Föränderligt

Folk rör på sig, ändrar sig, flyttar....
Igår var mina barn hemma på kvällsmat, plus min mamma. Alla samlade i Gröna huset. En av sönerna ska ge sig iväg på en längre resa. Ja inom Europa är det, men han ska vara borta ett tag.
Det känns bra, tycker jag. Ingen större separationsångest från min sida, inte. Han har varit iväg förr. I Stavanger på jobb till och från ett par år, och "nästgårds" i Köpenhamn för musikstudier. Det är bra att de gör grejer, ungarna.
Man kan göra grejer utan att röra på sig fysiskt också, det vet jag allt om, nästan. Eftersom jag varit "bound to this place" ett bra tag. Jag bestämde mig tidigt för att hålla mej i dessa krokar, Göinge, under mina barns uppväxt. Ville att de skulle ha närheten till sina släktingar, och den andra föräldern samt att de skulle gå i samma skola ( i grundskolan). Gemensamma referensramar, även om den skolan förändras stort under de åren. Dock var det kanske mest skolpolitiken som förändrades och då hade det ju kvittat om vi flyttat runt eller ej.
 I år tar mitt yngsta barn studenten. Och jag är "bara 47 år gammal", vad ska jag göra nu?
Inga problemas, jag fyller mina dagar, snabbare än du hinner blinka;)

Jag önskar min son en underbar resa och vistelse, nya lärdomar och nya vänner, nya vyer.
Nya perspektiv!

Nya perspektiv, kommer av planerade resor, planerade händelser, men även av det som vi inte kan styra, det är då det är bra att vara flexibel och ha förmågan att alltid leta efter det positiva, eller ha lätt för att se det positiva. Även i det svåra. Det är en konst. En del har mycket lättare för det, än andra. Men jag tror att det går att öva sig och bestämma sig för att försöka göra det bästa ur varje situation.
Men visst blir det en chock när mattan rycks undan, eller jorden skälver.... Vi kan ju faktiskt bara bestämma över våra handlingar och hur vi ska agera, aldrig kan vi bestämma över hur andra ska agera och reagera.
Vår världsbild kan rubbas hastigt. Jag fick finna nya referensramar när pappa dog. Det tog sin lilla tid, verkligen.
Första övningen är säkert att försöka acceptera att inget är konstant, hur gärna vi än vill det.
Det häftiga i det är ju att inget är konstant, fast all materia är det.

Som i ett kalejdoskop för Gudar. (Jag har skrivit en dikt om det)

Kalejdoskop för gudar

Jag ser rörelser
färger
känner dofter
rytmer
solen som värmer
snön och isen som kyler
det förändras
men ramen är densamma
Vår tillvaro är ett kalejdoskop för gudar / Catarina Carleson

  
Nu en positiv visa av Ola Magnell;)

Vår

Idag har jag tydligt känt att våren är på gång!
Härligt när vårsolen kikar fram.

Jag är tacksam att få uppleva dessa härliga årstidsväxlingar som vi har här i norden.
Och är även tacksam för denna milda vinter, vedåtgången har varit ungefär hälften av vad det kunde ha varit och eftersom "köra vad" inte är det allra roligaste jag kan ha för mig så känns det härligt.

Tack sol tack jord, tack för maten på vårt bord.
Tack jord tack sol, tack för att vi snart kan gå i sommarkjol.
Tack syster, tack bror,  tack för kärleken så stor.
Tack Moder jord, Tack Fader vår
Tack för ännu ett år! 

Vårgudinnan Bridget, målning av Anne Solveig Elmberg.

Jag ska försöka

Jag ska försöka att bemöta alla människor med en positiv tilltro.
Jag ska försöka hålla mej cool och rättvis, i mina bedömningar.
Jag ska försöka fortsätta vara en så bra människa jag kan.
Jag ska försöka att räcka till, för alla jag vill räcka till för, inklusive mej själv.
Jag ska försöka hinna blogga då och då.
Jag ska försöka skriva klart "Wärket".


Eller rättare sagt jag ska!

Vad ska du göra?

Hylla kvinnan, mannen, mänskligheten! ( Tillsammans är det som ska förlösa oss alla! )

Jag fick en idé idag, inför Internationella kvinnodagen den 8 mars. Kvinnodagen, en dag att hylla kvinnan, påvisa framsteg i vår värld och lyfta fram orättvisor och hjälpa till att eliminera, eller åtminstone minska orättvisor. Sätta fingret på kvinnans situation.

Min idé kommer att presenteras via Studieförbundet vuxenskolan i Älmhults program inför den 8 mars.
Det ska bli kul!

Nu min hyllning till kvinnan:

Vi har burit mänskligheten i våra magar
fött den ur våra sköten
närt den vid vår barm

Vi är både svaga och starka
Vi är vackra
Vi är viktiga
Precis som mannen

Tillsammans är ordet
som ska förlösa oss
ALLA!

När det känns för jävligt

När det känns för jävligt. Du har ingen att prata med, eller de du pratar med inte förstår. När det gör ont i ditt inre, så pass, att du inte vet vart du ska vända dej. När du knappt ser någon utväg, mer än att härda ut just idag. När du känner olust över det mesta, kanske bara någon eller något som du kan se lite glädje i.

Håll ut, snälla, håll ut!
Det kommer bättre dagar.
Det kommer ljus igen.
Det finns hopp!
Det finns glädje.

Inte i det de visar på tv-reklamen.
Inte i det som går att köpa för pengar.
Ljuset och glädjen finns framförallt i Naturen.
Havet, skogen, heden, vid insjön, på fjället, på en ö.
Där kan du få kontakt med dej själv, med ModerJord/Naturen och hela Alltet.

Ge inte upp.
Prova den naturliga vägen.
Kanske behöver du stöd att hitta den.

En sjö. En lägereld. Ett Liv.
Det väntar på dej!