"Ska bara!" sa Alfons Åberg, när hans pappa ville få iväg honom till dagis. Han ville hellre, leka eller sortera bilarna, eller titta i en bok eller, vad det nu var. Vi vuxna, inklusive mej själv, är ofta tvärt om. Vi "ska bara" jobba lite till, städa lite till, ta oss igenom denna veckan, eller dagen, eller livet, eller.. innan vi tar oss tid att slappna av riktigt. Jag har varit mycket bättre på att ge mej själv tid. Jag har varit en strövare i skogen. Jag har haft mycket tid att filosofera, skriva, lyssna till mitt inre, intuitionen och naturen. Jag ska komma dit igen!
En klok kvinna sa till mej att "Kom ihåg att du skriver för dej själv!" De tänkvärda, av mina texter, var främst ägnade åt mig själv, menade hon. Jag gav henne rätt då, fast tanken var lite ny för mej, och jag ger henne rätt idag. Länkar här till ett gammalt inlägg:http: http://www.ladyintuitionstardust.com/2011/06/vaknade.html .
Det är dags att vakna till fågelsång och inte till måsten. Hur blev det såhär? Sparar den analysen till en annan gång, konstaterar bara att så är det och att jag ska göra nått åt det.
Gillar ju Livet, Friheten och Kärleken. Behöver lugn, mycket tid att tänka, att ströva fritt och att skriva. Samt min familj. Amen.
Att skala av sin yta, att öppna sig, att visa sig med "fel och bristningar" är inte så lätt. Det kan göra ont, det ger ångest, flyktbeteende är lätt att ta till eller strutsbeteende, att sticka huvudet i sanden. Men tids nog, med huvudet där, får man ju andningsproblem. Bäst att dra ett djupt andetag då man lyft på huvudet så att inte lungsoten biter tag i en, eller stenlungan, fi fan.
Stress, kan ge märkliga beteenden. Det är nog SÅ mycket farligare än ebola för oss, men det är ryssen och ebola vi ska gå och oroa oss för, om jag fattat rätt.
Jag svamlar i texten i afton. Kan inte hålla tråden. Lite trött, efter en lång dag som avslutades hos en kompis med pratbehov och kaffe, på menyn. Andnöd höll det på att bli där också, då rökelsen rök mer än det var tänkt, men mysigt dimmigt blev det. Ingen stenlunga men dock en del sågprat oss "huggarbrudar" emellan.
Lång dag ja, jag och dottern har varit i stan i ärenden idag, och det fick bli uteätning även idag. Det är HELT galet att jag ätit ute 3 gånger denna veckan. Nu får det bli slut på det för ett tag. Men hursomhelst så ingick det varsin LYCKOKAKA där vi åt och dotra min som är i färd med att satsa på sitt yrke fick texten "You are able to make money and hold on to it!" och jag då fick "Du kommer att skriva en jäkla bra roman ochden kommer att säljas i massupplaga... Nä, jag är dålig på att ljuga, men det stod faktiskt:
Ja, ja en lyckokaka är en lyckokaka, är en lyckokaka... och att vara vis och smart är inte alltid samma sak. Inte för mej iallafall. Visshet kan bedra vishet och vise versa. Godnatt!
Att summera 2014 är som att summera Livet. Nä... ändå inte. 2014 var ett oerhört gott år, dock innehöll det jobbiga saker också, men de är nästan förträngda nu. En närstående som var svårt sjuk i ett par omgångar, men nu när det är över, känns det avlägset. Det är väl det som var den tunga biten, privat. Annars innehöll 2014 frid och fröjd mest, men visst hände det att jag inte var i balans.
Till exempel då jag försökte lära mig nya saker och jag inte kunde det direkt! Då blev jag frustrerad. Kanske ett tecken på att jag hittills haft det för lätt för mej?
Troligen.
Det ska lixom bara funka med en gång.
Eller är det kanske ett tecken på att jag hållit på med saker som jag haft naturlig fallenhet för? Så kan det också vara. Naturligtvis beror det också på i vilken ålder man ger sig på olika saker. Hade jag kört traktor redan som 7-8-åring hade det ju varit nått enkelt och självklart. I och för sig är själva körandet inte så svårt, det är ju allt det där trixandet och att backa med ett släp där bak, och ett par extra fiffiga styrningsanordningar till det som ställer till det i hjärnkontoret. Kanske tänker jag för mycket? Eller för lite? troligen för mycket på en gång;)
Det jag lärt mig praktiskt under 2014 är då att köra balar till djur samt att såga med motorsåg. Går nu motorsågskurs. Den kursen börjar nu gå mot sitt slut. Igår skrev jag upp för klass A och B, det gick bra ( annars hade jag varit frustrerad och förbannad, både på mej själv och de jäkla dumma frågor som det faktiskt var, iallafall en hel del av dom!) och om några veckor stundar själva uppkörningen.
Att fälla stora träd är mäktigt. Jag som ser mig som trädvän brukar prata lite med trädet både före, under och efter fällningen. En gran på en 70 år har sin värdighet, den inger respekt! Men roligt är det att hantera sågen. Och så får jag ju ett rejält Gym-pass varje gång också;)
Det är ju, såklart, inte bara praktiska saker jag lärt mig. Som sagt har jag ju lärt mig en del om mig själv också, som mitt dåliga tålamod då det går mej emot. Dock gör ju medvetenheten att jag står ut med lite fler instruktioner, och ger mej själv chans efter chans. Plus kunskapen att ingen, inte ens jag, kan kunna allt på en gång;)
Jag försöker stanna upp då och då, känna efter vart jag är på väg, är detta rätt håll? Hinner jag med, med både själ, hjärta, hjärna, och kropp i Livet? Och just nu kan jag säga att jag skulle behöva lite egentid. Så det ska jag ge mej snart. Kanske ett par dagar på resande fot, alena, kanske bara ta nån dag off och läsa, läsa, läsa och skriva? Får se vad det landar på, men att vara för mig själv behöver jag. Jag behöver också träffa alla mina barn snart och det kommer jag troligen att göra, då en av sönerna väntas hem idag efter en lång resa och mellanlandar innan studier på universitet i en av våra större städer. Och så vankas det även födelsedag, och då blir det klart till att träffa den delen av la famillia! Härligt.
"En mamma håller sitt barn i handen en tid, och i sitt hjärta för alltid". Står det på en kylskåpsmagnet som min äldste son fått av mej. Den stämmer bra den.
Mitt liv har ju till så stor del innehållit mina barn, från det jag var 15 år. Det är nästan ofattbart för mej själv. Och de har givit och ger så mycket MENING i att de finns. Tack för att Ni finns! Vad vore jag er förutan?
(En ännu mer hippiefierad 48-åring?;) troligen, fniss.) Nåväl, var var vi?
Jo i 2014. Underbara roadtrippar med min käre man, till stränder och skogar, kulturarrangemang och konstens park mm. Vänner som jag vill se mer av har jag träffad då och då. Ännu en lyckad alternativträff vid Hjärtasjön fick jag vara värdinna för! Festivalbesök. Massor av baddagar i sjö och å! Föreläsnignar och stolleprov dvs diktläsning och sång av mej på Kulturhus i Broby, Älmhult och Hässleholm, samt vid ett arrangemang ( i hembyn Hökön ) som jag och Liza & Cris Daquini stod bakom.
En helt NY bokidé har jag gett mig på också!
Ett antal artiklar och kåserier har jag skrivit för Allt om Osby, och för Lönsbodabladet. Lång promenad på Vakömyr, under sakkunnig ledning.
Nya bekantskaper och nya intryck.Glädje på Gräsmattan!
Tack alla som varit en del av allt detta! Ingen nämnd ( mer än mannen och barnen) och ingen glömd!
Summa kardemumma: Jag är tacksam att min närstående kryade på sig från akuta sjukdomar och att alla mina nära och kära mår väl, och att vi nu går in i ett nytt år som ser ut att börja bra.
Hoppas att Ditt år varit bra! Nu tar vi nya tag i detta 2015. Ett spännande och utvecklande år, det känner jag på mej!
Det blåser nya vindar både här och där
Känner mycket på mej
Intuition kallas det visst
Men det är själen som talar
Jag vet!
Stormen Egon drar just nu över mitt hem, vårt hem.
Hoppas förödelsen blir liten. Det kommer att ha fallit träd. Det kommer ha förstörts tak och annat, på sina håll.Ännu står min tipi.
Samtidigt känner jag av annat. Hrm...
Ja ja Wind of change.
Ska försöka sova. Ville försöka vänta ut stormen. Men jag "skiner" i det nu!
God natt.
Vill bara passa på att varna för Melodifesti-Valen! Om ni inte ser upp kan den sluka er! Vissa år slukar den nästan hela svenska folket!
( Tur förstås att inget trist riksdags-VAL ska dra fokus från Viktiga Valen a la melody;P mvh Ironica )
Hej och hå! Det har hunnit bli den 9:e januari innan jag nu sätter mig ned och reflekterar över detta nya år som kommit till oss! 9:e! Oj oj oj, vad beror detta på? Ja det beror på Livet!
Det är full fart, men ändå inte. Det är mycket lugnt också, mycket läsa, prata, filosofera med mera.
Det är också jobb ( som anställd), det är gårdsjobb med att köra balar till djuren nån gång per vecka, det är jobb med motorsågskörkortet som jag håller på att ta ( ja jag pratar med träden lite innan jag fäller dom... ), det är funderingar på studier, det är en anmälan till en kurs så sent som idag, det är vuxna barn som har fullt upp med sina liv, starta eget eller gräva avlopp, göra musik, resa på andra sidan klotet mm. Det är en hel massa annat som jag inte ska skriva om här. Men som Du förstår är det full fart...
Dock försöker jag bromsa lite, bromsa och andas, känna hur fantastiskt livet är, hur fina människor jag har runt mig, hur glad jag ska vara för så mycket, och tacksam. Att känna tacksamhet. Andas, vara glad för att jag kan andas. För att sjukdomen inte tog mitt liv då för 19 år sedan. Glad att jag lever i en tid och ett land där botemedel finns / fanns. Glad och tacksam för mycket. Även för de svåra åren. Kanske inte minst för dom. ÅH vad jag har prioriterat om och tänkt annorlunda. Livet Lär!
Man ser med tiden vem eller vilka som är att lita på. Vad som är viktigt. När man ska hålla sig kvar och när man ska släppa taget.Hur livet bakom en är som en vacker väv. De svåra åren bildar sköna mönster, likt de nu sköna åren ger glitter åt väven. Ja jag bromsar och försöker hinna känna glädje och tacksamhet.
BARNEN
Mat på bordet
Tak över huvudet
Människor som bryr sig om mej, ja t om älskar mej
Barn som är friska
Vänner
Konsten
Skrivandet
Musiken
Glädjen
Djuren
och inte minst
hela Naturen
Vår moder jord
Utan naturen vore vi intet
Det är vårt tempel
vår gudom
Vårt allt.
Det nya året då?
Ja Tack för ett nytt år.
Jag hoppas innerligt att det fortsätter lika bra som det börjat.
9 dagar av 365. Livet är en spännande resa!
GOD FORTSÄTTNING PÅ2015 TILL DEJ SOM LÄSER HÄR!!!!
Först börjar jag skriva några rader här, sedan raderar jag dom.
Censur heter sådant.
Varför? Jo för att: Jag vill ha min blogg öppen, iallafall just nu. Ibland har jag stängt den, men jag är ingen stängd människa.
Jag hatar att smussla, att inte vara öppen, och tycker luddiga människor är rätt jobbiga att umgås med, iallafall de jag träffat på. Sådana som liXom inte svarar om man ställer en rak fråga utan ska springa in, verbalt, i labyrinter och träsk tills man befinner sig nånstans ute i kvicksand, för att sedan lämna en i kvicksanden med flera följdfrågor, som aldrig finner svar. Eller svara med tystnad. ..
"Du är kanske gåtan jag aldrig löser klart." sa jag till en person en gång i tiden, med en underton av att jag ville ha det så, sen kom jag på att jag verkligen inte ville ha det så. Jag ville ha rakhet, ärlighet, tydlighet och kärlek som känns riktig för mej. Det vill jag fortfarande, för nu vet jag verkligen det.
Jag vet att vi kan få det vi önskar oss, jag kan garantera det! Vi ska bara våga ta steget och gå på det hållet vi vill.
Först när vi älskar oss själva ordentligt och kanske trivs riktigt bra med att vara själva, gillar vårt eget sällskap och finner andra människor lika intressanta så som oss själva, ja då kan Han, Hon, Hen med stort H dyka upp. H som i Human:)
Censuren då? Jo det kan vara så att jag vill först, helt spontant, skriva om någon mig närstående, och så kommer eftertanken att den det gäller inte vill, eller inte kan ge sitt samtycke av olika skäl. Det är då jag censurerar.
Jag ska inte berätta om andra här, inte lämna ut någon vare sig av kärlek eller för att jag ogillar dem, inte för att bli skrattade åt eller hånade. Endast mig själv och mina tankar ska jag lämna ut här. Någon gång kanske en historia om nått som hänt, eller sagts av barnen då de var små. Kanske något citat från nån jag känner eller kände. Självklart censurerar jag mig själv också, ibland. Inte skriver jag om allt här, nån måtta får det vara på offentligheten;)
Integritet är viktigt, vi sätter själva gränsen för hur nära vi vill släppa andra.
Det var allt just nu. Det kommer snart ett inlägg angående nyheten som vi nyss fått!
Nämligen att ett nytt år visst tagit sin början! "Fantastico!"
Inlägg
Nåväl, var var vi?
