Nationalteatern - Men bara om min älskade väntar

Ingen höjdare precis

Dagen idag kändes inte som någon höjdaredag precis, utan mer en sån dag då citatet från Tage Danielsson känns som det som ligger närmast till hands:

"Utan tvivel är man inte riktigt klok".

Därför måste jag varit riktigt klok idag, full av tvivel.
Det är sådana här dagar det är guld värt att ha ett arbete jag trivs med. Och inte nog med det, nu när jag var inom Konsum, precis innan jag skulle köra från "Storbyn", sprang jag på några bekanta som glatt hejade. Samt då jag kom ut till bilen såg jag två glada ansikten i bilen framför och dessa människor, ety det var inte bara ansikten, viftade glatt på mej och fick mej att skina upp stort. Det betyder mer än vi kan tro, när någon vinkar och hejar. Iallafall en dag som denna.

Som min kompis Shanti sa till mej redan i morse: "Det är inte lönt att grunna för meeeeet!" och nä det är det ju inte. Saker och ting blir som de ska ändå.
Men det kan inte hjälpas att det gör lite ont då knoppar brista, då saker förändras, då man måste komma till beslut i vissa saker. Nåväl, det mesta behöver jag inte bestämma, och iallafall inte just nu.

Det blir som det blir ändå.
Alltså, bra till slut!

En tröstlåt och glädjepridare att lyssna till, kommer här:

Splittrad

Jag vill vara här och där... och nästan everywhere....
Men det går ju inte, speciellt inte samtidigt.
Bäst jag försöker vara:

Här & nu!

Som vanligt.

Blåst

Nej, jag erkänner mig inte blåst utan syftar till måndagskvällens storm, Simone.
Det var hej hopp, vad det blåste i trakterna för gränsen Skåne/ Småland. Som tur var så hann jag fram dit jag skulle med bilen innan det tog i det allra värsta. Ibland vill det till att ha tur och inte bara skicklighet;)

Precis som jag kunde tro

Som jag anade fördubblades besökarna till min blogg igår då rubriken var Sex. Att fortsättningen sedan var: laxar i en laxask,var det bara vi humoristiska personer som uppskattade, kanske?

Ja ja, man har inte roligare än man gör sig. Så heter det ju och jag har ofta roligt, roar mej själv. Det är ett billigt och bra nöje.
Dagen idag är en skön dag. Ledig, är hemma och pysslar, betalar räkningar, eldar och skriver blogg. I eftermiddag väntar ett litet jobb i akupunktörens tecken.Det ska bli mycket intressant.

Jag önskar er en ljuvlig helg!
Vänliga hälsningar!

Bjuder här på det bästa med Michael Jackson, enligt mej:

sex

Sex laxar i en laxask;)
Gör bara ett test. Tänkte se hur många som hittar till min blogg och detta inlägget. Ha ha!

Nåväl, det finns trista dagar och det finns roliga dagar, sen finns det dagar som verkligen sätter spår.
Perioder i Livet när jag känner att jag tar ut en ny riktning.. Det är gött!

 

På tal om rubriken och min typ av humor: Sonen som sände mig denna bild känner verkligen min humor, kan nästan inte sluta skratta!!!

Höst

Det är höst. Våta löv mot våt gräsmatta, eller mot asfaltens blöta yta. Vissna växter står kvar i trädgården. Än fler löv, far för vinden.
Vi tänder ljust och ler mot varandra.
Naturen går in i lugnet. Vi borde göra detsamma.

Jag läser att meditation och medveten närvara (mindfulness) förändrar människors hjärnor, så att aktiviteten ökar i de delar där empatin finns. Förvånar mej inte. Det känns helt lugnt, det också.
Äpplen. Gåvor från äppelträden. Vi har plockat fallfrukt, skakat ner från träden, gjort must, saft, mos och rasp i omgångar.
Det är en fantastiskt frukt. Som Torsten sa då jag var barn: - Allt går att äta, utom pinnen. Så är det med äpplen. Tack Torsten för du vågade sätta spår i mitt minne. Faktiskt det mest tydliga minnet jag har av dej. Och så ditt utseende. När jag ser en av dina vuxna söner, ja då ser jag dej också. Roligt. Barndom möter Nuet. Äpplen, allt används, allt utom skaftet, eller som du sa "pinnen".

Röja i gömmor. Ska gå loss i källaren, oanade skatter kan finnas där. En gammal tröja kan bli som ny, då den varit förlagd.
Förlagd ja. Det kan vi bli, vi som skriver. Sen kan vi bli hittade och upptäckta, som en gammal tröja i en källare. Kanske. Annars är det bra ändå.
Fått förfrågning om att sätta akupunktur på ett gäng som ska sluta röka.
En sluta-röka-grupp, en liten en. De vill prova, jag kan peppa.
Har ju själv lyckats sluta. Många år  sen nu. Efter att L flyttat och jag inte kunde skylla på att han rökte, längre, tvingade jag mej att ta tag i det. Det gick, över förväntan och med snus som substitut. I ett halvår så. Sen halsbränna och pappa som sa: -Det begriper du väl att det är snuset. Det är rena rävgiftet för magen. Så sa han. Vis av erfarenhet.
Ont i huvudet i två veckor.
Nikotinabstinens.
Allt går över, förr eller senare.

Tacksägelsedagen

Idag är det tacksägelsedagen. Tack säger jag, hoppas jag, varje dag. Jag är oerhört tacksam för mycket i Livet. För mina sinnen och min hjärnas fulla och ibland gåtfulla bruk, min intuition, min kropp, min själ.

Så till andra människor, alla de människor som är en del av mitt Liv. De som står mig allra närmast, som Mannen i mitt Liv och  ALLA barnen. Övrig familj och den familj jag kallar Stjärnfamiljen, som är en rymlig brokig skara av vänner med och utan blodsband.
Jag är också tacksam för de människor som tidigare varit en del i mitt Liv och som nu inte är det, ibland inte alls och ibland i mycket mindre grad än tidigare. Tack alla som varit bidragande till den jag är idag.

Tacksam är jag också för grundläggande saker som rent vatten att dricka, mat att äta, luft att andas.
Kärlek, glädje och  humor, otaliga är de saker, känslor och personer som jag vill tacka för.

Det som varit.
Det som är.
Det som komma skall.

Tack!

Sen finns det ju det jag säger nej tack till, men det är också ett slags tack:

"Hur kom ni ut på internet då?"

Idag slängde jag ut en fråga som facebookstatus: "Kommer ni ihåg tiden innan vi hade mobiltelefon, dator och facebook?"
Många blev svaren och vi kom fram till att det var bättre förr,  men att det är en del trevliga funktioner som gör att vi kan hålla kontakten så lätt. Men även baksidan med stressen att alltid ha krav på sig att kunna bli nådd. Jag nämnde att jag nu börjar med att sträva mot att alltid kunna ta en dag med avstängd telefon och ouppkopplad,per vecka.
En FB-vän till mej nämnde, då vi kom in på tider då vi alla bodde i hål i marken, eller i en skokartong på stora vägen, med en far som slog ihjäl oss en gång om dagen vare sig det behövdes eller ej, att hans barn barn hade frågat:
-Morfar, hade du dator på ditt rum när du var liten?
- Nej det fanns inga datorer då.
 - Men morfar, hur kom nu ut på internet då?

Och det kan tyckas vara en fråga att le eller skratta lite snällt åt, men om vi tänker och känner efter så finns det något som vi i denna uppkopplade värld kommer längre och längre ifrån. Det är intuitionen. Den övas sämre då vi alltid kan kasta iväg ett sms, eller sätta på en GPS för att hitta vägen.  Vi kanske missar helt det här med att känna av.
En närstående till mej lär, som liten, ha velat gå och möta sin pappa som egentligen var vid norska gränsen då (det var under andra världskriget). Men barnet ville "gå och möta pappa."  Och fick då bara "gå till kröken" för ingen annan trodde att pappan skulle komma hem då. Men när barnet kom till kröken, vem kom gående där i kängor och uniform?
Känslan ska vi inte förakta.
Och när allt går enligt tidtabeller, vi alltid kan meddela om vi blir sena, vi aldrig hamnar på "fel" tåg, hur blir det då?

Rätt tåg? eller fel tåg? eller back on track? vem vet?

I och för sig tror jag att saker och ting blir som de var menade, men om vi inte lär oss känna efter. Inte tar oss tid att lyssna inåt, inte koppla av och kopplar ned någon gång, hur blir det?

Det finns ett slags "internet" bortom det vi "vet bevisligen"!
Hur jag vet det?
Det känner jag på mej;)

Kulturafton

Planerna och förberedelserna är i full gång inför fredagens kulturafton i Hököns skola även kallad "Fritidsgården".
Kakor och kanelbullar är beställda, ikväll ska flitiga människor ställa bord och stolar i ordning och i morgon hämtar jag vår gäst på stationen.

Vår gäst är Rolf Christerson som är författare, med flera böcker bakom sig och förhoppningsvis även framför sig. Han har även 50 år som medarbetare på Grönköpings veckoblad  att berätta om, och säkert en hel del mer som jag inte vet.

Vi, i  Hököns intresseförening ser fram emot Rolf Christersons besök och hälsar honom samt alla besökare hjärtligt välkomna till Hököns skola på fredag kväll, kl. 19.

Vi ses där!

Viktigt budskap!

Från nästan, för tillfället, bortglömda gruppen The Sparks kommer ett viktigt budskap!