Höst

Hösten gör sitt intåg, vi har haft frost i två nätter på rad nu, här i sydvästra Småland.
Troligen också hemma i Göinge.
Vindarna är kallare och trädens löv börjar skifta i rött och gult, det är vacker. Jag älskar hösten. Det är en lugn och trygg årstid tycker jag.

Lugnt och tryggt ja. Desto rörigare ter det sig med styret av det här landet. Jag gillar att Stefan Lövén står stadigt, van förhandlare som han är. Jag har inte röstat på honom, men tycker att han gör och har gjort ett bra jobb. Nu fortsätter thrillern efter dagens statsministeromröstning, där han blev nedröstad. Sällan har det under min levnad varit så spännande med ett valår som i år, inte så länge jag kan minnas i varje fall. Även om förra valet var lite liknande med "gnöl" om omval, precis som nu. Men som jag förstår så ska först fyra försök att bilda regering få nej, innan det blir dags för omval.


Följer detta med spänning och jag blev jätteglad när Söder valdes bort som andre vice talman, bra jobbat V!

Vädret, höstvädret idag, är av brittsommarart, så jag ska strax gå ut i solen igen. Ville bara skriva av mig lite.
"Times they are changing."



Men det klarar han med bravur här anser jag: https://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/stefan-löfven-s-”jag-vill-fortsätta-tjäna-mitt-land-som-statsminister”/vi-AAABLei?ocid=spartanntp

Nu är det vi som är "herrarna"!

Det slog mig så tydligt här om dagen, att nu är det vi som är herrarna, herremännen, de som har det bra. De som lever i lyx, för det gör vi faktiskt i detta landet!
Jag vet, det finns de som har dåligt om pengar, men om vi ser på det hela taget så har vi det bra. Vi har råd att äta, och att äta riktigt bra, vi till och med anser oss ha råd att kasta mat där datumet på paketen säger att "bäst före" är passerat. Som väl är har många blivit bättre på att smaka och lukta, och även våga använda det då mycket går att använda ganska långt efter "bäst före".
Våra barn kan ha I-pads och mobiler, ofta har alla familjemedlemmar varsin telefon, och det är egentligen lyx. Vi har hus fullt med grejer, vi har bilar, tv-apparater ibland fler än en bil eller fler än en tv i varje familj. Vi åker, många av oss, på semester kanske t om flera ggr om året. Ja vi lever och har det fantastiskt bra.
Vi har nästa gratis sjukvård finansierad via skattemedel, vi har gratis skola, också finansierad på samma sätt. Våra barn får mer kläder än de behöver, och även där har vi blivit mycket bättre på second hand och köpa och sälja begagnat än tidigare. Fast när jag var liten kom det då och då en kasse från någon bekant till mina förälrar som hade en dotter som var lite äldre och större än mej, och hon hade i sin tur fått kläderna av sin kusin... osv.
 Förr var det herrskapsfolk som varje dag visste att de hade mat på bordet, kunde ha skor på sig varje dag, sov i fina sängar med fina täcken och lakan, de firade jul med dignande julbord ( sånt vi tar för givet?) och fin inredning hade de i sina stora flotta hus.
Samtidigt fanns det då fattiga, ja folk som var fattiga "på riktigt", som inte hade mat för dagen, som knappt hade kläder på kroppen, syskon som fick turas om att ha skorna på när de gick till skolan osv. Ja om de nu hade råd till skor alls. Det var en del torpare, statare, backstugesittare, som de hette. Många levde med svälten flåsande i nacken.
Men det finns denna skillnad även idag. Vi, i västländerna som har det så bra, jämfört med dom som är fattiga. Fattiga på trygghet t ex.
Vi lever i fred och har så gjort i ett par hundra år drygt. Vi blir rädda om "vårt", det kommer folk och knackar på. Kommer de att ta ifrån oss vår rikedom? Har vi råd att dela med oss? Många blir frågorna.
Säkert var det så, förr, de rika här i vårt land ville inte få det sämre och låta statare, backstugesittare, torpare få det bättre, skulle dom få bättre hus och bättre lön? Hur skulle det se ut, tänkte de. Då blir väl vi så mycket fattigare om vi måste dela med oss?

Nu är det flyktingar som knackar på, de vill ta del av vår trygghet och vår "rikedom", en del, och det är ju förståeligt! Hur många av oss har inte rötter bland statare, torpare och fattiga bönder? Men nu är det vi som sitter som "herremän". Mitt, mitt, mitt! Så tänker vi, ja många.

Men alla som kommer har inte haft det fattigt, nej då, jag talade med en som haft ett mycket bra jobb i sitt hemland, så bra jobb kommer hen inte att få här, det kan jag inte tänka mej. Men personen fick tillsammans med sin familj fly hit med sin familj, från kriget. De hade inte levt idag om de stannat kvar i sitt hemland. För egen del, sa personen, hade hen kunnat stanna kvar och dö i sitt land.
Men nu var det för att ta ansvar för barnen som de flydde och vart vill man då?!
JO såklart till det säkraste bästa landet i världen, nämligen Sverige!
Så klart.
Det är inte konstigare än att vi svenskar, många av oss, har någon avlägsen släkting som stack till "Amerikat" på 1800-talet. "Vi" ville ju då till våra drömmars land!
Det är inte så svårt att första, om man tänker efter. Och när vi nu ändå tänker efter så kan vi tänkta att: Det är faktiskt vi som är herremän nu, och hurdana herrar vill vi vara?
Vill vi vara någon som stänger dörren för det gråtande hungriga barnet där utanför eller vill vi vara den som sträcker ut en hand och säger: -Kom in i värmen, kära barn!