En gyllene gåva = idag!

Tidig morgon. Druckit tea och inte tänkt så mycket på någonting.
 Språkat lite med dottern som skulle iväg tidigt till sin gymnasieskola.
Den skolan verkar vara himmelriket, nästan, i jämförelse med den gamla.
Säkert är det också så att man, efter 9-10 år inom samma skola är lite trött på den och
att utvecklingen, nästan, kräver ny miljö och en inriktning som passar det egna intresset mer.
Det märks att det är roligt igen, och sådant glädjer en mamma.

Ekot av Frågan i mej är inte stillad.
Den bara ekar mindre tomt eftersom jag, åter,
fyller mej med energi och styrka.
En styrka som kommer ur den klaraste livsenergi som finns.
En styrka jag tankar direkt från källan.

Flyger i texten och tanken.
Gjorde plommonmarmelad igår.
Den blev god.
Ska koka mer av den varan.
Träden, i vår trädgård, dignar av frukt.
Det blir gott att ha till vinterns nybakade frallor.

En av katterna vill hjälpa mej sköta tangentbordet nu.
Han är leksen och kelen.
Får lyfta ned honom gång på gång från bordet.
En del lär sig aldrig...

Har träffat ALLA mina biologiska barn denna veckan.
Hälsat på den ena i storstaden som verkar kännas som hemstaden just nu.
Vi avslutade dagen med att spela lite kort innan jag tog tåget hem.
Igår spelade jag kort igen, med den hemmavarande sonen.
Spela kort och koka marmelad funkar fint som kombination:)

Sitta i morgonrock och skriva blogg också.
Och att nu, en timma efter intaget tea, ta sig en kopp kaffe.
Funkar fint, minsann.

Idag ska jag inte skynda åt något håll,  (möjligen åt jobbet).
Idag ska jag inte ta några stora beslut om jag inte blir tvungen.
"Idag är en märklig dag, evighet fram och evighet bak".*
Jag ska även idag, mest vara här & nu... för det är egentligen det enda vi har.
(* Alf Henriksson)

Som det står på en del gamla bonader:

"Gårdagen är förbi
morgondagen har vi inte sett
Idag hjälper Herren!"

Själv har jag en trätavla där det står:

"Idag är en gyllene gåva, en skimrande möjlighet!"

Som en kompis till ett av mina barn skrev till mej en gång:
"Du måste sluta vara så positiv;P"

Ha ha, nä jag ska inte det.
Jag ska vara som jag är, på gott och ont.
Att jag är så positiv i grunden, har tagit mig igenom ganska mycket
och jag tror inte jag är färdig än;)

Dagens låt
                                                                                                                             

Please, be patient, because I´m still under construction;)  /C.Carleson

Gåtan

Såg idag, på morgonen, en snäcka, ja en sådan vi i folkmun kallar snigel - en med huset på ryggen.

Det är inte så märkligt att se en sådan, inte ens på morgonen.
Den jag såg hade klättrat upp i ett av mina plommonträd
och satt i höjd med mitt hår, sådär bortåt 170 cm upp i trädet på ett blad.
Där var han/hon, ja hen:)

Jag tog ett plommon och åt, begrundade fakta.
Under detta av snäckan utvalda blad så fanns säkert 200 blad till som den,
uppenbarligen, hade "ratat", valt bort, skyndat vidare ifrån. . .

Jag vet inte om det vilat på vägen upp, om det pustat ut och trott att den var framme...
Om den haft andra favoritblad på vägen upp och jag har inte den blekaste aning om den sneglar uppåt och vill vidare upp mot toppen eller om den är fullt tillfredsställd med att vara på detta blad här och nu.

Jag stod så en stund, åt ett plommon och tänkte inte på det så mycket mer just då...

Stardust och en vit dvärg!

Alltid lär man sig något nytt! ibland av misstag...
Trodde någon med mig "skämta aprillo" så här mitt i slutet av augusti men nej,
en del saker är nått helt annat än man tror.
 Intressant det där med rymden, universum och våra sammanhang.

"Stardust - 4- ever!"

The summer of -11, en summering.

Tidigt varmt i våras, kaffe ute och näsorna mot solen.
Sköna maj välkommen, fest för svärdottern och sitta ute i solen.
Potatishandlare. Hundar. Blommor och bin.
Systerbesök i södern, Österlen ljuvligt, att sjunga gamla "örhängen" med
Syster likaså, god mat och kollonilott med fantastiska blommor, häftigaste second hand butiken besökt,
dansa i natten, midsommar och sill, glada vänners lag och Sune o jag byggde bästa midsommarstången, eller i alla fall lövade den med förenade krafter, lång semester, förälskad i Bulgarien, fetaost och öl, sol, klostret och det där leendet som stannat kvar, kommer att återvända, Tusen tack till Anki och Tomas, Glädje när Valentin kom hit och hälsade på, Ungdomarna som verkligen förgyller mitt liv, ja ungdomar mellan 15 och 30 snart;P, Köpenhamn, inkvartera en son för studier, älskar kontrasten Hufvudstaden, den danska, och skogen i Göinge - som vilken dansk som helst;)

Tragedin i Norge lägger sig som en grå tung slöja över sommarglädjen och det tar ett tag att få upp huvudet och hämta andan igen... Sorg och ilska.

Kärlek, solsken, regn, glädje, jobbångest, jobbglädje, höstplaner, musik, kultur, ja och inte minst Alternativträffen som jag arrangerade, Återglädje, nya vänner och gamla, förändringsskeden och - benägen, massor av smultron och hundrundor för att inte tala om kantareller. Kräftskiva och mer dans, bra böcker och nån dålig, -12 kg på några månader, lätt som en plätt, känns inte alls fel, vedarbete, ligga på en brygga eller slappa på en filt på gräsmattan...

Och tänkt - det är inte slut på denna sommar ännu, fast vädret har lurat oss att tro det!

Krash Boom Bang!

Totalhaveri!

I söndags, totalt "kvaddad".
Fick migrän av värsta sorten, sällan drabbad mig annars.
Nu slog den till med dunder och brak.
Dunder och brak tålde jag inte alls utan fick isolera mej på mitt rum
och dra för gardinerna så det var väldigt dunkelt.
Pratade lite i telefon med min vän men jag orkade knappt röra på munnen så
det blev inte så länge, men jag hann i alla fall gnälla lite;P

Igår något lite bättre, orkade jobba men inte mer heller, jo förresten
hämtade en begagnad säng hos i jobbarkompis,
ja före detta jobbarkompis hon har bytt "avdelning".
Bra när man kan få ta hand om begagnat och helt fantastiskt när någon ringer en, precis som man behöver en säng till, och frågar: Du råkar inte behöva en säng?:)

I dag känns det som det lättat lite i skallen.
Himlen är dessutom blå och solen verkar vara på god väg
att torka upp morgondimman som vilar ute över ängarna.

Jag dricker kaffe och tror nog att jag ska orka ta en sväng till en underbarfestival som dessutom är gratis, för besökaren, vilket inte görr något alls:) malmofestivalen !!

En sväng och ordna en inackordering,
"liten lya" för en av mina gymnasieungdomar.
 Spännande skeden i livet för oss alla.
Men allra först blir det att ta det lugnt, "hundgå" och lägga budget för nästa månad.
Det är mycket man vill och måste ha råd med, men det är en tjusning i själva prioriteringen också.
Jag har i alla fall bra koll på vilka människor i min omgivning jag prioriterar mest och det känns "gött" det, ingen tvekan om vilka som står mig närmast, även i vidare begreppet Stjärnfamilj, att barnen kommer främst är en självklarhet.

Hade egentligen tänkt summera sommaren, men så kom denna "Krash, boom & bang - hufvudvwärk" och de planerna gick i stöpet... Det får bli nästa inlägg det, tror jag. "The summer of - 11 i stora drag"

Ta hand om dig!

Våga!

Jag äter inte klockor men jag dricker gärna ur.
Lätt och enkel snapsvisa.
Jag varkens äter klockor eller dricker gärna ur, ganska sällan jag dricker ur.
 Det är någonslags släktdrag på fadernet har jag fått höra...
att vi lämnar en "slatt" kvar i glaset, kaffekoppen mm
Jag har i alla fall försökt skärpa mig på den punkten för det är ju ett jäkla slöseri...
Funderar jag lite till så kan jag ju förstå att det har med impulskontrollen att göra;)
man kommer helt enkelt på nått annat att göra innan man druckit ur:)

Nåväl jag bygger inte murar heller, vill helst riva murar.
Dock bygger jag vedtravar för tillfället, eller i alla fall strax.

Pink Floyd och framförallt Roger Waters byggde The Wall och den hade jag äran att betrakta,
ja uppleva, tack vare en present från mina barn, i våras.
Det var en upplevelse och jag fick än mer förståelse för den där muren/väggen.

"What shall we use to fill the empty spaces, where we used to talk?
 How shall I fill the final places, how should I complet The Wall"?

Jag är mycket glad och tacksam för The Wall, behöver man styrka för att INTE hamna i isolerad cell antingen i ett hem a la modell Svensson ( som man säger, men det är inget fel alls i att vara vanlig, utan det är om och när man LÅTSAS vara vanlig som det farliga sker, precis som jag skrivit i en uppsats som hter "Vi och dom" som jag bör lägga ut någongång) eller i en isolercell på ett fängelse eller psykavdelning.

The Wall ger styrka att våga prata, att våga öppna upp istället för att stänga in... både sig själv och andra.
Inte bara The wall såklart, men det är en stor del för många människor både äldra, jämgamla och yngre än mej.

Dricka ur och äta klockor har jag ingen större längtan till,
men det finns så mycket mer att göra, säga, se, känna, uppleva, smaka, sjunga, dansa, läsa och lära!:

"Long you live and high you fly, smiles you give and tears you cry.
 All you touch and all you see, is all your life will ever be."


VÅGA! VÅGA! VÅGA!

"Vedarbete vs Tvättkorg"

Trött.
Trött i kroppen.
Har kört ved hela dagen.
Som danska grannen sa när han stannade till idag:
"Du behöver nock inte gå på gym den här vecka, va?"
Det har han rätt i, vedarbete ja då "Gymmar du det hele"..
Känns ikväll i armar och ben, känns nog än mer i morgon.

Det är ett skönt arbete med veden.
Så konkret, man ser början o slut och så kommer det inte nytt förrän nästa vår/sommar.
Annat är det med tvättkorgar, de fylls på medan man vänder ryggen till;)

Livet - en potatis, helt enkelt!

Mycket har hänt de senaste åren,
mycket vatten har flutit under broarna, även i Madison County...

Jag sitter inte och studerar vattnet som rinner förbi.
Jag blickar, inte ens, särskilt ofta tillbaka.
Ser en del framåt, men framför allt så är jag här och nu.
Det har jag blivit duktigare på.

Samtidigt blir jag, nästan automatiskt, sämre på vissa saker.
Om man är Här & Nu så blir ju framtidsplaneringen lite sisådär..

Var nog bättre på att drömma dagdrömmar förr.
Hur som helst så känns detta sättet att tänka och fungera bra, just nu.

Jag försöker prioritera så rätt som möjligt
och hinna glädjas över det jag finner
viktigt i Livet.

Och så försöker jag bli bättre på en del saker.
Det finns en hel del att jobba med.
Det är roligt tycker jag.
Tänk att vara "perfekt" och inte ha nått att sträva mot...

Att man lär sig nått nytt varje dag, om man verkligen vill, är sant.
Har idag lärt mig vissa saker om datorer som jag inte visste innan.
Jag vill hålla mej öppen för att lära och uppleva nytt med alla sinnen.
Stagnation är motsatsen till rörelse, rörelse är energi och energi är liv.
"Alltså är livet en *potatis;)"


*En ramsa som är vanlig och som vi drog ofta
under gymnasietiden då vi hade en tendens
att bli väldigt djupsinniga "G" och jag.
När vi blev sådär vanligt Vin-visdomsfulla så för att inte
lösa alla världens gåtor på en gång, för då hade vi ju varit klara redan då;P
Så drog vi denna:

"Livet är en strid
striden är en kamp
kampen är en häst
hästen är en dragare
dragaren är ett statsbud
statsbuden är en knöl
knölen är en potatis
- alltså är livet en potatis!"

Det flyter på...

Hejsan Kära Läsare!

Har ej uppdaterat lika frekvent på sistone, det har sina orsaker.
Den största orsaken heter Livet.
Livet tar så stor tid så att skriva blogg ej blir högprioriterat i  nuläget.

Skriver gör jag dock dagligen, men inte allt hamnar här som väl är!

Det är en skön känsla som har infunnit sig på senare tid.

Visst, jag tycker att jag inte hinner allt jag vill men jag GÖR saker i stort sett hela tiden och har fått upp ångan på själva tillvaron tycker jag, och så trivs jag bäst!

Nu ska jag snart iväg på P-möte och det är min tur att ha med fika
 så idag på morgonen blev det bullbak, ja frallor blev det. Recept?
 Nä det är länge sen jag bakade efter recept.

Nu gör jag sådär som jag fann omöjligt när jag var liten.
Jo jag minns tanter och min mamma som sa om nån sort kaka att:
"Ja du tar ett par ägg, lite socker, vetemjöl och lite sånt o lite sånt och så schytts in i ugnen..."

Det är så det går till nuförtiden när jag bakar.
Ska det bli frallor så blir det jäst, vatten, kanske lite honung
 och så några mjölsorter o lite frön
( linfrö, pumpakärnor, solrosfrö beroende på vad som finns hemma)
 o så rör jag o låter jäsa - - - sen schytts in i ugnen.

Nu har jag inte tid att sitta här mer, för när man är i flödet är man inte stilla så länge inte.
Följ Livet!

Bara man har vett att simma mot strömmen när man ska,
för DÄR är det bara döda fiskar som flyter med hela tiden...
Vi andra gör det bara när vi finner det nöj- och vilsamt.

Lev din dröm!!!

Till min käre...

Till min kära - Afzelius <3

The Ark kör sin avskedsturné.
I morgon kör de "Arken i parken" på Tyrolen.
Tyvärr kan jag inte vara på plats, annat är på programmet.
Hade gärna varit där.
Tror att det blir alldeles, alldeles underbart:)

Men jag tror det går fler tåg, vad de än säger.
Det här "Arken i parken" kommer nog igen.
Kanske inte nästa år, men det kommer...
Jag litar på min intuition.

Och även om jag har fel så har vi i alla fall inte sett

det sista av Ola Salo;) 

Att det "takes a fool to remain sain", kan jag också skriva under på:D

Ibland läser jag nått gammalt jag skrivit.
Ofta får jag infallet då jag tittar efter och ser vad mina bloggbesökare valt att läsa.
Som idag då detta inlägg var läst, då läste jag om det, nickade och tyckte det var extra roligt för tydligen hade jag skrivit det på våren 2010 och gjort inlägget i september 2010 och ändå känns det lika relevant idag, i augusti året därpå.
Inlägget handlar om att våga älska.

Det är inte alltid jag nickar och håller med då jag läser nått gammalt jag skrivit.
Ibland kan jag förundras över nått tokigt jag präntat ned...
Fast ganska ofta, och det är väldigt kul, så kan jag tycka "har jag verkligen skrivit det där?"
Det är ju faktiskt bra...
Dock händer det att jag undrar var jag hade hjärnan när man kikar bakåt, både då det gäller saker jag skrivit och saker jag gjort, men det finns ändå inte mycket jag ångrar och faktiskt ingenting av vikt!

Alla viktiga saker i mitt liv, hittills, står jag verkligen för.
Kanske inte att jag "gjorde punka" på Maries cykel då nångång i mitten av 70-talet och kanske inte det där vinglaset jag tömde över en rival i början av 80-talet och kanske inte de där riktigt dumma sakerna jag sagt då jag grälat med min partner... särskilt det sista kan ju bli synnerligen elakt.
Hörde Marit_Paulsen få frågan hur man klarar av att vara gifta så länge som hon och hennes man varit.
Hon svarade att det bästa man kan göra är att INTE säga de där allra mest elaka sakerna som kan vara på väg att hoppa ur ens mun under gräl.
"Man ska försöka undvika att gräla och försöka diskutera istället".
Klokt råd från en klok kvinna ( Vilket jag måste säga att hon är även om vi inte alltid dela politiska uppfattningar).

De stora valen står jag för: att jag valde att föda barn så tidigt och att jag sedan valde att skaffa fyra stycken totalt. De förhållande jag varit i står jag för att jag varit i, inget jag ångrar utan de har gjort mej till den jag är idag och jag har lärt mig otroligt mycket av de människor som jag valt att dela livet med, under ganska långa tider. Jag har varit sambo i två omgångar och båda samboskapen varade i ca 10 år och det är med de män jag har barn med.

Vi har otroligt mycket att lära av varandra. Av vår partner, av våra vänner, av våra barn , av våra föräldrar, av våra medmänniskor överhuvudtaget. Det är viktigt att ha sinnena öppna och våga ta in t ex någon annans åsikt, titta på den och se vad vi kan lära av den.

Jag kan också göra nått liknande då jag kikar i statistiken över vilka inlägg som blir lästa mer ofta, vilka inlägg som folk återkommer till då de kikar i min blogg och vilka inlägg som kanske bara läses några få gånger. Då kan jag titta efter, vad är det som gör det ena så mycket mer intressant än det andra?
Det klart, de inlägg där jag berättar att jag staplat ved och hängt tvätt är mindre intressanta än de där jag utvecklar mina åsikter om kommercialismen kanske?

Nåväl och hursomhelst: Jag hoppas få ha mina sinnen, hjärna, hjärta  och själ öppna för intryck länge än och jag hoppas också att jag ska kunna fortsätta utrycka hur det påverkar mej genom att jag skriver om det.

Trevlig helg alla goa, och hoppas ni förstår vad jag menar;)
Jag är ingen "svår skribent" som vill ha en liten speciell läsekrets,
jag är en skribent som skriver för de som vill läsa
och de som är som folk är mest, "lite lätt alternativa och speciella";)
För vi är, faktiskt, alla unika! Glöm inte det, gott folk!!!

Inför hösten

Nu har jag bestämt mig.
Gjorde efteranmälan till några kurser på högskolan/universitetet
och har nu fått besked om att jag är antagen.
Jag ska plugga lite parallellt med mitt arbete.
Det ska bli så roligt!

Ska läsa historia med inriktning på arbetarklassens historia, känns så bra.
Känns som det är det som ska till för att jag ska kunna
fullfölja det skrivprojekt jag dessutom har haft igång de senaste åren,
men ej är klar med.
Det är detta som är pusselbiten, jag känner det.

Kanske blir det inte alls som jag tror.
Kanske blir mitt skrivprojekt aldrig helt klart.
Kanske byter jag inriktning helt, så småningom.
Hur som helst kommer det att bli jätteintressant.

Känns lite som en ny fas.
Att jag plötsligt(?) kom på hur jag skulle göra!

Så nu blir det ånyo att söka studielitteratur på biblioteket
och ibland kanske t om köpa böcker som man, oftast, läser blott en gång...

Nyfikenheten är väckt, jag vill lära mer, jag vill inspireras och se saker o ting i ett nytt ljus.
Är det en sak som är säker gällande studier, resor, jobb mm det är att man lär så mycket mer än just det man tror att man lär. Det är lite det som är hela grejen;)

Nyfiken, vetgirig och glad, full av livslust känner jag för att spela denna låt:

Vill ha mer

Läser boken Vill ha mer - om barn, tid och konsumtion av
Katarina Bjärevall för andra gången.
Behöver göra tydligt för mej själv, igen, hur allt hänger ihop.
Ju mer vi konsumerar desto mer behöver vi tjäna.
Handla mindre - jobba mindre.
Handla mer - jobba mer.

Det är svårt i denna tid.
Inte enkelt att vara lite "halv-alternativ" heller,
kanske det är ett av "felen" att inte ha tagit ställning fullt ut.
Ibland tänker jag att det är lika bra att släppa på det där alternativa och förlora sig in i detta konsumtions-
helvete, det känns enklast ibland...
Så slår förståndet till och säger till mej:

"Men du måste inte det, Catarina! 
Du kan och du till och med gillar ju att laga enkel billig mat,
du älskar ju att knåda en bröddeg och 
grejer har du ju så du kan sälja eller gödsla med dem!"
Det är så sant som det är sagt.

Citerar ur  förordet i boken "Vill ha mer", precis efter att ha konstaterat att
vi har allt det där, t om smycken till mobilerna så:

"Men vi är så trötta så att vi gråter 

och det är tio år sedan vi vaknade upp

en morgon och inte hade något särskilt att göra.

Hur blev det så?

Hur skapade vi detta rika liv som brister under fötterna på oss?"

Ja, det kan vi fundera över. 

Men än viktigare, är att fundera över

vilket liv vi vill ha.

Vilka mål vi vill sträva mot och hur man lever så att man både nu och i framtiden kan

vara nöjd med våra val.

Jag ska i alla fall ta mej en funderare igen.

Titta efter var jag står och om jag vill stå just där;) 

Viktig fråga både gällande konsumtion

och en hel del andra saker, så att man kan leva så

man själv mår bra av sina val...

Var sak har sin tid.

Här kan du klicka och sedan läsa om familjen som slutade stressa!

Har själv gått från många fritidsaktiviteter med första barnet och sedan skalat av mer och mer.
Nu när de snart är vuxna märks åter behovet att det ska hända nått mer.
Att de söker sig mer utåt, de yngsta hemmavarande.
Det är precis som det ska vara.

"Var sak har sin tid".

I want it all

Har varit en sväng i älskade Köpenhamn idag. 
Så skönt att komma dit till myllret, färgerna, pulsen, danskarna, danskorna, multikulturen...

Men jag håller med många av Köpenhamnarna,
det är inte dumt att ha en stuga i Göingeskogen att andas ut i!

"Byen" i all ära
men "Skoven" slår det mesta!

Tur jag har tillgång till både ock.
"I Want it all!"

Stardust om Stjärnfamiljen. "Shine on, bröder & systrar"!

Vad är en stjärnfamilj? 

Ja lite om det kan du läsa här om du vill!!!

Jag har brukat säga att riktiga vänner är den släkt du själv väljer och 

det stämmer bra in på begreppet stjärnfamilj. 

Det handlar om samhörighet i grund och botten.

Jag har biologiska systrar och de är mina systrar vad som än händer & fötter, som vi brukade säga:)

Sedan har jag syskon jag själv valt, inte så många men det finns en killkompis som är "typ den storebror jag aldrig fick" fastän jag önskade mej en storebror under min uppväxt så var ju just det lite svårt att fixa, i efterhand, för mina föräldrar. Äldre systrar har jag men ingen biologisk bror. 

Sen har jag två extra systrar, en äldre och en  yngre. 

Det är väninnor som känns närmare mej än "vanliga" kompisar.

Två extra barn har också tillkommit under resans gång, 
förutom de fyra som jag burit närmast hjärtat och fött,

och det känns som jag är delaktig i deras liv lite mer än "bara vilken vuxen som helst". 

Det är en härlig känsla när man känner att det liksom "växer till i själen" och man binder ett osynligt band med en person som bara kan liknas vid familjeband. 

Det är det som är det fina med stjärnor och stjärnfamiljer, de kan stråla på flera håll.

Det behöver inte vara så konstigt, främmande och annorlunda.

Idag är det säkert mer vanligt än den så kallade kärnfamiljen.

Och när man  tänker efter borde vi ju alla försöka vara en enda stor familj;)

Fast man hinner ju inte engagera sig lika mycket i alla människor, det är ju en omöjlighet.

Dessutom finns  det där som vi kallar "personkemi"... 

vilket tyvärr innebär, bland annat,

att jag varken känner eller vill ha några som helst band med en del människor...

Och de vill säkert till hundratio procent inte vara i familj med mej...

Jag tycker att ordet STJÄRNFAMILJ är oerhört vackert.

Jag är ju lite "Stardustifierad";)

Så här skriver Ingrid Engarås om stjärnfamiljen på facebooksidan

"Värna om stjärnfamiljen":

Stjärnfamiljen är alternativen till kärnfamiljen !

Alla former av familjebildningar fungerar lika bra om de bygger på kärlek, ansvarstagande, respekt och omtanke.
Det finns många olika familjer som alla ser olika ut, eftersom de är konstellationer av individer.

...Det är inte den yttre formen på familjen som är viktigast, utan den skapande processen av vardaglig familjebildning; Den nära och ömsesidiga kontakten mellan människor som får oss att uppleva familjeskap. Att värna om stjärnfamiljen innebär att värna om innehållet.
Denna familj kan bestå av en vuxen eller flera vuxna och banden mellan vuxna och barn och mellan syskon bygger inte alltid på biologi. I begreppet ryms regnbågs-, enförälders-, tvåförälders-, bonusförälders-, dubbelregnbågs-, poly-, adoptiv-, extended-, donations- och barnlösa familjen.

Begreppet Stärnfamilj har tillkommit som en reaktion på begreppet kärnfamilj och den innebörd och de värderingar som förknippas med denna, samt den exkludering av andra familjekonstellationer som det begreppet innebär.

Källa: Ingrid Engarås, Skapare av gruppen Värna Stjärnfamiljen!

Stardust säger: <3 Shine on, Gott folk, Bröder och systrar!!! <3

(Färgsättningen?Ja är det inte Pridefestival denna veckan;) )

Kreativa

Känner en hel del kreativa människor.
Kreativ kan man vara på så väldigt många sätt.
Här är en blogg jag spanar in då och då och där
kan man få en "himla massa" inspiration:
http://enklarejohanna.blogspot.com/

En av mina kompisar, vi kan kalla henne "Soulsister Mia", hon är jättekreativ.
Det är alltid nått man kan göra, och har man inget att göra kan man alltid gå en kurs och
lära sig "Plåtervinna" alltså återvinna saker i metall till nya saker:)

Jag hoppas Soulsister Mia ska hålla kurs i Plåterbruk, för det hade varit coolt att få lite idéer
på det hållet. (hittade nått plåterbruk då jag sökte på nätet:
http://slojdhaller.se/2009/05/13/aterbruksslojd-i-plat-blir-det/  )

Själv är jag rätt kreativ i hjärnan,
sen är jag ganska dålig på att förverkliga idéerna i praktiken.
Dock ska jag jobba på att bli bättre på det!

När det gäller att skriva är det en annan sak.
Givetvis ska jag försöka bli bättre på det också.
Men jag menar att skrivandet kommer lite naturligt för mej
mycket mer naturligt än att "knyppla" och plåterbruka.

När jag väl kommer igång att måla, virka eller göra silversmycken så
tycker jag det är jättekul att handarbeta/hantverka,
men det är det där "komigånget" som kan vara svårt...

Annat kreativt som jag faktiskt är ganska bra på
( jo man får säga/skriva så fastän man är svensk;))
är att laga mat, t ex soppa på en spik, och att baka bröd.
Det är favoritsysslor för mej.

Hörde nyligen någon som sa att man ska gå
dit där själens glädje vill.
Det är nog likadant med det kreativa.
Man ska nog syssla med det som själens glädje vill
att man ska syssla med.
 Det blir nog både bäst och roligast så!!

"Lady I presents Lady I";)

Jag kallar mig, på skoj, i bloggosfären för Lady Intuition och förkortar det ibland Lady I.
Finns en artist som kallar sig Lady I också.
Här är en text av henne:

FREEDOM TIME 1/1/09


"It’s a gift from God for everyone to love

Nobody owns it no rules you can put on it

It’s so strong no one can kill it

Try to put it in a box it will escape through it

Tears pain and happiness and fear you’ll feel

So much beauty you can hold

So powerful you can’t control

Open your heart mind and see

This amazing gift is for free

Music for the children of Jah

Blessed are we"

"Lady Intuition" tackar "Lady I" för denna vackra text.
Blessings!!!

Länk till artisten "Lady I"´s sida: http://techm8.org/~ladyi/

Hon gör musik med toner, och inte minst takt, som jag gillar MYCKET; mycket:)

Ibland får jag känslan av att inte räcka till.
Ska försöka bli bättre på vissa saker. 
Allt "är ju inte bara som det är", 
vi kan påverka och göra lite annorlunda
och se om det blir bättre då.

Även en liten förändring kan påverka mycket.
Mycket mer än man kan tro.

Jag ska jobba lite med vissa saker.
Det behövs.
Jo jag vet att jag duger på många vis.
Självförtroendet är det inte så stora fel på.

Men som väl är så funkar själv-distansen och -insikten också,
ibland, hyfsat så jag vet en del att ta tag i.
Ibland blir det mer påtagligt än annars.

Sen att man måste inse sina begränsningar också,
att man inte alltid kan påverka det man vill
så mycket som man vill, är också en nyttig insikt,
men svår...

Sommartankar

Sitter i trädgården, med en kopp kaffe och datorn,i gassande sol.
Gräset är för långt, klippning påbörjades igår men resten ska av idag.
Vår gräsklippare är sönder och jag väntar på delar för att kunna fullfölja reparationen.
Det är då man får hjälp av vänner!
Igår levererades en lånegräsklippare, till min glädje.
Visserligen ganska gammal och tung, men stark och fungerande. Jubel o fröjd.

Mer vänner bidrog till min glädje igår, då "Bulgarienfamiljen" tagit med sig det allra bästa från det landet:
öl, Feta och byns trevligaste ungdom:) Så det blev avhämtning av dessa grejer, ja inte ungdomen förutom min dotter, men världens godaste feta, korv o Zagorca. Fick en liten längtan tillbaka, tror det där huset lockar med sina rosor och vindruvor i trädgården. Ett eget törnrosaslott;)
Tack till fina underbara "Bulgarienfamiljen"!

Idag kommer det även vänbesök.
En kompis som jag först gick i "plask o sim" med, på stenåldern;)
och sedan gick hon en klass under mej på högstadiet,
senare blev vi arbetskamrater och vi har haft mycket ihop.
Det har blivit både festligheter och allvarsprat under alla de år vi känt varandra.
Och det kan gå långa tider utan att vi ses men lika roligt är det varje gång vi gör det.
Så idag landar hon alltså hit, även det till min glädje!

Jag är inte sån som person så att jag räknar 
Vänner i dussintal, bekanta är ju en annan sak.
Riktiga vänner kan jag räkna på mina fingrar.
Det känns bra att det är så!


Jag känner mej ganska lycklig i skrivande stund,
trots en del själsliga skakningar.
Solen skiner och jag är ledig.
Jag vet allt det där jobbiga OCKSA, men ibland vill man bara blunda i en vals, med en arm om någons hals...

"Fattar inte ett spår av hur valserna går, men vad skulle de annars göra?"