Tack

till er som gör denna, min, resa möjlig!
Till Anki o Tomas som lånar ut huset.
Till söner och "drängen" som tar hand om hus, hund och katt under tiden!

Tack också till Livet som ger mej denna möjlighet!
Tack till resesällskapet, jag lär inte få tråkigt iallafall;)

Tack alla roliga och duktiga Cirklare för den fantastiska våren,
 ja för hela DEN resan!
Och tack alla fantastiska jobbarkompisar på alla de ställen där jag dykt upp i min nya tjänst.
Omväxlande, fantastiskt roligt att möta er alla, inte bara kollegor utan alla människor jag möter i mitt yrke.

När jag kommer åter från semestern är det nog en ännu piggare och gladare C ni möter!

Tack "ni musketörer" som håller glöden och elden levande, som liksom jag söker det sanna i Livet.
Ja det sanna och sagorna;)

Tack du resevän på annat plan, för den fantastiska våren.
För kärlek och utveckling.

Tror inte att min resa slutar där den börjar, även om jag tror och hoppas att jag återkommer;)
Tror det blir en mäktig resa, rent själsligt.

Och jag hoppas ni får en fantastiskt sommar, allesammans!
Det är ni värda!

Resa

Det väntar mej en färd till blånande berg och gröna dalar.
Det väntar en färd, i det inre och det yttre.
Jag är beredd på båda.

Rent praktiskt har jag en del att göra innan jag känner mej flygklar.
Ska strax ta itu med dagarnas checklista.
Det som inte blir gjort, blir inte gjort och finns antagligen kvar att göra då jag ländar hem,
brunare och ännu klokare än vanligt;)

Ska instruera hus&hund&katt-passarna och se till att de har vad de behöver.
Finns lite att stå i, men fick reducera listan då jag blev inberordrad på många timmar, oväntat, men NU, NU är det semester ett tag!

Behöver den så väl, denna våren har varit så intensiv.
All uppmärksamhet kring cirkeln och boken, media, människor, tankar, "att göra-lista", och så nytt arbete på det. Roliga saker tröttar också fast på ett roligare sätt;)

Jag är bra på att se vad andra behöver.
 (Yes, jag kunde säga nått jag är bra på!!!;))
Nu ska jag öva mej lite på att se vad jag behöver.
Tror jag har lite koll på det, men det ska bli bättre.

I alla fall har jag inget behov av att vältra mej i sentimental smörja.
Det har jag kommit fram till, det var inte så svårt.
Jag lämnar det som varit bakom mej och ser framåt.

Kanske jag behöver göra som en vän, Per, skrev:
"meditera och sortera så att varje grej hamnar i rätt mapp".
När det är gjort så är det gjort.

En del saker ska man inte plocka fram och damma av.
Inte nu- Kanske senare, för att titta och minnas det vackra.
En del saker blir betydligt vackrare då glömskans damm samlat sig som en tunn hinna.

En del saker vill jag, såklart, hålla kvar.
Mina lierade, "mina musketörer", min elds och själs vänner ( särskrivning med flit!),
Shanti men kanske inte Kreti o Pleti;) och Bill&Bull behöver jag inte heller,
men dock, såklart,  min innersta familj med barn, svärbarn och extrabarn önskar jag finnas kvar,
att de vill finnas kvar och att Livet tillåter det.

Tror att min viga själ kommer att göra flera volter, men jag landar på fötterna, det brukar jag göra!

"ATT SLÅ FRIVOLTER är väl ingen konst för en vig själ!?!"

Välkommen säger jag, till mej själv, välkommen ombord på denna resa!

                                                                       Take Care!
                                                                          I will.

Att slå en volt

rent känslomässigt, är väl ingen konst?!
Gör jag varje månad, minst... och ibland dagligen.

Kärleken är, faktiskt, kluven till sin natur.
Precis som, egentligen, allting annat.

Den del man fokuserar, mest på är den som kommer att dominera.
Jag gör som Kay Pollak

Jag väljer glädjen!

Vad väljer du?

Det händer

mycket och fort nu.
Jag "måste hia mej", på ren göingska eller småländska om man så vill, hur som helst,
"Hia" mej ska jag.

Snart är det semester!
Ett par dagar, till, jobbar jag.
Sen ska jag organisera hundväkteriet innan jag ger mej iväg till älskade Celina,
"min" lilla by i Bulgarien.
Där är tempot synd att kallas tempo!
 Där är det mer en lunk i den varma solen.

Att stiga upp tidigt på morgonen, smyga upp till affären och köpa en stor dunk med rent vatten, ett bröd och möjligen lite oliver är så skönt.

Mina bara fötter känner hetta mot trappstenen, solen har stått på hela morgonen.
Tuppen gal från grannens tomt och duvorna kuttrar, hundar skäller på avstånd.
Jag ser en vild flock  hundar, en bit bort.

Sträcker ut foten och får fatt i min sandal med tån, jag kniper åt med tårna och hasar fram  mitt tänka skodon. Lirkar i fötterna och ger mej iväg, ut genom porten, nickar åt Slavis fru som står och plockar med något innanför deras staket. hon nickar tillbaka och ler.
I gathörnet står tre kvinnor och pratar, jag vinkar, ler, de fattar, ler och vinkar tillbaka.
Kommer  förbi busskuren med alla bilderna på avlidna människor, deras dödsrunor som anhöriga klistrar upp överallt. På sina staket, på plank, på busskuren.
Den är belamrad.
Mest, som sig bör, gamla människor som lämnad jordelivet,
men även några bilder på yngre personer.
Sorg är sorg världen över.

Utanför affören sitter ett par äldre män, det ser ut som om de redan delar en öl.
 Klockan är bara åtta på morgonen, de tittar ogenerat på mej med uppskattande blick och jag nickar inte mot dem som mot deras fruar nyss.
 Jag tittar rakt fram och går med bestämda steg.
 Väl inne i den svalare butiken pekar jag och får fram vad jag vill ha,
 ägaren och hans fru är mycket vänliga.

Tar ett kliv över tröskeln, snubblar nästan, inte många ytor är plana här.
Rakt framför mej är den vita lilla kyrkan och någon har satt en stor blomsterbukett
på kyrktrappan. Nu hälsar männen ordentligt och riktigt:
"Godmorgon frun!"
Jag ler snävare än mot kvinnorna innan och säger godmorgon, går rakt och raskt förbi dem.
På bygatan ligger en överkörd katt, död. Djurliven är inte mycket värda här. Ofta ser man djur som i Sverige skulle betraktas som misskötta.

Det växer tomater och andra ätbara saker på varje kvadratcentimeter, i alla trädgårdar, utom vid "svenskhuset" i varav ett vi bor.
Byborna har sina odlingar, höns, duvor och bin.
 De är självhushållare och verkar riktigt lugna och trygga där de lever i sina enkla stenhus som på ytan ser ganska dåliga ut men som har vad som krävs för att skydda mot väder och vind.

Ja jag längtar dit, jag som inte brukar längta.
Jag längtar även efter mina barn, jag som inte brukar längta. De är inte långt iväg men stora nu och huset är tommare än någonsin. Men jag vet att varje sak har sin tid och att jag har väldigt lätt att fylla tid med en mängd trevliga, underbara, intressanta projekt av diverse slag.
Längtar också  mycket efter mina Sjöpirater, som jag snart kommer att träffa igen, sjöpirater, musketörer, "de kloga", kalla dem vad jag vill:) de är Vänner a la special.

Det känns nykommet och vackert att längta annars tillhör jag dem som :

PS. I Celina kan man inte annat än att hia sig;)

Dagen idag

är det vi har.
Just nu är det som är.
Det som varit har varit, kan vi inte ändra på
.
Vi kan ändra på hur vi ser på det som varit, vad vi gör med det.
 Om det får vara vår styrka eller ligga kvar som våra hinder.
Att lära, att hämta styrka, se sammanhang i det som varit är ett intressant pussel
och innehåller mycket utveckling för oss som vågar!

Framtiden, den kan vi drömma om .
Vi kan spara pengar för framtiden,
utan att veta om det kommer att finnas för oss,
i denna skepnad, elller ej.
Framtiden är en hägring, en dröm, en chans.

Möjligheten är idag!
Det är stunden som är vi kan påverka.
Just nu lever vi!
Nu har vi valet att leva i det bästa eller i det värsta,
 eller möjligen bara slänga oss på soffan och skita i vilket, en kvart.
Det kan vi också behöva, just nu.

Känner

dina mönster nu, nästan, lika väl som mina egna.
Det är nu jag borde sitta och undra om jag ska skratta eller gråta, men det gör jag inte och det förvånar mig inte ens att jag istället ler och funderar över vilken bok jag borde läsa och vilken tid jag ska ställa larmet på i morgon.
Jag vet
Och jag gör
Ingenting
I hemlighet.
R sa ett tröstens ord, en gång vid sjön, kanske ej så viktigt för honom men det ligger som en karamell i min själ. En hård och god karamell som tar en evighet att smälta.
De tre musketörernas sammansättning är inte helt konstant, E blir M ibland men annars är det de, jag menar vi, som håller elden igång, glöden levande.
Vad gör det då? :-)

One

Visa "U2 One Live" på YouTube

Hemma

Borta bra men hemma bäst, sägs det, och visst är det skönt att komma hem.
Känns bra för ryggen, också, att vara framme och slippa vara stilla i en bil.
60 mil på en dag känns, speciellt när man inte är van att köra långt.
Fick ta min kofta och "fjöla" in i svanken, bakom ryggen, sista biten för att få lite extra stöd för ryggen.
Torkyrullen passade precis i nacken! "Nöden är uppfinningarnas moder", sägs det också.

Pellekatten kom och mötte mej vid bilen, de andra djuren var inne och väntade.
Min kompis M var med mej en stund inne och vi pratade om Livet, glädje och svårigheter.
Ämnen vi brukar hamna på.

Nu är klockan midnatt och M har gett sig hem.
Min gråa katt, Sid, ligger hoprullad på kökssoffan.
 Får för mig att jag har en dalablågrå katt!
Nu är jag väl helt masad i hela hjärnan, bäst jag går och lägger mej.

Konstaterar först lycklig att helgen gett så mycket!
Lärt mig mycket om skrivandets ädla konst, och om människan.

Sista och andra

Det är sista och andra morgonen, här, på Backlunds boende i Vikarbyn, Rättvik.
Det känns lite märkligt, precis har jag bott in mej, skulle kunna stanna en vecka, lätt, om det inte varit för längtan till barnen och att arbetet, hunden och vardagen kallat.

I goda händer här, fångande om jag trillar mot ett svart hål, aplåderande, gestikulerande, snälla händer och blickar, som också vet vad det innebär att Leva på allvar. På riktigt.

Har inte skrivit mycket på datorn här, mest för hand, på det gamla hederliga sättet med penna mot papper.
Upptäcker nu att bokstaven V råkat ut för något, kanske en smula knäckebröd eller nått annat som gör det extra trögt att trycka ned just den tangenten, jag tänker på det och pressar fram ett och annat V när jag skriver, ibland blir det Ikarbyn ibland Vikarbyn.

Strax är det dags för den fantastiska frukosten.
Just nu sitter jag ute och lyssnar till kråksång, småfåglar,duvkutter och en V8-motor som mullrar en bit bort. De är  väldigt vanliga här uppe, bilarna som jag älskar att vara lite kluven inför, "amrikanarna".

Om jag tittar upp från datorn, och det händer, ser jag en fantastisk vy.
Nedanför byn och precis i mitt synfält från gräsmattan  jag sitter på, ligger stora sjön Siljan vackert blågrå, nästan dalablå.
På andra sidan sjön skönjer sig berg och dalar, mjukt böljande upp och ned.
Där till vänster vet jag att Rättviks kyrka skiner vit på sin udde, det såg jag igår då vi vvar några som promenerade ned till badplatsen och ut på bryggan i den ljumma junikällen.
Storspoven gav sitt läte och en och annan fiskmås också, dock ej så vanligt förekommande här.

Skärmen på datorn är mörkare än vad som är bra, jag måste hitta inställningen för det, jag har redan lite jobbigt med att se, har kommit i fasen då jag måste ta av mina glasögon då jag ska läsa.
Detta vid tillfällen då andra tar på läsglasögon, men är man närsynt från början, som jag, blir även det lite bakvänt.
Är ganska bakvänd men det blir rättvänt för mej.

En del tycker att jag hittar på så mycket "konstigt" t ex  åker iväg alldeles själv och skriver i dalarna eller bussluffar i Värmland, som förra sommaren.
Det jag kom på igår då jag sms-ade med en speciell-t god vän,
var att jag, kanske, har extra mycket upptackarlust kvar!
Jag har varit mamma sedan jag fyllde 15 år och tagit det på ganska stort allvar, bland annat på det sättet att jag, definitit, varit mer bofast än om jag varit barnlös.
Jag har absolut inte lidit av bofastheten eller det tidiga föräldraskapet, jag har varit i farten, jobbat, läst vid ett universitet, rest då kassan och Livet tillåtit och inte stått tillbaka eftersom det berikat så oerhört att vara, just, förälder.
Dock inser, och kanske än mer anser, jag att jag kanske är lite vildare och begiven på äventyr i världen än någon som redan tycker sig ha sett så mycket.
Det kan även vara ett personlighetsdrag, nyfikenhet på Livet och omgivningarna.
Det finns så mycket att se.
Det finns så mycket att ge.
Det finns, tyvärr, även så mycket att reagera på, som är negativt, ja, riktigt sjukt i år värld.

Nu måste jag dra mig in, min dator säger att energinivån är låg och frukosten kallar, även, hur nu en frukost kallar;)? "Kom och ät mej, kom och ät mej!" ropade frukosten..

Jag skriver mer sen, jag kan helt enkelt inte låta bli!

Härliga

och nyttiga skrivarövningar, varvas med god mat och kaffe.

Allvar och skratt, underbara människor, fantastisk utsikt
och en och annan insikt.

Ordmagi vid Siljan, nog är det magiskt;)

Våga

Att våga Leva, det är inte så självklart.
Dock är det ofta det som ska till för att lösa upp den där knuten i magen, få ordning på de där nerverna som dansar rundor som de själva vill, få frid i själen och ordning på torpet i bemärkelse må väl.

Jag är i dalarna i skrivande stund.
Har kört hit, faktistk det längsta jag kört själv på en och samma dag.
60 mil.
Tokig?
 Ja, kanske det, men levande.!

Jag var uppe och "städröjde" det värsta hemma igår.
Det var lite eftersatt pga av mycket arbete och lite annat som är roligare än just städning...
så det blev ett tokryck på kvällen, efter 10-timmarspasset på jobbet.
Tvättade, plockade i ordning lite och torkade köksgolvet.

I morse hämtade jag smörgåstårta till ungdomarna som slutar skolan idag.
Nästa yngsta barnet får sitt sista "riktiga" sommarlov, men han ska jobba en stor del av det.
Två barn i gymnasiet har jag och smörgåstårta var beställt.
Så nu kan de mumsa i sig och njuta av att sommarlovet har börjat!

Och själv är jag utan sommarlov men på äventyr, ständigt, både borta och hemma.
Nu är jag, som jag nämnt, i dalarna.
Det är roligt att resa ensam, det är roligt att resa i sällskap.

Här finns trevligt folk, vackra vyer, en underbar dialekt, vänlighet och god mat, vad mer kan man begära?

Men  jag saknar mina barn,
det gör jag,
får fixa till ett riktigt kramkalas när jag kommer hem,
får beordra hem båd stora o större ungdomar;)

Våga!

Tänk gränslöst

Visa ""IMAGINE" John Lennon (2009 video remastered multilanguage)" på YouTube

Svin

Man kan här, på bilden, se tydligt att gristrynen växer på skaft!