i dina egna händer och något fantastiskt sker,
 du har inte längre någon att skylla på."
Sa någon klok människa, det ligger väldigt mycket i det.

Det här med familjebildning då?
 mamma pappa barn?
Det ena behöver inte utesluta det andra!
Kanske kan de barn som lever med flera vuxna få mer uppmärksamhet, mer stimulans, det finns alltid någon att prata med, leka med, gråta ut hos. Kan det vara så?
Det har varit så för inte alltför länge sedan, då man levde flera generation tillsammans, kanske en mormor, en farbror en mamma och en pappa, nån kusin och så barnen under ett och samma tak. Kanske den här isoleringen i "mamma, pappa och barn-tänket" är en övergående historia?

Själv gillar jag ordet stjärnfamilj , jag tycker det är underbart vackert både som ord och som företeelse.
Hörde ett radioprogram en dag, eller en del av ett program där det var en familj som bestod av fyra vuxna och ett barn, än så länge. Två av de vuxna hade varit gifta och var de biologiska föräldrarna till barnet, men sen hade de skiljt sig, fast inte på papret och träffat varsin ny partner men enats om att de skulle bo tillsammans alla fyra för barnets skull. Och som en av de sa "Vem som går i säng med vem är väl mindre relevant?!"

Det är lätt att sitta och tänka och tycka, ha fria tankar i sin hjärna en annan sak att få saker och ting att fungera i praktiken. Just nu är jag mer teoretiker än praktiker. Men som sagt, jag tror att det här är i sin linda, vi kommer att få se/uppleva mycket stora förändringar när det gäller det här. Själv går jag runt som en Alice i Underlandet och tittar mej glatt och förundrat ikring, tycker Livet är magiskt och mycket mycket spännande och att SÅ många fantastiska människor finns!!!

Jag träffar mycket intressanta personer och lär mej fantastiskt mycket när fokus på att hitta en livskamrat är lagt åt sidan.

Lever det Levande Livet.

Lev så det känns rätt för dej!
Hys stor respekt för alla människor du möter!
 Det är små råd jag kan ge, utan att utge mej för att vara någonslags expert.
Vi är alla medvandrare på den här resan!:)

Mer o mer

blir jag den som jag sant är.
Det känns verkligen skönt.
Okonstlat, enkelt, lugnt, tillfreds, tillförsikt, tillit, mycket till och lite från:)
 Det finns inte mycket begränsningar, förutom de vi sätter själva.

Att leva och att visa allt levande respekt,
 det är inte lätt men det är målet eller snarare vägen;)

Gå försiktigt och glöm ej vila längs vägen!

Livets stig? I så fall finns den på Ivö:)

Något som leder oss

Jag tror på något som leder oss.
Något som leder oss om vi låter oss bli ledda,
om vi vågar lyssna inåt, om vi vågar leva med hjärtat och själen som ledstjärnor.

Jag tror på Livet, du kan kalla det Gud också om du vill.
Den skapande kraften.
Naturen.
Jag vet också att den blivit så missbrukad och utklädd att det är svårt att se den ibland,
den goda skaparkraften!
Jag tror inte på EN sanning i EN religion.

Det jag tror är att all religion är människans sätt att försöka förklara
Det stora Hela som vi anar finns men inte kan greppa...
då är religionen bra att hänga upp sin världsbild på.
Inget konstigt alls i det.
All respekt för alla de miljarder människor som väljer den vägen.

Det kommer till mej på skogspromenader, i drömmen, i meditation och via andra människor.
Budskap, ledstjärnor, ibland kan det vara provocerande saker som sker/dyker upp och det är ofta de jobbiga sakerna som utvecklar oss bäst och mest. Prövningar? Ett gammalt ord, kanske är det det som det handlar om , prövningar?

Ja jag tror på något som leder oss, har sett så mycket att det känns som det enda logiska.
En stor tröst är det, för i och med den tron så tänker jag ofta:

"Allt är som det ska vara, just nu!"

Det står också i biblen: "Var sak har sin tid"¨och
Nu är det tid för mej att sova... fortsätter säkert på detta ämne en annan gång:)
Sov gott och överlämna dej till Livet att leda dig rätt!;D

Tänk om

Tänk om vi hade en annan typ av samhälle.
Ett samhälle där konsumtion och produktion inte var "Guden" ( Mammon).
Där ingen, INGEN, ingen tjänade på krig.
Där ingen tjänar på att förstöra jorden..

Fast så är det egentligen...
Ingen tjänar på krig och ingen tjänar på att förstöra jorden, det finns bara förlorare.
För de som tjänar på det nu, i deras "karmakläder" skulle inte jag vilja vara...

Vad skulle vi lära våra barn i det samhället?
Och vad vill vi lära dem nu och här?

Tänk om:
Vi lärde alla barn, världen över, samt att alla vuxna levde som vi då lärde,  att värna naturen.

Att göra så lite påverkan som möjligt på naturen och ta med den aspekten i alla val vi gör!

En självklar respekt för Livet, Naturen, oss själva och varandra!

To tired blues

"Jag är trött
jag är led på fabriken"

Så börjar en dikt av Dan Andersson och den fortsätter "Jag vill hem till snöhöljt bo"..
( hela dikten finner du här, den heter passande nog Hemlängtan! )

Återkommande i mina funderingar är det här med tid och pengar.
Länkar här till ett äldre blogginlägg om just det.

Nu är det dags igen, för den stora funderingen.
Och det handlar inte om EN fråga, det är många frågor som dyker upp.
T ex:
Hur mycket tid vill jag ha hemma?
Hur mycket tid vill jag ha med mina arbetskamrater kontra mina familjemedlemar?
Hur mycket pengar måste jag ha för att ha tak över huvudet, mat för dagen, kläder och värme t ex ved, pellets, huslån eller hyra?
Hur mycket "måste" jag ha utöver det?

Vad är viktigast i mitt liv?
Och vad är status och vad fan är "Hög standard"!?!?

Där och då gjorde jag valet, jag skulle inte stressa.

Skymningen sänker sig över Gröna huset, jag och djuren går ner i tempo.
Dagen har varit både intensiv och lugn, en härlig kombination.
Som sött och salt kan vara kittlande för smaklökarna.

En oplanerad och ledig torsdag.
Inte något märkvärdig.
Jag skulle till Älmhult och lämna "kollektivbilen" jag är delaktig i,
samt uträtta ett mindre ärende på biblioteket.
Något försenad kom jag iväg och insåg då bilen parkerades att det skulle bli snålt om tid.

Där och då gjorde jag valet
att jag inte skulle stressa.
Var det meningen att jag skulle ta kl.10-bussen hem så skulle jag det,
och var det inte meningen så fick jag ta nästa om går vid 12-tiden..

Det blev det senare alternativet, vilket gav mej mer tid på biblioteket.
Jag plockade på mej fyra böcker ganka snabbt, en med litauiska dikter, en om kärlek, en om svenska urskogar och ytterligare en bok.
Eftersom jag hade så gott om tid kunde jag ta mej lyxen att titta igenom böckerna och inte bara hasta iväg med dem.

Så jag tittade, läste lite och kände efter.
 Någon bok behöll jag för att låna, några satte jag tillbaka på sin plats. En fuskade jag med, då jag ej fann rätt hyllplats igen, men duktiga bibliotikarer rättar säkert snabbt till det lilla misstaget.

Jag hann också ta en titt på hyllorna med film och det blev ett par filmer att hinna se innan måndag,
då de ska vara återlämnade.
När jag var klar med mitt biblioteksbesök fick jag tänka efter vad jag skulle göra med resten av förmiddagen.

Det blev ett besök på Studieförbundet Vuxenskolans lokaler och där träffade jag en del av den trevliga personalen där. Vi pratade lite om föreläsningen vi var på i måndags med Janesh Vaidya och om kommande cirklar i t ex raw food och Rik-på-riktigt-verkstaden. Att det är internationella kvinnodagen idag hann vi också prata om en stund och om vikten att ta hand om sig för att orka leva och därmed kunna hjälpa andra.

Så gick jag bort till stationen och ämnade vänta på bussen där. Jag hade ca en timma på mej.
Då såg jag en föredetta kollega sitta och äta lunch inne på Stationens Pizzeria-
Min lunch hade jag tänkt intaga där hemma men jag överlade med mej själv och kom fram till att det var dumt att missa ett spontant lunchmöte med denna fd kollega och ytterligare en bekant, så det fick bli en tonfisksallad och ett trevligt samtal innan hemfärd.

Eftermiddagen är en annan historia och nu även kvällen.
Hunden vill ut en sista promenad och jag har mer att skriva idag, innan jag är klar.
Det känns som dagen varit oerhört bra och som om livsrytmen, den hälsosamma, börjar slå rot i mej.
Ingen stress har nått fram till mej idag och det är
 "alldeles, alldeles underbart!" för att citera en alldeles vanlig askunge.

Universum knuffar mej

"Universum knuffar mej åt ett visst håll ibland."
 Så sa en ny vän till mej, helt nyligen, i ett samtal.
För mej var det ett "nygammalt" sätt att se på det som, just nu, verkar pågå i mitt liv.
Jag har varit i sådana perioder tidigare, är ju inte född igår utan - 66.
Det har varit både upp och ner som i de flesta liv,
 men jag hade glömt hur realistiskt och magiskt
det kan vara, samtidigt, då livet vill något med oss.

Just nu är jag härligt klar OCH förvirrad på samma gång.
Väldigt underhållande är att se hur människor jag möter, i sin tur, presenterar mej
för nya viktiga människor, i någonslags ordning som om det fanns en plan med det.
Helt klart kan jag se att de senaste veckorna varit som en skola jag stigit in i.

Olika personer visar mej olika rum i skolan och, ännu så länge, går jag mest runt och tittar, tänker och känner mej för.
Att skolan är den rätta för mej hyser jag inga tvivel om.
Att tiden är den rätta är heller inte nått att tveka på.
Att det är rätt skola för mej, är så sant som jag skriver det här.

Jag har länge tänkt på de ämnen som nu blir aktualiserade genom de möten jag får vara med om:
Vad jag egentligen ska syssla med? ( Lägga mitt LIV på!)
Vad och hur vi väljer att lägga/använda tiden!
Tiden som utgör våra liv...

Tydligt känner jag hur universum, inte knuffar mej, utan föser mej framåt på den här stigen som  utgör skolan jag går i. Det finns många skolor i Livet och denna är spännande och obligatorisk för mej, jag tror nämligen inte jag kan varkens skolka eller hoppa av ostraffat.
Tack ni som, hittills, visat mej runt på "skolan" och ni som redan gett mej en liten försmak av er lektion!

Amazing people!

Hallo everybody ( and souls;))!

I will today try to write in english, spelling in english is not my strongest side so please be patient with that, but with God´s, and Google Translate´s help I think and hope  it will be readable;)

First I want to  thank Janesh Vaidya for a fantastic evening.
Every word he sad was importent to me, and I think for all the people who come to hear him.
It was word of wisdom!!!

That is what he talked about Ayurveda. Ayur is the word for Life and Veda is the word for knowledge.
If you want to check out more about Janesh you can visit http://janeshvaidya.com/ and also read his books.

For me it was really a good lesson he gave, and a continue on the road I walk there I very often meet amazing people!
And all people are amazing and talanted in some way. We have to find our way and take the time to se ourselves and other!
The only thing we have is now!

Vilka fantastiska människor

jag får äran att lära känna!
Och har äran att känna sedan länge.

Både nya och gamla vänner är berikande.
Tänk att:
En har nycklarna till paradiset.
En annan vet vägen till Fant-asien;)
En tredje vet att jag vet att h*n vet att jag vet...

Alla människor bär på en historia, alla människor ÄR en historia.

Var i ett samtal nyligen om relationer.

Vi talade om olika sätt att ha relationer, hur man träffas, hur tycke kan uppstå och hur det är att lämna ett förhållande och att det inte behöver vara ett misslyckande för någon.

En i samtalet undrade vad vi andra sökte i ett förhållande.
Och svaret blev först bekräftelse.
Dock har jag nu funderat på det och jag tror  det är ett felaktigt svar, för mej.

Svaret är, naturligtvis, individuellt, men jag tror på närhet, som kan vara både fysisk, psykiskt och rent själslig/andlig, en samhörighet som är unik, en tillit som är unik, "outstanding", och jag tror att vi är till för varandras utveckling.

Därför kan man "bli färdig" med någon utan att det är ett misslyckande att förhållandet tar slut.
Det är som om man har ett uppdrag i varandras liv, man hjälper till att utveckla fast det kan verka som man "invecklar" istället;P

Har hört liknelsen att man är diamanter som slipas mot varandra, eller av varandra.
Liknelsen är vacker.
Jag vill benämna det levande människor som växer, utvecklas och vågar möte Livets alla sidor även de som är mindre angenäma.
Jag tror också att en del är rätt för varandra hela Livet och en del är bara ämnade att följas åt en liten tid.

Och en del väljer, medvetet, att inte ge sig in i nått förhållande av olika anlednignar och det är också mycket intressant.

Människan är intressant, Livet är magiskt ......
Bäst omfamna det medan man har det!

Även om allting finns alltid, så är vi just nu VI och NU och HÄR!!!



Promenad i Göingeskogen med en underbar sjö i närheten!



Att elda en brasa

en lördagskväll, eller för övrigt, vilken kväll som helst
är magiskt.
Ännu mer magiskt blir det om man samlas lite folk kring den där elden.
Tystnaden, då elden sprakar, och samtalet/samtalen som uppstår.

Funderingarna.
Är man vid en sjö, just i denna tid som nu är,
 kan man höra isen sjunga.
Den spricker och skjuter i väg olika märkliga ljud.
Andra ljud som uppfattas i den månbelysta kvällen, just i denna tid,
är gässen som flyger.
V formationer som vi inte ser, men kan höra!
Inte vingslagen direkt men deras kommunikationsljud.
Ett rytmiskt ljud som troligen hjälper dem att hålla ihop och finna rätta vägen.

Så som kanske vi hummar om någon är på väg åt fel håll?
Fast positivare, för de "hojtar" inte om att någon är på fel håll, jag tror de hojtar om att
 "Vi ska alla tillsammans komma fram"....
Det har nog vi, människor, en hel del att lära av!!!

Att elda brasa är nog lite underskattat.
Eller inte?
Alla säger sig tycka att det vore mysigt.
Inte så många gör det, bara sådär.

Det är inte så svårt.
Man tänder en eld.
Ibland sår man frö med samtal, ibland tänder en eld en gnista...
Ibland vice versa.

"Har man tagit fan i båten..."

Ja, har man tagit fan i båten får man ro honom i land.
Så lyder ett ordspråk.

Man anar ugglor i mossen och det ligger en hund begraven.
När nöden är som störst är hjälpen som närmast.
Som man bäddar får man ligga.
( eller mer modernt:  OM man bäddar får man ligga;))

Det är en märklig sak med sådana här meningar, ordspråk.
Först är de bara ett gammalt talesätt, just ett ordspråk.
Då är de roliga och bra, och man tror att så är det nog.
Sedan när man, verkligen, skjutit nära och inte, då, fått någon hare,
 eller man  haft fan i båten och fått ro honom i land, innan man kunde andas ut,
 och man bäddat illa och därmed fått ligga, förbaskat, illa DÅ vet man att de är sanna.
 DÅ vet man vad de innebär!

Det är DÅ man förstår att gammal är äldst, högmod går före fall och att om man gräver en grop åt andra faller man oftast själv däri!

Vill du läsa fler ordspråk?
Ta en titt på: svenska ordspråk!