The silver saxophone say's

I should refuse you. . .

Mitt i "natta"

Mycket händer nu, i ganska hög hastighet. . .
Fast, rättare sagt, i Livets Flödes hastighet!
Det är "gudagott" och, framför allt, gott, i betydelsen "motsatsen till ont".
Gav ett råd ikväll.

Det händer att människor vänder sig till mej, ibland, för att få det och jag känner stor ödmjukhet inför det.
Så mycket jag kan lära av det!

Rådet jag gav var att fokusera på det positiva. Var medveten om problemen, men fokusera på det du vill ha.
Det vi ger energi, det vi fokuserar på växer.
Är det problemen vi ser, då är det problem som växer.
Är det kärlek vi ser, då är det kärleken som växer.
Svårare än så är det inte.

Det är som att köra på en grusväg och titta på hålorna i vägen.
Vad händer? Jo man kör i dem.

Om man däremot fäster blicken längre fram och kör längs med vägen utan att fokusera på groparna, kommer bilen att skumpa mycket mer sällan :-)

Men, nu är det mitt om natta!:-P
Därför ska jag fokusera på en god natts sömn!

Må Kraften vara med dig!

Shalom, frid & fröjd, Peace & love!

Mina underbara barn.

Ni som följt min blogg ett tag, vet att ni är en rätt stor skara, vet att jag inte brukar skriva, direkt, om mina barn, ej heller om mina vänner eller käraste.

Detta beror på att jag inte vill lägga ut nära o kära på Internet. Jag tycker var och en har ett val i det och det valet kan jag inte ta åt någon annan.
Visst kan man läsa att son eller dotter sagt eller gjort något, men det är inte det mina bloggar bygger på.

Mina bloggar (3 till antalet, där denna "Stardust" är huvudblogg ) handlar dels om min värld, mina tankar om allt och inget. Ibland om politik, ibland om miljö, och ibland skriver jag av mej om jag är glad, ledsen, eller förbannad.

Det viktigaste i allt jag gör är att visa tacksamhet för Livet!

Att få Leva, orka Leva och våga vara den man är, är för mej verklig lyx!

Ser man globalt på det så är det faktum att vi, i Sverige, har rent vatten i kranen, mat för dagen, någorlunda bra luft och fred, i vårt land, verklig lyx, det också.

Vad är lyx för dej?
En tänkvärd fråga.

Gemenskap

Gemenskap, tillhörighet är något många människor längtar efter.
Ofta har vi tillhörighet i olika grupper som familjen, föreningen, arbetslaget mm

På sistone har jag haft den äran att bidraga till att föra samman människor.
I, minst två, olika sammanhang har det blivit regelbundna återkommande träffar.

Det ena gänget är en studiecirkel där vi samlas kring ett bestämt tema och själva uppgiften för cirkeln
 ( som vi själva bestämt) är en stor viktig sak, men det här med gemenskap är också en mycket, mycket viktig sak! Studiecirkeln började med en lapp på anslagstavlan:
Välkomna till studiecirkel!
 Ungefär så!

Studiecirkeln har bidragit till att jag mött en massa underbara människor,
många av dessa bor i min lilla by och jag har vetat vilka de är sen jag föddes, ungefär.
Påsenare år hag jag mest hälsat när jag gått förbi med hunden eller
 när vi  möts på vägen i bilen på väg till eller från jobbet.
Nu är det annorlunda, vi känner varandra bättre, vi skrattar, sliter våra hår, kommer med ide´er dricker
kaffe ihop.
Snart har vi gjort en bok också, tillsammans!


Det andra gänet är en lite mindre kompisgrupp kan man säga.
 Människor som bor inom drygt en mils radie med liknande
( visade det sig) tankesätt som jag träffar en gång i veckan ungefär.
Det började med att jag skrev en status på facebook:
Nån som har lust att elda brasa vid sjön ikväll?

Jag var inte så säker på att någon skulle nappa på iden,
 det var ju ända -15 grader och första sändingen
av årets melodifestival på tv´n.

Min rubrik stod där ett par dagar utan större respons
Riktigt glad blev jag då jag kikade in på facebook samma dag, någon halvtimma innan jag tänke bege mig ner till sjön och jag kunde läsa en kommentar:
"Är vid sjön nu. Brasa tänd."


Så om du vill möta människor, få något att hända, få stenar i rullning
( och det är bra, för det växer nämnligen ingen mossa på dylika;))
få gemenskap och, faktiskt, också en slags tillhörighet var inte rädd att sticka ut lite!
Med en ovanlig status på fejjjjsboooken, eller på annat sätt.
Det är minsann ganska gött att veta: man är inte ensam!
Och det är extra gott för en människa, för vi är faktiskt flockdjur!

Hur mycket vi än är singlar och bor i ettor ... så är det något som inte går att tvätta bort:
Människan behöver tillhörighet och gemenskap!

Jag gillar ensamheten och egen tid, också, mycket,
 men utan andra människor vore det ack så trist!

Att ta tillvara tiden

kan vara svårt och det innebär också att prioritering är svårt, ibland.
För det är ju det som det handlar om när man ska ta tillvara tiden!

Just nu är det för många saker som är roliga, jag måste begränsa mej för att hinna med och det kan ibland kännas lite synd, men jag vet att det blir till det bästa

Orkar inte skriva nått långt blogginlägg ikväll, trött efter långa dagar o i helgen blir det mera jobb.
Ikväll tog jag en promenad runt en sjö, satte mej på en 3-4 stälen utefter stigen och lät tankarna komma och gå... Det var fantastiskt, det var lätt att slappna av där och hjärnan blev lite rensad, vilket inte skadade...

Naturen är den bästa healern!

Livets glädjeämnen

Livets glädjeämnen är många och skiftande.
När jag var nere en period, ja ni vet "nere", då fick jag rådet att skriva ned en sak varje dag som gjort mej glad, eller nått bra jag gjort, och om jag inte blivit glad för något och inte tyckte jag gjort något bra så skulle jag skriva ner nått jag sett som mööööööjligen kunde vara något positivt.

Detta var på våren, minns jag, och jag vet att jag skrev en dag: "sett en krokus."
En annan dag kunde det stå: "hört en bra låt."

Jag har svårt nu att tro att det där var jag.
Men det var det, i allra hösta grad. Det där är också jag.

Sakta men säkert kom jag tillbaka till livsglädjen.

Det är mycket otäckt när man inte känner den.

Jag kom tillbaka genom att återupptäcka livets glädjeämnen och så mitt livselexir:

Att vistas ute i naturen.

Om jag lever o har hälsan kommer jag antagligen hamna där igen, någon gång, nere i "deppigheten".

Livet är en berg-&dalbana, och det är inte sjukt
 att det är så!

Ångest är också normalt, om det handlar om normal ångest, det vill säga. Ångest kan då vara en vägvisare, en inre kompass, som man ska lyssna till.

Det finns rent sjuklig ångest, också,

och det där ska jag inte tassa in på,

då behöver man professionell hjälp.

Men om man är nere, en  period,

ja deprimerad som vi faktiskt alla kan bli någongång i Livet,

då är knepet med en liten bok och att tänka till på vad som glatt idag, och att skriva
ned det i den lilla boken, inte så tokigt, minsann!

Idag har jag inga som helst problem med att se glädjeämnen.

Oftast är jag så glad och har så roligt så nån "Jante-lags-Nisse" kanske tycker jag ska ta en liten bok och skriva ned nån tråkighet jag råkat ut för eller nått fult jag sett, för det kan väl aldrig vara "normalt" att gå runt o vara sådär glad???!!!?

Hi hi, det som varit glädjande idag är:
Jag vaknade livs levande i morse!

Jag träffat en kollega idag som jag inte sett på läääänge och som jag saknat SÅ!

Hon hade positiva saker att berätta!

Solen sken!
Naturen är så vacker att jag inte vill vara innomhus mer än nödvändigt.

Riktigt såhär rakt och fin terräng var det INTE
där jag och hunden hoppade över diket idag;D

Jag haft en lektion svenska i vuxenskolans regi och som vanligt hade vi fantastiskt roligt!

Jag har träffat så många fina människor och talat med några fina människor i telefon.

Ikväll gick jag en lååångrunda med hunden och vi gick en väg jag aldrig gått förr och vi gick längs ett dike

för att hitta smalaste stället att hoppa över, och jag kunde lika gärna fått traska hem med blöta kläder men det klarade sig!

Är det "Normalt" för 45-åriga damer, att vilja hoppa över diken långt ut i skogen?

Frankly, I don´t care!

                                            But you: Take Care!

Undrar om

Jag ska åka tillbaka till biblioteket och fortsätta planera. . Eller ska jag stanna kvar hos mina fina pärlor :-)

Visa "I denna ljuva sommartid (Psalm 200)" på YouTube

Testar

Man måste prova sig fram, det gäller det mesta.

I Alltets andetag

När du känner din inre glädje,
när din inre kompass är med
och du litar till den, har kontakt med den i Livets alla delar,
det är då som du befinner dig i alltets andetag.

Vi talade om misstag en dag.
Jag sa: - "Det finns inga misstag! Det finns bara erfarenheter!"
Det är så det är i Alltets andetag.

Det finns sorg.
Det finns tråkigheter.
Det finns svält.
Det finns nöd.

Men det finns alltid hopp så länge vi, människan, har kontakt med
Alltet och vågar befinna oss i Alltets andetag.

Det är där vi kan hitta vila.
Det är där vi kan hitta kraft.
Det är dit vi MÅSTE vända oss,
för att Leva Livet.

Livets källa.
Att andas är Liv.

Jag sitter ( naturligtvis !!!)  inte inne med Sanningen,
för sanningen är inte en utan så mångfassetterad att vi människor inte kan
förstå den fullt ut.
 Jag förstår bara en liten del och med hjärnan en så "yttepytteliten" del, men min Själ förstår mer, ibland nästan allt, outtalat, i Alltets andetag.

Du kan vila där.
Allt kommer bli bra.
Där är tryggheten.
Du kan kalla det Gud om du vill.
Jag kallar det att befinna sig i alltets andetag.

Glöm aldrig vem du är!

Fröjd i våren!

Visst är vi i en underbar tid?!
Löven glänser i friskaste vårgrönt.
Gräset växer så det knakar ( måste klippa det idag!)

Naturen lockar oss att vistas ute mycket,

mycket mer!

Jag har nog inte tillbringast så mycket tid utomhus på flera år som denna, faktiskt.

Det är så underbart ute att jag inte vill vara inne.

Igår badade jag.

Premiärdopp i en sjö i närheten.

Det tog en stund innan jag vågade mej i, men känslan efteråt var verkligen belöning nog.

Värmen med goda vänner och en mycket värmande brasa och många kloka ord,

gjorde min kväll.

Klockan var, verkligen, mitt om natten innan jag drog mej hemåt.

Människa LEV!

DET är VÅR!!!

Steg för steg

går jag längs vägen, min väg och jag är entusiastisk
 som ett barn inför julafton.

Har alltid velat leva "på riktigt".
Vem vill inte det?
Nu känns det som jag är i fas med mej själv.
Som om det är dags!

Det är en glädjedans i min själ
 och en fröjd för min hjärna,
kroppen hänger också med
och jag tror att allt är möjligt!

"Vilka  är de oändliga möjligheterna!?"
säger ofta en kompis till mej
och, ja, svaret på det är också oändligt.

Endast fantasin sätter gränserna.
Fantasin, lusten, modet och naturlagarna.
Det är det vi har att rätta oss efter.

Kompassen har vi i oss.
Kartan, behövs den?

Har "alltid" sagt att jag ska ha
med mej kropp, själ, hjärta och hjärna
i det jag gör.

Annars får det vara.

Det är skönt när varken kropp, själ,
 hjärta eller hjärna protesterar.
Ganska ovanligt, tror jag.
Fina fina rättesnören det!

Take care!