Mångalen

När jag var barn var det väldigt mycket tal om månen. Då jag var nästan tre år, sommaren 1969 landade de första människorna på månen ( får vi förmoda?). Och här hemma drömde jag om en egen månraket. Kanske var det året därpå som jag byggde en tipiliknande märklig byggnad med en upp&nervänd kaffekanna på toppen.
Det var min egen raket det. Mina systrar, som är äldre, lär han tyckt att min raket såg komisk ut. Komisk och inte kosmisk, alltså.
På nätterna, eller det var kanske dagtid, drömde jag om att det skulle komma ett specialtåg på järnvägen. utanför mitt hem, och samla upp alla människor som ville med till månen! Men det kom aldrig nått annat tåg än vanliga godståg från Volvo i Olofström och de gula-orange rälsbussarna.

Några år senare, då jag var 6 år, 1972 slog sångaren Ricky Wilde igenom endast 11 år "gammal" med låten I am an astronaut! Ja, du kan ju bara gissa vem som gillade den mycket och jag tror faktiskt att det var den fösta skiva
 ( singel) jag hade som var min alldeles egna!

Nu som vuxen kvinna är jag väldigt fascinerad av månens kraft. Den styr hav och levande ting på vår jord. En kvinna, en barnmorska som förlöste ett av mina barn, berättade för mej att vattenavgångar vid förlossningar är mycket mer vanligt vid fullmåne! Och att då hon var i Afrika och arbetade ute på landet ( tyvärr vet jag ej i vilket land!) i en liten by, där invånarna levde väldigt primitivt i våra mått mätt och i samklang med naturen, ja då menstruerade samtliga kvinnor vid fullmåne och de flesta barn i den byn föddes också vid fullmåne. Väldigt intressant, tycker jag. Tror hon hette Christina, den barnmorskan, som berättade för mej om sina upplevelser i Afrika. Härligt när man får en sådan kontakt direkt, förresten. Så att man börjar dela med sig av  livsberättelser!
Det var ett sådant möte.
Det är nu ca 24 år sedan, jag träffade den barnmorskan.
Tiden går.
Ett månvarv i taget.

Mån-temat fortsätter i min musiksmak, här en låt jag gillar mycket. REM, håll tillgodo, gott folk!

Avfärda mej som tokig

"När jag ser mej själv i spegeln, så vet jag vad jag ser.Det kallas för en människa, varken mindre eller mer!"

En gryning vid sjön.

Mina trötta ögon ser ut över sjön. En eka långt där ute guppar fram, det ser ut som det är en ensam person som sitter i den och metar. Så skönt vara ensam vid eller på sjön.
Gårdagskvällens värme i färskt minne, vännerna, brasan och soppan. Allvaret och skratten.
Det känns gott inuti. Känner mej stärkt. En fågel skriker i närheten. Dimman lättar.

Mina öron vilar från samhällets ljud, från bilar, tv och radio. Från människor, hörs inte ett ljud här just nu. Bara mina egna tankar och känslor.

Alla människor är viktiga. Alla människor, men de som verkligen stärker den som är jag, långt där inne, det är de jag ska och vill umgås med. Ety jag kan inte hinna umgås med hela världen. Det är en fysisk omöjlighet, psykisk också. De människor som stärker den jag känner att jag verkligen är, är inga Ja-sägare, de håller inte alltid med mej och vi skulle visst kunna bli oense. Det är inte det, det handlar om. Inte att inte bli emotsagd. Att få motstånd är nyttigt, för stora och små, i lagom dos och helst vid rätt tillfälle.

Att elda en brasa. Finnas i värmen, gemenskapen. Sitta vid lägerelden, tillsammans, värmer långt in i själen.Prata eller lyssna till brasans ljud.
I vardagen kan det vara då vi behöver stå på oss, som vi hämtar kraft i de som står på vår sida, de som stärker inifrån, de som intuitivt verkar känna eller iallafall, vill oss väl, de som gör att vi inte ger oss.
För egen del de som påminner mej om att jag aldrig mer ska arbeta heltid som anställd, att jag ska sträva mot ett friare Liv, skriva mer, och en massa annat, kanske saker jag inte ens vet än,.Ja troligen. 

Fiskaren där ute ser ut att få napp. En krusning går över vattenytan.. Det blåser en kylig vind över göinge-skogarna. Det är november. Kanske är hen ute med båten för sista gången i år? Kanske ska den tas upp, efter denna fiskefärd? Jag drar mössan över huvudet. Det är dags att röra på sig.

Jag tackar för de människor i mitt Liv som stärker mej att vara den unika människa jag är, och hoppas ha samma effekt på en del människor som jag möter. Vi är alla unika människor. Jag gillar när det får synas och verka inifrån och ut. Och det känns bra när jag låter det vara, inifrån och ut. Det är då ni ser mig med ett "hippiesnöre" runt huvudet. That´s me;)

Vi föds som original, låt oss inte dö som några kopior!

Scarf runt huvudet håller, de alla, tankarna på plats;)

Dubbat på tyska och lite Hill street blues!

Ser att det är mer än en vecka sedan jag var inne och skrev här senast, det glesar ut sig lite och tiden springer på.
Igår kväll var jag, efter jobbet, på studiecirkeln i byn där jag bor. Cirkeln jobbar med vår byaskola, fakta, materiel och skolkort från skolans tid i bruk samlas in. Det är riktigt intressant. Jag hinner tyvärr inte vara med så ofta, mest pga av jobbet då jag arbetar många kvällar då cirkeln är. Men de som är där oftare än jag, jobbar hårt och det blir en fin samling fakta och många fina bilder. Sen är ju det allra viktigaste med en sådan cirkel att vi träffas och har trevligt. Och trevligt är det verkligen!

Annars kan jag rapportera att årets första snö har fallit över Göingeland. Känns lite kul,  men inte så oväntat att jag fick rätt i "min spådom" att: innan november är slut har vi fått första snön. Först var det bara snöblandat regn men det övergick i riktigt snö och idag på morgonen var världen ganska vit, här utanför.

Dagen innehåller eldning, lite hjälp till en kompis samt arbete. Sedan väntar lite ledighet då jag hinner träffa en del av de mina. Tror det dräller hem lite underbara stora ungar imorgon minsann, det är alltid roligt!

Lite tysk text skadar inte, så länge de inte får för sig att de ska dubba Dylan också;)

Ha ha, gör inte så mycket, för det där är ju ändå inte Dylan som sjunger;P

Från det ena till  det andra.
Det finns mycket i världen att fundera över. Just nu tar jag min inte SÅ mycket filosoferingstid, inte i ensamhet, men var sak har sin tid. Nu är dialog viktigare, känner jag. Även om jag ska försöka få till mer tid i ensamhet och gärna i skogen. Ensamtid eller tillsammans med de allra närmaste. Det är vila för själen!

" Take care, out there!"  som de sa i, ja vad hette den där amerikanska polisserien som gick urbota länge och som vi "alla" såg på den tiden det begav sig.
Nä, förresten, han sa "Be carful out there!" Polischefen i Hill street blues!

Empatiövning

Läser nu en gammal bok om personlig utveckling. Det är roligt och fascinerande hur rätt böcker hamnar i ens händer precis i rätt tid. Mycket i boken stämmer så exakt med tankar jag haft nu i höst. Det handlar om inställning och visualisering, och det handlar också om att verkligen bry sig om andra och att intressera sig för andra.
Det där märkliga med att de människor jag möter, som jag spontant eller efter ett tag har svårt för, säger mer om mej själv än om dem. Och att VERKLIGEN försöka sätta mej in i andra människors tankar och känslor.  Inte för att vi kan det fullt ut, men det är nyttigt att försöka.  Det där som en del människor triggar hos en, vad är det om inte känslor i oss själva.

Visst finns det väl idioter? Det skulle jag vilja fråga t ex Dalai Lama.
( fast kan komma på säkert 100 frågor att ställa till honom och detta skulle nog ha nr 23 eller så på listan;))
Kanske hade han gett mej sitt lugna vackra leende och sagt  'Den som sa det kan va det!" fast i mycket snyggare förpackning. Eller: Vem är jag att döma?

Nä vem är jag att döma?

Säg, de människor jag tycker om, som jag spontant gillar, de som jag vill umgås med, som jag tycker har många goda sidor också mer om mej själv än om dem? Det är en karamell att suga på och en nöt att knäcka.
Någon eller ganska många visa människor säger att allt är en reflektion av oss själva. Då är det kanske så?

Jag kan fundera mej blå eller grön, eller röd. Det spelar ingen roll, svaret menar jag. Filosofi är allra mest frågorna. Det är de som är relevanta;)

Det är hursomhelst väldigt intressant att verkligen tänka sig in i andra personers situation. Åter kommer jag fram till att de flesta, kanske alla, gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar gällande: tid, ekonomi, förstånd, ork, ja förmåga.  Vem är vi då att döma?

Det finns alltid, i stort sett, en förklaring till våra mänskliga beteenden. Därmed inte sagt att alla beteenden är acceptabla.

Blev nog en lite spretig text det här, men jag gör så gott jag kan;) 

Att våga lyssna på andra

Det är viktigt att lyssna inåt, på sig själv.
Det är också, väldigt, viktigt att lyssna utåt. På andra.
Dock, tror jag, att det är viktigt att välja dessa "andra" noga.
Att lyssna till de som stärker den du/jag känner är verkligen du/jag därinne.
Den vi känner att vi är och vill vara.

Vi kan matas med andra människors önskningar om hur de vill att vi ska vara och hur vi ska agera. Men om det inte stämmer med våra egna önskningar, om det inte får oss att må bra, då är det inte de vi ska lyssna till.

Kände det tydligt nyligen. Till och med min egen hjärna och min själ brottades med, hur jag skulle göra i en viss fråga. Som väl är har jag vänner och min käraste som kan påminna mej om vem jag verkligen är.
Det är sådana människor, som inte är vilse i detta samhälle ( inte helt och håller iallafall utan de är VAKNA och kritiskt granskande), sådana som vill dej/mej väl och som medvetet ibland, och omedveten ibland påminner om vägen. Vägivsare i tillvaron!
Som pekar på vägen, sanningen och Livet:)
Tack mina musketörer från eldabrasakvällar, tack mina barn, ni tillhör definitivt mina vägvisare, tack min älskade.
Gott med människor man kan säga till att : om jag någonsin påstår att jag ska bli "karriärnissa" och bla bla bla, slå mig hårt i huvudet då så jag landar på Moder Jord igen. Det är inte mitt uppdrag här!

Ibland kan det faktiskt räcka att lyssna på rätt musik, Janis Joplin, Wilmer X eller Perssons pack till exempel!

Det vänder!

För en vecka sen, ungefär, var jag trött och såg ingen ände på allt jag skulle göra och hade tagit på mej i ansvar och "slit och släp", hujedamej!

Och nu, tankat bra samvaro med mitt hemmavarande barn, träffat ett par av de utflugna också, vilat mej, umgåtts med Kärleken som jag kan prata både humor och allvar med, läst ut en bra bok, träffat viktiga vänner, pratat med min "gamlaste" ( ja som jag känt längst) väninnan. Ja landat i tillvaron igen, på mina stora fötter!
Andra viktiga saker jag gjort för att må bättre igen, förutom ovanstående, är att jag lyssnat inåt när det gäller jobb kontra fritid, spelat trumma och sjungit en trudelutt med min ena musikerson. Det är sånt som behövs för att jag ska komma ihåg, på riktigt, vem jag är och vad jag gör här!!!!

Ni som har öron ni hör och ni som har ögon ni ser, och ni som fattar vad jag menar, ni fattar vad jag menar;)

Novembergrå

I färgernas palett är maj för mej skirt grön, januari vit och oktober eldröd eller orange, ja både ock.
November är dock grå. Grå och mörk. Men även grått har många nyanser, som kan vara vackra i sig eller tillsammans. "Världen är inte svart-vit", som en person jag känner brukade säga och kanske gör fortfarande vem vet. Eller nä, han sa "På den tiden världen var svart-vit." så var det.
När vi växte upp var ju världen lite svart-vit, det såg vi ju på tv och kan så ännu se då de visar gamla filmer;)

Mörkt är det, och det tidigt. De ljusa dygnstimmarna är inte många nu. Det är lite svårare att komma hur bingen om morgonen, det är riktigt mörkt vid 5-6- tiden då vi vanligtvis stiger upp här i Gröna huset, om vardagarna. Som vi vet har var sak sin tid och det är en tröst i mörkret.



"Do you need some time on your own?
Do you need some time all alone?
Ooh, everybody needs some time on their own
Ooh, don't you know you need some time all alone?"

                                                        "'Cause nothin' lasts forever
                                                          Even cold November rain"

Ja det är gott att i november minnas det ljuva september, speciellt så ljus som månaden var i år.
I  september var senast jag och min älskade sov utomhus i ett stilla september rain. Det är stor skillnad på ett ljumt septemberregn och ett kallt november, dito.
Livet är vackert, trots och kanske även tack vare, det grå november.

Intressant blogg

Ibland snubblar jag över en intressant blogg, som nu på morgonen till exempel.
Jag var inne på en bekants sida och såg där länken till denna blogg: http://hostlycka.blogspot.se/p/om-oss.html Här finns hur mycket intressant att läsa som helst, förstår jag. Om barn, familjer i olika kulturer. Jättebra att läsa att "vårt sätt att tänka" inte är heligt, utan bra att få många nya intryck och därmed få lättare att hitta sin egen väg.

Så sant

Det är så sant som det är sagt, eller snarare skrivet:

Insikt.

 

 

Vi är här för att hjälpa varandra. Det tror jag och jag tror det gäller oss alla.
Ibland hjälper vi varandra genom att, verkligen, räcka en hjälpande hand.
Ibland med det omvända.
Det som till synes inte är någon hjälp, men  blir det på längre sikt.
Det är också en insikt.

Konsumtionsboken

Läser flera böcker parallellt, som vanligt.
Vadå EN SAK I TAGET?
Just nu en bok av Bodil Malmsten och Konsumtionsboken - Köpfrossa i en febrig värld. ( plus några andra böcker också... på en o samma gång... Ja jag vet, jag ska strukturera mej;)).
Båda lite förvirrande böcker.
Många tankar blir det i huvudet då jag läser om konsumtion.
Precis som om jag inte funderade på det där ändå... nyttigt, jo men.
Så mycket tankar att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska nysta. Men för att nysta i ett nystan så måste vi ju först o främst se behovet av det, sedan i vilken ände vi ska börja och vi nystar ju inte exakt likadant alla...
Nåväl, bäst att göra som alltid:
Försöka lyssna inåt och se vilket budskapet blir.