Summera och sen blicka framåt!

En sommarvy från byn där vi bor, i allra ljusaste Småland!

Böljande sädesfält.

Hej du som läser!

Ser på statistiken att ni är en hel del, kul!
Först vill jag summera 2017, året som gick så fort! Det tycker i varje fall jag.
För exakt ett år sedan hade jag precis börjat på ett vikariat inom LSS, på tre månader. Jag trivdes jättebra, härliga boende och fantastiska kollegor, som var helt i min stil. Skönt med rätt sammanhang!
Men jag är ju en människa som försöker följa sin intuition och det var inte hundra rätt att jobba där för mig, kändes lite instängt att jobba där mitt inne i stan. Även om som sagt, allt egentligen var bra.
Våren hemma på gården flöt på rätt bra med kalvar som kom och hönor som la ägg, träden sprack ut i sitt ljusgröna vackra, precis som andra år.
Denna våren 2017 var dock helt magisk för mej, för på internationella kvinnodagen kom mitt första barnbarn! Vilken kärlek! Vilken liten magisk varelse! Åh, inte gick det att föreställa sig innan hur magiskt det var! "Livet efterrätt" säger en del, men jag tycker det är än mer fantastiskt än så.
Skrivarplaner hade jag som vanligt, men så många olika saker splittrade mej så det var lite svårt, att få till den rätta skrivar-ron.
Sommar och höskörd, vi körde balar och sambon lärde mig köra hö-pressen, vilket är fantastiskt roligt. Speciellt roligt då vi jobbar som ett team, och vilken lycka då vi fixat åker efter åker och parerat regnskurar, faktiskt oftast helt rätt i tid. Även om det verkligen drog ut på det i år, men vi fick ihop mat till djuren precis som vi skulle.
Namngivelse-fest för barnbarnet, så magiskt och underbart. De lyckliga föräldrarna hade ordnat så fint, och goda vänner till dem ställde upp. Min sons barndomskamrat höll ett av de bästa tal jag hört, i alla fall på länge. De har känt varandra och hållit ihop sen de var två år och är fortfarande så nära vänner, fast de bor i olika städer och landsändar. Ett internationellt kalas med folk från många olika länder, och fantastiskt, allting!
Sen några härliga semesterdagar vid västkusten i hyrd liten stuga, magiska dagar och kvällar på stranden, för oss.
Lite flytt har året innehållit också, hjälpt dottern flytta och finna en plats i ett fint landskap och mysig by, Livet lever och allt går vidare. Ibland för snabbt och ibland helt lagom rätt i takt.
Vågorna rullar in mot stranden, hela tiden. Både när vi hör det och är i närheten, och även annars. T om just nu. Magiskt bara det.
Jo åter till lite om jobb. Jag som tidigare varit anställd i samma kommun i 16 år, visserligen med lite olika tjänster, men ändå 16 år . Så vad gjorde jag efter 3 månaders vik inne i stan? Jo tillbaka till min "hemkommun" där jag inte bott men som sagt jobbat i så många år. Härligt komma tillbaka där jag känner nästan alla och har så fint kontaktnät! Men så dök den där spännande annonsen upp om ett jobb helt i närheten av där vi bor. Ute på landet, ett föräldrakooperativ! Jag som aldrig arbetat på förskola innan, men med massor av kunskap i barn och lång erfarenhet ända sedan jag blev mamma som 15 åring. Ja det är nästan hela livet det. Och med kollegor som tänker som jag kring barn! Underbart. Barn ska ha STOR FRIHET men ändå lära sig grundläggande saker som att tacka, inte slåss, vara vänner och EMPATI, att dela med sig, att inte bara roffa åt sig, och att världen inte bara kretsar kring dem, som alltför många barn växer upp med att tro, nuförtiden. Jag är rädd att vi, ja samhället och för "bortskämmande" föräldrar skapar fler narcissister! Och det bådar tyvärr inte gott för framtiden. Men tack och lov finns ännu sunda människor och föräldrar! Hurra, hurra, Hurra!!!
 Nu får jag backa bandet lite också, i sommar så hyrde jag och min sambo ut en gäststuga på en fastighet vi äger. I denna stuga drevs café i somras. Så härligt mysigt, och det behövs träffpunkter i våra små byar, nu när alla  affärer sedan länge är bort. Det var ett sommarcafè  som drevs där, och i höst har vi inrett det i lite ny stil. Fredagen innan nyår hade vi en lite "privat cafekväll" där och det blev SÅ lyckat! Det var fullsatt hela tiden, folk kom och de trivdes. Underbart, jag älskar att skapa tillfällen och platser där folk kan mötas. Och så kul att samarbeta så med min sambo igen, blir ibland mycket borta-jobb för mej, så vi båda hade längtat efter det, samarbetet.
Under hösten har jag också fått kontakt med en liten skola där jag under vårterminen ska arbeta som skolkurator. Det är bara ett litet extraarbete för mej, då skolan är mycket liten och bara har behov av kurator i mycket liten skala, men det känns härligt att kunna få jobba med det som jag studerat så mycket. Socialt arbete och socialpsykologi. I skrivande stund arbetar jag på föräldrakooperativet (70%) i huvudsak, och byskolan där jag är kurator är ett mycket mindre uppdrag. Funderingar finnes kring cafélokalen och framtiden. Vi får se vad som händer framåt.
Men skrivandet? Ja jag har lovat mej själv och en hungrig bokmorska att det är dags att verkligen ta tag i nästa bok, efter Bräckt vatten. Det är ju faktiskt snart 5 år sedan den kom, min diktsamling. Det är hög tid!

Dags att låta texterna jag har, puttra samman till en bok!

Under vårvintern väntas mitt andra barnbarn, dock ej samma föräldrapar. Jag har fyra barn som är vuxna så det kan bli några stycken barnbarn med tiden. Inser hur rik jag är med alla barn kring mej, både min biologiska fyrklöver och extrabarn, och nu också barnbarn, och att vi trivs så bra tillsammans alla.  Det finns mycket gott att fokusera på!  Tack Moder Jord!
Och ja, livet går inte bara i dur, jag har haft många allvarliga funderingar på var jag ska arbeta och verka, var jag ska lägga min energi, och hur jag vill leva. Dystra tunga tankar, speciellt då man som 50-åring inser livets korthet. men helt nödvändigt att fundera kring. Som boken jag läser nu, dess titel är: "Livet börjar när du inser att du bara har ett!" Det är allvar det!  Så hur det ser ut om ett år i mitt liv, det vet jag verkligen inte nu i skrivande stund! Men jag ser med stor nyfikenhet fram emot detta nya år 2018! Välkommet du nya år! Namaste!