Hej svejs kära läsare!!!
Nice C U back:)
Idag blir det lite dialektövning. En dikt som jag skrev för några år sedan på Göingska och som blev ganska rolig tycker jag:)
Alla som varit i Ullared vet nog hur det är... inte alltid det är så skoj där inte, det är i alla fall inte min favoritplats men med barn som växer så det knakar (fast nu har nog tillväxten lugnat ner sig lite;)) så kan Ullared vara det som räddar klädbudgeten för en fyrabarnsfamilj där vända på slantarna varit och är vardag.
Men den här mannen som dikten handlar om han åkte faktiskt bara till Ullared en gång, för han var en sådan där människa som lever liksom vid sidan av samhällets rusande och gör bara sånt som han mår ok av och Ullared mådde han nog inte riktigt väl av, hellre sitta o lyssna på fågelsång och rävar som ropar i natten då...
Vrid nu till käften och läs för här kommer den:
Göingsk saga om Gobben & Ullared.
En gobbe ja ved
hade öllri vatt i Ullared
såu oin da han åugde me
de va Kalle, Britta å nönna te
I Oin stora buss de for åsta
ja gobben han va rättsåu gla
tess de skolle parkera
då börjte han fondera
Å när han sen såu
hojle långe kön
Dåu ble han religösa
Å läiste opp en bön
Men kön där va
rationella greja
gobben hannt inte ens
"Amen" säga
Såu me ens va han inne
i Ullareds kärna
å genast han tänkte
"Hid åuger fölk gärna!"
Fölk båude här o där
Tröjo o blöjo
håsa o påsa
byså å kalsongo
konserver o tampongo
Schampoo o twaul o röstad lög
"Ja öllt du konna tänka de - Förudom kaffegög!"
Gobben han for ju
som ölla hid o did
te o hitta ud
fick han fråua na expidid
Gobben kippa ette loft
när han te slud kom ud
Där sto Britta, Kalle o nönna te
Britta sa: -"Hå ä dä mä de?"
Gobben han swarte Britta
rättsåu trett
"Jo tack, men hitta ud,
de va dåu inte lätt"!
-"Å ölla dina greja
Har ha du gjort a då?"
-"Ölla mina greja?
Va ja ved såu va dä twåu
Å då har ja i näven
Titta får du så!"
Ja se där i gobbens näva
va hojle hans kalas
ojt 5-pack me håsa
å ojt paket me havrefras!
Summa summarum
nu va gobben nöjd
te å fåu åuga hemöd
de va en redia fröjd!
Å näist Britta fråugte
om han skolle me
te Ullared o hannla
så swarte gobben de:
- "Att ja va lide artia
sa redan moa min
men om ni tar me did igen
såu fåur ja låusas in!"
Såu gobben ble
där himma
o prada för se säl
" Att de inte ä besögstwång
i Ullared ä väl!"
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
måndag 30 augusti 2010
lördag 28 augusti 2010
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs och jag;)
Citerar Robert Brobergs text idag, för jag kan inte säga det bättre själv;)
"Vi ska faktiskt ut idag mitt lilla fejs å jag
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna
Munnen här och håret där, ögon å öron, ja!
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs å jag
Titta på mitt bleka fejs, titta på min lugg, va
Bäst jag smetar på nåt grejs, creme och ögonskugga
Tiden får ej bli för lång, nu får jag va rask
om jag ska bli klar nån gång med min ansiktsmask
Vi ska faktiskt ut idag mitt lilla fejs å jag
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna
Munnen här och håret där, ögon å öron, ja!
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs å jag
Munnen den ska kyssas med, ögonen ska flirta,
öronen ska lyssnas med, näsan den ska snyfta
Håret det ska ligga slätt, hakorna ska väck
kinderna ska rodna lätt när det sägs nåt fräckt
Vi ska faktiskt ut idag mitt lilla fejs å jag
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna
Munnen här och håret där, ögon å öron, ja!
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs å jag!"
Men först ska jag jobba helda dagen:)
Kram på er gott folk! Må frid o Kärlek råda!
"Vi ska faktiskt ut idag mitt lilla fejs å jag
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna
Munnen här och håret där, ögon å öron, ja!
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs å jag
Titta på mitt bleka fejs, titta på min lugg, va
Bäst jag smetar på nåt grejs, creme och ögonskugga
Tiden får ej bli för lång, nu får jag va rask
om jag ska bli klar nån gång med min ansiktsmask
Vi ska faktiskt ut idag mitt lilla fejs å jag
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna
Munnen här och håret där, ögon å öron, ja!
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs å jag
Munnen den ska kyssas med, ögonen ska flirta,
öronen ska lyssnas med, näsan den ska snyfta
Håret det ska ligga slätt, hakorna ska väck
kinderna ska rodna lätt när det sägs nåt fräckt
Vi ska faktiskt ut idag mitt lilla fejs å jag
Alla dubbelhakorna, näsan och kinderna
Munnen här och håret där, ögon å öron, ja!
Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs å jag!"
Men först ska jag jobba helda dagen:)
Kram på er gott folk! Må frid o Kärlek råda!
torsdag 26 augusti 2010
Gör som indianen:)
Idag är en "mellandag".
Jag är lite trött, varit med i schemagrupp och jobbat natt..
Så jag tog mej en lat dag idag:)
Cyklade upp till morsan vid lunchtid och hämtade doggen, fick där pannkakor o sylt, mums!
Sen hem o slappa lite, dammsög och förbereda lite käk till i kväll, ska bjuda två goda vänner på lite gratäng:)
Nu ska jag bara ta det lugnt, hamnade här vid datorn och när jag sedan, om en stund loggar ut härifrån ska jag göra "som indianen", jag ska sätta mig och vänta in min själ. Tror jag sprungit ifrån den!
Vore ju synd att sitta här med näsan i bildskärmen då den kommer ifatt mej, för då kanske jag missar den!
Kanske inte känner igen den eller ens ser den, det gäller att vara observant!
Undrar hur det känns då själen är före?
Jo jag vet ju det åxå, det är ju då det känns så tydligt, det jag lever med många gånger, det som kallas intution...
Då har i alla fall själen koll på mer än vad mitt hjärnkontor vet om, och då tror jag själen "sprungit före", kollat lite och ger oss vinkar om hur vi ska välja att leva...
Hrmmmm, just det, glöm inte att lyssna inåt lika mycket, minst, som ni lyssnar på allt runt i kring er!!!
Ha det bra, gott folk, var rädda om er och varandra!!!
Jag är lite trött, varit med i schemagrupp och jobbat natt..
Så jag tog mej en lat dag idag:)
Cyklade upp till morsan vid lunchtid och hämtade doggen, fick där pannkakor o sylt, mums!
Sen hem o slappa lite, dammsög och förbereda lite käk till i kväll, ska bjuda två goda vänner på lite gratäng:)
Nu ska jag bara ta det lugnt, hamnade här vid datorn och när jag sedan, om en stund loggar ut härifrån ska jag göra "som indianen", jag ska sätta mig och vänta in min själ. Tror jag sprungit ifrån den!
Vore ju synd att sitta här med näsan i bildskärmen då den kommer ifatt mej, för då kanske jag missar den!
Kanske inte känner igen den eller ens ser den, det gäller att vara observant!
Undrar hur det känns då själen är före?
Jo jag vet ju det åxå, det är ju då det känns så tydligt, det jag lever med många gånger, det som kallas intution...
Då har i alla fall själen koll på mer än vad mitt hjärnkontor vet om, och då tror jag själen "sprungit före", kollat lite och ger oss vinkar om hur vi ska välja att leva...
Hrmmmm, just det, glöm inte att lyssna inåt lika mycket, minst, som ni lyssnar på allt runt i kring er!!!
Ha det bra, gott folk, var rädda om er och varandra!!!
onsdag 25 augusti 2010
Men min själ firar vår!
Skriver en rad eller fyra, bara, idag.
SMHI varnar för blåst, klass 1.
Känns som tidig höst.
Jag känner för att tända lyktor i min trädgård,
elda varmt inomhus,
lyssna på Markus Birro och sitta på min veranda
invirad i en filt , gärna en mössa på...
SÅ känns det idag...
den 25 augusti 2010.
Men min själ firar vår!
SMHI varnar för blåst, klass 1.
Känns som tidig höst.
Jag känner för att tända lyktor i min trädgård,
elda varmt inomhus,
lyssna på Markus Birro och sitta på min veranda
invirad i en filt , gärna en mössa på...
SÅ känns det idag...
den 25 augusti 2010.
Men min själ firar vår!
måndag 23 augusti 2010
Det är med stolthet jag får till mej (då och då) att crönikan är uppskattad!
Så roligt det är, vad vore en skribent utan läsare?
Tack ska ni ha!
Tänkte berätta om lite roligheter mina barn sagt och säger.
Det skulle kunna bli en hel roman.
För med fyra humoristiska ungdomar kan det bli en hel del roligt sagt.
Börjar med vad äldste grabben, "Storebror Bus" , sa då vi inför en Jämtlands semester (då han var 4 år) hade införskaffat nya sovsäckar. Gröna, fina som var avsedda för riktiga vildmarkssemestrar.
"Storebror Bus" kände sig tvungen att testa en sovsäck genast då vi kommit hem från butiken där vi köpt dem.
Han packade upp en sovsäck redan i hallen och kröp i den fortare än kvickt
och låg där, myste, och såg väldigt nöjd ut.
Han kikade på mej som gick runt o plockade och packade upp övrigt vi införskaffat.
Plötsligt säger han:
- Mamma, detta är ingen sovsäck!
- Jo, svarar jag, det heter sovsäck!!
- Nej, forsätter han och plirar med ögonen,
Mamma, det är en latpåse!
Ja vad säger man!?
Den är ju klockren, som man säger!
Hemma heter sedan dess sovsäck LATPÅSE!
Min son nr. 2, som vi kan kalla "Lillebror Bus" är nu 19år.
När han var bara ett "krypbarn" märktes redan hans humor!
En dag när jag var på dåligt humör och skällde på " storebror Bus" eller om det var
sambon som fick sig en känga, det vet jag inte nu, men Lillebror Bus kröp fram till mig där jag
stod vid diskbänken i köket, ryckte mig i byxbenet och sa med så mörk röst han
kunde:
-Vov vov vov!
Han tyckte jag lät som en hund som skällde!
Och det hade han kanske rätt i... Skällandet övergick snabbt i ett skratt!
Även mitt tredje barn är en son, vi kan kalla honom "lille lillebror Bus" (fast han nu blivit längst av alla mina barn), han säger mycket
kul och ofta.
Det senaste var en kväll då jag jättetrött sjönk
ned i soffan efter dagens sysslor
Jag till o med slängde upp mina trötta fötter på fåtöljens armstöd, den stod snett framför mig.
På någon sätt kom mina tå-strumps-försedda fötter att skymma Lille lillebror Bus´ synfält till
tv:n. Så han säger:
-Vill du vara snäll och flytta dina fingerfärdiga fötter!
En dotter har jag också, som vi kan kalla "Syster Yster Bus" och är
nyss fyllda 13 år.
Humorn är på topp där också, lite ovanligt att man nu i hennes ålder
uppskattar Monty Pyton, men det gör hon faktiskt
Hon berättade att hon sett Monty pytons film om Den heliga Graalen,
och att hon tyckte att den påminde om en annan film hon sett som heter nått med
Brian!"
Det stämde ju bra det för Life of Brian är ju samma "galna gäng" som gjort.
Annars brukar hon klämma till med en annan replik om jag berättar nått från min
uppväxt eller om det glada 80-talet.
-Ja ha ja, på stenåldern menar du, mamma?!!!?!
Och det är väl bara att erkänna att man börjar bli lite "stenålders", men kom ihåg:
Det växer ingen mossa på rullande stenar!
Crönikören
Så roligt det är, vad vore en skribent utan läsare?
Tack ska ni ha!
Tänkte berätta om lite roligheter mina barn sagt och säger.
Det skulle kunna bli en hel roman.
För med fyra humoristiska ungdomar kan det bli en hel del roligt sagt.
Börjar med vad äldste grabben, "Storebror Bus" , sa då vi inför en Jämtlands semester (då han var 4 år) hade införskaffat nya sovsäckar. Gröna, fina som var avsedda för riktiga vildmarkssemestrar.
"Storebror Bus" kände sig tvungen att testa en sovsäck genast då vi kommit hem från butiken där vi köpt dem.
Han packade upp en sovsäck redan i hallen och kröp i den fortare än kvickt
och låg där, myste, och såg väldigt nöjd ut.
Han kikade på mej som gick runt o plockade och packade upp övrigt vi införskaffat.
Plötsligt säger han:
- Mamma, detta är ingen sovsäck!
- Jo, svarar jag, det heter sovsäck!!
- Nej, forsätter han och plirar med ögonen,
Mamma, det är en latpåse!
Ja vad säger man!?
Den är ju klockren, som man säger!
Hemma heter sedan dess sovsäck LATPÅSE!
Min son nr. 2, som vi kan kalla "Lillebror Bus" är nu 19år.
När han var bara ett "krypbarn" märktes redan hans humor!
En dag när jag var på dåligt humör och skällde på " storebror Bus" eller om det var
sambon som fick sig en känga, det vet jag inte nu, men Lillebror Bus kröp fram till mig där jag
stod vid diskbänken i köket, ryckte mig i byxbenet och sa med så mörk röst han
kunde:
-Vov vov vov!
Han tyckte jag lät som en hund som skällde!
Och det hade han kanske rätt i... Skällandet övergick snabbt i ett skratt!
Även mitt tredje barn är en son, vi kan kalla honom "lille lillebror Bus" (fast han nu blivit längst av alla mina barn), han säger mycket
kul och ofta.
Det senaste var en kväll då jag jättetrött sjönk
ned i soffan efter dagens sysslor
Jag till o med slängde upp mina trötta fötter på fåtöljens armstöd, den stod snett framför mig.
På någon sätt kom mina tå-strumps-försedda fötter att skymma Lille lillebror Bus´ synfält till
tv:n. Så han säger:
-Vill du vara snäll och flytta dina fingerfärdiga fötter!
En dotter har jag också, som vi kan kalla "Syster Yster Bus" och är
nyss fyllda 13 år.
Humorn är på topp där också, lite ovanligt att man nu i hennes ålder
uppskattar Monty Pyton, men det gör hon faktiskt
Hon berättade att hon sett Monty pytons film om Den heliga Graalen,
och att hon tyckte att den påminde om en annan film hon sett som heter nått med
Brian!"
Det stämde ju bra det för Life of Brian är ju samma "galna gäng" som gjort.
Annars brukar hon klämma till med en annan replik om jag berättar nått från min
uppväxt eller om det glada 80-talet.
-Ja ha ja, på stenåldern menar du, mamma?!!!?!
Och det är väl bara att erkänna att man börjar bli lite "stenålders", men kom ihåg:
Det växer ingen mossa på rullande stenar!
Crönikören
söndag 22 augusti 2010
Läser ibland i tidningen MÅ BRA!
Läste nyligen följande:
"Eftersom livet mest består av vardag, så är det vardagen som är livet.
Då gälller detatt fylla den med mening, kärlek,glädje, fri och en känsla av att kunna styra sitt eget liv."
Lättare sagt än gjort! Säger jag. För att bena upp det ännu mer:
"Fylla den med mening" - Jo min vardag är (spräng-) fylld med mening!
Jag arbetar med det jag tycker är verkligen meningsfullt - att göra vart samhälle mer tillgängligt för alla genom en meningsfull sysselsättning för funktionshindrade.
Utanför jobbet är den fylld av mening då jag är med min familj.
Vad stod där mer? "Kärlek?" Jo nog finns det kärlek i vardagen även om man
inte alltid tänker på den.
Kärleken till mina barn, särbon, mina föräldrar och syskon, och till vänner finns där , inte alltid sa uttalad kärlek, men dock.
"Glädje" då? Jo försöker och gillar att se glädje i det lilla!
Men när man är trött och sliten är det inte alltid sa lätt att se
glädje någonstans.Fast man har sa mycket att vara glad och tacksam för!
Ja ha, och hur är det med "friden" då?
När livet snurrar på i 200 knyck och man till exempel är ute i sista minuten med en Crönika så kan det vara svårt att känna frid.
Viktigast är väl att hitta en plats och tid vara inne i sig själv där det är frid, där man finna ett lugn, en trygghet.
Inte alltid lätt.
Det sista (och svaraste?) av MA BRA´s påstående:
"en känsla av att styra sitt liv"?
Det är ju klart viktigt det! Och, som sagt, svårt!
Vi har turen att leva i ett samhälle där vi kan välja ganska fritt hur vi vill leva.
Även om det är väldigt lätt att tappa rodret när man "springer runt i ekorrhjulet",
då får man ibland ta ett steg åt sidan och
fundera över om man lägger sin energi på rätt saker!
Försöka ta befälet igen...
Tror jag borde göra det oftare.
Det var hela analysen det, av påståendet ur Ma Bra (nr 12 dec 2006)
Citerar Täppas Fogelberg, som får avsluta Crönikan för denna gång:
"Åka på weekendcharter till New York fixar väl vilket pucko som helst,
men att få en regnig tisdag i november att svänga är en stor konst".
Och förresten ett finländskt ordspråk på vägen:
"Man ska inte jobba ihjäl sig,
även om förtjänsten är god!"
Tillägger att man inte ska göra det om förtjänsten är dålig heller...
Hasta la vista!
Crönikören Catarina
Dagens tillägg: Ännu en Crönika som publicerats tidigare i Personal Nytt, men som håller ännu. Dessa saker är alltid aktuella, hur vi mår bra i vår vardag! Ta hand om dej själv och de du har runt i kring dig!
Stor kram!
Läste nyligen följande:
"Eftersom livet mest består av vardag, så är det vardagen som är livet.
Då gälller detatt fylla den med mening, kärlek,glädje, fri och en känsla av att kunna styra sitt eget liv."
Lättare sagt än gjort! Säger jag. För att bena upp det ännu mer:
"Fylla den med mening" - Jo min vardag är (spräng-) fylld med mening!
Jag arbetar med det jag tycker är verkligen meningsfullt - att göra vart samhälle mer tillgängligt för alla genom en meningsfull sysselsättning för funktionshindrade.
Utanför jobbet är den fylld av mening då jag är med min familj.
Vad stod där mer? "Kärlek?" Jo nog finns det kärlek i vardagen även om man
inte alltid tänker på den.
Kärleken till mina barn, särbon, mina föräldrar och syskon, och till vänner finns där , inte alltid sa uttalad kärlek, men dock.
"Glädje" då? Jo försöker och gillar att se glädje i det lilla!
Men när man är trött och sliten är det inte alltid sa lätt att se
glädje någonstans.Fast man har sa mycket att vara glad och tacksam för!
Ja ha, och hur är det med "friden" då?
När livet snurrar på i 200 knyck och man till exempel är ute i sista minuten med en Crönika så kan det vara svårt att känna frid.
Viktigast är väl att hitta en plats och tid vara inne i sig själv där det är frid, där man finna ett lugn, en trygghet.
Inte alltid lätt.
Det sista (och svaraste?) av MA BRA´s påstående:
"en känsla av att styra sitt liv"?
Det är ju klart viktigt det! Och, som sagt, svårt!
Vi har turen att leva i ett samhälle där vi kan välja ganska fritt hur vi vill leva.
Även om det är väldigt lätt att tappa rodret när man "springer runt i ekorrhjulet",
då får man ibland ta ett steg åt sidan och
fundera över om man lägger sin energi på rätt saker!
Försöka ta befälet igen...
Tror jag borde göra det oftare.
Det var hela analysen det, av påståendet ur Ma Bra (nr 12 dec 2006)
Citerar Täppas Fogelberg, som får avsluta Crönikan för denna gång:
"Åka på weekendcharter till New York fixar väl vilket pucko som helst,
men att få en regnig tisdag i november att svänga är en stor konst".
Och förresten ett finländskt ordspråk på vägen:
"Man ska inte jobba ihjäl sig,
även om förtjänsten är god!"
Tillägger att man inte ska göra det om förtjänsten är dålig heller...
Hasta la vista!
Crönikören Catarina
Dagens tillägg: Ännu en Crönika som publicerats tidigare i Personal Nytt, men som håller ännu. Dessa saker är alltid aktuella, hur vi mår bra i vår vardag! Ta hand om dej själv och de du har runt i kring dig!
Stor kram!
fredag 20 augusti 2010
Börjat jobba igen!
Då var jag tillbaka på jobbet igen efter semestern!
En semester som jag inte rest långt på, rent geografiskt, men som person har jag gjort en rejäl resa. Tror det är en något starkare, kaxigare men också ödmjukare person som kom tillbaka efter ledigheten:)
Måste hylla mina fantastiska kollegor!
Vilka härliga människor!
Vilken styrka att kunna vara "rätt upp o ned som man är" utan "krussiduller"!!!
Till er kan jag säga vad fan som helst ( ja ja, ursäkta;)), men det är rakt, det är ärligt, det är gråt och det är skratt, det är helger och det är vardag och det är framförallt ÄKTA det vi har gemensamt som jobbar tillsammans, på de två ställen, där jag jobbar!
Jag tror faktiskt det är ganska unikt! <3 Visst kan man tycka si o så om nått någon gjort någon gång, eller gnälla på att någon inte gjort "ditten eller datten", och visst är vi ett gäng "traggerövar" flera stycken av oss, men "So What"?! Vi har ju våra "Rock moves";) Tror faktiskt vi sysslar med en rejäl portion andlig, mänsklig, individuell och gemensam utveckling.. bara genom att just vi jobbar tillsammans just nu! Och jag tror än en gång att ALLT ÄR PRECIS SOM DET SKA VARA, JUST I DETTA NU! <3
Var rädda om er, ni är guld värda!
En semester som jag inte rest långt på, rent geografiskt, men som person har jag gjort en rejäl resa. Tror det är en något starkare, kaxigare men också ödmjukare person som kom tillbaka efter ledigheten:)
Måste hylla mina fantastiska kollegor!
Vilka härliga människor!
Vilken styrka att kunna vara "rätt upp o ned som man är" utan "krussiduller"!!!
Till er kan jag säga vad fan som helst ( ja ja, ursäkta;)), men det är rakt, det är ärligt, det är gråt och det är skratt, det är helger och det är vardag och det är framförallt ÄKTA det vi har gemensamt som jobbar tillsammans, på de två ställen, där jag jobbar!
Jag tror faktiskt det är ganska unikt! <3 Visst kan man tycka si o så om nått någon gjort någon gång, eller gnälla på att någon inte gjort "ditten eller datten", och visst är vi ett gäng "traggerövar" flera stycken av oss, men "So What"?! Vi har ju våra "Rock moves";) Tror faktiskt vi sysslar med en rejäl portion andlig, mänsklig, individuell och gemensam utveckling.. bara genom att just vi jobbar tillsammans just nu! Och jag tror än en gång att ALLT ÄR PRECIS SOM DET SKA VARA, JUST I DETTA NU! <3
Var rädda om er, ni är guld värda!
torsdag 19 augusti 2010
The only way is up, baby!
"The only way is up, Baby!"
Läser ibland en sån där tidning som "jag aldrig i livet" skulle läsa, en sådan som
vänder sig till oss kvinnor 40+. Jag tyckte, först, det lät löjligt att det skulle finnas
en speciell tidning för en speciell ålder,men nu är det så att man är ju inte
sämre än man kan ändra sig...
I denna tidning brukar, (ja jag har t om läst flera nr.) det finnas en slags gästkrönika
där olika personer kåserar över ämnet "Saker jag önskat att jag hade vetat när jag var 25".
Därifrån fick jag idén att spåna här på samma ämne.
Först funderade jag på om det är så stor skillnad på vad Catarina 25 visste och vad
Catarina 40 vet. Och ja det är det. Den allra största skillnaden är nog den att
när man är 25 så tror man sig veta hur det mesta är, det är svart eller vitt, rätt eller
fel, nyanserna blir, så att säga, fler med åren.
Visst var det enklare "när världen var svart-vit!"
Men så mycket vackrare medalla nyanser!
Enklare blir det i alla fall inte med alla dessa nyanser...
Men som sagt så mycket vackrare.
Så vad vore då bra att ha vetat när man var 25?
- Att det inte "lönar sig" ekonomiskt att ta lån från CSN för att studera?
- Att ALLA faktiskt gör så gott de kan -
trots att de inte gör det precis så som jag vill att de ska göra det?
- Att det finns energibovar?
- Att man inte kan ändra på andra personer, men att man kan ändra på sig själv,
sitt beteende och "sitt tänk" och därigenom förändra!?!
Nja, jag vet inte. Jo det vet jag förresten:
Det är nog meningen att man ska förstå & veta olika saker när man är 10, 25, 40, 63, 0ch 81 osv.
Det vore väldigt trist om man visste allt från början!
Det hade onekligen tagit bort en dimension, för att inte säga hela vitsen, från själva livet.
Som Robban Broberg en gång sjöng:
"Om man sitter med biljetten framför näsan - ja då missar man ju hela resan"!
En annan klok grej jag läste, ganska nyligen, som jag nästan skulle vilja ha på en bonad i köket är:
Livet är : Arbete, kamp, fest och lidelse!
Sedan vill jag lägga till lite Alf Robertsson med:
Hundar, ungar och (för all del) hembryggt äppelvin!
Nu har jag filosoferat, nästan, klart för denna gång. Vill bara påminna, med hjälp
av en gammal "hit", ifall det är någon läsare som känner sig extra "låg" att:
"THE ONLYWAY IS UP, BABY!";)
Eftersom jag gillar citat så ska jag avsluta med ett från självaste superkända Ingemar Bergman:
- I år behöver jag en riktigt lång jävla semester!
Ja, fy fan!"
Önskar er alla en riktigt härlig sommar!/ SLUT PÅ CRÖNIKAN
Dagens tillägg: Detta är en "gammal" Crönika som varit införd i "Jobbets" Personal Nytt, nr8/2007 men den känns fortfarande läsvärd, och det hoppas jag även att läsarna här tycker:)
I år har jag inte haft en LÅNG jävla semester, mer en mellanlång (3,5 vecka) semester men den har varit väldigt händelserik trots att jag inte rest runt en massa.
Det har hänt mycket i mitt liv och i mitt inre, den har innehållit både ångest och total lycka och det är väl så livet är..
Jag tror inte "Vanlig" ångest ska medicineras bort, så länge det handlar om "Vanlig ångest" ( ej sjuklig) så är det bara en indikation på att man bör förändra något i sitt liv och det är just vad jag gjorde då ångesten blev för stark och nu står jag stadigt igen och det är så jäkla skönt!
Var nu rädda om er och om varandra!
Livet är hårt nog ändå utan att vi människor ska vara hårda mot varandra, men ibland gör man ju en bätte tjänst genom att sätta gränser än genom att inte göra det! Faktiskt!
The only way is up, babe;)
Kramis!
onsdag 18 augusti 2010
Dagarna...
Dagarna rullar in och vidare iväg, nya hela tiden.... Och nu är jag här mitt i natten, skrivande....
"Tiden faller", sjöng Di leva om jag inte missminner mej. Är det därför den tycks gå fortare och fortare, undrar jag.
Har idag varit på biblioteket i en närbelägen stad och lånat Dikter av Tranströmmer, bok om Livet - om hur man får ett bättre liv:) Dottern lånade en bok om Punk och en annan, vad minns jag inte.
Jag har sms-at med Gode Vännen, skjutsat ungdomar hit o dit, köpt en ny huvtröja eller snarare kofta med huva till dottern, försökt kolla upp skolbuss till gymnasiet mm Full fart in i nya terminen, som börjar i morgon.
Har även varit på eget samtal, men idag var det mest för att bekräfta att jag faktiskt är jäkligt stabil och mår finemang;)
Åt lunch med dotter, det blev Grekisk sallad och fick en fantastisk service på restaurangen, lite utöver det vanliga till att vara på ett "vanligt" lunchställe i gallerian. Trevligt!
Friserat sonen som tyckte att han var långhårig inför skolstarten, samt smakat av andre sonens kasslergratäng med ananas och ris, det var MUMSIGT!
Nu chattat med väldigt bra vän som verkligen är på samma våglängd som jag! SÅ roligt!
NU är jag trött så grammatik och innehåll i detta lilla blogginlägg är nog inte av min bästa förmåga, men man gör ju vad man kan utifrån sin förmåga i stunden;)
I morgon börjar jobb och skolor igen, leve vardagen och kärleken!
Take Care Out there! <3
"Tiden faller", sjöng Di leva om jag inte missminner mej. Är det därför den tycks gå fortare och fortare, undrar jag.
Har idag varit på biblioteket i en närbelägen stad och lånat Dikter av Tranströmmer, bok om Livet - om hur man får ett bättre liv:) Dottern lånade en bok om Punk och en annan, vad minns jag inte.
Jag har sms-at med Gode Vännen, skjutsat ungdomar hit o dit, köpt en ny huvtröja eller snarare kofta med huva till dottern, försökt kolla upp skolbuss till gymnasiet mm Full fart in i nya terminen, som börjar i morgon.
Har även varit på eget samtal, men idag var det mest för att bekräfta att jag faktiskt är jäkligt stabil och mår finemang;)
Åt lunch med dotter, det blev Grekisk sallad och fick en fantastisk service på restaurangen, lite utöver det vanliga till att vara på ett "vanligt" lunchställe i gallerian. Trevligt!
Friserat sonen som tyckte att han var långhårig inför skolstarten, samt smakat av andre sonens kasslergratäng med ananas och ris, det var MUMSIGT!
Nu chattat med väldigt bra vän som verkligen är på samma våglängd som jag! SÅ roligt!
NU är jag trött så grammatik och innehåll i detta lilla blogginlägg är nog inte av min bästa förmåga, men man gör ju vad man kan utifrån sin förmåga i stunden;)
I morgon börjar jobb och skolor igen, leve vardagen och kärleken!
Take Care Out there! <3
söndag 15 augusti 2010
Byakräftskiva:)
Igår var det årets Byakräftskiva i lilla byn!
Det var mycket mat, dricka och ganska mycket folk. Lite konstigt kändes det då vi mist vår ordförande som hastigt gick bort i en ålder av 61år. Han saknades mycket.
Dock hittade feststämningen vägen och det blev sedvanligt "liv i luckan".)
Kvällen innehöll alla de faser man kan förvänta sig:
först lite försiktig konversation och lite mat, med dryckerna steg samtalen och nivån på dem (sjönk? eller höjdes?:)) orkestern började spela och det blev "tjo o tjim".
E sa att "Detta hade inte blivit detsamma i ett större samhälle" och det har han alldeles rätt i, klok son nr 3:)
Han och dottern var med och min mor. Framåt kvällen minglade vi på lite olika håll och då jag var ute och tog luft kom min Xtrafamilj förbi och stannade för kram och prat en liten stund.
Festen fortlöpte och det blev till slut ett litet gäng som satt kvar och språkade, först i skämtsam ton och senare blev vi, som sig bör, riktigt djupa och filosofiska... till slut insåg vi att om vi skulle kunna gå dit och städa i morgon ( alltså idag) så måste vi gå hem... och det gjorde vi. Vi tog oss hem efter en mycket lyckad kräftskiva där nya och gamla bybor roade sig och gemytet och stämningen var på topp, precis som i före detta ordförandes anda,, "It will go on, and on and on!" och jag tror R log i sin himmel:)
Det var mycket mat, dricka och ganska mycket folk. Lite konstigt kändes det då vi mist vår ordförande som hastigt gick bort i en ålder av 61år. Han saknades mycket.
Dock hittade feststämningen vägen och det blev sedvanligt "liv i luckan".)
Kvällen innehöll alla de faser man kan förvänta sig:
först lite försiktig konversation och lite mat, med dryckerna steg samtalen och nivån på dem (sjönk? eller höjdes?:)) orkestern började spela och det blev "tjo o tjim".
E sa att "Detta hade inte blivit detsamma i ett större samhälle" och det har han alldeles rätt i, klok son nr 3:)
Han och dottern var med och min mor. Framåt kvällen minglade vi på lite olika håll och då jag var ute och tog luft kom min Xtrafamilj förbi och stannade för kram och prat en liten stund.
Festen fortlöpte och det blev till slut ett litet gäng som satt kvar och språkade, först i skämtsam ton och senare blev vi, som sig bör, riktigt djupa och filosofiska... till slut insåg vi att om vi skulle kunna gå dit och städa i morgon ( alltså idag) så måste vi gå hem... och det gjorde vi. Vi tog oss hem efter en mycket lyckad kräftskiva där nya och gamla bybor roade sig och gemytet och stämningen var på topp, precis som i före detta ordförandes anda,, "It will go on, and on and on!" och jag tror R log i sin himmel:)
lördag 14 augusti 2010
fredag 13 augusti 2010
Sista fredagen på semestern.
Vaknade ganska tidigt, Kombon var redan på benen för att ge sig ner till sin dotter i Malmö och så var det visst någon marknad i Dragör som drog:)
Jag drack lite kaffe och fick liv i J som också behövde morna sig efter gårdagens bravader.
Vi stack upp till morsan sen för att lasta o köra iväg med en åkgräsklippare som krävde reparation för att gå normalt igen. Så vi var uppe med den i Älmhult på Carl Nilssons maskinaffär och då vi skulle registrera in oss som kund så uppgav jag mammas telenr, eftersom klipparen är hennes och då fanns ju det telefonnumret redan registrerat som kundnr på pappa... fick då ändra till mammas namn då pappa har gått dit där man inte behöver bekymra sig huruvida gräsklippare fungerar eller inte... Nu återstår en veckas väntan sedan är det nog bara att tuta o köra med åkgräsklipparen igen!
J var och hämtade sin flickvän vid stationen och sonen E kom hemfarandes för att fixa en grej i garaget och hux flux var vi fyra pers till middagen och jag fick trolla till något men det gick jättebra och alla blev mätta och belåtna.
Sedan var det dags att hämta xtrabarnen och på vägen tillbaka hittade vi en del kantareller som vi plockade samt en Citrongul slemskivling som också fick slinka med.
Jag gick med jycken och mitt X eller snarare XX kom krypkörande i fatt mej med rutan nedvevad han skulle i krokarna och snickra, vi pratade lite om allt möjligt och jycken var särdeles glad att se honom och jag hälsade till hans bröder med familj som alla ligger mej ganska varmt om hjärtat... Tiderna förändras.
Väl hemma med jycken så var det glada barn som sa "Äntligen kommer du!" de hade inte velat följa med på hundrunda men hade tydligen hunnit sakna mej lite, ha ha!
Det blev ritande, spelande, bus och morotsplockning! Kl.19 var det dags för en stor händelse i lilla Byn! cirkusen var här så det blev en bra uppslutning och stor glädje.
Cirkusen var lyckad, inga djur till barnens besvikelse först men då jag berättade att djur inte mår så bra att kuska runt i vagnar och visa upp sig på människors kommando så var barnen också glada över att det inte var några djur.
Kantarellerna stekte vi efter cirkusen, det blev fika och sedan avhämtning av deras papps.
Nu ska jag varva ned. Det är bara jag, jycken, J och hans flickvän här hemma nu.
Stilla afton i byn.
Och det var afton den första dagen då världen var ny...
Jag drack lite kaffe och fick liv i J som också behövde morna sig efter gårdagens bravader.
Vi stack upp till morsan sen för att lasta o köra iväg med en åkgräsklippare som krävde reparation för att gå normalt igen. Så vi var uppe med den i Älmhult på Carl Nilssons maskinaffär och då vi skulle registrera in oss som kund så uppgav jag mammas telenr, eftersom klipparen är hennes och då fanns ju det telefonnumret redan registrerat som kundnr på pappa... fick då ändra till mammas namn då pappa har gått dit där man inte behöver bekymra sig huruvida gräsklippare fungerar eller inte... Nu återstår en veckas väntan sedan är det nog bara att tuta o köra med åkgräsklipparen igen!
J var och hämtade sin flickvän vid stationen och sonen E kom hemfarandes för att fixa en grej i garaget och hux flux var vi fyra pers till middagen och jag fick trolla till något men det gick jättebra och alla blev mätta och belåtna.
Sedan var det dags att hämta xtrabarnen och på vägen tillbaka hittade vi en del kantareller som vi plockade samt en Citrongul slemskivling som också fick slinka med.
Jag gick med jycken och mitt X eller snarare XX kom krypkörande i fatt mej med rutan nedvevad han skulle i krokarna och snickra, vi pratade lite om allt möjligt och jycken var särdeles glad att se honom och jag hälsade till hans bröder med familj som alla ligger mej ganska varmt om hjärtat... Tiderna förändras.
Väl hemma med jycken så var det glada barn som sa "Äntligen kommer du!" de hade inte velat följa med på hundrunda men hade tydligen hunnit sakna mej lite, ha ha!
Det blev ritande, spelande, bus och morotsplockning! Kl.19 var det dags för en stor händelse i lilla Byn! cirkusen var här så det blev en bra uppslutning och stor glädje.
Cirkusen var lyckad, inga djur till barnens besvikelse först men då jag berättade att djur inte mår så bra att kuska runt i vagnar och visa upp sig på människors kommando så var barnen också glada över att det inte var några djur.
Kantarellerna stekte vi efter cirkusen, det blev fika och sedan avhämtning av deras papps.
Nu ska jag varva ned. Det är bara jag, jycken, J och hans flickvän här hemma nu.
Stilla afton i byn.
Och det var afton den första dagen då världen var ny...
Igår, en dag jag aldrig glömmer.
Igår, torsdagen den 12 augusti 2010, blir en dag som kommer att finnas kvar i mitt minne så länge jag har ett.
Vaknade och gick upp och satte på kaffe som vanligt. Jag har semester så inget morgonstress här inte:)
Telefonen ringde och det var mina äldsta barns far som talade om att barnens (de äldstas) farfar gått bort under natten.
Ett tufft år de senaste 12 månaderna, först morfar, sen farmor och nu också farfar. Många känslor, tankar och minnen väcks upp. Det är hårt för mina äldsta pojkar detta...
De kör hem dit till gården och är där med sin pappa under dagen.
J kommer hem framåt eftermiddagen eftersom vi har bestämt att genomföra kvällen program trots det som hänt. Jag har köpt biljett till Kim Larsen och Pugh Rogefeldt till J i födelsedagspresent, han fyller 21 på måndar och konserten är i afton. Den går av stapeln på Sundspärlan Helsingborg.
Spelningen är grymt bra, vi rockar loss till Pugh och ännu mer till Kim, balladerna och de små finurliga visorna får oss att le, som bara en riktigt go dansk kan få en att le! Vi har så roligt där tillsammans!
Som extranummer blir det som vi tippat, "Det bäste till mig og mine venner!" "henrivende og glimrende!"
Som Pugh sa när han spelat sitt pass "Det var första halvlek, nu står det ett noll till Sverige, OM en liten stund står det 2-1 till Danmark"! och han fick rätt. Pugh var jättebra, men jag tror nästan det stod 3-1 då vi gick ut från Sundspärlan och bort till parkeringen.
Som om detta inte var nog med intryck för dagen kom det näst största åskväder, som jag befunnit mig i, i fatt oss och följde oss under nästan hela hemfärden som blev därmed något dramatiskt. Svår sikt, rejäla blixtar och flera blixtnedslag i vår närhet.
Hem kom vi till slut, "Midt om natten!" och var hungriga som vargar, åt en omgång coh gick sedan till sängs, slocknade snabbt för första gången på ett par veckor, DET var gött!
Just det, en liten bonus:) då vi kom till Sundspärlan och förbandet spelade så ringde min mobil och det var mina två Xtrabarns mamma som ringde. Hon skulle ut på fredagen ( i morgon) och undrade om tjejerna fick vara hos mej. Jag sa att det går nog bra, ska bara kolla med en kompis som jag skulle ha en "pratkväll" med. kompisen blev nog inte så ledsen i ögat då hon var trött och vi kunde ta det i nästa vecka och så tror vi båda att allt som sker är det en mening med så detta blev nog bra det också:) (Tack M!)
Så jag meddelande att det går så bra så! Och J sa "det märks att du blev glad att de ska komma" och det är jag, jag älskar ungar, stora o små, så ett par Xtra är bara guldkant på min tillvaro!
Nu ska fredagen börja, hoppas den bllir bra och faktiskt lite mindre händelserik än gårdagen!
<3 Sorg o saknad, i minnet bevarad, "farfar" <3.
Vaknade och gick upp och satte på kaffe som vanligt. Jag har semester så inget morgonstress här inte:)
Telefonen ringde och det var mina äldsta barns far som talade om att barnens (de äldstas) farfar gått bort under natten.
Ett tufft år de senaste 12 månaderna, först morfar, sen farmor och nu också farfar. Många känslor, tankar och minnen väcks upp. Det är hårt för mina äldsta pojkar detta...
De kör hem dit till gården och är där med sin pappa under dagen.
J kommer hem framåt eftermiddagen eftersom vi har bestämt att genomföra kvällen program trots det som hänt. Jag har köpt biljett till Kim Larsen och Pugh Rogefeldt till J i födelsedagspresent, han fyller 21 på måndar och konserten är i afton. Den går av stapeln på Sundspärlan Helsingborg.
Spelningen är grymt bra, vi rockar loss till Pugh och ännu mer till Kim, balladerna och de små finurliga visorna får oss att le, som bara en riktigt go dansk kan få en att le! Vi har så roligt där tillsammans!
Som extranummer blir det som vi tippat, "Det bäste till mig og mine venner!" "henrivende og glimrende!"
Som Pugh sa när han spelat sitt pass "Det var första halvlek, nu står det ett noll till Sverige, OM en liten stund står det 2-1 till Danmark"! och han fick rätt. Pugh var jättebra, men jag tror nästan det stod 3-1 då vi gick ut från Sundspärlan och bort till parkeringen.
Som om detta inte var nog med intryck för dagen kom det näst största åskväder, som jag befunnit mig i, i fatt oss och följde oss under nästan hela hemfärden som blev därmed något dramatiskt. Svår sikt, rejäla blixtar och flera blixtnedslag i vår närhet.
Hem kom vi till slut, "Midt om natten!" och var hungriga som vargar, åt en omgång coh gick sedan till sängs, slocknade snabbt för första gången på ett par veckor, DET var gött!
Just det, en liten bonus:) då vi kom till Sundspärlan och förbandet spelade så ringde min mobil och det var mina två Xtrabarns mamma som ringde. Hon skulle ut på fredagen ( i morgon) och undrade om tjejerna fick vara hos mej. Jag sa att det går nog bra, ska bara kolla med en kompis som jag skulle ha en "pratkväll" med. kompisen blev nog inte så ledsen i ögat då hon var trött och vi kunde ta det i nästa vecka och så tror vi båda att allt som sker är det en mening med så detta blev nog bra det också:) (Tack M!)
Så jag meddelande att det går så bra så! Och J sa "det märks att du blev glad att de ska komma" och det är jag, jag älskar ungar, stora o små, så ett par Xtra är bara guldkant på min tillvaro!
Nu ska fredagen börja, hoppas den bllir bra och faktiskt lite mindre händelserik än gårdagen!
torsdag 12 augusti 2010
Lite mer om tatueringarna och tankar därikring.
Hej igen!
Det där med tatueringarna är givetvis något jag tänkt på länge, länge.
Jag har verkligen varit och är tudelad i känslor och tankar kring detta med tatueringar.
På ett sätt ser jag det som konst, att uttrycka något personligt, en kultur som kommit från mindre kulturer där tatueringar i olika riter varit vanliga och som nu spridit sig ut över världen å andra sidan som en del av det kommersiella samhällets ide om att göra pengar på allt, speciellt på vårt utseende, vi ska ha kläder som är dyra, vi ska göra hål i öron, näsa, pierca tungan o läppen, sminka oss, färga håret mm mm, och jag som vill hylla det naturliga?!
Ja jag vet! SA JU ATT JAG ÄR KLUVEN till detta;)
Jag motiverade min tatuering för mej själv med att det var en belöning! En belöning för ganska hårt arbete under ganska många år!
Jag har snart haft barn i grundskolan i 23 år i sträck t ex många läxläsningar och föräldramöten har det blivit, jag har haft eget hushåll sedan jag var 15 år, har jobbat och vänt på slantarna i mina "herrans" år, jag är inte född med någon silversked i munnen, men fått hjälp, ibland, rent praktiskt av t ex min mamma som gärna tog ett handtag med vår tvätt då barnen var små och vi var 6 pers i hushållet.
Det är åtta år sedan, rättare sagt 8,5 år sedan jag slutade röka och när jag kom så långt i tanken så kände jag mej väl värd att belöna mej med tatuering!;)
Och ja jag är helnöjd! både med tatueringarna och motiveringarna samt med dagens blåbärsplockning! Jag och kombon plockade ca 8l tillsammans på ganska kort tid! Sedan avfrostade jag frysen medan hon rensade bär och nu ligger bären i frysen:) smaskens!
Jag har också fått ett mail från en mycket, mycket speciell vän som ligger mej oerhört varmt om hjärtat och jag är så glad för det, både att han finns i mitt hjärta och att jag fick ett mail idag, att vi kan byta tankar o meningar i denna världen/ detta livet, för hur det än är så finns det människor som en gång kommit in i mitt liv o mitt hjärta som jag gärna vill behålla där... och denna speciella vän är verkligen en sådan människa och de växer inte på träd! <3 och så växer det ingen mossa på rullande stenar - so roll on;)
Det där med tatueringarna är givetvis något jag tänkt på länge, länge.
Jag har verkligen varit och är tudelad i känslor och tankar kring detta med tatueringar.
På ett sätt ser jag det som konst, att uttrycka något personligt, en kultur som kommit från mindre kulturer där tatueringar i olika riter varit vanliga och som nu spridit sig ut över världen å andra sidan som en del av det kommersiella samhällets ide om att göra pengar på allt, speciellt på vårt utseende, vi ska ha kläder som är dyra, vi ska göra hål i öron, näsa, pierca tungan o läppen, sminka oss, färga håret mm mm, och jag som vill hylla det naturliga?!
Ja jag vet! SA JU ATT JAG ÄR KLUVEN till detta;)
Jag motiverade min tatuering för mej själv med att det var en belöning! En belöning för ganska hårt arbete under ganska många år!
Jag har snart haft barn i grundskolan i 23 år i sträck t ex många läxläsningar och föräldramöten har det blivit, jag har haft eget hushåll sedan jag var 15 år, har jobbat och vänt på slantarna i mina "herrans" år, jag är inte född med någon silversked i munnen, men fått hjälp, ibland, rent praktiskt av t ex min mamma som gärna tog ett handtag med vår tvätt då barnen var små och vi var 6 pers i hushållet.
Det är åtta år sedan, rättare sagt 8,5 år sedan jag slutade röka och när jag kom så långt i tanken så kände jag mej väl värd att belöna mej med tatuering!;)
Och ja jag är helnöjd! både med tatueringarna och motiveringarna samt med dagens blåbärsplockning! Jag och kombon plockade ca 8l tillsammans på ganska kort tid! Sedan avfrostade jag frysen medan hon rensade bär och nu ligger bären i frysen:) smaskens!
Jag har också fått ett mail från en mycket, mycket speciell vän som ligger mej oerhört varmt om hjärtat och jag är så glad för det, både att han finns i mitt hjärta och att jag fick ett mail idag, att vi kan byta tankar o meningar i denna världen/ detta livet, för hur det än är så finns det människor som en gång kommit in i mitt liv o mitt hjärta som jag gärna vill behålla där... och denna speciella vän är verkligen en sådan människa och de växer inte på träd! <3 och så växer det ingen mossa på rullande stenar - so roll on;)
tisdag 10 augusti 2010
Tattoo:)
Idag har jag gjort något jag länge funderat på!
Har länge sagt att jag skulle bli den "enda käringen utan tatuering på hemmet" på äldre dagar, men nu sprack den planen!
Idag kom de på plats, de två tatueringar som jag klurat på under lång tid. Den ena, ett fyrklover med bladen som hjärtan och med mina fyra barns namn i varje blad!
Den andra tatueringen, en cirkel med mina ledord: Livet Friheten Kärleken.
Nu är de på plats! Och det gjorde INTE ont! det var bara trevligt o mysigt! och jag är så glad och stolt över dem och det blir troligen två till innan nästa sommar, minst;)
En har jag redan bestämt!
Men det ska vänta ett litet tag, man har ju annat att prioritera att lägga pengarna på. Dock ser jag detta som en investering i smycken som ska räcka hela livet ut!
Det blev dagens lilla blogg, ska se om jag kan komplettera med bilder. Är inte så van vid att lägga upp bilder på bloggen ännu, men jag gör ett försök!
Lev väl och glöm inte att hylla: LIVET FRIHETEN O KÄRLEKEN!
Kramar!
Har länge sagt att jag skulle bli den "enda käringen utan tatuering på hemmet" på äldre dagar, men nu sprack den planen!
Idag kom de på plats, de två tatueringar som jag klurat på under lång tid. Den ena, ett fyrklover med bladen som hjärtan och med mina fyra barns namn i varje blad!
Den andra tatueringen, en cirkel med mina ledord: Livet Friheten Kärleken.
Nu är de på plats! Och det gjorde INTE ont! det var bara trevligt o mysigt! och jag är så glad och stolt över dem och det blir troligen två till innan nästa sommar, minst;)
En har jag redan bestämt!
Men det ska vänta ett litet tag, man har ju annat att prioritera att lägga pengarna på. Dock ser jag detta som en investering i smycken som ska räcka hela livet ut!
Det blev dagens lilla blogg, ska se om jag kan komplettera med bilder. Är inte så van vid att lägga upp bilder på bloggen ännu, men jag gör ett försök!
Lev väl och glöm inte att hylla: LIVET FRIHETEN O KÄRLEKEN!
måndag 9 augusti 2010
Dagens Blogg blir en krönika ur min samling Catarinas Crönika som tidigare publicerats i Älmhult kommuns Personal nytt, där jag skrev under 4 år. Har haft lite problem med formatet då jag har flyttat över det från mitt USB-minne och in i bloggen och fått ändra och pyssla lite med det, men hoppas att det nu ska vara ganska läsbart.
Varsågoda, GOTT FOLK!
Alternativt, vadå?
Text och Copyright: Catarina Carlesson
Ibland vill jag kalla mig alternativ!
Varför då? kan någon undra. Likaså, hur då,
alternativ? Och ett Hur så? är även befogat..
Jag ska se om jag kan bena ur det lite i taget,
inte minst för mig själv.
Börjar med Hur så? och svarar:
Nej, det spelar ingen som helst roll om hundra
år att jag är alternativ nu (eller?). Just nu
kanske jag kan inspirera mina barn eller andra
personer i min omgivning, till att tänka
själva och inte bara "tralla på " efter oskrivna
lagar om hur man ska leva och inte leva.
De skrivna lagarna, däremot, är jag övertygad
om att vi gör bäst i att försöka följa.
Särskilt som vi lever i ett land med relativt
rimliga lagar, även om en o annan sak kan
vara intressant att ifrågasätta och som vi,
medborgare i en demokrati, faktiskt bör göra
(ifrågasätta alltså). Vi ska i alla fall vara
glada att det är en rättighet vi har!!
Det finns även andra regler och "lagar" som
är grundläggande, och därmed ytterst viktiga!
Såsom budorden som är ungefär de samma i
alla religioner världen över, grundläggande för
vår kultur. En kompis till mej, som läst mycket
och studerat mycket om andlighet på olika
sätt, hon talar mycket om universums lagar.
Då brukar hon nämna att vi alltid bör komma
ihåg att Aldrig överlåta ansvaret för vårt liv
(och våra val) på en annan individ och inte
heller överta ansvaret för annan individs liv
(och val), utan var och en gör sina val.
För mej spelar det stor roll att jag får vara
lite alternativ, leva lite efter eget huvud, inom
rimliga gränser. Jag HAR försökt att pressa
in mej i normalformen, och försökt att göra
så "som man ska göra".
Ganska tidigt avvek jag från normen då jag
blev mor tre dagar innan jag fyllde femton år.
Kan tillägga att jag INTE gillar att avvika från
mängden bara för avvikandets skull, absolut
inte. Jag vill bara ha med min själ, mitt hjärta,
min hjärna o övriga kropp på samma tåg.
Hjärnan var det säkert lite si o så med när jag
blev mor, så tidigt annars, var hjärtat kroppen
& själen med och min hjärna och mognad
"turboutvecklades" på några månader för att
kunna ta hand om ett barn - ibland, och till
min glädje, fungerar det naturliga precis som
det ska (ibland)!!
Man gör så gott man kan!!!
Ja jag tror att i princip så gör alla så gott de kan!
Nu protesterar säkert en del av er. Men jag menar att
alla gör det utifrån sitt förstånd, sina erfarenheter,
sina begränsningar, sitt psykiska och fysiska tillstånd och
sina referensramar och sin energitillgång, så för vi faktiskt alla, så
gott vi kan.
Detta är viktigt, speciellt för oss som i vårt dagliga arbete möter människor i
olika situationer, ibland utsatta, att komma ihåg!
Dessutom blir ordet Förlåt och jag
förlåter så mycket lättare att använda...
Hur då, alternativ?
JA inte bor jag (ännu) i en koja i skogen,
inte har jag (helt) slutat äta kött (trots att jag är en veggie-wanna-be!),
inte klär jag mig i gammal säckväv
(fast handlar gärna second hand) och inte odlar jag
varken tobak eller potatis (nyttjar ej tobak
och har odlat potatis o kommer säkert att
göra det - men inte i år) men jag känner mig
alternativ för att jag är skeptiskt till, och försöker
ställa mig bredvid/utanför, den allra
värsta kommersiella cirkusen!
Ordet shoppping
är ett av mina hatord, och jag är mycket
tveksam till att jag passar som normopat**.
Jag vill, numera, ta mig tid att ifrågasätta:
Vill jag köpa en massa julklappar? Vill jag
älska att shoppa? Vill jag titta på tv? (hur
många tittar inte på tv mest av gammal vana?)
Vill jag köra bil? Kan jag ta bussen i
stället? Vill jag vara gift/sambo/singel i evigheters
evighet/ bli sambo/gift (för att normen
säger det och hela systemet är uppbyggt på
att man ska vara två)? Vill jag bo på landet/ i
stan/i byn?
(Normopat ** ett ord jag hittat i boken "Från singel till
självbo", ordet står för person som "nästan sjukligt"
är rädd för att avvika från normen.
De flesta vanliga "normalstörda", som jag t ex, är inte sjukligt rädda för
det och därmed är de flesta av oss inte normopater.)
Naturligtvis kan man inte ifrågasätta allt! Och
verkligen inte allt på en gång och ibland kan
man inte alls utan bara måste koncentrera sig
på att klara nuläget (samt ibland är vi begränsade
till exempel ekonomiskt).Men det är aldrig
fel att tänka efter! Det är bara DU som
kan tänka efter åt dig själv!
För detta är viktigt:
Mina tankar och "sanningar" är som väl är
bara mina! Dina val ser säkert helt annorlunda
ut och det är bra!
Hurra för mångkultur och "färgglatt mönster i livets väv"!!!
Varför då, alternativ? Jo, för att vara ärlig
mot mig själv och andra! Vara äkta för de i
min närhet. Att jag tänker så här har inte alltid
varit en självklarhet, eller mitt alternativ.
Det har vuxit fram under många år. Jag har
och har haft, tusen saker och åter tusen föreställningar
om hur saker o ting ska vara, inpräntade
av samhälle, skola, släkt, tradition,
kultur mm via sagor, tv, böcker, Starlet (tjejtidning
som jag läste i 12-13 årsåldern innan
Vecko Revyn tog över...) och hur hela vårt
samhälle ser ut.
Viktigast är nog att ifrågasätta i sin egen takt!
I vissa perioder i livet är det en trygghet att
INTE ifrågasätta och jag tror inte att alla
människor har behov av det heller.
Man ska leva så man trivs, inte minst så man
trivs med sig själv!
Jag kan nu tänka tillbaka på Catarina, 27, som sprang runt och skulle
göra allt så som det ska vara!
Och jag ler och tänker att hon gjorde så gott hon kunde!
För 9-10 år sedan förlovade jag mej!!!
För första och enda(?) gången. Jag var fortfarande
sambo då, men det var så att säga på upphällningen.
Själv, ensam o alena gick jag till guldsmeden
och valde ut en silverring till mej
själv!
Så jag är faktiskt förlovad med mej
själv.
Det betyder INTE att jag är speciellt
egenkär eller egoistisk, jag har stora fel och
brister som jag behöver jobba med, tro mej,
jag vet! Min förlovning med mig själv betyder
för mej: Att jag lovat mej själv att inte
svika mej! Att aldrig ge mig in (eller stanna... )
i något som inte känns rätt o äkta, att inte bli
bländad av pengar, titlar och bling bling!
Det betyder INTE att jag bryr mig mindre om andra
eller att jag för alltid kommer att tycka likadant
i alla frågor eller att jag bara helst umgås
med mig själv, nej då, jag är ganska social:-)
Förutom allt detta, jag skrivit om, så gillar
jag sopsortera, tvättar med tvättnötter (och
traditionellt tvättmedel), plocka bär, koka
saft, baka bröd, prata om livet och alternativ.
Sådan är jag, nu.
ALTERNATIVET ATT VARA ANNORLUNDA
INTRESSERAR MIG INTE!
Lite tips för den nyfikne: www.alternativ.nu
www.tvaleriet.nu och www.mossagarden.se
Böcker för självtänk:
Från singel till självbo
av Kicki Biärsjö
Barnaboken och Mommo-böckerna
av Anna Wahlgren
Paradisets barn
av Marianne Fredriksson
Samt N.T - Lukas 6:37-42
Det blev en extra
lång Crönika nu till
sommaren, den ska
ju räcka i 2 månader!
Tack till redaktören
som ger
mig utrymmet
här!
Och ett stort tack till alla er som läser, för
vad är en skribent utan läsare?
Önskar er alla en Skön sommar!
Lev, respektera o reflektera!
Catarina
Crönikör -alternativt skribent
Varsågoda, GOTT FOLK!
Alternativt, vadå?
Text och Copyright: Catarina Carlesson
Ibland vill jag kalla mig alternativ!
Varför då? kan någon undra. Likaså, hur då,
alternativ? Och ett Hur så? är även befogat..
Jag ska se om jag kan bena ur det lite i taget,
inte minst för mig själv.
Börjar med Hur så? och svarar:
Nej, det spelar ingen som helst roll om hundra
år att jag är alternativ nu (eller?). Just nu
kanske jag kan inspirera mina barn eller andra
personer i min omgivning, till att tänka
själva och inte bara "tralla på " efter oskrivna
lagar om hur man ska leva och inte leva.
De skrivna lagarna, däremot, är jag övertygad
om att vi gör bäst i att försöka följa.
Särskilt som vi lever i ett land med relativt
rimliga lagar, även om en o annan sak kan
vara intressant att ifrågasätta och som vi,
medborgare i en demokrati, faktiskt bör göra
(ifrågasätta alltså). Vi ska i alla fall vara
glada att det är en rättighet vi har!!
Det finns även andra regler och "lagar" som
är grundläggande, och därmed ytterst viktiga!
Såsom budorden som är ungefär de samma i
alla religioner världen över, grundläggande för
vår kultur. En kompis till mej, som läst mycket
och studerat mycket om andlighet på olika
sätt, hon talar mycket om universums lagar.
Då brukar hon nämna att vi alltid bör komma
ihåg att Aldrig överlåta ansvaret för vårt liv
(och våra val) på en annan individ och inte
heller överta ansvaret för annan individs liv
(och val), utan var och en gör sina val.
För mej spelar det stor roll att jag får vara
lite alternativ, leva lite efter eget huvud, inom
rimliga gränser. Jag HAR försökt att pressa
in mej i normalformen, och försökt att göra
så "som man ska göra".
Ganska tidigt avvek jag från normen då jag
blev mor tre dagar innan jag fyllde femton år.
Kan tillägga att jag INTE gillar att avvika från
mängden bara för avvikandets skull, absolut
inte. Jag vill bara ha med min själ, mitt hjärta,
min hjärna o övriga kropp på samma tåg.
Hjärnan var det säkert lite si o så med när jag
blev mor, så tidigt annars, var hjärtat kroppen
& själen med och min hjärna och mognad
"turboutvecklades" på några månader för att
kunna ta hand om ett barn - ibland, och till
min glädje, fungerar det naturliga precis som
det ska (ibland)!!
Man gör så gott man kan!!!
Ja jag tror att i princip så gör alla så gott de kan!
Nu protesterar säkert en del av er. Men jag menar att
alla gör det utifrån sitt förstånd, sina erfarenheter,
sina begränsningar, sitt psykiska och fysiska tillstånd och
sina referensramar och sin energitillgång, så för vi faktiskt alla, så
gott vi kan.
Detta är viktigt, speciellt för oss som i vårt dagliga arbete möter människor i
olika situationer, ibland utsatta, att komma ihåg!
Dessutom blir ordet Förlåt och jag
förlåter så mycket lättare att använda...
Hur då, alternativ?
JA inte bor jag (ännu) i en koja i skogen,
inte har jag (helt) slutat äta kött (trots att jag är en veggie-wanna-be!),
inte klär jag mig i gammal säckväv
(fast handlar gärna second hand) och inte odlar jag
varken tobak eller potatis (nyttjar ej tobak
och har odlat potatis o kommer säkert att
göra det - men inte i år) men jag känner mig
alternativ för att jag är skeptiskt till, och försöker
ställa mig bredvid/utanför, den allra
värsta kommersiella cirkusen!
Ordet shoppping
är ett av mina hatord, och jag är mycket
tveksam till att jag passar som normopat**.
Jag vill, numera, ta mig tid att ifrågasätta:
Vill jag köpa en massa julklappar? Vill jag
älska att shoppa? Vill jag titta på tv? (hur
många tittar inte på tv mest av gammal vana?)
Vill jag köra bil? Kan jag ta bussen i
stället? Vill jag vara gift/sambo/singel i evigheters
evighet/ bli sambo/gift (för att normen
säger det och hela systemet är uppbyggt på
att man ska vara två)? Vill jag bo på landet/ i
stan/i byn?
(Normopat ** ett ord jag hittat i boken "Från singel till
självbo", ordet står för person som "nästan sjukligt"
är rädd för att avvika från normen.
De flesta vanliga "normalstörda", som jag t ex, är inte sjukligt rädda för
det och därmed är de flesta av oss inte normopater.)
Naturligtvis kan man inte ifrågasätta allt! Och
verkligen inte allt på en gång och ibland kan
man inte alls utan bara måste koncentrera sig
på att klara nuläget (samt ibland är vi begränsade
till exempel ekonomiskt).Men det är aldrig
fel att tänka efter! Det är bara DU som
kan tänka efter åt dig själv!
För detta är viktigt:
Mina tankar och "sanningar" är som väl är
bara mina! Dina val ser säkert helt annorlunda
ut och det är bra!
Hurra för mångkultur och "färgglatt mönster i livets väv"!!!
Varför då, alternativ? Jo, för att vara ärlig
mot mig själv och andra! Vara äkta för de i
min närhet. Att jag tänker så här har inte alltid
varit en självklarhet, eller mitt alternativ.
Det har vuxit fram under många år. Jag har
och har haft, tusen saker och åter tusen föreställningar
om hur saker o ting ska vara, inpräntade
av samhälle, skola, släkt, tradition,
kultur mm via sagor, tv, böcker, Starlet (tjejtidning
som jag läste i 12-13 årsåldern innan
Vecko Revyn tog över...) och hur hela vårt
samhälle ser ut.
Viktigast är nog att ifrågasätta i sin egen takt!
I vissa perioder i livet är det en trygghet att
INTE ifrågasätta och jag tror inte att alla
människor har behov av det heller.
Man ska leva så man trivs, inte minst så man
trivs med sig själv!
Jag kan nu tänka tillbaka på Catarina, 27, som sprang runt och skulle
göra allt så som det ska vara!
Och jag ler och tänker att hon gjorde så gott hon kunde!
För 9-10 år sedan förlovade jag mej!!!
För första och enda(?) gången. Jag var fortfarande
sambo då, men det var så att säga på upphällningen.
Själv, ensam o alena gick jag till guldsmeden
och valde ut en silverring till mej
själv!
Så jag är faktiskt förlovad med mej
själv.
Det betyder INTE att jag är speciellt
egenkär eller egoistisk, jag har stora fel och
brister som jag behöver jobba med, tro mej,
jag vet! Min förlovning med mig själv betyder
för mej: Att jag lovat mej själv att inte
svika mej! Att aldrig ge mig in (eller stanna... )
i något som inte känns rätt o äkta, att inte bli
bländad av pengar, titlar och bling bling!
Det betyder INTE att jag bryr mig mindre om andra
eller att jag för alltid kommer att tycka likadant
i alla frågor eller att jag bara helst umgås
med mig själv, nej då, jag är ganska social:-)
Förutom allt detta, jag skrivit om, så gillar
jag sopsortera, tvättar med tvättnötter (och
traditionellt tvättmedel), plocka bär, koka
saft, baka bröd, prata om livet och alternativ.
Sådan är jag, nu.
ALTERNATIVET ATT VARA ANNORLUNDA
INTRESSERAR MIG INTE!
Lite tips för den nyfikne: www.alternativ.nu
www.tvaleriet.nu och www.mossagarden.se
Böcker för självtänk:
Från singel till självbo
av Kicki Biärsjö
Barnaboken och Mommo-böckerna
av Anna Wahlgren
Paradisets barn
av Marianne Fredriksson
Samt N.T - Lukas 6:37-42
Det blev en extra
lång Crönika nu till
sommaren, den ska
ju räcka i 2 månader!
Tack till redaktören
som ger
mig utrymmet
här!
Och ett stort tack till alla er som läser, för
vad är en skribent utan läsare?
Önskar er alla en Skön sommar!
Lev, respektera o reflektera!
Catarina
Crönikör -alternativt skribent
söndag 8 augusti 2010
En dag som läkte själen!
Igår var en vacker dag.
Inte så att solen sken mer än den gjort innan denna sommar.
Inte så att hela världen var ovanligt vacker.
Inte så att allt var precis så som jag önskar det ska vara.
Dagen igår var dock precis som den skulle vara just i nuet!
Dagen igår var en dag som läkte själen!
Dagen igår innehöll den bästa av medicin!
Jag skrattade, kände en hel massa känslor, hela spektrat, alla färgerna i paletten, rubbet!
Kände sorg över att Han och jag inte riktigt lyckats vara de för varandra som vi önskat, önskar.
Dock stor glädje över att vi inte bråkar, Utövar "pajkastning", utan verkligen försöker förstå och vara upplyftande för varandra... visst gör det ont när "Knoppar brista"! "Aldrig ska jag sluta älska dej!"
Kände stillsam glädje över att befinna mej mitt i semester, att ha dagar kvar innan vardagen tar vid.
Kände lycka över att alla barnen fanns omkring mej, äldste sonens sambo också, fler vänner och familjemedlemmar.
Att få busa med en tjej på 3år, spela kubb med hela gänget, bli kastad chips på (!) av en tjej på 6-7år, som tyckte att det skulle "regna chips" och som precis hade smakat sitt livs första kräfta.
Att få hålla en liten enmånads gosse i famnen, få vyssa honom till sömn, och strax innan han stängde ögonen gav han mej ett sådant där lurigt o vackert leende som just bara små små barn kan...
Ett leende som säger "Hej! Jag är glad att vara här!"
Sprudlande glädje kom till mej då vi alla sjöng och de båda äldsta sönerna byttes om med gitarren, det blev Nofx, Marley, Gasolin, Winnerbäck (eller Lars Winterdäck som en del familjemedlemmar envisas med att kalla vår nya nationalskald)
Det var sångglädje och skratt, textletande i hjärnan och bläddrande i sångpärm.
Innan vi kommit så långt som till sång o musik var det kräftor och pajer i "långa banor", potatisgratäng, vitlöksbröd vin, öl, snaps, cider, och så läsken som jag höll mej till!
Äldsta sonen och hans sambo är det ultimata värdparet, de älskar att ordna fest, laga mat och hitta på lekar och annat för gästerna, de är helt enkelt underbara och nu har de delat 9 år, trots att de är ganska unga och jag beundrar dem så!
I bilen hem fortsatte vi, på yngsta sonens begäran, att sjunga. Någon stängde av radion, jag rattade de 10milen och vi sjöng Nationalteatern, Svenska Akademien, Metallica och så sjöng de yngsta några nyare låtar som jag inte hängt med i, men jag njöt då av att lyssna!
Väl hemma runt midnatt, var vi trötta, jag tog mej i säng och jag antar att kombon (kompis som tillfälligt bor hos oss "mellan två lägenheter") gjorde detsamma, De båda yngsta satt uppe lite och spelade Wii, vilket tydligen är det ultimata "ladda ned"-vertygen för ungdomar.
Innan jag somnade bad jag en bön för alla jordens människor och lite ego som man är, några rader om de människor som ligger mej allra varmast om hjärtat, familjemedlemmar av blod och familjemedlemmar av val, en del människor som jag tagit till mitt hjärta släpper jag aldrig därifrån, och jag tror att allt är precis som det ska vara just nu....................
Nu på morgonen, i skrivande stund, är endast jag vaken i huset!
Jag ser fram mot en ny dag!
Det är ganska spännande att leva!
Även om allt, i detta nu, inte blir precis som jag önskar kan jag ana att det finns ett mönster, någon/något som hjälper Livets Väv att väva ett visst mönster, och jag är mycket glad och tacksam att få vara en del av allt detta stora, vackra kallat LIVET!
Blogginlägget som började likt en dikt, slutade som en bön!
Så typiskt när jag skriver, orden och texten får eget liv och det bara bubblar ur mej!
Det är då jag känner jag har kontakt med skaparkraften inom mej, i världen.
Var rädda om er, ta hand om dej och de du har i kring dej!
Carpe diem!
Inte så att solen sken mer än den gjort innan denna sommar.
Inte så att hela världen var ovanligt vacker.
Inte så att allt var precis så som jag önskar det ska vara.
Dagen igår var dock precis som den skulle vara just i nuet!
Dagen igår var en dag som läkte själen!
Dagen igår innehöll den bästa av medicin!
Jag skrattade, kände en hel massa känslor, hela spektrat, alla färgerna i paletten, rubbet!
Kände sorg över att Han och jag inte riktigt lyckats vara de för varandra som vi önskat, önskar.
Dock stor glädje över att vi inte bråkar, Utövar "pajkastning", utan verkligen försöker förstå och vara upplyftande för varandra... visst gör det ont när "Knoppar brista"! "Aldrig ska jag sluta älska dej!"
Kände stillsam glädje över att befinna mej mitt i semester, att ha dagar kvar innan vardagen tar vid.
Kände lycka över att alla barnen fanns omkring mej, äldste sonens sambo också, fler vänner och familjemedlemmar.
Att få busa med en tjej på 3år, spela kubb med hela gänget, bli kastad chips på (!) av en tjej på 6-7år, som tyckte att det skulle "regna chips" och som precis hade smakat sitt livs första kräfta.
Att få hålla en liten enmånads gosse i famnen, få vyssa honom till sömn, och strax innan han stängde ögonen gav han mej ett sådant där lurigt o vackert leende som just bara små små barn kan...
Ett leende som säger "Hej! Jag är glad att vara här!"
Sprudlande glädje kom till mej då vi alla sjöng och de båda äldsta sönerna byttes om med gitarren, det blev Nofx, Marley, Gasolin, Winnerbäck (eller Lars Winterdäck som en del familjemedlemmar envisas med att kalla vår nya nationalskald)
Det var sångglädje och skratt, textletande i hjärnan och bläddrande i sångpärm.
Innan vi kommit så långt som till sång o musik var det kräftor och pajer i "långa banor", potatisgratäng, vitlöksbröd vin, öl, snaps, cider, och så läsken som jag höll mej till!
Äldsta sonen och hans sambo är det ultimata värdparet, de älskar att ordna fest, laga mat och hitta på lekar och annat för gästerna, de är helt enkelt underbara och nu har de delat 9 år, trots att de är ganska unga och jag beundrar dem så!
I bilen hem fortsatte vi, på yngsta sonens begäran, att sjunga. Någon stängde av radion, jag rattade de 10milen och vi sjöng Nationalteatern, Svenska Akademien, Metallica och så sjöng de yngsta några nyare låtar som jag inte hängt med i, men jag njöt då av att lyssna!
Väl hemma runt midnatt, var vi trötta, jag tog mej i säng och jag antar att kombon (kompis som tillfälligt bor hos oss "mellan två lägenheter") gjorde detsamma, De båda yngsta satt uppe lite och spelade Wii, vilket tydligen är det ultimata "ladda ned"-vertygen för ungdomar.
Innan jag somnade bad jag en bön för alla jordens människor och lite ego som man är, några rader om de människor som ligger mej allra varmast om hjärtat, familjemedlemmar av blod och familjemedlemmar av val, en del människor som jag tagit till mitt hjärta släpper jag aldrig därifrån, och jag tror att allt är precis som det ska vara just nu....................
Nu på morgonen, i skrivande stund, är endast jag vaken i huset!
Jag ser fram mot en ny dag!
Det är ganska spännande att leva!
Även om allt, i detta nu, inte blir precis som jag önskar kan jag ana att det finns ett mönster, någon/något som hjälper Livets Väv att väva ett visst mönster, och jag är mycket glad och tacksam att få vara en del av allt detta stora, vackra kallat LIVET!
Blogginlägget som började likt en dikt, slutade som en bön!
Så typiskt när jag skriver, orden och texten får eget liv och det bara bubblar ur mej!
Det är då jag känner jag har kontakt med skaparkraften inom mej, i världen.
Var rädda om er, ta hand om dej och de du har i kring dej!
Carpe diem!
lördag 7 augusti 2010
En semesterdag
En semesterdag till tar sin början, det är även lördag men då jag jobbar lite helg o lite "hullerombuller"tider annars så är detta lika mycket semesterdag som en onsdag t ex.
Denna dag kommer att bjuda på kaffe allra först:) vilket faktiskt redan intas till bloggandet. Resten av huset sover, det är dottern och Kombon hemma, de äldre grabbarna har övernattat vid en sjö i närheten efter vilda bad om natten kan jag tro!
Planerna för dagen är: elda för varmvatten, lättlunch/brunch vid halv tolv, sedan far vi iväg till äldste sonen som bor vid havet på Österlen, där blir det först en eftermiddag på stranden och sedan kräftskiva! Det ska bli suveränt roligt och trevligt!
Min sons svåger med familj kommer också och de har en ny liten bebis att visa upp, och jag bara älskar barn så det ska bli så skoj o mysigt att få hålla liten kille! Ett av livets stora glädjeämnen, tycker jag!!!!!
Nu dags att starta dagen!
Ha en fin dag och var rädd om dej själv och dina medmänniskor!
Denna dag kommer att bjuda på kaffe allra först:) vilket faktiskt redan intas till bloggandet. Resten av huset sover, det är dottern och Kombon hemma, de äldre grabbarna har övernattat vid en sjö i närheten efter vilda bad om natten kan jag tro!
Planerna för dagen är: elda för varmvatten, lättlunch/brunch vid halv tolv, sedan far vi iväg till äldste sonen som bor vid havet på Österlen, där blir det först en eftermiddag på stranden och sedan kräftskiva! Det ska bli suveränt roligt och trevligt!
Min sons svåger med familj kommer också och de har en ny liten bebis att visa upp, och jag bara älskar barn så det ska bli så skoj o mysigt att få hålla liten kille! Ett av livets stora glädjeämnen, tycker jag!!!!!
Nu dags att starta dagen!
Ha en fin dag och var rädd om dej själv och dina medmänniskor!
fredag 6 augusti 2010
Start!
Hejsan! Min första lilla bloggruta tar sin form. Detta är en ny form för mej! Att skriva blogg, ja jag får se om det kan passa mej.. Man vet inte förrän man provat! Så är det med det mesta, från skor till kärlek;)
Idag har jag tagit det väldigt lugnt, fått vår nya tvättmaskin installerad, hurra för den! och för tvättmaskiner och diskmaskiner överhuvudtaget! De gör livet MYCKET enklare att leva! När vi bodde 6 personer här i huset och vi inte hade diskmaskin, ja då var det ett evigt diskande, det kan jag skriva under på, och undertecknad var den som diskade oftast av alla i hushållet. Phu! Gott att den tiden är förbi!
Mina tankar med denna blogg är att delge lite tankar, händelser, samt lägga ut Krönikor som jag skrivit och publicerat tidigare och även nyskrivna krönikor efterhand som de kommer.
Jag lever inget glättigt liv med allt som är " inne ", men ej heller något tråkigt och torftigt liv alls. Jag lever på en nivå som jag trivs ganska så bra med. Klart jag drömmer om finare bil, ibland, och resor till världens alla hört.. men det kanske kommer! Jag drömmer också om att kunna odla mer, leva enklare, slänga ut tv´n, jag tittar aldrig dock gör ungdomarna det och så länge jag har hemmavarande sådana:) så får tv´n vara kvar!
Det jag försöker göra är att leva så jag mår bra av det! Det är ledstjärnan i mitt liv! Mina paradord är: LIVET, FRIHETEN och KÄRLEKEN! <3
Idag har jag tagit det väldigt lugnt, fått vår nya tvättmaskin installerad, hurra för den! och för tvättmaskiner och diskmaskiner överhuvudtaget! De gör livet MYCKET enklare att leva! När vi bodde 6 personer här i huset och vi inte hade diskmaskin, ja då var det ett evigt diskande, det kan jag skriva under på, och undertecknad var den som diskade oftast av alla i hushållet. Phu! Gott att den tiden är förbi!
Mina tankar med denna blogg är att delge lite tankar, händelser, samt lägga ut Krönikor som jag skrivit och publicerat tidigare och även nyskrivna krönikor efterhand som de kommer.
Jag lever inget glättigt liv med allt som är " inne ", men ej heller något tråkigt och torftigt liv alls. Jag lever på en nivå som jag trivs ganska så bra med. Klart jag drömmer om finare bil, ibland, och resor till världens alla hört.. men det kanske kommer! Jag drömmer också om att kunna odla mer, leva enklare, slänga ut tv´n, jag tittar aldrig dock gör ungdomarna det och så länge jag har hemmavarande sådana:) så får tv´n vara kvar!
Det jag försöker göra är att leva så jag mår bra av det! Det är ledstjärnan i mitt liv! Mina paradord är: LIVET, FRIHETEN och KÄRLEKEN! <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)