En dag med flera uppdrag. Allt har funkat till belåtenhet. Nu ikväll trött. Det känns att vi går mot höst och vinter. Det är höst, till och med, dock en fantastiskt fin höst, hittills. Rönnbären talar sitt tydliga språk. Stämmer det som de sa förr "Mycket rönnbär, kall vinter", ja då lär det bli kallare än någonsin sedan istiden, eller nått sånt. För jag har aldrig sett så mycket bär på rönnbärsträden förut. God gelé blir det, ändå;)

Nåväl, kall vinter eller ej, "den tiden, den sorgen". Bära-ved-tiden har anlänt nu, men än måste jag inte elda varje dag. Tackom och lovom ackumulatortanken, eller "Salig fader konungen, min" ( alltså farsan) som satte in den och pannan i början på detta seklet.
Var en sväng om Give boxen innan hemfärd och ställde av en låda med grejor. Nån barnoverall, strl 80, tror jag, och leksaker för de minsta och så några böcker.
 Nu blir det skönt att varva ner och ladda om batterierna.

Frid över nejden!

Nä jag backar inte, bara med bil.

Ibland kan det finns tvekan i Livet. Jag har varit där. I tvekans landskap, det var påfrestande och därmed oerhört energikrävande.
Egentligen är de inte så svåra, valen vi har att göra. Visst ofta kräver det sin tid att veta åt vilket hålla man ska gå, då man står vi ett vägskäl, men egentligen är det så här enkelt.

 

När man sedan följer detta så gott man kan och finner sin väg. Ja då ska man inte backa. 

Utom möjligen då och då, med bil;)

Solen går upp

Solen går upp över byn, jag har varit vaken ett tag. Uppe tidigt med yngsta barnet, nu vuxet och hemmavarande, som pendlar en bit. Därav tidig morgontimma. Vi stiger oftast upp mellan fem och halvsex vardagar och det är tidigt, i tidigaste laget för mej. Men allt går, utom nyfödda barn, nästan. Det är bara ett år till hemmavarandes utbildning är klar och då kanske vi kan få sova lite längre om morgonen.

Många tankar som vanligt. Till exempel på vad vi gör med vår Moder Jord och hur vi kan hjälpa henne. Tror vi kan göra våra val i det lilla och i det stora,, och att det faktiskt spelar roll. Sopsortering, att inte fara med bil en massa i onödan, att åka kollektivt när det går, att ta hand om redan tillverkade produkter och ge dem nytt liv, ja återvinning, att inte slänga en  massa mat, utan äta det som blivit över, göra nya maträtter av rester och inte handla mer än vi verkligen behöver. Det är några exempel som jag försöker tänka på, samt lära mig mer om vilka bolag som är "snällare" mot Moder Jord och som arbetar i den riktning jag vill att utvecklingen ska gå.
Fler tankar i morgonen rör helgens planering och eventuella omplanering av aktiviteter.
Ekonomi är en annan fråga såhär den 27e, lönedag, i månaden. Att logga in på internet banken och se till att räkningar blir betalda och att det är någorlunda koll på finanserna så att det klarar sig en månad till. Som en kompis till mej skrev på facebook: "Det är alltid lika kul att se pengarna komma in och vända."

Meditation,promenad i skogen i det vackra *Brittsommarvädret ( kallas även indiansommar*). Jag behöver landa, jag behöver stillheten. Jag behöver växla ner ibland. Precis som jag antar att de flesta behöver.

Det är tankar för dagen, såhär på morgonkvisten.
Jag önskar dej som läser en riktigt fin dag och helg!

Carpe diem!

* Brittsommar - förstod i ett samtal med kollegor att inte alla vet hur det kommer sig att vi säger Brittsommar. Så då kan jag tala om att det är en sen sommar, vackra klara dagar på hösten, helst i början av oktober för att det ska falla helt på plats ety Britt -sommar har fått namnet av Britts namnsdag i början av oktober. Detta lärde min mamma mej för många år sedan. Har man en svenska lärare på mödernet så har det sina ordförklarande sidor.
* Indiansommar. Då jag skulle förklara ordet Brittsommar för kollegorna använde jag indiansommar, som för mej var en självklar likvärdighet till Brittsommar, men tydligen ej för kollegorna. Indiansommar är, även det, en brittsommar. Alltså fint sommarväder på hösten. Och det lär komma sig av att vissa indianer drog iväg på "camping" i form av buffeljakt vid den tiden på året, då det var vackert väder på hösten i norra Amerika. Det använd i engelskan som indian summer.

En onsdag

Ja, en onsdag sådär nästan mitt i Livet, om man får önska levnadslängd och "önska kostar ingenting", det fick jag lära i en sång redan som barn.
Började dagen med att stiga upp riktigt bittida. Frukost tillsammans med hemmavarande och sen elcykeln in till samhället för ett mysigt morgonmöte. Mötet var i Sv´s (Studieförbundet Vuxenskolan) lokal.
Där mötte jag andra cirkelledare, en  av dem hade jag träffat tidigare, som Carina som har hönskurs,  men Stefan på Höö och Lotta "Spanskalärare" var nya för mig- Jenny Herz som är verksamhetsledare på Sv i Älmhult hade bjudit in oss för en lokaltidning skulle komma på besök.
Vi fick berätta lite om nya cirklar som är planerade och bland annat lät kycklingkursen intressant, samt tänkt verksamhet på Höögård. Ja även Lottas nya "laga barnmat själv" verkar både viktig och rolig, men dock en aning inaktuell för mig. Det är ett tag sen jag kokade välling och lagade småbarnsmat. Någon kurs gick jag inte heller, på den tiden var det mer vanligt att man klarade det på nedärvd kunskap och sunt förnuft. Burkmat var ännu ganska nytt, åtminstone då min äldsta var liten. Det var till att mosa en banan som första smakupplevelsen eller en potatis, svårare än så var det inte.
Nåväl, en trevlig stund fick vi med reportern och kaffe, också. Sen var det bara för mej att "swischa" till arbetet i socialpsykiatrin och där hade jag en "bredvidgång".  Dagen blev ganska lång och framåt skymningen slutade mitt arbetspass och det blev att handla lite småsaker innan jag cyklade hemåt medan solen försvann vid horisonten. Mössa och vantar fick användas idag, både tur och retur.
Hemma blev det varm chokladmjölk med vispgrädde med hemmavarande och lite bloggskrivande efter att diskmaskinen laddats.
En lugn och fin dag. Idel solsken.
Hrm, i morgon ska jag till tandläkaren. Hujedamej;)

Vid Strandvejen, dk.  1995. Jag och mina barn, den yngsta i magen.

Med tacksamhet, nyfikenhet och kärlek.

Det händer saker i det yttre och i det inre. Har drömt mycket på sistone, fragment av saker jag varit med om och människor jag mött längs vägen. Först trodde det var som jag höll på att bli förkyld och kanske är det så det är. Brukar alltid minnas drömmar tydligare då.
Ja, man lär känna sig själv med åren. Till exempel sådana saker som små tecken på förkylning annalkande.
Men det här är nog inte bara det. Det är en process som är viktigare än så. Jag blir klar med en massa saker som varit, jag gör mig beredd att gå vidare. Vidare in i framtiden och det känns riktigt, riktigt bra.
Mycket av det som varit har också varit bra, det har varit vad det varit. Det har varit meningen, det också.
Men en avstämning är jag vid och jag går framåt med tillförsikt, i tacksamhet, ödmjukhet, nyfikenhet och kärlek:

Så mycket

Så mycket tankar idag. Vet inte riktigt om vad jag ska skriva eller i vilken ände jag ska börja.

Det som rör sig i mitt huvud är tacksamhet för allt det som är så bra idag, rent privat.
Annat som rör sig i huvudet är mindre bra, som att svensk polis anno 2013 registrerar romer i ett specifikt register. Det känns inte alls ok, tycker jag. Jag skulle inte tycka det var kul om det fanns ett speciellt Göingeregister där vi som härstammar från mina trakter fanns registrerade, eller ett register där alla "Alternativare" finns registrerade. Men det kanske också finns?

Vi är väl "litta samhällsfarliga" kan det ju tyckas eftersom vi vill ha nått annat än som det är idag. Men är inte de flesta lite alternativa då, vem tusan vill ha denna kommersialism, förutom de som sitter i toppen, egentligen?
Mer privat, så kan jag tala om att jag drabbats av städlust, lite grundligt. Vet ej vad som farit i mej, längesen jag drabbades så. Känns skönt, det kan vara så att gränsen var nådd. Att en viss grad av ordning även önskas av mej. Allt blir lite lättare och Qi ( livsenergin) rör sig lite lättare om det är mer ordning och reda. Kanske kan det vara mina kvinnogener som säger att "det är höst nu, du ska bona om ditt hem", så känns det som 0m det är.
Kanske är då det hysteriska "julastädandet" som främst den äldre generationen sysslade med, biologiskt logiskt? Nåväl, det känns bra att få lite ordning i skåp och lådor, rensa ut lite och finna återanvändningsbara saker.
Vi har varit några stycken i mitt hushåll (6st som mest, med fyra barn, sambo och mej själv) och då kunde det behövas lite saker för att alla ska kunna deltaga, till exempel i storbak:

Mot alla vindar

När jag var en13-14 år gick en fin tv-serie på svt som hette Mot alla vindar, på svenska. (Against the wind på originalspråket). Jag blev fascinerad av serien och förälskad i musiken. Har bestämt för mig att jag köpte LP'n eller fick jag den möjligen i julklapp. Jag hade nog  lite "dille" på att köpa filmmusik som jag tyckte om, för nått år senare, eller i "samma veva" köpte jag The Rose med Bette Midler.

Hur som helst, här kommer ledmotivet till Mot alla vindar, med Mr. John English:

Livets GPS

Om du tvekar, till exempel, på om det är rätt jobb, rätt utbildning, rätt partner, rätt boende, rätt val, så kan det mycket väl vara en ( eller kanske helt enkelt, då ÄR DET EN) indikation på att det inte är rätt.
För när det är rätt, finns ingen tvekan;)

Livets GPS finns inom oss. Ibland kommer tecken till oss, även utifrån.

Ligger lite lågt

Ligger lite lågt med bloggandet nu.
Flyger desto högre i verkliga Livet.
Försöker skriva en del annat, än blogginlägg.
Kanske en uppföljare till tanke- och diktboken Bräckt vatten, och så det där större jag skriver på ibland. Det jag kallar Wärket.

Men främst lever jag ett Levande Liv, känns det verkligen som.
Jag tar tillfällen i akt, att så långt det är möjligt, fånga dagen.
Det är en balans,det finns en hel del praktiskt som jag vill ta mig tid till. Skriva blogg kommer inte högst på prioriteringslistan, även om det är verkligen kul. Rätt vad det är kommer det en tanke, händelse och / eller känsla som jag måste få ur mej och förmedla. Då blir det ett blogginlägg, det kan jag lova.

"Life is good!" just nu. Tacksamheten är stor!

Glädjande saker just nu ( jag tycker om att fokusera på glädjande saker,de är de jag lättast ser och de jag hämtar näring ur. Vi kan välja att fokusera på svårigheter och problem också, om det är det vi tycker är nått att hämta näring ur. Själv tycker jag att det känns alldeles för negativt.)
Alltså, det blev en så lång parentes, att jag försöker igen. Glädjande saker just nu:
Att sommaren varit lång, solig och underbar.
Att barnen är friska,bortsett från en argsint förkylning. Är det inget värre ska vi inte klaga.
Att jag har ett fantastiskt berikande arbete med underbara människor.
Att jag fått en tipi av min älskade man.
Att jag har kärlek i mitt Liv.
Att jag känner så intressanta och berikande människor.
Att jag är frisk.
Att jag kan se saker från dej ljusa sidan.

Vad har du för glädjande saker i ditt Liv?
Det skadar inte att tänka efter, på den punkten.

Ta hand om dej!

Från Grönköping till Hökön.

Kulturafton i Hököns skola!
Välkomna på kulturafton i Hököns skola! Fredagen den 4 oktober klockan 19, då får vi fint besök av författaren och Grönköpins-journalisten Rolf Christersson! Troligen hans enda framträdande i Skåne i år, och det sker i Hökön!

Om Rolf: Rolf Christerson, författare, ledarskapskonsult och medarbetare i Grönköpings Veckoblad, bosatt i Vikarbyn vid Siljan i hjärtat av Dalarna.
Började medarbeta i Grönköpings Veckoblad som realskoleyngling på 1960-talet, var gymnasielärare i psykologi och samhällskunskap under några år, men har nu varit frilansare som skribent och ledarskapskonsult i 35 år. Har skrivit fler än 300 kåserier i Svenska Dagbladet och även medarbetat i många andra tidningar och tidskrifter. Började skriva böcker på 1980-talet, först om pedagogik och ledarskap, därefter barndomsskildringar och humorböcker, under senare år flera romaner och ett par diktsamlingar.

Det blir kaffeservering och gemyt, lotterier och vinster! 
Välkomna!

Vem jag är?

Släpp efter.
Släpp på garden och våga inse att INGEN är för mer än någon annan, förstå att vi har samma bakgrund, allihop. Vidga perspektivet.

Nu ser vi.
Vi är ALLA människobarn i denna världen.

Ingen är för mer än någon annan.

Vem är jag?
Vem är du?
VI ÄR.

Queen - Don't Stop Me Now

Börja blogga?

Om du är intresserad av att börja blogga och bor på rimligt avstånd till Älmhult, kan du gå Studieförbundet Vuxenskolans studecirkel som heter just "Börja blogga", med mej som ledare.
Tag kontakt med SV i Älmhult! Här är en länk till kursen Börja blogga.
I texten i länken så står det både onsdag och torsdag som tänkta dagar, men det blir torsdagar. Kan vara bra att veta.
Välkommen!

Le:)

Ett leende betyder så mycket, sägs det. Och jag instämmer i det, visst gör det.
Flera kollegor och vänner brukar nämna mitt leende som en av de saker som är till min fördel.
Någon har kanske retat sig på det också, för någon gång har frågan till och med kommit:
"Vad går du runt och ler för hela tiden?"

Någon Mona Lisa är jag inte, mitt leende är, oftast, ingen hemlighet.
Så vad ler jag för då?

Jo för att solen gick upp idag också, till och med trots att det regnar. För att jag finns och lever, andas, gläds, dansar och älskar. För nära och kära, för blommorna på marken och fåglarna i skyn.
För hela Moder Jord ler jag, för Fader vår och hela Alltet.

Jag ler ibland för jag tänker på en gammal Monthy Python -sketch eller Hasseotagereplik. Ibland för jag precis har formulerat en dikt i mitt huvud, ibland för att jag kör traktor och ibland för att jag har ett fantastiskt arbete där jag träffar de mest fantastiska människor.
Och ibland ler jag för jag ser så jäkla sur ut annars, med nedåtgående mungipor och vem vill göra denna världen till en surare plats? Inte jag iallafall!

Så fråga mej hellre en gång då jag ser allvarlig ut:
Varför ler du inte?

Svaret blir nog inte så långt, mer än:
"För jag är allvarlig, också, ibland."

Rättare sagt, är egentligen att jag, trots mycken humor, är allvarlig hela tiden, under ytan.
Ointressant?
Tja, läs en annan blogg då;) och le .

Hösten

September månad, 2013, skriver vi nu.
Det är en klar solig dag, idag. Natten har varit kall. Det har börjat lukta höst, sen nån vecka eller två tillbaka.
Det är en ljuvlig tid nu. Speciellt när sommaren varit så bra, känns det bra då naturen börjar tänka på vila. Känns som jag också ska gå ner lite i varv, landa i vardagen. Jobbet är igång efter en lång och underbar semester på 5 veckor.
Sol har jag fått mycket av och det känns, finns ingenting att klaga på, på den fronten. Inte på några andra fronter heller direkt.
Idag blir det vardagliga sysslor som att tvätta och greja lite hemma. Kanske baka mest för att få upp värmeni huset, och därmed slippa elda. Idag, också.
Gillar att "pula" i min egen takt. Inte så ofta jag är helt själv, så det är också guld värt. Att låta hjärnan jobba i tystnaden medan jag fixar med tvätten,klipper gräset eller sitter i solen med en kopp.
Jag ska försöka att inte boka in för mycket i höst, men redan poppar en skrivarkurs i repris upp och lite annat smått och gott som tilltalar. Men jag ska verkligen hålla i mej, för vardagar är underskattat. Vardagar behövs. Jag behöver drälltid och ställtid. Det är nått jag måste komma ihåg.

Drälltid och ställtid! Väl så viktigt att boka in i agendan.
Nä, jag hinner aldrig ha tråkigt!

Skulle det bli tråkigt, ja då är det bara att göra nått kul;)