Att våga älska...

Att våga älska..

(Denna Text är skriven i mars i år, men jag står för samma synpunkter och tankar nu)

Att våga älska är ingen självklarthet..

Efter ett eller ett par låååånga förhållanden som blivit som så många förhållanden blir: förvandlade sakta men säkert från underbart till någon tungt svårt ledsamt... en känsla av att "det här är inte bra, jag kan inte riktigt må väl i det här, jag kan inte riktigt VARA JAG i det här..."

Hur blir det så, undrar man då.
Vad är det som sker när kärlek dör?
Vad är det som sker när en låga blåses ut?
Måste det bli så?

Jag tror inte det.
Ibland har jag trott det.

Jag tror att vi måste vara mer öppna för kärleken :)
våga möta den när den kommer på vår stig.
Våga chansa, våga älska för kärlekens skull!

Att våga älska är att våga ge sig hän.
Att våga och vilja en annan människa gott oavsett hur saker o ting blir på sikt.
Att älska är inte att kräva.
Att älska är att våga ge och vilja ge! :)
Att älska är omsorg och glädje!
Att älska är lust och fröjd!
Att älska är att finnas där när det är tungt och tårarna, sorgen kommer..
Att älska är att våga dela glädjen och även sorgen.
Att älska är bland det vackraste som finns.
Att våga älska är att våga släppa på kontrollen :)

Har någon gång varit svartsjuk av mig, inte på nått överdrivet sjukt sätt inte, nej lite och sunt, tror jag faktiskt, men så har jag besinnat mig och tänkt att OM jag har befog för min svartsjuka så är ju de iblandade inte VÄRDA att jag lägger "krut" på att bry mig, inte värda min svartsjuka.. tror inte jag hade riktiga belägg den gången ens, men men allt kan hända "Bollen är rund, allting kan hända" som Zlatan sa vid nått tillfälle :)

:)ATT VÅGA ÄLSKA ÄR ATT KÄNNA TILLIT TILL LIVET :)

Att bli älskad är en himmelsk gåva.

Ofta blandar vi ihop kärlek och krav.
Egentligen är kärleken kravlös.

Kärlek är inte lekandes lätt.
Kärlek kan vara på så många plan.

kärlek behöver ju inte vara det vi först tänker på som kärlek, mellan (oftast) man o kvinna, eller kvinna & kvinna / man & man.

Kärlek kan ju vara mellan förälder och barn, mellan vänner, mellan barnbarnet och mormodern t ex

Oh! hur kunde jag bara våga ge mig på att skriva om kärlek?
Är jag tokig?
Nej inte helt, :)
men väldigt intresserad av att formulera mina tankar och känslor...
Kommer inte längre just nu i detta, tror jag...

Kärleken till livet :) är grundläggande och glädjande!

Jo jag vågar älska igen! :)

Har faktiskt ingenting att förlora på det!
Det enda man kan förlora på är att inte våga älska, att inte våga tro på livet o kärleken!
Jag tror att vågar man låta livet överraska en så kan mer underbara saker ske än vad vi kan föreställa oss, för LIVET är fantastiskt.

Frid fröjd och kärlek till dig som läser detta!

Får nog utveckla mina tankar vidare en annan dag, nu börjar ögonlocken bli lite tunga, dax för en kopp kaffe innan jag kopplar ned för dagen..