måndag 31 januari 2011

"Var sak har sin tid."
"Man får vara glad för vad som är."
"Man ska leva i nuet."
Jo visst, kloka meningar, MEN nu längtar jag efter lite värme. Vår, en skön dag i maj då man kan sitta ute. En dag då man börjar ana sommaren.
Jag längtar efter att slippa elda så mycket, inte behöva hantera så mycket ved och att inte behöva ta på sig så mycket kläder så fort man ska sticka ut näsan utanför dörren.

Det är vackert med kalla vinterdagar, solsken och gnistrande snö och frost... Vi har haft det länge nu, så¨länge att jag inte längre uppfattar det charmiga med det. Visst, en lång promenad med hunden i solsken är aldrig fel och att vi ser solen och dessutom lite längre för varje dag är ju underbart.

Dock vore det ju "gött" att kunna trycka på en knapp så låg man där på en dyna på gräsmattan och funderade på om man skulle köra till sjön nu eller lite senare. Och väl vid sjön, på ett badlakan, ligger man där och nästan somnar i solgasset med näsan i boken man läser.
Eka som ligger och vilar sig vid sjö i gränslandet Skåne - Småland.

"Lady I´s" fot rakt upp mot härlig himmel!

Om man ligger på min gräsmatta och filosoferar kan detta lilla ljusfenomen visa sig, "mellan blad & gren".
Ja jag längtar efter vår och ännu mera efter sommar nu! Säger som Ingmar Bergman lär ha sagt:

"I år behöver jag en lång jävla semester!..... Ja fy fan!"

söndag 30 januari 2011

Utanför mitt fönster

Utanför mitt fönster är det verkligen stilla, just nu.
Det jag ser är en fågel i ett träd.
Snön ligger vit och i drivorna längs med vägen är den brunt och svart av uppskrapat grus.
Körsbärsträdet är frostigt och likaså grannens traktor. Världen är frusen.

Jag känner mej inte frusen, är fortfarande varm av skratt, dans och sång från byafesten igår. Om den skulle jag kunna skriva poesi, men det skulle kanske inte alla uppskatta;P
Dock kan jag dela med mej av det vackra i att alla åldrar träffas och trivs, att alla som vill dansar, att maten var god och stämningen var hög och gemenskapen är stark. Kvar på slutet satt jag, som vanligt, med det vanliga "sistaparetut-gänget". Det blev mycket prat om gamla låtar, "kommer du ihåg den här?" "Vem var det som gjorde denna?" "Vad hette gruppen som gjorde de här bägge låtarna?" Vansinnigt skoj.

Nu snart, om ett par timmar, ska vi samlas och städa efter oss. Vi gjorde dock en insats i form av undanplockning igår innan vi traskade hemåt i natten. Ett par från min familj (sonen med flickvän) gick strax innan mej och själv fick jag sällskap hem med ett par grannar.
Utanför mitt fönster är det fruset och kallt. Här inne ligger katten på kökssoffan och spinner... Och jag är varm, i både kropp och själ.
I eftermiddag ska jag på kalas till en liten stor tjej som gladde mej genom att bjuda in mej till sitt kalas.
Det värmde också:) Väldigt mycket.
Ska strax ta in lite ved och sätta en brasa också, det är ingen hejd på värmen idag.
Men utanför mitt fönster är det kallt och fruset....

lördag 29 januari 2011

En väninna

En av mina närmaste kompisar, en väninna är i Indien just i skrivande stund och två månader framåt.
Hon skriver också blogg så Klicka här om du vill läsa hur Shanti har det på sin resa och vistelse!

Shanti på er go´vänner!
(Shanti=fred)

Kan konstatera

att livet lär oss hela tiden... så länge vi vågar se med öppna ögon...

Så länge vi vågar gå vidare
Så länge vi vågar stanna upp, ibland, och titta bakåt, och åt sidorna...
För ibland undrar man:
"Hoppsan, vad fan var det som hände?"

Kan också konstatera, i nuläget:
Att det finns de som är betydligt snurrigare än jag..
Att en del förstår sig själva än sämre

Att man ser speglingar av sig själv i de man möter, vare sig man vill det eller inte...

fredag 28 januari 2011

En plan

Just nu är jag i flödet, fått idéer som måste prövas!
Härligt! Jag vet vad jag ska skriva, jag vet vad jag ska göra här i huset och med husen på gården...
Det ska bli så roligt! Mycket möda och stort besvär...

Men:

-"Jag har en plan, Sickan!"

torsdag 27 januari 2011

Om detta må vi berätta....

Idag är förintelsens minnesdag.
Det är denna dag, den 27 januari, som befrielsen av Auschwitz ägde rum år 1945.
Detta är 12e året som detta är en svensk minnesdag.

Jag har haft äran att lära känna en kvinna som växte upp i Tyskland under kriget.
Hon berättade en del om sin barndom och om hur det var att gå i skolan under "Hitler-tiden". Bland annat så berättade hon att hon svarade läraren lite trotsigt vid ett tillfälle då det blev bestämt att man skulle hälsa med "Heil Hitler". 
Vi kan kalla henne Else. Else kom gående över skolgården och mötte där läraren som hurtigt sa:
-"Heil Hitler!"
 Else som var trotsig och humoristisk hela sitt liv, svarade:
-"Zuhause sagt wir guten morgen!"
Kan tala om att det blev stryk som bestraffning på den repliken...

Åter till förintelsen.
Det finns en och annan som lär påstå att den aldrig ägde rum. Det kan vi vifta bort som trams direkt då jag faktiskt mött människor som suttit i koncentrationsläger. Dessa har med egna ögon sett och med hela sitt väsen upplevt dessa fruktansvärda läger och skingrats från sina syskon och föräldrar för att aldrig mer träffa dem. En kompis mamma är en av dem som har minnen från koncentrationsläger som följt henne genom hela livet.

Förintelsen var ett allvarligt försök att förinta, ta bort från jordens yta, alla judar,
Även romer, homosexuella, polacker,  handikappade med flera "inte passande" grupper, var utsatta för förföljelse och trakasserier och sattes i koncentrationsläger de också. Fruktansvärda systematiska massmord ägde rum. Över 6 miljoner judar lär ha dödats och till det alla andra grupper som man försökte sudda ut från jordens yta... Fruktansvärt. Och som så många sagt: Hur kunde detta ske?

Vi får minnas och aldrig glömma, aldrig blunda, aldrig låtsas som det är ok att göra skillnad pga hudfärg, bakgrund, sexuell-läggning mm Grundläggande är MÄNNISKORS LIKA VÄRDE! Oavsett allt.

Det gör ingen skillnad för de som plågades där. eller dog där... Men jag tänder ett ljus i afton till minne av de som föll offer för denna konstiga och sjuka politik.

Tyvärr slängde jag boken "Om detta må vi berätta " då den kom i lådan för ett antal år sedan, den berörde mig alldeles för mycket för att jag just då skulle fixa att kika i den. Jag överreagerade då en av barnen på bilderna var jättelik ett av mina barn. Det blev för mycket... Men det är sådana kopplingar vi bör göra i vår empati och tanke! Förstå att det kan hända dej, mej, och de vill håller närmast.

För det var så! Det var någons barn, någons föräldrar, någons vänner som dog där, som förstördes där ... Riktiga människor, på riktigt.

Må det aldrig hända mer!

Har förstått

Har förstått att det i vårt samhälle, ja Sverige idag, finns ställen där man har "dagsverke" för "bottenskiktet" ( det har jag hört de personerna kalla sig själva så jag menar inget nedvärderande alls i det!), det kan vara människor som varit arbetslösa länge, många av dem är invandrare, det kan vara människor som ska göra samhällstjänst för de blivit dömda till det, det kan vara människor som varit på behandlingshem och som behöver en daglig sysselsättning.
Läste vad en person upplevt på ett av dessa, otaliga, ställen i vårt avlånga land och förstår att det är som ett arbetsläger, dagtid, där vakter kollar så att ingen kommer nån minut för sent och inte går nån minut för tidigt på lunch och antagligen också kolla så att man inte är på toaletten nån minut för länge... Det hela kändes inte människovärdigt alls då jag läste det, då jag förstod att de dessutom inte hade NÅTT att göra där!!! Utan bara satt och väntade på att klockan skulle gå...

Jag blev arg när jag läste det. Och frågor väcks i mej: Vad kan vi göra? Finns det ingen bättre lösning? Och på den kan jag direkt svara att det finns det! Det finns saker som behöver göras, låt dessa människor göra dem! Som en bekant till mej brukar säga: "Hela jordklotet är fullt av jobb".
I varje fall finns det en massa saker som behöver göras så låt dessa människor göra nått.

Vem hade inte blivit galen under sådana förutsättningar!?!?!
Men det känns trögt att få till nån förändring i detta samhällssystem som vi har. Det känns trögt när många tycker det är ok att Kamprad smiter iväg med en massa miljarder som vi kunde använt, i alla fall nån 10% av dem, till att bygga ett vettigare samhälle, det känns trögt när man ser att klyftor ökar och samhället sparkar på de som redan ligger.... Det känns trögt...att många "folk i allmänhet" verkar tycka det är ok...
Eller är "vi" bara invaggade i nått "Shit and corruption" och grundlurade hela högen?

Jag börjar misstänka att människor är oerhört lättmanipulerade, även jag;P Ser det på nära håll hur folk håller tyst alldeles för länge när något är helt på tok, hur vi, jag och andra, fegar och inte säger som det är... hur vi ibland sänker blicken och tittar i golvet i stället för att titta rakt fram och säga som det är...

Nu säger jag som jag tycker, vi borde ha reda på mer om hur alla "grupper" i vårt samhälle verkligen har det. Men hur ska vi hinna och orka?


Citerar Svenska akademien ( skånskt band som nu ligger nere, tyvärr. men till min glädje har flera medlemmar nya bra projekt!:). ):

"Tänkande människa håll ut, det kommer en morgondag!!!"

onsdag 26 januari 2011

Kan förtydliga!

Don´t mess with me, betyder INTE att man inte ska skicka "mess" till mej...... ( ha ha ha ha, mohahaha!)

Det betyder att man inte ska bråka med mej!  och inte med någon jag bryr mig om, och det är många det!
Och snacka inte skit!
Säg inte en sak och gör en annan!
Gör saker du kan stå för!
( det sista gäller mej själv också, en spark i röven till mej själv med!!!)
Stå för det du gör, och gör du ett misstag stå för det också och gottgör det du kan...
ett lite hett tips bara!

Don´t you mess with me!


Detta är inget hot. Det är ett löfte;)

Jag sparkar på alla håll som det behöver sparkas på just nu.
Jag behöver också en känga då och då, men just nu:

DON`T MESS WITH ME!!!
Just F. off!;)

When the going gets tough..

Idag är en sådan dag.. Ja vad hade jag väntat mej? Spännande saker sker i en när man vaknar om natten och känner att man är ARG! Och ARG på så mycket... Inget "Lullull" här inne idag!

Det är en stor kraft i att känna vrede ibland och den är sund, oftast. Det tar tid innan jag når dit...
Blir inte arg så ofta, numera, hade hetare temperament som yngre. Dock då jag väl blir arg så är det inget "Småmesande". Och som en vän sa: När DU blir arg, ja då finns det anledning;)

Detta är ju ingen "arglåt" direkt men det var den som jag kom att tänka på idag!

Jo, jag somnade om i natt men det tog sin lilla stund.
Nu är det dags att göra nått av all den energi som frisatts i ett
"härligt och sunt vredesmod!!!"

tisdag 25 januari 2011

Eminem

Tycker det här är riktigt bra:  Eminem - not afraid

Nu

Nu tar vi tag i det här!

en tisdag i januari

Grått ute
Januari
Trött

Jobbat långpass
Sotat pelletsbrännare
Gått med hund
Varit på skolmöte

Soffan
Katten bredvid
Lugnt

Tankar
Glädje
Tankar glädje

Minns och ler
Ser framåt och ler
Ser nuet och ler än mer

Kaffe
Vän
Skratt

Januari
Vilsamt
Katten spinner

måndag 24 januari 2011

Crönika ur Personalnytt nr.1 - 09

Som jag nämnt tidigare så skrev jag under några år, medan den var i tryck, Krönika i Min jobbkommuns Personalnytt. Gör det lite enkelt för mej idag och lägger in en Crönika från den tiden.
Att den heter Catarinas Crönika beror på redaktören som tyckte att det var lite fyndigt då jag stavade Catarina som jag gör, och det kan jag hålla med om, lite fyndigt är det;)

Hoppas att denna Crönika anno 2009 kan ge er nått även 2011, jag tror det.

CRÖNIKA

Oj, har det redan gått en månad sedan jag skrev Crönika senast!??
Hjälp, det känns typ som om det var en vecka sedan.. men ok, here we go again

För första gången har jag verkligen ingen aning om vad jag ska skriva om! 

Har funderat på att skriva om några modiga människor jag känner!
Människor som vågat göra sånt som andra,kanske, bara drömmer om: att ge sig iväg på äventyr, säga upp sig och starta eget, söka nya vägar efter eget huvud, sådant tycker jag är modigt, likaså att gifta sig eller att skilja sig är också modigt, att säga vad man tycker även om ingen annan håller med eller vågar säga det, det är modigt. Ibland också nödvändigt:-)

Kommer nu osökt in på en bok jag läst helt nyligen, som jag, också, haft funderingar 
på att skriva om i Crönikan. 

Boken har en titel som jag kallar Den befogade frågan!  
för boken heter nämnligen:

Kärlek - hur fan gör man?

Den är skriven av poeten Bob Hansson och i boken frågar han bland annat K.G Hammar,
Thomas di Leva och Stefan Sundström om deras tankar kring kärlek. 
Det finns mycket att känna kärlek till men boken sätter sitt fokus
kring kärleken mellan man och kvinna.

En intressant bok, en intressant fråga ställd till intressanta människor.

Om jag själv skulle ha fått frågan skulle jag nog stå och rycka på axlarna först för att sedan
efter liten betänketid svara :

Gör? Kärlek är väl en känsla? Man gör inte känslor, man känner...

Det klart det hade inte blivit mycket till bok då, så det var väl tur att jag inte blev tillfrågad;-P

Hur som helst passar jag på att tacka min kompis Maria för det boktipset! 
" Den befogade frågan" - är helt klart läsvärd, för vem har inte undrat?

Helt ärligt. En god vän föreslog att jag skulle skriva Crönika om att  

nu har det varit "juligen" och ingen har ägnat nån tanke åt vare
sig Jesus eller och här har jag glömt vad det
var för klokt vi oxo borde ha ägnat en tanke åt, Världsfreden, antar jag(?).

Säkert befogat med ett slag i våra skink- & Janssonstinna magar,
men jag sparar det till nästa gång, tror jag. 
Även jag kan vara lite snäll ibland.

Min ena kära syster, av två, ringde precis som jag satt o skulle till att skriva denna Crönika
.
Hon föreslog att jag skulle skriva om dofter eller lutter som hon sa till mej på överdriven
göingska (obs, hon talar begripligt det är bara när vi pratar tillsammans som vi överdriver
vokaler o annat t ex tuuuuniiiika är jätteskoj att säga på göingska! (internt systerskämt, hi hi) Jo hon tyckte jag skulle skriva om dofter eftersom hon kommit på att ringa o fråga om jag gillade parfymen som jag fått i julklapp. Det gjorde jag men att ägna en Crönika åt lutter vet jag inte om jag är kapabel till.  

Eller jo, kanske, men det kanske inte blir så läsvärt?

Jag är mycket tacksam för mina vänners och systers Crönikersförslag dock har jag 
svårt att välja ut ett ämne, men lovar att bättra mig till nästa gång och skriva något riktigt briljant, för det kan vi alla behöva i februari!
Tror jag. 

Får i alla fall avsluta med ett tjusigt citat, min vana trogen:  

Inuti kan du tänka fritt, leta vägarna
till livet som kan bli ditt slösa inte bort
ditt liv, resan den börjar inuti! 

Skånska gruppen Svenska akademien står för denna text.

Och kom i håg: 

Det är inte alltid det enklaste
alternativet som visar sig vara det rätta!;)

Lev väl & glöm inte bort att ha roligt!
Catarina
- mamma, crönikör, poet, habiliteringsassistent mm

söndag 23 januari 2011

?

ambivalent?

Soft Söndag

Sov länge idag, brukar inte göra det eftersom jobbet ofta kräver att man är uppe runt halv sex och då blir det sovmorgon om man ligger till halv åtta, men idag var nog klockan runt halv tio innan jag var riktigt vaken. Skönt!


Har en massa idéer om vad jag vill skriva om, fick en skitbra idé när jag var ute och bar in ved nyss. En idé om SANNINGEN;) Återkommer till den en annan dag. Ska, nämligen, inte göra så stora ansträngningar att få ned "klokheter" på pränt idag. För  idag gäller hemmaprojekt och Soft Söndag!
Nice:)

Ha en skön dag!

lördag 22 januari 2011

Olympen i Lund, R.I.P.

Precis läst Sydsvenskan och konstaterar att Olympen i Lund kommer att gå i graven som konsertlokal.
Ja så är det, med allt, att det har en ände...

Jag har inte varit på Olympen en massa men har ett minne av mitt första konsertbesök, ja andra om man räknar Ulf Lundells spelning i Haganässkolans Gymnastikhall (Älmhult) 1979(?).

Vi var en hel buss som åkte från "Byhåla centrum" till Lund och såg Scorpions:) Kan säga att det verkligen var en  Upplevelse för en (nästan) 14-åring!!!
Troligen var det syskonen Riling som låg  bakom bussresan, om jag minns rätt.
I alla fall hade det ett finger med i spelet.
Som sällskap (förutom att alla i bussen kände varandra mer eller mindre) hade jag min dåvarande 17-årige pojkvän. Det var han som bett mig åka med och då jag gillade både honom och Scorpions riktigt mycket så;)

Hans mamma, Annie, som inte riktigt visste hur gammal jag var ( för jag såg faktiskt ut som 17;)) skickade med mej en "Lommeflaska" innehållandes vin:) Den vågade jag knappast ens lukta på.
Dagen därpå var jag i skolan, lycklig och trött! (Tack mamma som lät mig åka!!!!)

Det är bara att konstatera att förändringens vindar blåser  och ingen kommer undan, inte ens Olympen i Lund.

(Tips: om du inte vet det så är texten som avviker i färg  klickbara länkar;)) Och det är de, förresten, även om du vet det;P)

fredag 21 januari 2011

Fantastiskt vilken bra dag man kan ha ibland:)
 Jobbat idag, ganska lugnt på förmiddagen och lite mera att stå i på eftermiddagen. Förmiddagen hann jag till och med ha ett djupare samtal med en ny yngre kollega som visade sig ha samma intresse för filosofiska funderingar som jag, till min glädje! Det blir säkert fler diskussioner med honom, så kul.

Efter jobbet for jag, min dotter och min mamma till min äldsta son och hade en mycket trevlig eftermiddag/kväll. En riktig "Hyggestund" med paj, sallad, kaffe, skratt, mycket prat, underbar musik och som sagt, mycket "hygge":)

Nu hemlandad i Gröna huset, softar, smurfar rundor på nätet, ja fejjan och www.alternativ.nu och ungdomar som häckar i soffan och har mysig fredag. En av ungdomarna är hos Kusin.

Trevlig folk har hört av sig både på nätet och via telefon idag och jag har fått kvällsprat med både "Terapipratkompis" och  "Date"...
Och i morgon är det En annan dag;)

Trevlig helg, gott folk!!!

Fredag

Kaffe
"Hundrund"
Iväg till jobbet....

Fredag:) och ledig i helgen!
Kan bli hur bra som helst det här! 

Ha en bra helg alla som kikar inom här!
(klockan är 06.45 och jag har inget mer att skriva just nu... but I´ll be back;))

torsdag 20 januari 2011

(s?) om Hund & katt

Ganska tidig morgon.
Bara jag och dottern vakna.
Hunden ligger vid dörren, vaktar och sover på samma gång.
Snart ska vi ut, han och jag. Min gamle trotjänare "Doggen". Så många rundor vi gått, så många gånger vi haft roligt ihop, så många gånger han tröstat mej och så många gånger jag tröstat honom ( inte minst vid åska!).
12 år tror jag han blir i vår, om jag inte räknat fel.
Smart skaffa hund när man är 6 pers i familjen och fyra av dem är barn och man själv pluggar på universitetet. Bättre förutsättningar för hunduppfostran finns, kan jag garantera.
Men det har gått hyffsat. Han funkar ( ungefär som jag;P) i vår familj. Någotsånär. En sak vi inte får bukt med är hans skällande så fort kopplet kommer fram. Och nu, känns det lite sent att kunna få ordning på det. Annars är han en mycket lugn hund, såvida det inte kommer någon besökare, då blir han busig en stund.
Vår hund som vilar sig, en vårdag i fjol.

Hoppas han hänger med ett tag till. Vore tomt utan hund. Jag tror, nämligen, inte att jag ska skaffa en ny direkt, men det får vi se.

Det är mycket man tror man kan planera, men livet går sin egen  väg ibland och det skulle inte förvåna mej så mycket om "jag blev med hund" igen om några år. ÄR uppvuxen med hund och har haft hund för det mesta sedan jag skaffade eget hushåll. Inte de första sju, åtta åren dock, då hade jag "bara" katt. Men inte vilken katt som helst utan den eminenta katten Judas. DET var en mycket speciell katt, men det är de alla. Katter är verkligen personligheter.

Skriver kanske mer om alla katter vid ett annat tillfälle. Finns en hel uppsjö kattminnen när jag tänker efter. "Shit pommesfrites" vad katter vi haft. men men ingen KATTAstrof;) med det.
Här, på "vår väg" har otaliga hundrundor börjat.

Hund- eller kattmänniska frågas det ibland.. Och jag är nog både ock, fast egentligen mer kattmänniska. Katter står mer för FRIHET än vad hundar gör. Katter kan klara sig själva, bara de har mat, längre än vad en hund kan. Katter kan gå och komma som de vill, under rätta förutsättningar. Jo, därmed är jag verkligen mer en kattmänniska...

Nu blir det lite annat än bloggande en stund. Bland annat blir det en promenad med "Doggen", bra för både hund o matte.

Ta hand om dej, dina medmänniskor, din dag, din eventuella hund och eventuella katter. och Simma lugnt;)

onsdag 19 januari 2011

I dag

I går skrev jag om att vila i någons famn...
Idag vill jag mest vila i mej själv.
Har jobbat ett långt pass på 22 timmar ( sovande journatt) och behöver ta det lite lugnt och vara för mej själv. Jag funkar så.

Ska packa ned julsaker som är ihopsamlade på matbordet i stora rummet, ringa en vän som nyss flyttat och kolla läget, ska ringa ytterligare samtal, ska ta in ved och elda, prata med ungdomarna, laga lite mat, "pula" lite här hemma och bara vara, just hemma. Det kan vara skönt ibland.

Det blir heller ingen fortsättning på "En vanlig människas bergspredikan", INTE IDAG; "predikanten" behöver hämta andan, vila hjärnan och ta hand om sitt eget idag... Kanske det kommer nya inlägg med den rubriken snart, känns dock som jag fått ur mig det mest primära i sammanhanget, så här långt. Vi får "la se" vad som händer och fötter:)

Från det ena till det andra: Nu kan man skönja underlaget på vägarna, och det går att hålla hastighetsbegränsningarna!:) Man har inte kunnat köra så fort på länge! Till och med jag, som vanligtvis puttrar på ganska långsamt på vägarna, tyckte det var roligt att "axa" upp till  en hundra med råge på riksväg 23. "Blåa faran" gick som ett skållat troll!

Nu blir det att "smurfa" runt en stund och sedan ta itu med resten av dagen.

Ha det gott, Gott folk!

tisdag 18 januari 2011

En liten stund till...

Jag vill inte tänka
inte just nu
Jag vill bara vara
i detta nu
Inte skriva stora ord
Inte tänka hur allt hänger ihop
Inte tänka på igår eller i morgon
Jag vill bara vila i din famn
tyst
stilla
en liten stund till...

Står på en hög höjd: Bergspredikan från en helt vanlig människa fortsätter...

Nå, ni som läst de två andra inläggen i "En vanlig människas bergspredikan!"
kanske, precis som jag, hur detta ska sluta;)

"The rest is still unwritten":)

Det jag funderar på idag, i arla morgonstund handlar om gränser, lagar och hur vi då KAN och BÖR och ska gå tillväga då någon faktiskt gått över gränsen och gjort fel.  

För fastän vi ska vara oerhört försiktiga med att döma så finns det ju,
faktiskt, rätt och fel i tillvaron.

Kanske att de//det inte är lika tydliga/tydligt som förr i världen?
T ex i ett förhållande är det ju inte längre svart eller vitt var gränserna går för rätt och fel
Det är ju mer upp till varje par att bestämma det (ELLER?), i denna konstiga/öppna värld av nätdejting och otydliga könsgränser och gränser överhuvudtaget.
På gott och ont, verkligen, men kanske mest på gott.
Det är ju inte längre klassat som en sinnessjukdom att vara homoexuell, men det var det länge,http://sv.wikipedia.org/wiki/Homosexualitetens_historia 

Riktigt svårt och tokigt är det att fundera över, var gränser för otrohet går!
Jesus sa att så fort vi tänkt en tanke åt det hållet så har vi syndat ( och det han sa kanske inte ska ifrågasätas?!)... och då är det kanske inte en enda av oss som kommer undan?
Dessutom är vägarna flera i dagens samhälle, man behöver ju inte ens träffas "Live" för att "ha ihop det", eller gäller det inte via telefon, via datorn med Webcam o allt vad det är nuför tiden?
 Hrm..
Om det räcker att tänka att man stjäl, är med nån som är gift, avundas någon med bättre jobb eller nått annat "syndigt"... Ja då är det verkligen det där med en kamel som ska igenom ett nålsöga;P

Skilja sig var tabu förr och det finns ju fortfarande platser där en otrogen stenas till döds.
Mycket tragiskt.
Skillnaden över vårt jordklot är oerhört stora, så vem ska sätta gränserna, reglerna...
"Man får kanske ta seden dit  man kommer..."OCH ha stor tolerans för andra kulturer!!!
båda hållen!

Kan bara säga att för mej är det luddigt vad Äktenskap betyder för en människa i Sverige idag, det är ju så väldigt, makalöst:) olika vilka värderingar vi har.
Jag skulle, personligen, lägga och lägger en oerhörd vikt vid Äktenskapet.
Kanske därför jag aldrig varit gift, för då "jäklar är det riktigt allvar"!! 
Och skulle kärleken fria skulle jag fråga: Vad betyder Äktenskapet för dej då?

Kan ju vara mycket, mycket intressant att veta vad man svarar jag eller nej till...;)

Många idag, kanske mest yngre, ser kanske mest till festen!??
Att den ska vara påkostad och ha många, många gäster..
En del verkar tycka det är oerhört viktigt och det ska ju vara EN FEST för LIVET men det är ju bara starten på ÄKTENSKAPET...
Eller, ja det är ju inte så bara;)


Men allt är väl inte luddigt och otydligt i tillvaron???
Nej, det som är mitt är mitt, det som är ditt är ditt. Så att stjäla är ju en tydlig sak....
Det kan ske av misstag, t ex att man tar fel jacka efter en fest, eller får med sig något annat hem som tillhör någon/några andra men om det är ett misstag så rättar man ju till det så snart det uppdagas, eller hur?
Man försöker få tag på rätt jacka att byta tillbaka till, och har man fått med sig nått av misstag så "redar man till det" så snart man kan.
Det borde väl sitta i ryggmärgen på alla? 

Att kränka någon borde vara självklart fel och det ÄR det verkligen också...
Men nu kommer vi in på luddigheter som är mycket, mycket svåra.
Jag har säkert kränkt folk i mitt sätt att så ofta skämta...
Jag ber om ursäkt för det och jag har, sedan ganska lång tid varit medveten om att att skämta med folk kan ta fel och även såra. Så jag aktar mig lite för det, men vet att jag inte alltid lyckas...
Det svåra med kränkningar är ju att "sändaren" och "mottagaren" kan ha så skilda uppfattningar om saker och ting, vad som avses, vad som sägs och vad är roligt.
Vi måste försöka, och inte minst jag, vara lyhörda för hur saker och ting uppfattas och inta bara VRÄKA ur oss saker till höger och vänster.


Vilka mer tydliga rätt o fel  finns det då?
Ja de grundläggande, Du skall inte döda ( filosofen, veganen och vi allesammans kan nu börja fundera, inte bara över dödsstraff utan över var gränserna går... Gäller det djur, gäller det även dödssjuka djur, gäller det dödssjuka människor som vill ha dödshjälp?)
Ja ni kan ju själva också 10 Guds bud.

Och vem ska döma?

Ja vi har ju lagar som gäller, regler på arbetsplatser, skolan mm och därmed finns också instanser som är tillsatta att döma. Så istället för att snacka en massa så är det den vägen man ska gå om man vet att någon eller man själv har gjort fel.

Det RIKTIGT svåra är när vi ska protestera mot de som dömer, mot regler och lagar som är orimliga, när vi ska vägra order m m
För det är inte ALLTID rätt att lyda heller och det är där vårt samvete kommer in!! 
Civilkurage, mod att gå mot strömmen, det är då vi visar om vi är människor eller "bara en liten lort"!


Till "Syvende og sist" är det väl så att "Så som vi dömer så skall vi ock bli dömda"...

Vet att dagens inlägg är lite ostrukturerat men ursäktar det med att det är så många tankar, så mycket som bubblar upp då jag tänker på rätt o fel... Och det är väl inte fel?;)

Som ni säkert förstått "by now" så är jag verkligen inte ute efter att tala om vad som är rätt och vad som är fel, nej SÅ DUM är jag inte;)
Jag vill väcka dina tankar, jag vill medvetandegöra frågeställningar, jag vill få igång tankar, jag vill så ett frö...
Jag vill gärna diskutera, jag vill själv hålla mitt samvete levande, för jag tror att det är då vi har potential att bli bättre människor och att den utvecklingen kan/ska/bör ske hela livet!!!


Det är en process och vi kan inte ORKA gå runt och fundera HELA TIDEN men vi måste göra det ibland, vi som kan, ( för vi har så olika förmågor gällande det också!!!) för om vi som kan inte gör det ja då är det kanske den där "lilla lorten" igen som Jonatan Lejonhjärta talade om, och vem vill vara en liten lort?

Vi är ju trots allt STJÄRNSTOFT allesammans!!!
STARDUST;)

måndag 17 januari 2011

Fortsättning på :"En vanlig människas Bergspredikan"!

Inleder med ett citat ur mitt förra inlägg:

"Det jag kommer att skriva om framöver kommer att handla om MINA värderingar och åsikter, erfarenheter om moral, civilkurage/kurage, medmänsklighet, samhället som det ser ut idag, hur det har sett ut i dessa frågor och vilken PLIKT vi faktiskt har, inte bara mot oss själva, utan  mot hela mänskligheten, hela planeten och hela Alltet att faktiskt inte gå runt här som ZOOMBIES den lilla tid vi är tilldelade att leva här!"


och konstaterar att jag gör, som vanligt, det inte lätt för mej!


Att välja den enkla vägen, i stort, har aldrig varit min grej. I vardagen gör jag det jämt, jag är bekväm av mej, men de större livsvägarna och i mitt skrivande väljer jag sällan det enkla. Visst kan jag skriva en "lull-lull-sommarbetraktelse" och gör så också, för även det fyller sin funktion både för mej och läsare. Vi behöver både ock, men att ge sig på att skriva om moral och värderingar i samhället som det ser ut? Ja ja, det är inte första gången som jag får simma lite för att slippa ta mej vatten över huvudet:)


Det svåra nu är att veta i vilken ände jag ska börja! Det är inte så svårt att sitta och moralisera över andra, men det är verkligen inte min avsikt. Jag kan moralisera över mig själv! Det vore inte heller så svårt.
Ju mer man lever destu svårare inser man att det är och att palettens färger är betydligt fler än svart och vitt.


Jag ska inte ta någon fallbeskrivning idag och tycka si eller så om agerande. Utan istället ska jag återkomma till det som, även, var kärnan i förra inlägget:
ATT DET ÄR VI SJÄLVA SOM SKA DÖMA OSS SJÄLVA!


Därför kommer jag:


#Jobba på att bli bättre på att säga vad jag tycker.
#Sluta gå andras ärenden! Det finns de som tycker jag ska framföra deras åsikter och saker de hört, men det tänker jag inte göra såvida det inte är någon som verkligen behöver min hjälp t ex en brukare, eller annan medmänniska som kan ha nytta av t ex min skrivarförmåga och orädsla för myndigheter och andra auktoriteter..
#Försöka skapa mer tid för mej att fundera över hur jag agerar, hur jag väljer att inte agera (ibland) och hur jag verkligen vill leva. Skulle tro att det kan kallas meditation över tillvaron och mitt liv.
#Försöka sluta prata om människor i deras frånvaro, det är något många av oss skulle behöva göra, inte minst på min arbetsplats.
# Inte gå på hörsägen, utan ha belägg för saker jag påstår.
#sopa framför egen dörr!
#Vattna sitt eget gräs så är det inte grönare på andra sidan;) ( och skulle det ändå synas vara det så får man väl stänga grinden o inte släppa in nån som felbetar? mohaha!)
# Tänka på att jag är en förebild, en vuxen medmänniska för en hel del ungdomar.


En gång var jag på en utbildning i Malmö. Jag arbetade då på Statoil och var där med en kär kollega vid namn Monika. Vi hade trevligt och utbildningen, som handlade om kvalitet, var mycket bra och givande.
 Fokus lades på egen kvalitet, att jobba så att man var nöjd med sig själv, att lära sig att kvalitetsäkra sitt arbete, men inte BARA arbetet utan också hela sitt handlande, så rubriken var kvalitet men kunde lika gärna varit Personlig utveckling, fast ordet inte var på "tapeten" vid den tiden.

Kom att tänka på den utbildningen nu. Om att göra sitt bästa. Att inte bara göra som alla andra, att våga granska sig själv!!!

Det är så lätt att sitta och moralisera över andra, att tycka si o så och ännu lättare är det att prata, prata, prata om det. Men varför? Är det för att vi tycker att vi höjer oss en liten, liten aning över de som vi pratar om?



Det finns ett bibelord om detta, och du som är än mer bevandrad i texterna kan kanske hjälpa mig finna var ( jag försökte googla det, men gav upp = lättja?)
Att vi inte ska döma någon förrän vi gått en mil i hans skor!


Det gäller även idag det!!
och även oss, dej och mej!

lördag 15 januari 2011

Moraltanten i farten? En inledning till en vanlig människas "Bergspredikan"...

Hej hopp! Sätt gärna morgonkaffet i halsen eller lunchen på sned, nu ska "hon" blogga om moral, värderingar, samvete och vad som gör folk till folk... och inte till små lortar!

Du minns vän Bröderna Lejonhjärta ?
Jonathan som så klokt sa "Att annars är man ingen människa utan bara en liten lort!"

Nog har vi alla någon gång, i valet och kvalet, tagit fel beslut och sedan tänkt att "Fan, jag skulle sagt si eller så! Jag skulle ha sagt ifrån, jag skulle ha "avslöjat" vad jag visste, jag skulle inte bara vänt ryggen till!"
 Det kan vara i butiken, när man ser en förälder bära sig rent för jäkligt åt mot sina barn, kanske trött och slut efter en jäklig dag på jobbet, inkassobreven duggar tätt i brevlådan och bråk med partnern, kollegor eller annat gör att tålamodet är för kort eller obefintligt precis när barnet tjatar om godispåsen som ligger framdukad i ögonhöjd på honom/henne då de närmar sig kassan.
Eller, kanske, en situation på ett möte på jobbet då chefen, eller någon annan, gör sig elakt lustig över en kollega, kanske inte ens en närvarande kollega och du/jag borde säga ifrån att "Man pratar inte om människor på det viset och i synnerhet inte när de inte är närvarande!"

Det är de gånger som man sedan förbannar sig själv en liten stund, precis innan hjärnan börjar mata en med ursäkter till varför man inte gjorde nått, inte sa nått. Det finns otaliga sådana situationer i varje människas liv, tror jag. I varje? Nja, det är klart olika, men alla vi som ser, som uppfattar dessa situationer, som BORDE reagera, IBLAND är det inte så att vi BORDE reagera ibland har vi faktiskt en SKYLDIGHET att göra det.

Det finns nått som heter Civilkurage och det är nått jag skulle vilja att alla funderar över!  Ja över kurage överhuvudtaget, kurage betyder mod och som jag tolkar det så är det mod att ingripa! Att stå för sina värderingar, att våga ge en hand, ringa ett anmälande samtal, eller att inte ringa utan hjälpa till att gömma någon att våga göra det som är rätt när till o med lagen säger det är fel, att gå emellan i ett bråk, att våga ta ställning även i fall då man går mot strömmen och kanske, speciellt, särskilt då!!!

Det finns massor att ta upp om detta!
Det jag vill är att just DU tänker över vilka skyldigheter vi faktiskt har som människor att inte bara sitta tysta när saker ställs till sin spets. Jag brukar "predika" att jag gillar att tänka EGNA tankar. Jag vill att alla ska ha tid och möjlighet att tänka egna tankar. Tar vi oss inte tid att göra det blir vi en enkel kugge i maskineriet, vi "köper" hela tiden färdiga värderingar och tankar, tänkta av de som dikterar villkoren i världen, ja i dagens samhälle. Vi "köper Sanningar" om oss själva som inte, fan ( ja jag svär en hel del när jag är förbannad!!! Ursäkta...) är våra sanningar VÄL???

Många är de saker jag skulle vilja ta upp.
Det jag kommer att skriva om framöver kommer att handla om MINA värderingar och åsikter, erfarenheter om moral, civilkurage/kurage, medmänsklighet, samhället som det ser ut idag, hur det har sett ut i dessa frågor och vilken PLIKT vi faktiskt har, inte bara mot oss själva, utan  mot hela mänskligheten, hela planeten och hela Alltet att faktiskt inte gå runt här som ZOOMBIES den lilla tid vi är tilldelade att leva här!


Ett litet smakprov på mina tankar, som uppkommit endast genom att se mig omkring i "Vuxenvärlden" som är totalt skrämmande idag! För att använda ett gammalt och kanske slitet uttryck:

ÄR DETTA VÄRLDEN (VÄRDEN!!!) SOM VI VILL LÄMNA ÖVER TILL VÅRA BARN???

Det jag tänker på först då jag hör detta uttryck är miljöförstöringen. Fokus ligger på utsläpp, sopsortering mm
Men MINST LIKA viktigt är att vi tänker över hur vi faktiskt förstör den andra miljön, vår samhälliga miljö, hur vi förorenar oss själva,  andra och hela världen med att, faktiskt, gå med på att vi lever i ett "Jädrans Sodom och Gomorra!"
Vaaaaa!!!!????!!! skriker nu moralkärringarna  i ordets rätta (?) bemärkelse! Ska HON skriva om moral och om Sodom och Gomorra? Hon som aldrig varit Gift, fick barn i tidiga tonåren, och har barn med mer än en man, Vad liknar då detta!?

Jo det ska jag tala om! Att inte dömer jag dej, och inte ska du döma mej. Jag lever med ett LEVANDE SAMVETE, jag VÅGAR ifrågasätta mitt eget liv och beteende och jag vågar och vill utmana världen, gällande värderingar, kommersialism, FÖRDUMMANDE inslag i tillvaron mm

NEJ jag ska inte döma, VI SKA INTE DÖMA, för så som du själv dömer ska du ju ( och även jag, mohaha!) bli dömda!!
Vad menar jag då?

Jag menar att vi ska rannsaka oss själva, jag - mej själv, du- dej själv. Lever du ett liv du är stolt över? Jag menar inte din eventuellt nya bil, eller stora platta tv!
Jag menar: är du stolt över dig själv? Dina val? Ditt sätt att leva?

Det som får mig att reagera är händelser i min omgivning som byggts på och nu är måttet rågat.
De grunder som jag inte ifrågasätter är 10 Guds bud. De och liknande "regler" är likvärdiga i kulturer världen över. Det är för mig, och för de flesta andra, självklart att vi inte ska döda, leva promiskuöst, Stjäla och liknande. Kan säga att fortsättning följer som utlovat. Jag behöver bena upp detta för mig själv och jag inbillar mig att jag har en uppgift att skriva detta, för att så ett TANKEFRÖ hos dig som läser. Jag hoppas att DU också tror det och därför vill och vågar läsa det jag skriver.

Det är inte alltid enkelt att göra det som är rätt, det som är enklast i nuet ( att slingra sig, ljuga, blunda o inte se, att  låta bli att agera) är oftast det sämsta valet på lååååång sikt. Jag har tusen eller hundra saker att skriva om detta, det är ett stort område, ämne. Jag kommer inte att släppa det.

Som min stora idol, JC ( inte min son denna gången utan Jesus Cristus) sa:

"Den som är utan skuld kan kasta första stenen!"

Jag tänker inte kasta några stenar ( det är dessutom väldigt dumt i glashus, har jag hört;P) jag vill inte döma, jag vill väcka tankar och jag vill få oss, alla, att våga agera och STÅ FÖR VAD VI EGENTLIGEN tror på!

Inte, fan, står vi väl allihop för detta samhälle vi lever i?
För i så fall skäms jag fruktansvärt över att vara människa!!!


Tackar nu för mej  för idag.
Det kommer att komma mer om allt detta, för annars:

"är jag ingen människa utan bara en liten lort"!!!

Ta hand om dej, dina medmänniskor och ta dig tid att tänka egna tankar!!!

Och jag vänder ryggen åt vissa saker, dock med "ögon i nacken" och med mod att kika på det, givetvis med en förhoppning om att "INTE FÖRVANDLAS TILL EN SALTSTOD";)
(1 Mosebok 19:12-29))

onsdag 12 januari 2011

Upphör aldrig

Jag upphör aldrig att förvånas
Jag upphör aldrig att älska
Jag upphör aldrig att se Livet som poesi
Jag upphör aldrig att nära min dröm
Jag upphör aldrig att hoppas
Jag upphör aldrig att upprepa mig;)

Grejen är att:
Jag upphör ej
Och inte du heller

Vi är alla STARDUST för evigt!!
Glöm aldrig det, Gott folk!

tisdag 11 januari 2011

Ett oskrivet blad

"Har ingen ödestro, den tanken ger ingen ro" Sjunger Eva Dahlgren i "Vem tänder stjärnorna". Själv har jag ibland ödestro, men tror att vi påverkar enormt mycket själva med våra val som vi gör hela tiden, HELA TIDEN!! Du åxå!!!
Dock känns det ibland som livet självt har valt vissa saker åt en och det är de man inte kan välja bort hur man än försöker:)
Vad jag tror på är komplext och föränderligt som livet självt. Att livet och dess väv innehåller så mycket mer än vi någonsin kan förstå, DET är jag helt säker på. Det och kärleken till mina barn, det är grunden i min tillvaro. Ingen dålig grund det.

Snart kommer våren,( jo jag tror faktiskt det!) och då är det ganska lätt att förundras över skapelsen vare sig man tror att den är slumpartad eller kan skönja skaparhanden bakom alla underverk. Jag längtar, fast varje skiftning, varje årstid har sin charm. Jag börjar bli lite trött på Vinter. Har varit omväxlande i alla fall: Antingen har man fått skotta en massa snö eller har man fått bara en massa ved och elda utav bara "tusan".Inga sysselsättningsproblem under denna vintern, minsann!

Inga sysselsättningsproblem idag heller!
Ska dricka ur mitt morgonkaffe, uppvakta en väninna som fyllt år, till läkaren en liten sväng, sen hem o umgås med Stavangergutten som är hemma ett par dagar till min stora, stora fröjd och lycka.
Därefter blir det att invänta "Älskling" som kommer med släp och så ska vi hämta min "nygamla" säng, har köpt en säng o sängbord till fyndpris av bekanta.
Ja o så gå med hund och elda panna och och och... ja just det, man kan delegera också, fniss, aldrig varit min starka sida det. Så nu förundras jag då det kommer en man och tar en massa sysslor ifrån mej, ordnar fixar och pysslar om. Kan det vara dax? Att någon, ibland, tar den rollen ifrån mej? Att man åtminstone kan turas om med vissa saker? Drömmer jag, eller?

Nej, det är ingen dröm och detta som är nu är det jag vet. Såklart även det som varit har jag ju min syn på. Framtiden är så fantastiskt som det beskrivs i denna låt "Klicka här för dagens Evangelium;)"

måndag 10 januari 2011

Mycket vatten har flutit...

Hej åter!
Mycket vatten har flutit och som ni märkt har inte mina inlägg duggat lika tätt som de brukar.
Som en forummedlem på alternativ.nu har skrivit på sin profil, kan jag nu säga. "Att ibland kommer livet och suddar ut det jag skrivit i min kalender".Eller om det är Äventyret det står kanske? Men LIVET det är det som är det stora ÄVENTYRET!

LIVET. En spännande resa som  ibland gör sina totalt oväntade kast, "harsprång" och krumbukter.
Ibland kan man stå och stampa på samma ställe, inte veta vilket håll man ska gå alls och så rätt vad det är när man "lullar runt" och inte anar det minsta så kommer, liksom, själva livet och tar en i hand och drar iväg med en och man ropar som värsta Alfons Åberg  "SKA BARA!" "Ska bara!!!!!". Livet bara drar en vidare och skrattar och säger: "VAR SAK HAR SIN TID".
Man fortsätter leka Alfons och ropar: "Ska ju bara!!! Ska bara!!!" men det är " NO MERCY" som gäller. Ingen hejd på det och det är bara att ge sig.... kanske:)
Just nu är det så för mej, och jag lovar mej själv att försöka hinna skriva lite mer än på sistone, även här på bloggen. Har till och med fått påstötningar från läsare som saknar inlägg och jag känner, även själv, behovet. Tydligen har jag nått att säga en del av mina  medmänniskor och det är en del som vill läsa/höra. Jag är tacksam för det och vet att det är detta jag behöver prioritera... Ja vid sidan av barnen, familj, vänner, hund, katt och att skapa ordning i huset. Ja just det och  så ett litet heltidsjobb också ja;)

"Ska bara, Ska bara!" Nästa gång ska jag helt enkelt säga hela meningen:  

"Ska bara skriva det jag måste, först!"

Prioritering, gott folk. Lika enkelt som det är svårt;)

torsdag 6 januari 2011

Liten rapport:)

Trettonhelgen kalas!
Dansen igår och middagen innan, helt lovely!
Dagen idag, trettondagen, i familjens tecken, besökt äldsta sonen (mysigt o trevligt!)
och grejat hemma innan dess.
Gjort liten plan för morgondagen.
Fyr i pannan.
Livet är tokroligt ibland.
Kärleken lever!!!
Köttfärsrulle med sallad till är jättegott, när rätt kock lagat;)
Förkylning härjar lite i familjen:(
Livet pågår!
Ta hand om ditt!

onsdag 5 januari 2011

Jag har en Framtidskalender.

En Framtidskalender som jag köpte då jag var återförsäljare för Pedagogförlaget, en tid. Kalendern är kul såtillvida att den går att återanvända från år till år, och det är ett av syftena med den. Återanvändning gillar jag.
Sålunda är inte veckodagar utsatt i den, men väl datum. Det står också ett litet Tankeord för varje månad, eller rättare sagt två för varje månad.

För januari står det följande: "Man måste stanna upp en stund ibland för att orka gå vidare." Så sant som det är sagt och jag tror jag befinner mej i en sådan period, visst det händer mycket här nu men jag stannar upp o vilar i det som är och hämtar kraft för att orka vidare i livet. Inte för att jag ser livet som en kamp, som många andra, utan för att jag ser den som en resa och ibland behöver man vila och inte bara resa vidare, vidare, och vidare hela tiden.. "I´m a passenger!"

Andra lilla tankefröet för månaden lyder: "Största glädjen är att glädja andra." Det är så sant det också. Att ge glädje är bland det finaste och roligaste o "självglädjande" som man kan göra. I love it! Fast jag tycker att dygnet skulle ha fler dagar så att man kunde hinna göra ännu mer både för andra och för sig själv.

Fler timmar på dygnet, fler dagar i månaden, mer tid helt enkelt, ja en del säger att det är det enda som är rättvist här i världen, att vi alla har 24 timmar per dygn. OM jag hade haft än mer tid skulle jag ha umgåtts med nära o kära mer, läst mer, rest mer, skrivit än mer, men jag får som alla andra försöka hushålla med de 24 timmar som är på ett dygn.
Jag planerar en resa eller rättare sagt minst två under året, en till Jämtland/Dalarna och en till Stavanger. Sen om det blir något mer det får vi se...
Läsa mer? Jo jag skulle vilja sätta mig in i så mycket mer, om Moder Natur, om Alternativ medicin, om Alternativa sätt att leva ( är en forumstammis på  www.alternativ.nu sedan flera år),  läsa fler biografier för jag är nyfiken på människor, just nu läser jag "Jakten mot nollpunkten" av Carl Johan De Geer och jag har nyss börjat och kan inte säga mycket mer just nu än att hittills gillar jag den och tonen i boken som är en självbiografiskt roman "En roman om mig själv" som det står på bokens framsida.
Ska bli intressant att se vad den ger!

Åter till framtidskalendern: Jag ska försöka att komma ihåg att få med varje månads tankeord i bloggen här, för en del av dem är verkligen små guldkorn.
Nu ska jag hasta vidare i tillvaron lite, för i afton blir det dans och sådan dans som jag nästan aldrig besöker, men eftersom jag gillar mångkultur och gillar att lära om nya (för mej nya) kulturer så ska jag nu ge mig ut i kvällen, ja så småningom, och se hur det går till på en helgdans med Lasse Stefanz, kan ni tänka er?:)
Det kan bli mycket intressant:) Man måste våga kika in på andra vägar och världar, för vem vill vara trångsynt? Jag är det i alla fall inte av naturen;)

tisdag 4 januari 2011

Lite

Lite trött idag, har tagit ledigt några dagar från jobbet, nästan ledig hela veckan, inte fel alls. Ska bara in på ett möte i morgon och sedan blir det en extra jobbtur till helgen. Det passar bra för jag behöver lite tänketid. Livet är märkligt, inte bara just nu, men just nu känns det ännu märkligare än vanligt och jag måste hinna få hjärnan med mig. Inte lätt när det skenar på i Livet.
Jag brukar säga att jag vill ha med mej: Hjärnan, Själen, kroppen och hjärtat på samma tåg... Men det är inte så ofta det har hänt, om så någon gång? Frågetecknet står för att jag får fråga mig själv det...
Rannsakan.
Det är mycket nu. Ibland vill man dra i nödbromsen. Jag kanske måste göra det...


Frid o Fröjd!/
"Lady I"

måndag 3 januari 2011

Ser framåt med tillförsikt...

Ja det gör jag. En del av min tro är att allt blir som det ska och att det finns en mening i det som sker. Även då jag inte förstår ett skvatt av det som pågår så kan jag känna denna tillförsikt, det är min stora tröst och trygghet i livet.
Inte för att det så ofta känns svårt utan mer som en grundläggande trygghet både i nöd o lust kan man säga.
Hade och har en vän, även om vi inte är riktigt lika nära  längre, som ofta kallade mej för kämpe. Han tyckte nog jag kämpade med hus, hem, jobb, barn och allt vad jag nu hade för mig, och har för mig. Visst hade han rätt, men jag blev lite, men bara lite, irriterad eller snarare: det väckte en känsla av oförstående hos mej, för jag kämpade väl inte? Jag såg det inte så, det var ju mitt liv och jag levde det, gjorde det jag ville och det jag måste, utan att kunna köpa vingar för pengarna eftersom de gick till mat på bordet och tak över huvudet i stället.
Men kämpe?Nej, det är först nu, lite i backspegeln som jag faktiskt kan se att han hade rätt, men ändå fel.
Spännande hur olika man kan se på saker o ting. Nu skulle jag behöva kämpa med rent praktiska saker, faktiskt en del saker som jag brukar ha gjort INNAN jul, men som i år pga av så tidigt snötäcke och rejäl kyla får vänta med till våren. T ex som att städa ur källaren ordentligt.

Källaren, ja. Jag tycker sällan jag handlar saker men, trots det, dyker det upp en MASSA saker som behöver rensas ut ett par gånger om året. Saker har, liksom, någon slags rundtur här i huset och slutstationen är oftast källaren. Jo jag MÅSTE ta itu med det lite i sänder, sortera upp vad som ska slängas och organisera sånt som ska sparas, och det ska inte vara mycket det. "Feng Tjoheja kan man säga" det är vad jag skulle behöva. Får bli start på det idag, sorterandet.
Ibland behöver vi sortera annat än grejer, ibland kan man behöva "Feng Tjoheja" i både det ena och det andra. Aktiviteter som verkar så roliga, men som om de är för många bara blir betungande, körsång, uppdrag här o där.. Eller folk man bara har med i sin bekantskapskrets men som vid närmare eftertanke bara stjäl kraft och energi (fast det är ju samma sak:)), de kan man kanske också "Feng Tjoheja" bort lite, i alla fall peta ut dem till en yttre sfär:)

Hur det än blir och hur jag än rensar bland grejer, bekanta och uppdrag så blir säkert allt som det ska och tillförsikten är med mig, går med mig hela vägen. Tillit till Livet, Naturen, Kraften, Gud, och till och med till mig själv, för det mesta i alla fall...

Du som läser: Ta gärna med dig "rensatanken", "Feng Tjohejet" till "Din värld". Kanske är det vad du, också, behöver göra på ett eller annat sätt?

Ta hand om dej och de dina och God fortsättning på 2011!

lördag 1 januari 2011

Gott nytt år!

Önskar just dej, som är inne och läser här ett riktigt bra 2011!
Och jag önskar verkligen alla välkomna till bloggen. Hoppas just du kan finna något du tycker är intressant, roligt, trösterikt eller till och med vackert här i det jag skriver. Jag vet att det är skiftande kvalitet men sådan är jag, och faktum är att vi har väl alla våra ups and downs;)

En del "halkar" kanske in på bloggen för första gången, någon kanske kikar in då och då, och några hör till min trogna läsarskara. En del av er känner jag, en del känner jag inte, en del av er har jag redan mött, våra liv har korsats på ett eller annat sätt och någon av er kanske min väg går förbi i framtiden...
För livet är en märklig väv, och ibland, ja till och med ofta, kan man ana mönster... som säkert på håll blir ett skimrande vackert konstverk. Alla vi, våra liv tillsammans.

2010 var ett år jag kommer att minnas (en del år försvinner bara i mängden, men absolut inte 2009 och inte heller 2010). Mycket har hänt och mycket vatten har flutit i "Besadalen"...

 Mestadels har det varit ett fantasktiskt år för mej, men jobbigt som "attan" på en del sätt speciellt att försöka lära sig att leva utan att ha en pappa i livet. Saknaden är stor och det kändes som att jag fick orientera mig ut i livet igen, efter hans bortgång (2009).
Dessutom är hela byn, jag bor i, i förändring. Flera, i byn,  har avlidit under 2010, flera stora personligheter. Någon lite väl ung men de flesta, visserligen, med "ålderns rätt" men tråkigt ändå och stora tomrum, som känns, lämnas efter dem.
By i förändring och vi ser fram emot att det är nya bybor på väg och någon väntas komma till världen vilken dag som helst! Det ser man fram emot. Som jag brukar säga "det enda bestående är att allting förändras".

Livet går vidare, och var sak har sin tid, men aj vad det gör ont att mista någon nära. Vanmakt och saknad, men tro det eller ej, Livet GÅR verkligen vidare... fast man inte tror det först.


2011, ännu ett tämligen oskrivet blad. Jag är förväntansfull, överraskad, glad och ödmjuk inför det nya året.

"Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet"

står det på en trätavla som hänger på min vägg i vardagsrummet, ovanför soffan men under bilderna på alla barnen. Det är mycket tänkvärda ord.

2011, here we come;)