Nu och här.

Mindfullness.
Att vara nu och här.
Det är det enda vi kan.
Ändå är vi det sällan.

Jag lovar mej själv bli bättre på det.
Det som varit har ju varit.
Det jag lämnat bakom mej har jag lämnat bakom mej.

Framtiden vet vi inget om.
Nuet är det vi har, nu.

Jag har ett fantastiskt nu, nu!
Tack Livet för möjligheterna jag får!
Jag lovar verkligen försöka ta vara på dem!
Tack för barnen, Kärleken, dagens mat och livslusten!

Våga vägra

Våga vägra shopping!
Igen hörde jag på radion att vi köper och SLÄNGER mer kläder än någonsin i vårt land, och i hela västvärlden.
Det är galenskap.
Ren idioti!
Vi låter tillverka kläder, vi köper dem, använder dem en eller kanske tre ggr och sedan handlar vi nytt.
Vi skriver jag, det gäller då inte mej, men jag ser det på ganska nära håll, att det stämmer.
Kvalitén är inte gjord för mycket mer heller.

Jeans som jag köpte i mina unga år, de kunde hålla hur länge som helst.
Jeans jag köper nu håller inte mer än ett halvår, kanske.
I och för sig kostar de inte mycket mer än de gjorde då heller, så vad kan vi begära?
Men visst vore det vettigare att lägga lite mer pengar på ett par jeans som höll läääänge?

Att köpa sig glad, lyckligare mm är inget som håller.
Det kanske varar en liten stund, men när shopparen kommer hem och klädruset är över är känslan i själen inte bättre, kanske till och med värre?
Det borde det vara.
Shoppingen vi lever med idag, är en sjukdom eller en sjukdomssymtom på det samhället vi lever i.
Jag vägrar, och har vägrat länge, att ställa upp på det.
Visst händer det att jag snubblar över en tunika som jag vill ha och köper, visst handlar jag nya Jeans när nöden kräver det, men det där att lägga många pengar varje månad på att just Shoppa, är något jag inte är med på.
Tänk hellre recykling, secon hand, slita ut och kombinera på nytt sätt det du redan har i garderoben.
Kanske har du en kompis i ungefär samma storlek? Byt kläder med varandra!
På flera håll har klädbytardagar blivit en succé. Det gläder mej oerhört.

För håll med om att bara köpa och köpa för att sedan slänga, det är galet.

Dessutom hörde jag att massvis med kläder slängs ens INNAN de kommer i handeln, rättare sagt nysydda kläder kommer aldrig i handeln utan bara slängs. De sänds hit i stora kontainrar ända från asien och sedan bara dumpar vi dem. I bästa fall blir det väl varme av dem...

Men galenskap är det.
Det är VI KONSUMENTER som kan påverka detta genom våra inköpsvanor!!!!
Vi har mer makt i vår hand än vi kan ana!

Frid o Fröjd!
Eller?       / "Lady I"

Dagarna springer på och

ibland glömmer jag det där att jag lovat mig själv att sluta stressa.
MÅSTE bli bättre på att hålla efter mej själv!

Inte stressa för
Tiden
Pengarna
 Ja det är väl mest det, vi människor, stressar för?
Det är tiden och det är pengarna.

Vi kämpar med att försöka få båda delarna att räcka till.

Finns de, har jag hört, som kämpar på med att få tiden att gå och de som kämpar på med att göra av med pengar.

Jag tillhör det stora flertalet som kämpar med att få både pengar och tid att räcka till.
Dock värdesätter jag tiden betydligt högre.

Vilket är viktigast för dej?

Att stå ut

Måndag morgon och vi är uppe tidigt i Gröna huset.
Ett av barnen pendlar en bit till gymnasieskolan och därför ringer klockan ganska ofta redan kl.5.
Av solidariska och moderliga själ stiger jag också upp då, även om det är min lediga dag. Sova kan jag göra i andra änden av dygnet om jag skulle vilja, ja dessutom skulle jag kunna gå och lägga mej en runda nu om jag velat.
Det vill jag inte.
Istället har jag börjat plocka i min bokhylla, sorterar lite, dammar lite, förundras lite över hur många intressanta böcker jag har och jag måste hela tiden hålla i mig för att inte sätta mej och bläddra i Dan Anderssons samlade dikter,  Hälsosam mat eller Naturläkarboken. Här finns också Herman Heding serietidningar, årgångar av Bamse, och romanen "Vi möts igen", dessa har jag dock lättare att motstå.

Det slår mig att det finns så många ämnen jag vill fördjupa mig i. 
Så mycket jag vill lära, läsa, veta.
Känner att min hjärna är för stressad för att ta emot så mycket information som jag skulle vilja stoppa i den.
Sorterar böcker, dammar i bokhyllan, funderar på allt annat jag har att göra idag, känner lusten att sätta mej att blogga ( som jag faller till föga för;)) tusen tankar far genom skallen. Behöver meditera.
Funderar på "ADHD  delight" och inser att vi är många som skulle behöva en rejäl dos conserta ( ADHD - medicin) om vi skulle fungera ultimat i det här samhället
Kanske är det så att samhället, i stort, är ganska omänskligt? Orimliga krav? Stressade? Pressade? Felaktig kost?
Behöver egentligen inte sätta frågetecken utan skulle sätta !!!!!! framför alltsammans.

 Tusentals studenter sover på golv i salar för de hittar inte rum vid / sina universitets städer, de ligger på liggunderlag och läser sociologi, teologi och Sveriges historia, Kanske hade flertalet, eller åtminstone en del av dem mått bättre om de fått vara ute i skogen och dra ris istället, eller fått  stå bredvid mej och lära sig koka en hederlig soppa?


Visst det ena utesluter kanske inte alltid det andra, men vi/de/ alla ska ha tid och energi till det VIKTIGA, vad det nu är, för var och en?!

Ja så är det, man får stå ut och göra det bästa av det?

Ja eller hur?
Jag kämpar på med det där, men känner mej lite ilsken idag.
 Jag ska minsann inte bara stå ut, jag ska se till att jag kan leva och göra det jag vill,
 med enkla medel. 
Jag ska fortsätta som innan men bli ännu bättre på att ta till vara Livet.
 Livet som jag, ganska, konsekvent stavar med stort L.
Det är det största vi har, Livet.
Livet.

Funderar en stund:

Jag ska INTE fortsätta som innan.
Motsäger mej själv men det bryr jag mig inte om.
Ska snart gå ner i arbetstid, det genererar fri tid ( medveten särskrivning!).
Skriva, Läsa, Leva.


Lär vi barnen att ta hand om stressen?
Lär vi barnen att meditera?
Lär vi barnen att det finns en annan riktig värld,
där det finns tid att studera en kotte, koka sylt, baka bröd och klappa en groda.

Och min själ gråter lite, för jag står med ett ben i var "värld"...

Jag känner hur jag trycker ned "rätt fot" djupt i myllan,
 nu, nu går den inte INTE att dra upp igen.
Nu, nu, tippar det över i det Levande Livet!

Själen gör en glädjedans !



---------------------------------------------------------------------------
Ps.
Att stå ut med: ett jobb du inte trivs med,
 en partner som själ din energi,
människor som behandlar dig illa,
 en ohållbar situation,
kan vara bekvämt på ett sätt.
 Förändring skrämmer.
Vi får fråga oss själva, ärligt?
Är det detta jag vill ha i Livet?
Är det detta som ska utgöra Mitt Liv?
Är det värt det?

Om inte, är förändring din enda väg.
Vägen ut mot Levande Livet!
Det är ett ansvar vi har.
Ansvar!

Våga välja Livet!

Självkritisk

Har de senaste dagarna varit ganska självkritisk.
Vet vad det handlar om.
Förstår varför.
Och ser nyttan med det...

Det är bra att rannsaka sig ibland.
Inte FÖR hårt, men dock så att vi inte slöar till och blir
självgoda "jäklar".

Gör om.
Gör bättre.
Tänk nytt.
Våga förändra
 - mig själv!

Nu!

Jag vill leva nu
resa nu
älska nu

Jag har lovat mig själv
att våga

Jag vill leva nu
dansa nu
chansa nu

Jag har lova mig själv
att leva

Nu!

tändstickor för mörkrädda

Snubblade över

Snubblade över en bok för ett par nätter sen då jag jobbade en vaken natt, och hann läsa lite i den.
Så pass mycket att jag bestämt mej för att låna den:

"En värld är varje människa" heter den av Bertil Gyllensten, Nenne Holm och Görgen Olsson.

Snabb resumé av vad jag hann uppfatta och vill fördjupa mig i:

Att vara frisk är att följa sina primärbehov.

Skuld är en produkt av att någon lurat i mej att mina behov är dåliga.

Att leva friskt är att följa sina iscensättningar.

Aggression är smärta som jag inte kan eller vill ta just nu och därför vill  föra över på någon annan.

En del av det är tankar jag tänkt innan, eller läst innan, en del vill jag läsa om igen, mera och försöka tänka egna tankar kring det.

Det är viktigt att inte bara sluka det man läser som sanning, måste till reflektion också.

ATT TÄNKA EGNA TANKAR!
 Det är  viktigt, för människor, men glöms bort i detta vårt samhälle...

Nu ska jag "hej o ivej" till jobbet, plikten kallar!

Adios amigos / amigas!
hasta la vista!

The door

                 Undrar om man måste gå genom dörren för att nå till den vackra platsen där på andra sidan?
                                                                        Hrm;)

Perfekt väder

Perfekt väder för eftertanke.
Låta tankar och känslor komma.
Hinna reflektera, greja och bara vara.

Verkar som jag blir ledig idag.
Har en pooltjänst där det ibland kan bli sådana här luckor.
Det är inte ofta, men ibland händer det och då gäller det att ställa om och ta vara på den lediga dagen.
Det har jag inte alls svårt för.
Tycker jag kan ta den med gott samvete.
Hur många lediga dagar har jag inte gått in och jobbat?
Just det, en hel del.

Finns alltid att göra om man vill.
Både arbete och nöje.
Glad att jag tillhör de som inte har det drygt, i alla fall.
Tänk att sitta och rullar tummarna.
Glad för att mitt sinne, oftast, är stämt i dur.
Även om de där tunga dagarna finns för mej också, ja tunga perioder.

Just nu behöver jag landa i den senaste tidens händelser, positiva.
Hinna smälta tankar och känslor.
Hinna le lite extra och begrunda.
Det märkliga levande Livet.

Ska ge mig ut i skogen och lyssna till den idag.
Att det regnar gör det samma.
Kommer nog en glugg i skurarna.
Behöver lyssna på naturen och mej själv.
På Alltet.

Just nu känner jag dock för att lyssna på en låt
som är jämgammal med mej.
Tar och gör det innan jag tar tag i den här dagen:

The rose

Lägger upp låten "The Rose" med Bette Midler.

 En låt som jag gillat sedan jag som 13-14 åring såg filmen, med samma namn,  på Lönsboda biografteater och sedan tog rälsbussen hem. Texten har sina små tankefrön, som håller än idag, faktiskt.

Ibland

Ibland kan jag få för mig att "universum", Alltet, spelar mej ett spratt.

Som idag.
En fantastisk onsdag.
Den kunde inte varit bättre om jag hade fått drömma ihop den.

Möjligen kunde vädret varit bättre, men annars.
Magiskt!
Ändå enkelt och naturligt.

I alla sin enkelhet.
Ärtsoppa, brödbak och myrvandring i bästa sällskapet.

Lärt mig nya viktiga saker t ex vem Aleph Anrep var.
Hur kan jag bara ha missat någon så torvbrytande viktig information;)?

Jag älskar dej. / I varje nu skapar vi oss själva med våra val!

Vet inte riktigt varför jag ska skriva om detta just idag, men det ska jag.

Ibland är det bara så.
Det kommer ett ämne, en tanke poppar upp i min hjärna och jag känner för att skriva kring det temat.
Jag har ingen färdig plan, ibland inte ens en färdig tanke, då jag sätter mej vid datorn.
Det växer fram medan fingrarna dansar på tangenterna.

Det är en kommunikation jag inte styr så mycket, medvetet, över.
Ibland kan jag själv bli förvånad över vad jag skrivit, speciellt om  jag läser om det långt efteråt.
Ibland kan jag då undra hur jag tänkt och ibland kan jag tänka:
"Har jag verkligen skrivit detta, det är ju bra!?!"
Ibland kan jag skratta för det är dåligt, oerhört barnsligt eller låg helt i tiden då jag skrev det men blev snabbt inaktuellt,  men det viktigaste för mej är ATT skriva, det är ett sätt att koppla av, faktiskt.
Det är ett sätt för mej att få ordning på allt jag tänker, ett sätt att skapa mej, för det är det vi gör hela tiden.

I varje nu skapar vi oss själva med våra val!

Idag kom tanken, som jag tänkt ibland, att jag inte tillhör det stora flertalet människor, som springer runt och slänger till sina barn meningen, "jag älskar dej" i tid och otid.
Jag är jättedålig på att säga det.
 Vet knappt att jag verkligen sagt det.
 Det kan komma ett "älskade unge" då och då men just meningen:
"Jag älskar dej."
 Nej, det säger jag nog inte, det skulle kännas krystat till och med.
Låter det konstigt?

Alltså, jag vet inte om det är bra eller dåligt att springa runt, eller för all del sitta,  och säga "Jag älskar dej" flera gånger varje dag.
Tyder det  på att det finns ett tvivel?
Att det inte är självklart?

Hur tänker jag nu?
Jag tror det är nått vi lärt i all den importerade amerikanska kulturen, med Coca Colan och hamburgarna har vi fått detta "I love you" och "Have a nice day", på köpet, liksom.

Led jag av att mina mamma och pappa inte sa "jag älskar dej", tvivlade jag någonsin på att jag var älskad?
Mina barn, min mamma, mina systrar och mina vänner, tvivlar jag på att jag är älskad av dem?
Tvivlar de på att de är älskade av mej?

Nu tänker säkert någon eller, kanske, många att: "det kan ju inte skada att säga jag älskar dej!?"
Nä det kan det säkert inte, för egen del tänker jag bara att det egentligen sänder helt andra signaler än vad den som säger det menar.

Jag tänker såhär:

"Om mina barn, någonsin, tvivlar på att jag älskar dem, ja då har jag totalt misslyckats."

Berörd

Berörd  i själen.
Tacksam för stillhet, närhet och ro.
Upplevelse bortom ord.

Behöver nu tystnad för att landa i mig själv.
Känna efter.

Jobbet sliter i mig.
Hemmets stök också.
Fritidsintressen, många.
Åter detta med att prioritera!

Människor som får mej att tänka till i hur jag vill leva är viktiga att umgås med.
Människor som inte talar om hur det ska vara men som ger nya infallsvinklar.
Människor som förstår, även det outtalade.

Kommunikation i tystnaden.
Bortom förståndet men utan att tappa det;)

Människa möter människa.

Nothing else matters

Idag, en dag av upplevelser.
Allt kan man inte sätt ord på
och det behövs inte heller.

Jag går

in för landning.
Behöver stillhet och ro.
Behöver tystnaden i skogen, på myren och vid sjön.
Behöver också människorna kring mej och även deras frånvararo, ibland.

Det är en intensiv tid.
En intensiv tid i Livet.
Troligen en intensiv tid i hela universum.

Det är roligt, vackert och  spännande.
Mycket ska jag ha ork till.
Säkert känner Du som läser, detta,  det samma.
Mycket är det vi människor ska klara
och mycket är det vi vill.

Jag går in för landning.
Jag väljer mer väl vad jag gör och vilka jag har i min omgivning.
Alla människor är lika mycket värda, men jag kan inte umgås med alla människor.
Det finns ju flera miljarder på detta klot, varför då inte välja omsorgsfullt?

Som min kompis sa en gång,
då jag beklagade mej över att jag varit en "ond "och "slängt ut"
en berusad person som kom på besök, och jag "ojade" mej över att man ska behandla alla människor lika och älska alla våra nästa:
-"Det har du kanske rätt i, men du, du är väl för helvede ikke, Jesus!"

Äventyr

Hemlandad i Gröna huset i ganska sen timma, till att vara en ganska vanlig torsdag iallafall.
Helt vanlig torsdag är det inte eftersom det är min ena sons födelsedag.
Kalasmiddag blev det som sonens fader lagade till med den äran.
Smarrig efterrätt på det gjord av svärdotter, sambo med äldsta sonen.
Litet bilstrul på hemvägen gjorde att vi kom hem lite senare än tänkt, mamma och jag, men nöjda, trötta och mätta har vi nu landat hem till min hunds stora glädje.

Så många kloka ord har jag inte att dela med mej av, just nu.
Tror att läget för mej är att strax gå och lägga mej, sova gott och vakna ganska så utvilad.
Framför mej hägrar en spännande helg med fest och annat trevligt.

Igår kväll var det grillning med mina kära kollegor och där var verkligen stämningen på topp.
Tack alla "sötnötar" och övrigt löst folk som bidrog till att göra grillpartyt så trevligt!
Känns nästan som jag skulle försöka få till ett partaj innan sommaren flygs bort med tranorna;)

Aldrig var väl....

Aldrig var väl sommaren
så vacker
som dessa sensommardagar
i september
när sommaren går hösten
till mötes
i en kyss av sol

Och sedan
med tranorna
flyger sommaren bort.../

Catarina Carleson (copyright: Catarina Carleson)

Vad är egentligen viktigt?

Åter ställer jag mej frågan.
Inte för att jag inte vet vad som är viktigast för mej utan
för att jag springer på så, med allt jag "ska"  och
tycker att jag inte hinner med riktigt.
Börjar landa lite i mej själv, igen.
Har känt en del inre stress på sistone.
Det har sina förklaringar.
Tur att jag själv vet, för endast jag kan göra nått åt det.

Musik, naturen och nära&kära är det som räddar mej i tider som dessa.
Vissa låtar och artister återkommer jag till och en del nya tillkommer, en del nygamla.
Naturen: jag har inte vistats så mycket utomhus, som i år, sedan jag var barn.
Det känns oerhört bra, det känns verkligen som om jag hittat tillbaka till mej själv genom det.
Att vara själv, eller med gott folk,  i skogen, vid en sjö, vid havet, i fjällen, bergen, var som helst men i naturen, är helande för kropp och själ.
Fjärilar, älgar, skalbaggar, fåglar ja alla djuren är underbara att se och vara i närheten av. Växterna, stenarna och jorden..

"Nära&kära" hur viktiga är inte de?
 Mina älskade barn, "svärbarn" ( svärson och svärdöttrar), mina syskon, mamma, ja även pappa som inte är i jordelivet längre men finns med mej ändå, några få viktiga vänner, som nog är fler än jag först tänker på,  mina allierade i  "Elda-brasa" gänget, ca 4-5 personer som har träffats nästan varje vecka, pratat om livet och eldat brasa tillsammans, ett andningshål i tillvaron.
Vår studiecirkel i byn har också blivit ett viktigt gäng för mej.
Det har faktiskt fört oss i gruppen lite närmare varandra.
 Det känns bra för hela stämningen i byn.

Jag har också börjat kika på något som jag inte varit direkt "för" tidigare.
De där när folk rensar i sin bekantskapskrets.
Jag har tidigare tyckt att "så gör man väl ändå inte" ,
 men jag har på sistone förstått att det, faktiskt, kan vara nödvändigt.
Det finns människor som inte är bra för mej.
Det finns företeelser som jag inte vill vara en del av.
Det finns oärliga människor, och de vill jag inte ha bland mina nära.

Inte så ofta men ibland vore det ganska skönt att be någon:
"Go fuck yourself!"
Eller mumla: "Fuck you, very munch!"

Mer troligt är att jag bara vänder mej om och sakta går
ifrån det jag inte vill vara i närheten av.
Sen kan "folk" vilja vara mina vänner bäst de vill.
Är du inte ärlig, kan du gå någon annanstans, direkt, 
"don´t waste my time, please!"

Jag är en vänlig själ, men dum är jag inte!

Gott i själen när jag träffar likasinnade.
Människor som försöker leva ärligt mot sig själv, och andra, får min själ att fröjdas.
Jag tror starkt på en mening i detta Livet, ibland kan jag skönja de vackra trådarna i Livets väv.

God morgon, från Gröna huset!

Gröna huset.

Tog en liten sovmorgon idag, har sovit lite illa ett tag och blev glad då jag vaknade lite senare än vanligt.
Kanske de båda festerna i helgen gjorde att jag kunde mjukstarta denna lediga måndag.
I fredags firades min ena syster som fyllt ett halvt sekel och i lördags hade vi byakräftskiva.
(Kommer säkert bilder snart på www.hokon.se)

Båda festerna var trevliga och roliga, man har inte roligare än man gör sig.
Jag hade kul.
Det är nästan ett val det, också, kan sägas.
Jag väljer inte, längre, att sitta o vänta på att dansa, eller ha roligt utan jag dansar och har roligt!:)

Eftersom det varit mycket jobb och mycket roligt om helgerna på sistone,
 flera helger på raken,  är det eftersatt här hemma.
Kan ju inte klona mej och ha en Catarina som är hemma och städar medan jag går på fest,
vilket hade varit mycket praktiskt annars.
Det är bara att "spotta i nävarna" och hugga in!

Idag blir det att gå en dust mot röran och dammråttorna, det ska bli skönt att hinna städa.
I eftermiddag blir det en tur till stan, för ett ärende som måste göras och passar väl på att göra lite inköp som kan vara av ekonomisk fördelaktig art att göra när jag ändå är där.

Denna veckan blir spännande på flera vis och jag ser fram emot helgen, då fler roligheter väntar.
Kan inte förstå att det funnits perioder i mitt liv då jag tyckte det var drygt och att "något måste hända"!
Nu händer det en massa, hela tiden, och det är SÅ mycket som är roligt.
Och visst kikar det fram lite vita hårstrån medan dagarna går men det växer iallafall ingen mossa på rullande stenar;)

Ha det riktigt gott och var rädda om varandra!
Man vet inte vad man egentligen har förrän det är borta!
Take care!

Att lura sig själv

Det är ganska lätt att lura sig själv.
Ibland gör vi det av bekvämlighet, ibland av andra anledningar.
Jag försöker sluta upp med det.
Har idag förändrat en sak gör att jag kan leva mer ärligt mot mig själv.

Jag har lurat mej själv länge nog.
Blundat länge nog.
Varit bekväm länge nog.

Enough is enough, liksom;)

Förändring

My hips don´t lie

Åren går, ser det allra mest på mina barn.
De är, snart, vuxna alla fyra.

Vilken härlig och spännande resa att vara mamma.

Från det jag var 15 och för resten av livet är jag moder.
Ibland känner jag mej som en  urmoder, som fött barn, kokat soppa och sett till allas bästa i evighet och det känns tryggt i själen.

 Jag är bekväm i rollen, om man säger så ,och det allra roligaste är att jag varit det hela tiden.
 Hos den unga Catarina som blev med barn så tidigt fanns ingen tvekan, klart att hon skulle bli mamma nu när det blev som det blev och när naturen får sköta sitt så funkar det mesta. Allt fanns i mej, inte bara barnet, utan hur man ammar, hur man tar hand om ett barn, instinkter nedärvda sedan årtusendena.

Det mest berikande i mitt liv är andra människor och absolut barnen, mina och andras.
Tackar Livet för barnen!!!

"Slit och släp!" brukade jag och min fader säga, då och då.
Om jag inte minns fel så är det repliker från Hedebyborna som ligger till grund för det uttrycket.
Slit och släp har det varit och är, ibland, och senaste året har jag börjat få lite ont i höfterna.
Inte varje dag och inte mycket men det finns där då och då.
Jag som nästan aldrig har haft ont, förutom då jag hade den "överdjävliga" sjukdomen sarkoidos, då mitt yngsta barn var ett halvår, och jag blev inlagd.
Då jag kom till sjukhuset kunde jag inte gå, den gången. Det var rullstol som gällde.
Som väl var så överlevde jag det hela och nu är jag en ganska pigg 45-åring om jag får säga det själv;)
Men höfterna stör mig ibland.

Hörde igår att jag hade "sånna" höfter som skulle dansa, speciellt.
Ja, en replik som jag inte ska bry mig allt för mycket om eftersom den yppades på vår förenings årliga kräftskiva.
Hur som helst så bör jag dansa mer, det är bra.
Det mjukar upp kroppen och får igång flåset.
När det kommer till höfter så är vi få kvinnor som kommer i närheten av Shakira och som hon lär jag aldrig kunna dansa, inte ens sjunga;)
Take it Shakira:

Att åren går är sant, mina ögon talar om det för mej då jag behöver, till skillnad mot de flesta andra, ta av mej gläsögonen då jag ska läsa. Är ju närsynt  i grunden och då kan det bli sådär.
Ja det är väl ögonen då, samt höfterna och precis som Shakira kan jag säga att:
"My hips don´t lie!" ;)

Navelskåderi?

Att studera sin navel,
att glo för mycket på sig själv,
att vara ego,
det är väl så att skriva blogg om sig själv?

Vad är det då att via alla sidor försöka snoka, ta reda på, kartlägga?

Jag var utsatt för en stalker, för några år sedan.
Finns inte mycket som är fulare än att utge sig för att vara någon annan än den man är!

Att gräva i andras Liv utan att ha minsta rätt till det.
Usch, är vad jag säger om sådant.

Det finns gränser och det finns det motsatta.

Jag vet, det finns trygga människor, jordade, ärliga,
mina allierade, det finns en stjärnfamilj ( klart att "Stardust" ska ha en stjärnfamilj;))
 med "systrar och bröder" där jag hör hemma.
Och det finns kärlek som är på riktigt, som inte bara vill ta o ha o ha och ha... utan även ge...

Blickar framåt med glädje!

Alla är bra på nått

Alla har sidor vi behöver jobba med.
Jag rannsakar mej och finner flera sidor som jag ska jobba med, med start NU.

Det är svårt att hinna.
Heltidsjobb, ungdomar, engagemang i föreningar, i frivillig arrangemang, men jag vet att det handlar om prioritering.
DET ska jag jobba på.

Vad är viktigt och för vem?
Ibland också, Varför?

Driver dagg

faller regn.

Nog faller det regn.
Dock, i helgen var det solsken.
Ett solsken som värmer lääänge.
Ett SOUL-sken som varar ännu längre, kanske alltid!!!!

                               Kärlek, Åter & Alternativt, Alltid! Till Alla Er som förgyllde helgen!!!!!

Underbar helg!

Måndag, efter en alldeles underbar helg!

Har haft en helg fylld av härliga människor, en del som jag kände innan och ungefär lika många nya!
Vi har samlats på ett naturskönt ställe, tagit det lugnt, kopplat av, gått tipsrunda, badat, eldat brasa, lyssnat på musik, sjungit kring lägerelden, några målade och lärde sig använda metoder för Vedic Art, vi har pratat allvar, skrattat, kikat på en kolmila, varit glada att träffats, mötts och kramats.

Jag är glad långt in i själen!
 Livet är inte bara jobb, tv och en massa måsten,
 Livet är även naturen och  lägereldar, måtte jag alltid komma ihåg det!

Gäsp!

Sena kvällen och jag ska snart i säng.
Har arbetat på tok för mycket de senaste 7 dagarna, en rivstart efter semestern.
Tur att jag gillar mitt arbete så mycket annars skulle det aldrig gå.
Nu är jag äntligen hemma i Gröna huset.


Hade förståndet att ta elcykeln till och från jobbet.
Det resulterade i att jag hittade kantareller på vägen dit,
och att jag kunde rensa huvudet bra på vägen hem.


Av att köra bil blir jag oftast stressad.
Åka buss trivs jag med men det stämmer inte alltid med mina arbetstider.
Elcykeln är en av mina bästa investeringar någonsin, tror jag.
Jag har ca 1,5 mil till jobbet och det är en halvmil för långt för att jag med
lätthet ska komma över "lathets-tröskeln" och cykla dit med vanlig cykel.
Elcykeln tar bort det mesta av den tröskeln i och med att jag får hjälp i uppförsbackarna och lite
större kraft i tramptagen.
Nu blir det av att jag cyklar, det blir oftast flera mil i veckan.
Det är roligt och klimatsmart, och ger träning på köpet.
Kan rekommenderas!


De två hemmavarande barnen är, just, hemmavarande ikväll. 
Annars är det ofta att någon av dem är hos sin pojk-/ flick-vän.
Det ligger i luften, syns på kvällsmörkret och på almanackan att skolstarten närmar sig.
Ungdomarna söker sig tillbaka till ursprunget ännu en omgång.
Nästa år har vi student i vår familj och året därpå är det dags för mitt yngsta barn.
Tiden går fort när man har roligt!


Känns inte så länge sedan vi hade rena rama "barnhagen" här hemma.
Nu är de båda i övre tonåren, de äldsta är helt vuxna.
Ibland har jag svårt att fatta att de där stora karlarna är mina söner,
eller att den där unga, kloka kvinnan är min dotter.                

Ibland vill jag kunna stoppa tiden, hålla en stund kvar, för alltid. 

Det går så fort och det är så mycket som är viktigt.                                       
Tror jag måste tänka över mina prioriteringar igen.
Det är en ständigt pågående process.
Så oerhört viktigt för inte vill jag ligga där 
och ångra mej en "vacker dag"!


Ta hand om dej!

Trött

Trött och sliten.
Mänskligt. 
Jobbigt.
Början på nått bättre.

Jag blir sur på mej själv när jag känner mej så här trött och sliten.
Som om jag tycker att jag skulle orka hur mycket som helst.
Det är omänsklig behandling av mej själv...                                       

Ändå, om jag tittar i backspegeln kan jag lätt förstå.
Började förra veckan med att arbeta vaken natt och sedan skulle jag vända tillbaka och jobba långa dagspass igen, bara det kan trötta.
Därtill arbetspass, dagtid på ca 12-13h i sträck och när äntligen den lediga dagen kom for jag till sjukhuset i Lund på ett återbesök. Klart man blir trött.
Har ju faktiskt, också, varit mamma sedan jag var 15 år och därför tagit stort ansvar länge.
Levt i ekonomisk otrygghet, fast det är bättre nu, men åren med det stressade oerhört.

Klart man kan tillåta sig att bli lite trött ibland?


Bekymrat mig lite för privata angelägenheter, det kan också ta på krafterna,
dock bestämt mig för att andras bekymmer är andras bekymmer och mina är mina.
När man kan hjälpa ska man hjälpa om det är rimligt, men att ta hand om andras konflikter, försörjning eller annat?
Nä det får de faktiskt lösa själva.I alla fall när jag INTE har resurserna att hjälpa.
Jag kan koka soppa på en spik, men att verkligen trolla är jag lite sämre på;)

Även framgång kan trötta lite, vi har slitit hårt i studiecirkeln med träffar, "produkten" och nu med försäljning. Även det roliga kan ta energi om man inte har rätt tänk.


Jag har nu bestämt att jag ska vårda mig lite bättre.
Försöka få till en lite längre promenad varje dag och verkligen tänka på hur jag prioriterar.
Ska också ringa facket och kolla lite regler gällande mitt arbete.
Det gäller att vara "om sig o kring sig", annars blir man plötsligt som vore man livegen.

Igår var det 3 år sedan min kära pappa gick bort.
Saknaden är stor och jag tänker på honom ofta, ofta.
Mycket har jag lärt av min pappa.

Pappa sitter och "klurar" med något.

Lite om att rensa avlopp, lite om växter,  ja läkeväxter och vilka som duger att krydda brännvin med, lite om motorer, lite om försiktighet gällande vissa saker och att försöka leva medan jag är här.
Min knasiga galghumor härstammar också från honom, helt klart.
Om mitt, oftast, diplomatiska sätt.
Och att ha barnasinnet kvar!!!

Denna låt med en del av pappas "hjältar" var min tröstlåt då pappa gick bort.
Tekniker och maskiningenjör som han var, kunde jag nästan se honom "fly a star ship cross the universe".

 Det är jobbigt att ha det jobbigt.
"Att må dåligt är en bra början" som det en bok heter, av Bengt Stern.
Att inte känna sig helt i fas med sig själv i Livet är en indikation på att jag behöver justera lite
så jag hinner med det jag vill och ska.

Det är ju faktiskt MIN vandring här och inte någon annans,
 min vandring är inte arbetsgivarens, statens, eller någon annans den är min. 
Mitt nöje - mitt ansvar!

Känner helt klart att jag ska gå på det jag tycker är rolig och meningsfyllt :

"If you do what you love, every day is a holiday!"

Paulo Coelho