Bla bla bla självkänsla?

Ba ba ba ba batman!!!
Eller är det en fluga?

Nä eller snarare JA minsann, jag blev lite upprörd idag då en kompis till mej skrev på facebook att
"alla andra verkar ha det så lätt!" underförstått att man själv har det så svårt.

 Jag peppade med positivt tänk och hen var totalt medveten om den biten, det var nog bara, just idag, som det var svårare i praktiken än i teorin.
 Precis som det kan vara, för oss alla, ibland.
 Man har sina "ups and downs", vi är människor, tack o lov.
Vägen vore bra trist om den var spikrak.. 

När jag tänkte vidare har jag verkligen mött flera människor som inte tycker
de är värda att ha det bra.
Inte vågar, eller kan, se att de har lika mycket rätt som alla andra att må väl.
De är offer!
Ibland kan det vara så att vi/de själva gör sig till offer.
Tyvärr, än mer ofta, har kanske någon annan gjort det åt oss / dem redan i barndomen?
Fy fasen!

Jag ser mej inte som nått modig, men får ibland höra det, att jag är det...
ja det är inget jag själv ska ta kredit av precis, jag är den jag är, varken mer eller mindre och så är det även med de som "är offer".

Det finns tillfällen i mitt Liv, som om jag då hade valt annorlunda, hade fått mig att vara en människa med offermentalitet. 
Men jag har konsekvent vägrat. Även när det gjort förbannat ont... och jag tvekat.

Har tränats av de bästa i motstånd också;)
 Det var inte så roligt då, men nu skördar jag lönen. "Jag räds varken fan eller trollen" som det heter.
(Ändå har jag svårt att själv se att jag är modig?!? jag är "litta knas";)

"Utan tvivel är man inte riktigt klok"
 / Tage Danielsson,

Det kommer dagar då jag tvivlar på mej själv, självklart. Det finns dagar då jag inte tycker att jag är riktigt klok som ens skriver den här bloggen. Dock uppvägs det av att min inre röst, min kommunikation med Livet säger att jag ska skriva.
Jag ska göra det jag tror på.

 Jag tror på Kärleken Livet och Friheten.
 Vi är här för att göra det vi är ämnade att göra. 
När vi INTE gör det vi är ämnade att göra kommer oron, den dåliga självkänslan och även fysiska symtom på oro. Jag talar utifrån mina erfarenheter...


Utöver att leva med "vårt kall" så är vi här för vi är en del av Moder Jord

 och här är lappen hon lämnade till oss, kom igen systrar och bröder!!!

Hver gang!

Så då är "kräkningarna" betalda för denna gång, bara att "slita och släpa" på igen då;)
Gött när de är avklarade, "Hver gang!"

Som jag kämpade, med ekonomin,  när barnen var små och jag var nervös för att inte få det att gå ihop.
Numera känner jag snarare ett lugn, men dock en stor tillfredsställelse när de är betalda.
Försöker minimera dem, det är ju de som "binder" en i "ekorrhjulet".
Nu ska jag skaka av mej en fjärdedel av ekorrhjulet, för på måndag den 1/10 går jag ner i tjänst till 75 %.
Det blir en omställning, men mest till det positiva.
Jag resonerar som så, att när barnen var mindre arbetade jag inte heltid, jag var även då ensamförsörjare och då klarade jag det, så det går nu också.
Dessutom får jag mer tid, och tid är pengar det har man ju alltid hört;)
Tror det mest hänger på att hushålla med det man har samt att säga 
JA! till det Livet erbjuder.

Tror att vi ska våga och vilja fånga möjligheterna när de kommer.
Våga tro på Godheten och Livet!

De senaste åren har jag landat bra i mej själv, i vintras sökte jag efter mina "eldsvurna vänner" fann dessa och vi, tillsammans, stärker varandra, vi svetsas samman i samtalen om Livet, elden och att vi delar samma soppa.

Jag är övertygad om att Livets cirkel ställer allt till sin spets, men även ställer allt till det bästa på sikt.
Det kan ta tid och det vi har under tiden, eller bör ha är TILLITEN OCH TACKSAMHETEN!!!

De senaste två månaderna har den övertygelsen stärkts ännu mer.
Jag tackar Moder Jord och Livet, för att jag får vara med om att möta en en människa som jag känner mej, både, samhörig med och som är på samma nivå gällande så mycket.
Extra kul att det är en mycket tilltalande man;)
Jag kände det i första handslaget!
Jämbördigheten och den självklara respekten!

Vad var det de hojtade under franska revolutionen?

Frihet, jämliket, broderskap!
Om jag inte mins fel;D


Idag

Började dagen i trevligt sällskap med en resa till en strand, där solen sken och det var vindstilla, märkligt nog.
Jobbat i afton, nu hemma i annat trevligt sällskap:
De två yngsta barnen hemma samt en "Swäronge" också.
Snart ladda om inför ett nytt jobbpass.
Min sista helg som heltidsarbetande.

Sen blir det andra bullar!!!

Nämligen mer hembakade;)

Nu säger mitt förstånd, min kropp och min själ att jag bör gå och lägga mej och då är det bäst att lyda.

Har länge sagt att jag ska ha med Hjärta, Hjärna, Kropp och Själ i mina val och nu är valet sängen.
Godnatt, folk´s!

Visa "Tina Turner - The Best" på YouTube

Tidig morgon på Gröna huset

Det är tidig morgon i Gröna huset, jag har varit vaken sen 05.20 för att hålla ungdomarna sällskap
då de ska ge sig iväg till skola respektive arbete för dagen. Det blir ibland långa dagar.

Just idag är jag ledig från lönejobbet, men jobb finns ju alltid. ska ta ett litet städryck, tänkte jag.
Förhoppningsvis hinna skriva, på "Wärket", någon timma samt hjälpa min mamma en sväng med några småsaker.

Flera saker att ta ställning till.
Kanske väntar med stora beslut men kan överväga och fundera lite, i alla fall.
Många tankar i huvudet, redan nu på morgonen. Blir nog en stunds meditation för att rensa bort det onödiga surret i hjärnan. Måste sortera lite där, ibland.

Dimman ligger tät utanför och träden ser ut att vara inbäddade, som i någon slags dvala.
Hela naturen går till vila, dvala. Är vi kanske helt omänskliga, onaturliga som är uppe 05.20 och "örlar"?
 Ja, egentligen tycker jag det. Det är mycket i samhället som inte är mänskligt / naturligt...
Det är bland annat det jag behöver fundera kring.

Åter kommer frågorna som är så viktiga att besvara för sig själv:
Jag ska ta itu med dem nu.

Önskar dej, läsare, en fin dag och att du så långt som möjligt orkar och kan Leva som du vill!

Heaven or hell!?!

Visst är det märkligt hur vi människor påverkar varandra?

Hur vi kan locka, plocka, provocera fram olika saker hos varandra.
En del människor kan göra mej orolig bara genom sin blotta närvaro.
Som väl är, är de inte så många.
De flesta människor är mig ganska neutrala.
Som Emil i Lönneberga säger om Lina, pigan, "Ho får gå här som katta ungefär!"
Ja som en katt, som man varken har ont eller gott av antar jag att Emil, så finurligt, menade.

Sen finns det människor som kan få en att känna harmoni, att få mej att trivas, känna tillit, kunna koppla av i deras närvaro, att våga visa lite mer vem jag är, som jag känner mej familjär med.

Märkligt är, också, att det där förändras över en tid. 
En människa som påverkat mej, varit viktig för mej,
 förut kan nu vara helt neutral för mej, intetsägande.
Och någon som jag inte lagt märke till förut kan plötsligt "sticka ut"
och vara någon jag lägger märke till eller lär känna närmare trots att vi kanske känt till varandra länge.

Det är liv, det är rörelse, det är förändring, det är utveckling.

En del människor skräms av det och vill inte vara med om förändring.
Alla kan vi ibland ha en rädsla för förändring.
Bäst mår jag när jag vågar välkomna den.
Våga säga Hej då och Farväl till det som varit
och Välkomna det nya in i Livet!

Många försöker döva sin rädsla med ett eller annat missbruk, kanske har vi alla något?
Träning, alkohol och andra droger, mat, sex, bantning... för mycket tv-tittning, shopping
 ( eller att handla/ köpa som jag föredrar att säga, Shopping är "mitt hatord nr1"!).

Häftigt (vore det) att finna en människa som man kan synkronisera med hela vägen,
kanske inte alltid så att man alltid följs åt i alla faser, men att man kan ge varandra utrymme
att krisa, må bra, utvecklas, tänka fritt och Leva!


Mycket blir ju dessutom vad vi gör det till. Vad vi påverkar det till.
Ett vaket sinne är värt mycket på den här resan som vi kallar Livet.
För precis som Hotel California "it could be heaven and this could be hell!"

Tänk om det är så att vi faktiskt  får välja!;)

Finns vänner som jag haft som följeslagare länge nu, i nästan hela Livet. Ett par av de allra närmaste vännerna har funnits med mej i över 30 år nu. Det är märkligt hur vi tar vid ett samtal, nästan där vi slutade, oavsett om det gått ett halvt eller 5 år sedan vi sågs. Sådana vänner är guld värda. Ofta känner de mej, nästan, bättre än jag gör själv;)
Ja såklart, alla riktiga vänner är guld värda.
En ny vän kan dessutom ge känslan a att  vi känt varandra länge,  en märklig och mäktig känsla:)

Lat söndagseftermiddag/ är allt upp & ner?

Tar mig nu en riktigt lat söndagseftermiddag.
Har varit ute och vandrat med Hököns intresseförening på Vakö myr, ut till Flatön och Bergön.
Efter det bjöd min kära moder på söndagsmiddag och nu hamnade jag här, i min soffa med min lilla dator.
Som det kan bli;)

Ska snart mana nya krafter och hämta in ved och elda lite för att ha varmt vatten då ungdomarna landar hem, i Gröna huset, framåt kvällen. Snart dags för en ny arbetsvecka, min sista som heltidsarbetare. Det blir 75% nu framöver. Det känns riktigt bra. Det finns så mycket att göra utöver jobbet och jag är van att klara mej med små medel.

Hela tiden mekar jag lite grann, experimenterar med olika arbeten,
arbetstider, prioriteringar för att finna min väg, det som känns rätt och bra.
Just nu känns mycket rätt och bra!
Mycket faller på plats.
Jag analyserar inte det så mycket, men konstaterar.

Balans är ett viktigt ord för mej, och ett ännu viktigare tillstånd.
Behov av sällskap, ensamhet, behov av tid, pengar, behov av vila och rörelse.
Balans is da shit;)

Är allt upp & ner?

Skräp också!

Råkade se ett program om skräp, nyligen.
Ett av de få program som jag kan tänkas titta på, ibland, är Svt´s korrespondenterna.
Det var där jag såg det, programmet om sopor som fängslade mej.
Jag har sedan sett om det på svt.play.

Intressant att se hur sopor blivit en så stor handelsvara.
Kul att se den danska idén om "Den flydende by".
Länk till deras  hemsida finner du här:
http://flydendeby.org/
Den vill jag, snart, besöka!

Här kommer länken till sopprogrammet i Korrespondenterna också:
Värdefullt skräp!!!

Och för att göra detta inlägg komplett får jag spela min gamla favorit Lundell och
"Ute på Tippen"!
 Som dansken på tippen sa när han fick veta vad Den flydande by är för något:
"Allt genbrug er godt!"

Håll tillgodo gott folk: 

Tid för eftertanke

Hej läsare!

Idag blev jag tvungen att ta en lugn dag.
Kroppen skrek till mej att jag skulle ta det lugnt och jag lyder,
först motvilligt men nu förstår jag att det är den enda vägen annars blir jag bara ännu sämre.
Nu kanske det klarar sig med en vilodag, för att sedan kunna vara i farten igen.
Illamående och yrsel, ont i kroppen är varningstecken nog, tycker jag.

Jag andas in och andas ut, i själen mår jag riktigt bra.
Glad och lugn i mej själv.
Glad för nya chanser i Livet.
Glädjande på djupet.

Allt är säkert precis som det ska vara just nu.
Det känns lugnt och vettigt.

Jag ska snart gå n er i arbetstid, en fjärdedel av arbetstiden försvinner och därmed en fjärdedel av inkomsten. Jag ska ägna mig lite åt annat, åt att skriva, säkert kan jag finna andra inkomster med en frilansande del, inget jag blir rik på men överlevandet är det jag är primärt intresserad av.

Överlevnad, Livet och Kärleken, det är det det handlar om när det kommer till kritan.

Att ha tid med de människor jag bryr mig om och älskar, vilka pengar kan ersätta det?

Visa "Sally Oldfield - Song of the Lamp" på YouTube

Visa "Sally Oldfield - Song of the being" på YouTube

Och allt jag rymmer

Tänk vad vi rymmer.

I oss, i var och en av oss.
Komplexa väsen.

Intressanta vindlingar.
En och annan vrå.
Ett skrymsle i själen som vi själva, kanske, inte ens upptäckt.
Att dyka in i sig själv är spännande.
Att dyka ut/in i världen är, också, mycket spännande.
Att lära känna andra människor, med deras tillåtelse naturligtvis, få tillgång till en del av deras tankar, drömmar och Liv, det är en ynnest.

Att finna någon som känns som Människan jag skulle kunna och vilja ha ett långt, kanske livslångt, samtal med den känslan gå inte att beskriva.

Allt detta gör Livet till en oerhört spännande resa.

"It´s not dark yet!"

Morgonpromenaden redan tagen genom byn, som till hälften sov och andra hälften förberedde sig för en dag till på arbetet eller i hemmet.
Hela byn låg inbäddad i dimma och morgondagg. Solen bestämde sig för att gå upp i dag också.

Som ett slag i magen i går morse, ett stråk av stor vemod som nådde mej och jag vet ännu ej vad den känslan härstammar ifrån.
 Försöker känna efter.
 Idag är den mycket mindre, nästan borta, om jag blundar?

Kanske är det "Livet som vände om" som ger slagkänslan i maggropen, inte otroligt att det är så.
Eller är det kanske bara hösten som talar till mej om alltings förgänglighet?
Kanske är det känslan av otillräcklighet som vill säga till mej:
"Det är ok, du är människa och människor är otillräckliga.... Inse fakta!"

Jag söker orden som ger mej tröst.
Orden jag fann då jag låg på stranden i Rigeleje och läste Tranströmmer, för första gången.
Jag var som ett barn som precis lärt sig läsa!

En ny värld öppnade sig för mej och bakom den finns "valv efter valv", och det är min tröst!
Mänsklighetens tröst.

Länk ( klicka här) till ett äldre blogginlägg om Tranströmmer med min favoritdikt läst av skalden själv.

Lite musik behövs också för att få igång dagen:

                                          Ta vara på Dej, De dina och Dagen, "It´s not dark yet"!

Nu vet jag

det bör bli en "eldabrasakväll" med gamla gänget snart, det behöver vi säkert, alla.
Ja alla vi som fortfarande håller till i Göingeskogarna.
 En av Musketörerna har stuckit iväg till riktigt nordliga breddgrader och har säkert mycket att berätta för oss andra då han kommer hem.
Vi andra får hålla elden levande så gott vi kan.
Det kan vi!

En annan musketör som inte brukar elda brsa, med oss, men som har liknande intressen är min cyber space vän Martin, han är inte bara levnadskonstnär utan en litterär konstnär av stora mått.
 Läs gärna hans fina blogg.
 Här är länk till ett av de fina inläggen av idag:
"Meningen med Livet" enligt Caligulas konstaterande!

Till alla er magiska människor där ute, som "Längtar Livet", längtar efter att känna på riktigt.
Låt det inte gå så långt att ni känner som i denna underbara låt, ta hand om Livet innan.
Är du redan där, där det gör så här ont... sök Din gemenskap, din hjälp, din oas, ditt "eldabrasagäng",
din skogsdunge, vad som helst, men DU: GE INTE UPP!

                                       "Hurt" rymmer så  mycket smärta....
                                        och Cash gör den verkligen riktigt bra!
                                        Oj oj oj, vad det känns, att lyssna riktigt till denna.

Lugnt läge

Lugnt läge i Gröna huset.
Pysslat lite, ikväll, med hund och hem.
Fikat med mor, son och svärdotter, enkel fika på kaffe och knäckebröd.
Egentligen ingen söndagsfika men den var tämligen oplanerad.

Kände för att blogga i skymningen, men känner ett så starkt lugn i själ och hjärta
att jag inte vet om vad. Enklare att skriva när tusen tankar bråkar i hjärnan och vill komma ut på pränt eller ett stråk av sorg eller oro går genom själen, då vaknar poeten starkt i mej.

 Läste om ett par gamla blogginlägg, för att söka inspiration, och något av dem står jag för som om jag
skrivet det idag och något log jag lite åt och konstaterade att "var sak har sin tid" och tur att även jag förändras.

I nuet är det lugnt spännande, hur det nu kan vara både ock på en gång, men det ÄR det.
Står stadigt med fötterna i gummistövlar, ibland stövlandes på myren ibland någon annanstans men
utan att vackla det minsta.
Inte för att jag brukar snubbla runt hur som helst, men känner ett lugn som jag saknat en tid.
Hösten brukar, i och för sig, innebära att min själ faller mjukt som en fjäder och bäddar sig i lugn och just nu känns det extra bra.
Tack Livet för det vackra, spännande enkla och trygga!
Vi människor ska dela energier med varandra, inte stjäla!
Nu vet jag skillnaden, tydligt.

Vet också att Livet är skört.
Fått "se" det på nära håll...
Vi bör ta vara på nuet, på varandra, och våga möta varandra ärligt, rakt och naturligt.
Det finns en känsla i det som slår allt.

Jorden och stjärnorna står mig nära, "Stardust" är det alltihop. Ja, vi också.
Märkligt att tänka, underbart att förstå i känslan.

Mer Dan Hylander och Raj montana band!

Dagens Bob nr 5

                                                  Bob Hund <3 br="br">

Lång dags färd mot kväll

En ganska lång dag ligger bakom mej.
Började med att stiga upp vid kl.6 och göra mej i ordning.
Kom på att då jag skulle till lilla byn där min fars grav är, och jag troligen
skulle komma dit så tidigt att jag hade en stund tillgodo , kunde jag passa på att
sätta lite blommor där.

Så jag plockade ihop en bukett i min vildvuxna trädgård. Det blev
rosor, liljor och en gul blomma jag ej kan namnet på samt runt i kring
lite grönt i form av körvel ( som, för övrigt, var något min fader gärna kryddade snapsen med).

Tog min elcykel och for iväg, hann precis som jag tänkt lagom med att sätta blommorna.
Sedan begav jag mej till personalmötet som var ovanligt varierande och dessutom en timma längre än vanligt.
Lönesamtal och prova på NADA, fanns bland annat på programmet.

Det var mycket avslappnande att få NADA. Själv höll jag i en station där jag gav en handmassage.
Naturligtvis hade vi "vanligt P-möte" också, roligt att få väva in lite "Måbrapunkter" i programmet.
Sen for jag hem på min "Batbike" för att äta lunch och gå med hunden en sväng och t om hinna slappa en stund.

Åter på elcykeln och for som ett "Swarta strick" upp till "Storbyn" för att jobba ett kvällspass.
Alltid kul att gästa min gamla kära arbetsplats och kvällen gick fort.

På vägen hem stannade jag, när jag kört lite mer än halvvägs. Mitt ute i skogen, fast vid ett kalhygge.
Stod där och spanade, andades, och lyssnade en stund. Just där brukar jag kunna se räv, rådjur eller älg. En gång höll jag nästan på att cykla på rävungar som lekte på vägen. Det var roligt att se dem på nära håll.
Vildsvin finns där också, det har jag både hört talas om och sett spår efter.
Dock ej fått se dem livs levande, just där.

Hemlandad i gröna huset har jag hunnit greja lite grann och prata ett par samtal i telefon.
Nu ganska mör och inte så stor litterär blogg idag..
Dock filosoferade jag lite på morgonkvisten idag och skrev då följande:

 "På att bli medveten om sitt eget beteende, se sina egna reaktioner, 
och andras på dem, lär vi oss oerhört mycket.
 I allt gäller: medvetenhet och tacksamhet!"

Tack för idag;)

Tack Livet!

Vilken fin helg!
Jag har varit hög, eller rättare sagt, lugn på  "måbrahormoner" och stilla glädje hela helgen.
Vilken gåva!
Min äldste son och hans sambo arrangerade en tillställning med grill,
"chill", och live musik.
De bor på en underbar plats och människorna trivdes, det kändes väl.

En fotoutställning fanns också att beskåda och jag fick en fin förstoring av min hund av en av fotograferna som är en vän sedan många, många år. .
http://www.mhsfototok.se/
Vid tillfälle ska jag föra över bilden på Snobben, min hund, hit men har inte lust att greja med det just nu så det får vänta.

Alla mina fyra barn var där och vänner, bekanta och en del, för mej, nya folk.
Jag kom dit med ett par nya, för mej, mycket viktiga människor,
och allt sammantaget gav mycket "må bra".

Att finna någon som delar ens längtan till Naturen, till det enkla, och till Äventyret.
Det är en stor gåva!

Ibland, som nu, vill jag sjunga en lovsång till Livet.
Så mycket kärlek och tacksamhet jag känner, för så mycket!
Här kommer en av de vackraste Lovsånger till Livet och Naturen som jag vet:

Xavier Rudd

En artist jag skulle vilja lyssna på live!       

Han heter Xaiver Rudd och "boy, he can play";D