Reflektion

Tid för reflektion
Tid för eftertanke
Saknar det
Ska åter finna det

Ska ta befälet
Jag är kapten på denna skutan
Det ska då vara jag som styr

Tid för reflektion
Tid för eftertanke
Saknar det
Ska åter finna det/ Catarina Carleson

"Vill du ha din frihet, får du ta den." / Ulf Lundell

Namaste

Namaste!
"Jag bugar mig!" En indisk hälsningsfras som ungefär betyder så: jag bugar mej för dej! Inte för att jag varit i Indien, men jag har en nära vän som for dit som en Jojo tidigare, flera ggr om året och ibland bara en gång om året men då stannade hon där desto längre, månadevis. Namaste! Jag bugar för henne också!
Och jag bugar för er alla,  även de jag inte vill umgås så nära med! En del människor vill jag faktiskt ha på distans, dom är bäst så, tror jag.
Det finns nått skönt i att inse begränsningar, ibland iallafall.Som nu, jag inser lätt att jag inte, i nuläget, kommer att skriva blogg på de sättet som jag gjorde tidigare. Det finns inte en chans. Ibland, på sin höjd, nån gång i veckan kan det bli.Inte mer. Jag kan inte hinna allt.Jag kan inte ens hinna allt jag gör nu. Men det är skönt att inse det. Det är då det kan bli en förändring.

Namaste! Jag bugar för dej, för er. Och jag bugar för mej själv. Min själ bugar för mej: Namaste!

Sommar

Idag ser ut att bli en vacker sommardag. Det har varit väldigt skiftande denna sommar, som började så kall. Ömsom regn, och rätt vad det är så skiner solen en dag. Vi har ju till och med haft över 30 grader, en helg. Tror att något ändrats i denna blogg. Vilken dator jag än använder, tror jag, så ser det inte riktigt ut som vanligt. Jag kan inte lägga bilderna riktigt där jag vill och ej heller organisera texten, riktigt som jag önskar. Jag ska försöka se mej omkring i bloggen och se om jag blir klok på det. Annars är det som livet i övrigt, det man inte kan förändra får man ju acceptera, så är det ju bara, hur hårt det än är. Så är det för oss alla. Mycket rör sig i människors tankar och känslor just nu, och även i mina. Det är en spännande tid, denna sommartid 2015. Nu ska jag återgå till att skriva lite annat, som inte publiceras här. Det finns ju tankar och känslor som inte helt gör sig i bloggen. Vill ju inte lämna ut någon. Det är inte min stil.
Men en dikt kan ju inte skada:

 


Som klippan i havet står jag orubblig
orörlig
utan att reagera på vare sig storm eller stiltje
Jag vet vem jag är
jag vet hur
Livet ser ut
Jag står som en klippa i havet orubblig

Även klippan skälver ibland
men endast av Moder Jords rörelser


En ny variant på en av de dikter som finns i Bräckt vatten, min diktsamling.

Ps. Nu kom jag på hur det funkar med radbrytning och att lägga in bilder och länkar, det var en inställning som var fel. Ibland kan man förändra, och rätta till;) ganska enkelt!

Så lätt

Så lätt det är att springa ifrån sig själv, i denna värld. När allt ska gå undan och man själv inte tar sig tid att verkligen känna efter och varva ner, tänka och lyssna till intuitionen. Jag som predikat detta i blogg, ord och handling, tidigare, behöver nu påminna mig själv. Vill passa på att påminna familj, vänner, folk i min omgivning att det är viktigt att vi påminner varandra. Ni som påminner mej, ett stort tack av själ och hjärta. Fått påminnelse om skrivandet av två personer nyligen, senast i går. De sa att det jag skrivit berörde på djupet, att jag satte ord på deras känslor, att det gav att läsa det jag skrivit. Det värmde så. En vägvisare, en påminnelse, om vem jag verkligen är.

En underbar dag i solens tecken!

I går for jag och min dotter till en familj vi känner. Rättare sagt, är dottern i den familjen och min dotter goda vänner sedan många år. Jag och mamman där har i och med det pratat med varandra en del när tjejerna skulle åka till varandra. Vi räknade ut att de och vi snart känt varandra i 6 år! Tjejerna var således 14 år då vi träffades första gången. SÅ roligt att de fortfarande håller kontakten! Det var ett soldränkt Blekinge vi kom till. Flädern blommade för fullt och bönderna körde balar så jag fick nästan "bondångest". ÄVen rosa-bandet-balar hann vi se på vägen och även att det skulle vara en "Fuck-cancer-konsert" nån gång i juli. Det stod att läsa på några av de rosa balarna. http://www.lantmannenlantbruk.se/sv/vara-tjanster/gardsmagasinet/artiklar-fran-gardsmagasinet/rosa-balar-i-sommar-for-brostcancerforskningen/ En underbar vistelse har det varit och jag tror att det kan komma att bli en trevlig, nästan tradition, att besöka varandra då och då:) Fick även ett papper med tankar, som mamman i familjen skrivit, i samband med att hon läste min bok Bräckt vatten. Det inspirerade mej till att börja skriva mer igen. Och även mer blogg ska det bli! På hemvägen hamnade vi, jag och min dotter, på garden party. Helt oplanerat från vår sida, men en glad överraskning! Ett foto på mej och mina underbara avkommor blev det också. I kameran höll min swärdotter Jonna. Tack Jonna för att du föreviga denna stund:)