Som blomman på marken

.Måste ta till mej detta bibelställe bättre, har haft lite för fullt upp på sistone:

"Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på ängen och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Tänk inte på hur ni skall få något att äta och dricka, och oroa er inte. Allt sådant jagar hedningarna i världen efter. Men er fader vet att ni behöver detta. Sök i stället hans rike, så skall ni få det andra också."

Hejsan, det var ett tag sen!

Hejsan!

Oj vad tiden rullar på, ibland. Som nu! Full fart in i våren. 
Jag drar försiktigt i bromsen, lite nätt, för att inte få till ett tvärstopp.
Vad som är på gång? Jo det ska jag tala om. Det föds kalvar på gården, jag pluggar, och jobbar lite, försöker hinna med här och där och "everywhere". Hit och dit, dit och hit, så plötsligt slår det mej, bromsen ja, den är bra att ta till.
 
Och lika plötsligt igen, under ett samtal i telefon med min äldsta son, slår det mig att jag åter planerar en alternativträff, pratar med sonen om "dansefest-projekt", personer och platser som kan vara viktiga som träffpunkter. När jag kan få människor att verkligen träffas, helst över en lägereld vid en sjö, det är då jag är mitt i det jag ska vara. Det är Det som känns som ett kall. Som om Livets hand puttar till mej lite i den riktningen hela tiden. Dock är det inte alltid som jag fattar, direkt. Men idag fattar jag, idag är jag klok, idag känns det åter som jag är i fas med mej och med intuitionen, min själs sätt att kommunicera med mej.
Och om jag lyssnar noga så hör jag precis vad det är själen ropar till mej, först lite svagt sen högre och med ett hjärtligt skratt hälsar själen:

- "Hej där! Det var ett tag sen!"

Klokare?!

Ibland tror jag att vi människor ska bli klokare med åren, iallafall är det vad jag har trott. Fast då jag läser en del av mina gamla inlägg, så "vette tusan" om jag inte, ibland, var klokare förr.
Fast jag vet vad det beror på.
Det beror på att jag är i ett annat tempo nu. Jag gör kanske för mycket på en gång... Jag ska fokusera på det jag tycker är viktigt. Hela tiden detta, jäkla ( ja ursäkta!) prioriterande som jag måste jobba med. Antagligen är det EN av mina stora livsuppgifter, att lära mej prioritera riktigt.

Det är en ständig balans.
Eller iallafall sökande efter balans. Det är de människor som står mig närmast. Det är jobbet. Det är att göra det där som de flesta av oss måste göra varje månad: betala räkningar och ha kolla på allt som ska ske, tandläkarbesök mm Sen är det de roliga studierna som jag nu kommit igång med igen, tur att jag inte jobbar heltid, det skulle aldrig gå. Men det klart. Med att arbeta deltid, studera på halvtid, plus lite gårdsarbete och finnas till hands för en del nära och kära så kanske det blir 150 %?
Njae, snarare 175;)

Ska alldeles snart boka in en tystnadsretreat, tror jag;)