Inlägg
Som såg till att saker blev gjorda.
Som hade kanelbullar och middag i rättan tid.
Som tog oss på semestrar i Skummislöv och Stockholm, Löttorp på Öland.
Mamma och jag var även i London 1977, där såg jag min första riktiga punkare.
Mamma var den som ställde upp, den som orkade för mycket för sitt eget bästa.
"Man orkar allt man vill" var hennes motto i många år, tills hälsan lärde henne att så inte alltid är fallet...
Vår mamma, ska jag skriva också, för jag har ju syskon.Mamma ställde upp, passade mina barn ibland då jag måste jobba nätter och en och annan kväll. Sånt är svårt att få ihop som ensamstående, annars.
Hon lärde mej att stå upp för det som jag tror på!
Att våga säga ifrån när något är fel och orättvist.
Hon lärde mej, på ett så självklart sätt, alla människors lika värde.
Även om hon ibland kunde citera Tage Danielssons "För alla kan ju inte älska alla här i världen!"
Hon hade humor, fast hon knappt trodde det själv och hon hade humör, som hon ibland fick brottas med.
Hon var en människa, av kött och blod.
Och hon var och är en otroligt vacker själ!
Finns det möjlighet i döden att bli en skyddsängel, så är jag säker på att hon är det för ALLA sina barn och barnbarn.
Mamma: Jag hoppas och tror, som vi sa, att "vi råkas igen"!
Tack mamma för allt du var för oss!
Nu får du vila ut, det är du väl värd.
Och jag tröstar mig med att du slipper ha ont och att du får möta pappa och dina föräldrar och andra som stått dig nära. Du är älskad och saknad, som jordemänniska.
Hur det än verkligen är, kan vi inte veta, men det är en tröst att tänka mej en himmel där ni sitter och pratar, du och pappa. Kram.
