Har precis, igår, läst Felicia försvann av Felicia Feldt.
Hon är dotter till den berömda supermamman Anna Wahlgren.
Jag har beundrat Anna Wahlgren, hennes Barnaboken är fantastisk.
Den har INTE varit min bibel men jag har funnit stort stöd i den.
Felicia har inte haft en fin barndom. Den är förvirrande.
Hennes bok består av minnesfragment och hon lägger inte upp dem i tidsordning.
Jag misstror inte alls Felicia, det känns som hennes text är det som står MELLAN raderna i Annas "Mommo-böckerna", "Självtriologiska" ha ha ha, självbiografier av Anna W.
När jag läste Mommoböckerna tänkte jag "undrar hur barnen känner"
och jag grät när jag kom till tidpunkten i boken där lille Aron dör.
Aron är ett av Annas barn och han dör under den tid då Anna och barnen ( en del av barnen) bor i Egypten.
Sanningen av hur deras Liv såg ut ligger kanske mitt emellan allt det fantastistka och hemska i Mommoböckerna och det förvirrade och sargade i Felicia försvann?
ATT det var förvirrande betvivlar jag inte.
Att flytta ca 20 ggr på 18 år, under sin uppväxt, kan nog sätta sina spår som just förvirrning.
Att byta styvpappa varannat år eller så, också.
Att bli tafsad på av olika män som kommer och går i familjen, är fruktansvärt äckligt, stackars tös!
En stor käftsmäll och spark mellan benen på dessa män,
vill knappt ens kalla dem män, så det får bli ynkryggar i stället...
Att Anna haft problem med spriten var väl ingen hemlighet och hon har nog aldrig stuckit under stol med att hon gillar att dricka.
Att syskon i en skara upplever sin uppväxt olika är inget ovanligt, tror nästan det kan vara mer vanligt att man tolkar händelser på olika sätt, mest beroende på person och ålder man befinner sig i då händelsen inträffar.
Har du läst Anna Wahlgren?
Läs i så fall också Felicia Feldt!
Bilden blir mycker mer hel även om den fortfarande krackelerar här och var...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar