Basket case

Oftast tänker jag positivt. Det är länge sedan jag mest såg de gråa nyanserna i tillvaron, den är numera färgsprakande och jag vet att jag kan välja hur jag ser på saker och ting och vilka nyanser jag ska fokusera på. Jag vet också att vi inte alltid kan välja... Vi kan inte alltid välja hur vi ser på saker och ting, men OFTAST och oftare än vi tror, oftast (!), kan vi det.
Stängda dörrar, betyder att andra dörrar öppnas om vi känner på handtagen.
Avslut betyder början på nått nytt. En höst betyder att det ska komma en vår. En motgång betyder, att jag har nått att lära. Och tur är att jag fortfarande har att lära. Det är därför vi är här, tror jag.
För att lära, leva och älska. Finna nya vägar och återupptäcka gamla. Se gamla stigar och vyer med nya ögon, värdera och omvärdera.

Någon tycker kanske att jag är FÖR positiv, men det håller jag inte med om. Jag ser och vet om lika mycket elände som de som fokuserar på det. Jag kan dock inte se poängen, för mej, att fokusera på det dåliga. Det vi lägger fokus och energi på, det växer. Så bort med tråkigheter, bort med energitjuvar, bort med de som vill dra ner dej och få dej att känna dig mindre värd. Och så de allra värsta, kan jag tycka, de som låtsas vara dina vänner men bara ser till sina egna fördelar. Ulvar i fårakläder, de är inte vanliga, men de finnes och de ska man hålla utanför elstängslet om man säger så.

När jag skriver, skriver jag till oss alla. Det är inte så att jag tror att jag ska tala om en massa för just dej. Det är för dej och mej jag skriver. Mina texter är precis lika mycket ett budskap till mej själv som till någon annan. Ibland är de en påminnelse om vem  jag är och vad jag står för. Ibland läxar jag upp världen och skriver att vi ska lyssna till intuitionen och sopsortera bättre. Ja då är det till mej också, jag är inte bättre än någon annan. Självklart inte. Mitt och mina budskap är till ALLA som känner att de vill ta de till sig. Inklusive mej själv.
Någon kanske tycker att jag är naiv, och har för lätt att lita på andra. Men det kan jag dementera. Jag släpper väldigt få inpå mej, inpå djupet. Det finns t om de som tycker att de är mina vänner som inte känner mej särskilt mycket. Speciellt de som på egen hand, lixom, bestämt att vi är vänner och jag rycker på axlarna och säger Jaha.Ungefär. Jag har väl nått att lära av det också.
Nä naiv och godtrogen är jag verkligen inte, om jag får bedöma det själv och det får jag, för vem skulle hindra mej?
Jag säger som Nina Björk sa på påskdagen i radion: 

"Jag agerar som om världen är lite bättre än vad den är. Och därmed gör jag den lite bättre."

 

Någon säger: " Du är så stark. "  

Och jag säger: "Det har aldrig funnits nått annat alternativ för mej." 

Jag är antingen eller... 

Jag tror mest jag är stark för jag helt enkelt inte orkar ( inte kan?)  vara svag. Kanske är den svage till syvende och sist den som är den starke, för den vågar och orkar vara svag. 

Så länge kan jag bara vara jag och hoppas, tro och veta att det räcker.  

Det räcker iallafall för mej.

 

 

Livet Friheten Kärleken

Hej Du som kikar in!

Hej Du som kikar in och läser min blogg!
Hoppas att din påskhelg varit fin!
Det har min! Strålande väder, trevliga människor och god mat.
Precis som man önskar en storhelg i vårens glada tid.                     

Nu längtar jag efter vardag.
Soppkok och nävarna i jorden!

Glad påsk och härlig Skärtorsdag!

Skärtorsdagen, kanske jag borde gå till kyrkan, har haft en längtan dit ett tag. Men det blir bättre upp för det blir nästan nattvard med en del av mina närmaste. Och det ute i den bästa kyrkan, nämligen moder Natur.

Blåkulla ja, det redogjorde jag för igår  ( fast ej här på bloggen) hur vi flyger i flock, vi kloka kvinnor ifrån Göingetrekten. Ann Jönsson tar nog ledningen och så hänger vi andra på bakefter. Jag kokar soppa till hela gänget på Blåkulla, såklart. Mycket kål i soppan så kan vi fisa oss hela vägen hem sen, då vi kvastar hemåt igen. Det blir en jäkla fart på den häxkaravanen;)

Annars känner jag tydligt att jag ska spendera lite  mer tid med mej själv.  Landa i mej själv, och lyssna inåt. Precis som jag har brukat predika för andra, är så viktigt. Nu är det dags att jag lyssnar till mej!
Jag har väldigt stark intuition ändå. Jag behöver sällan mer än känna efter så får jag till mej det jag behöver. Men de riktigt djupa budskapen får jag då jag går längre rundor i naturen, i ensamhet. Eller i rätt sällskap och tystnad. Lite sådan tid ska jag ta mej i helgen, mellan släktkalasen och hälsa på mamma.
Idag blir det ledigt från löneanställningen men en del arbete ändå. En akupunkturkund och sedan lite annat jobb på hemmaplan.

Just nu är det kaffe, eftertanke, ja bloggskrivning också, eldning i pannan och upplägg av denna skärtorsdag som gäller. Det är ju dags att damma av kvasten. Men först lite sysslor och umgänge med min dotter.

Ha en fin påskhelg alla som läser här, vare sig ni ska till kyrkan, Blåkulla eller nått annat!

Ta hand om dej och om andra!

Mycket sker

Mycket sker. Än mer är på gång. Det rör sig i universum. Oändligt.
Jag ser nya skapelser, det gamlas undergång och vågor av ny energi, sådant vi inte alls känner
till just nu. Nya insikter, nya tankar, nya vägar.
Kanske nått helt annat än vi tänkt oss.

Ha ha, som Zlatan sagt:

"Bollen är rund, allting kan hända".

Än mer kan hända, än vi har en aaaaaning om. Det aaaanar jag;)

Irriterad

Ja, det är sant att även jag blir jäkla irriterad ibland över medmänniskor som försöker förringa vem jag är.
 Med ett tonfall som är allt annat än vänligt och ett: "Har DU skrivit det där?"
 Underförstått att det där är ju bra, har verkligen du skrivit det.
 Eller: "Ska DU göra det eller det?" Precis som om jag vore begränsad till att  INTE kunna göra en massa saker. HRM! Det tyder bara på, jag vet, att vederbörande inte har en susning om vem jag är eller vad jag kan. Och det är ju lite märkligt då det ibland kan vara någon ganska närstående som kläcker en liknande kommentar.
Jo jag blir irriterad, och senast igår, men lugnar mej med att jag VET vad jag kan och att jag är riktigt bra på somligt och att jag INTE är så jädrans bra på somligt, och de grejerna är ju inte precis det jag ska livnära mig på då. Såsom ? JA just nu kom jag inte på det, men jag är ju inte bra allt. Inte riktigt. ;)

Bara för att jag inte tänker hålla mej på mattan
Bara för att jag vågar och kan sträcka mina vingar
Bara för att jag vågar sjunga, läsa dikter, ge ut vad jag skrivit
Bara för att jag har en god självkänsla och ett gott självförtroende  
Bara för att jag VET VEM JAG ÄR
 Det är därför det kan trigga andra, ibland ( de är få men finns uppenbarligen) , att försöka få mej att
INTE våga... AVUNDSJUKA heter det. Och är en sjuka.

                                 I am what I am
                                And I AM ME!

Motivation

Ska motivera mej att städa idag. Egentligen borde det räcka att jag ser mej om här hemma. Det behövs. Jo ska sätta på lite bra musik och få undan det värsta och valsa med dammsugaren ett slag. Vill även hinna med att gå en långrunda, i ensamhet, behöver det. Jag träffar så mycket folk i mitt arbete så att ensamhet blir en lyx för mej, just nu ser det ut så. Längtar efter mer ensamtid i skogen, traktorn och med kossor/kalvar/småtjurar:) Nötkreatur, det går lixom att snacka med dom, rätt bra, tycker jag.

Hade en hund tidigare, i hela 14 år, som brukade vara min följeslagare på rundorna runt  i skog och mark. Nu vilar han i "vår herres hage". Vila i frid Snobben . Minns våra långa rundor med glädje, samt när du letade upp barnen när de var små och när du var en tjurig gubbe och inte ville som jag, ja det minns jag också.

Snobben, min fina blandrashund och kompis i 14 år.

 Har förresten fått motivation att skriva mer och att utarbeta / vidareutveckla min  föreställning. Arbetsnamnet behåller jag för mej själv, men jag utlovar mer sång!!!

Ha en trevlig fredag, ni alla!

Jag: OM jag vore man, amerikan och 30 år äldre;)

He is happier than a pig in shit;)

Premiär i Broby

Igår var det dags. Kl. 19 i Broby skulle jag, ensam, hålla låda och gärna med bra innehåll så att publiken tyckte det var nått bra de fick till sig.
Nerver? Naturligtvis, inte okontrollerat men viss undrade jag stundom, innan framträdandet, vad jag har gett mej in på. Och när jag lämnade mitt hem med en kasse böcker, en trumma med fransar på och en hopfällbar stol, så tänkte jag "lite speciell i "huet" måste vi allt vara vi entertainers, som håller på med sådant här".Men hellre speciell i "huet" än att vara precis som "alla andra", men vem är egentligen det?

Vi är alla unika, fast inte alla vågar vara det!!!

Jag kom i god tid, eftersom jag inte riktigt visste hur lång tid det skulle ta att köra hemifrån och till Broby. Jag räknade med en halvtimma och det stämde ganska bra det. Väl framme i den vackra byn med bron, det vill säga BRO-BY, så var det lätt att hitta till deras vackra kulturhus! Kulturhuset Vita skolan.

Kulturhuset Vita skolan, Broby.

På vita skolan var det liv och rörelse. Bibliotek och musikskola, med mera. Vänlig personal visade mej tillrätta och Vuxenskolans Ingela Fridh fanns på plats. Och på utsatt tid, drog jag igång.

Först presenterade Ingela Fridh mej och sedan presenterade jag mej själv lite mer, men dök ganska genast in i själva föreställningen. Först göingska dikten Hocken råur om de? Vars titel fått ge namn på hela föreställningen. Sedan blev det att ta fram min trumma och sjunga Glötta fråu Snapphanemark, vilket uppskattades mycket. "Sjung mer!!" uppmanades jag efter föreställningen, så det ska jag ta med mej och sätta ihop lite mer sång i miina framföranden. Ja min särbo, har sagt det till mej ända sedan han fick höra mej dra min version av Joplins Mercedes Benz, att jag ska göra mer med sången. Så  det är dags att inte bara lyssna till det, utan verkligen göra slag i saken!

Sedan följde dikt på dikt, samt några längre stycken och även Brev från Moder Jord, som tidigare framförts på Earth hour i Älmhult, av mej.

Jag som trott att jag var tämligen okänd i Broby drog en hel del publik, och det var väldigt trevligt. Många kom fram efteråt och ville prata, det är alltid nått som behöver talas om och det tycker jag är jättetrevligt. Fick höra både en berättelse om "Hocken" som rådde om en tös och en gammal hejaramsa från Gylsboda fotbollsklubbs glansdagar! Och mycket annat trevligt.
Så, denna gång var jag helt nöjd med mitt framträdande och det är en så skön känsla att ha. Att känna där inne, att "det här gick bra" "jag förmedlade det jag ville och publiken var med på noterna, vi fick till dialogen!" Trött efteråt och lite svårt att varva ner, men det är PRECIS så det ska vara när det är bra.

                                 TACK BROBY!

Kasta sig ut eller in

Att kasta sig ut från en höjd. Att göra nåt vi egentligen knappt vågar. Att gå dit det verkar mest glädjefyllt och spännande. Att t ex uppträda i ett kulturhus i Broby och "hålla låda" i en timma drygt. Att våga satsa fullt ut på kärleken. Det är sådant jag måste.
Jag har själv skrivit en dikt:

Dagar så korta
Nätter en blund
snart är vi borta
ja om en stund

Så varför inte chansa! Ta risker, för de kan visa sig vara just CHANSER;)

Vi får lära oss sikta högt upp och om vi ramlar ner, att landa på våra fötter, igen. Såvida vi inte är en hoppande guldfisk förstås. Då kan det, lätt, bli lite svårt;)

 

”Only those who will risk going too far can possibly find out how far one can go”

T.S Elliot

Socialpsykiatrin och Självkritiken

Idag har jag varit på ESL-kurs.
ESL står i detta fall för Ett Självständigt Liv.
"Nä, men? Behöver jag gå kurs i det?"
Tja det behöver vi kanske alla. Nu är det så att denna kurs tjänar till att vi deltagare ska kunna använda inhämtad kunskap i vårt arbete, naturligtvis och det verkar som om denna kurs ger oss riktigt ordentliga verktyg att jobba med.
Det känns bra.
Det kan inte hjälpas. Ibland sitter jag där och analyserar mej själv och andra människor jag känner, eller som finns i min omgivning ( de som finns i min omgivning privat, skulle aldrig skriva här om någon på mitt arbete, givetvis!!!).
Visst har vi ALLA en släng av lite "sånt och lite sånt"! 
Jag vet att det finns de som skriker högt och tycker att, INTE jag INTE, för JAG ÄR NORMAL jag.
Men som vår kursledare idag sa:

VAD ÄR NORMALT?  

Ja, jag tror till och med att jag slagit upp det där ordet någon gång och det  kommer, precis som vi kan räkna ut, från NORMEN. VAD NORMEN säger är normalt är normalt.
Jaha, men då är kanske många INTE normala och VILL kanske inte heller vara det?!

Hur som helst så när vi kom till vissa punkter som vi gick igenom så fanns det en punkt som heter AKUT BEHOVSBEKRÄFTELSE. Alltså: Att en del behöver Akut bekräftelse på sina behov.
Eller har behov av akut bekräftelse.

 Ja, det är nog så när man  mår dåligt, för en del. Då behövs det. Jag kom iallafall på tre och en halv person som jag vet, som lider av det. Fast kanske är det mest omgivningen som lider?
Precis som i morse då lidande diskuterades i radio, nämligen att si och så många LIDER av fetma. Det var en klok tjej där som sa att ALLA som har BMI över en viss siffra kanske inte alls LIDER. Det resonemanget gillar jag. Precis som Pippi sa: Jag lider inte av mina fräknar, jag gillar dom!
Själv presenterade jag mej, idag på kursens obligatoriska presentationsrunda, som en person med "ADHD-Warning" eftersom jag gillar omväxlande arbete, har många bollar i luften mm  Men inte behöver vi varna för det, att vi är kreativa?
Som en kompis till min ena son sa: ADHD? det finns inte hemma i Chile, där kallas vi för KREATIVA PERSONLIGHETER:)

Klicka här för en låt med en text och med en sångerska vars röst berör mej. Kanske dej också?

Självkritiken då? Jo då, det finns, jag lovar. Ibland blir jag som jag nämnt lite trött på mej själv. Men det går snabbt över för jag är minsann ganska rolig också, tycker jag. Och jag hoppas att jag kan leverera både tänkvärd- och roligheter, i morgon kväll på: http://www.ostragoinge.se/evenemang/kaseri-hocken-raur-om-de/
Nu ska jag, för att kunna funka i morgon också, någotsånär "Normalt", gå och lägga mej.
Godnattis från Cattis

Kåseri, Livet, Wanås och Godnatt.

 Blir nästan lite trött på mej själv, men måste ju göra PR för det jag håller på med.
Så håll tillgodo: Lokaltidningen Hässleholm

Nog  om det. Har harvat rundor och haft det bra några dagar hos min älskade särbo.  Landat hem, eldar i pannan, umgås med dottern och hänger lite på datorn, som synes här.

Blir inga filosofiska inlägg idag. Tror jag inte.
Lite för trött för det nu. Ska strax lägga mej med en god bok.

Livet är Mycket och Mycket är Livet.
Vi får förvalta det Jordeliv vi har, så gott vi kan.

                                           Wanås konstpark 2013, eller var det 2012 Shanti och jag var där?
                                            Minnet är bra, men ibland lite kort. Får bli Wanås i år också, minst en gång.