Nu bubblar det i hjärnan, av glädje, ilska, massa tankar och i själen av känslor. När det är så för mej så måste det ut via händerna, fingrarna, i skrift. Det var länge sedan jag skrev här, tiden flyger på och jag har inte samma skrivro eller skrivbehov som tidigare, eller har jag det? Det måste jag fundera på, jag kanske har det men tar mig inte tiden? Viktiga frågor för mej att reflektera över.
Det är flera ämnen som är på tapeten, som upptar mina funderingar. En är vår miljö, och en annan våra barn, men de två hänger ihop och så även med den tredje som är våra konsumtionsvanor. Ni som tidigare läst min blogg, eller känner mej är inte förvånade, förstår jag. Dessa ämnen har jag skrivit om mycket tidigare, och då mitt liv har kretsat kring barn nu i snart 40 år, så är ju inte det så märkligt att jag tänker mycket på det uppväxande släktet. Det finns ju fantastiska saker för barn i vår tid, och i vårt samhälle. Det finns också mycket farligt, själsdödande, och rent fysiskt farligt, såsom för mycket skärmtid mm.
För att strukturera detta inlägg något får jag försöka ta ett ämne i taget och ändå väva ihop dom, då de inte är separerade. För det är nämligen så att ALLT hänger ihop. Ibland ser vi det tydligt, ibland tar det en liten stund innan det blir tydligt.
Jag startar med vår miljö, som ju är så mycket. Att vi bör sträva efter så lite gifter som möjligt i våra liv, kroppar och i våra barn, känns som det enda rätta. Vad skulle tala emot det? Miljögifter dödar, insektgifter som vi sprutar på grödor för att döda är ju givetvis inte heller bra för oss, co2 som släpps ut av våra bilar, flygplan mm, och inte minst röjning av regnskogen, får Moder Jords lungor att få det kämpigare och kämpigare ( det finns många fler grejer såklart, tar bara upp några här nu). Det är så enkelt så barn förstår ju det här. Men vi vuxna? Vi har alla ett ansvar att skärpa oss. Själv behöver jag köra betydligt mindre med bil, som jag gjorde tidigare. Återgå till min kära elcykel ( som jag ju faktiskt ägt i 7 år nu och pendlade med till jobbet mycket tidigare) och "apostlahästarna" så mycket som möjligt. Så får jag ju dessutom välbehövlig motion samtidigt som jag är med och räddar världen! Det är inte så illa. Vad kan du göra?
Kanske gå med i:
Naturskyddsforeningen eller
Jordensvanner
Stötta Greenpeace kanske passar dej bättre? Eller varför inte alltihop? Men det allra viktigaste är de små eller stora förändringarna vi kan göra själva, i våra liv! Mycket handlar om prioriteringar.
Att inte flyga, stanna på jorden, är inte svårt för mej, då jag kan räkna de ggr jag flugit på min ena hands fingrar.
Nu över till våra barn. Alla barn är allas barn, hördes det ibland förr mer än nu. Samt "det krävs en by för att fostra ett barn" (möjligen ett afrikanskt ordspråk?). Det ligger mycket i det. Förr var det mer vanligt att en förälder använde den rättighet vi har i detta landet att gå ned till 75% till barnet är 8 år gammal. En laglig rätt. Jag vet ingen som har ångrat tid de spenderat med sina barn, under deras uppväxt. Bara folk som ångrat att de jobbade så mycket. Jag var hemma mycket, jobbade deltid, pluggade på högskolan på distans. Visst har de gått på dagis ( ett av barnen) och familjedaghem de andra men inte på heltid. Jag förstår de som måste av ekonomiska skäl, såklart. Men idag behöver vi faktiskt inte jobba heltid för att försörja oss. Det går att leva på mer tid och mindre pengar. Ta tillvara tiden under barnens uppväxt. Jag kan grymt sakna den tiden ibland då huset var fullt av ungar, tvätt och disk och massor av skor i hallen. Men nu är jag berikad med fyra vuxna fantastiska avkommor som jag älskar att umgås med, och det ä fantastiskt. Det var en liten del, om att spendera tid med sina barn. Tänk det är ju så mycket vi måste lära dom!
I och med det, tanken på att det är så mycket vi måste lära dom, kommer jag osökt in på detta nästan tabu-område som heter barnuppfostran. Måste tillägga att vi också har fantastiskt mycket att lära av att umgås med våra barn. Jo, om barnuppfostran, för att fatta mig kort: Vi får inte glömma att vi ska förbereda barnen på att klara sig själva!!! Ja kort och koncist så är det, vi får inte göra oss oumbärliga, hur härligt den känslan kan vara i stunden. Barnen ska kunna stå på egna ben! Sen är det bonus och underbart att ha dessa vuxna barn som vill umgås med en, helt fantastiskt, men vi kan inte finnas med som "personliga assistenter" hela deras liv, så lär dom för sjutton att laga mat, hålla reda på sina grejer, passa tider, tacka för mat och annat,plocka in och ut ur diskmaskingen, lägga undan sin tvätt och andra sysslor efter ålder och mognad. Jag menar verkligen inte att barnen ska vara hushållsslavar, det ska inte de vuxna heller. Utan alla i en familj ska vara delaktiga efter sin förmåga!
Det hjälper barnen att kunna klara sig i livet.
https://www.mabra.com/studie-barn-som-hjalper-till-hemma-blir-mer-framgangsrika/
Ja det finns så mycket jag kunde skriva om, men får spara vissa saker till en annan dag. T ex detta med skärmtid. Det får nog bli ett eget blogginlägg om det, annars blir dagens skärmtid alldeles för lång för mig idag:)
Så nu lite kort om våra konsumtionsvanor, som faktiskt hänger ihop med allt det jag skrivit om tidigare. VI MÅSTE SLUTA SHOPPA ( mitt hatord alltså) SÅ FÖRBANNAT!!! I stort sett all produktion av kläder, grejer, mat, bilar, mm smutsar vår miljö. Vi jobbar mycket för att kunna leva säger vi, man också för att just kunna shoppa resa mm. Jag tror faktiskt att framtiden och omställningen till ett hållbarare samhälle, innebär att vi måste våga vara där vi är och möta oss själva! Att gräva där vi står, att utveckla arbeten nära där vi bor och ibland t om precis där vi bor. Att bara handla precis det vi behöver. Klart vi vill äta gott och ha kläder vi trivs i, men om vi vågar stanna upp och lyssna inåt till oss själva, hitta tillbaka till samklangen med Moder Jord, som vi faktiskt är komna ur så kommer vi också möta den mest fantastiska människa i våra liv: nämligen oss själva!
Vi kanske springer på så fort idag, jobbar så mycket, och gör det vi tror vi måste göra, shoppar det vi tror vi behöver så vi inte egentligen känner oss själva. Inte vet vad vi själva tycker eller inte tycker, utan bara köper vissa kläder för att de är inne just nu, går på en viss restaurang för att alla andra gå ju dit osv. Jag tro det blir det som blir i alla fall min största utmaning i omställningen till ett hållbarare liv, även om jag är ganska dålig som konsument ( handlar ganska lite och helst till halvapriset!), att stanna upp och försöka fara runt mindre, att gräva där jag står. Vad blir din största utmaning, den förändring du ska våga dej på? Att förändra är att vara modig.
Inlägg
