?

Att bli ifrågasatt eller ifrågasätta är nyttigt i rätt dos.
Man måste tänka till, utvärdera och komma fram till sitt förhållningssätt till "svaret  och frågan".
Det är utveckling.

Att ständigt  bli ifrågasatt är inte nyttigt.
Det är terror.

Vi måste faktiskt tänka på det, ibland, då vi "trampar runt" bland våra medmänniskor.

Bjuder en Ferlindikt som passar i sammanhanget 
(om man ser symboliken, ja golv o tak som gränser för oss och vår förmåga): 

Man dansar däruppe – klarvaket
är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket,
mitt tak, är en annans golv./ Nils Ferlin (Infall)

Jag försöker tänka på allt detta för att inte göra livet surare, än vad det redan är, för mina medmänniskor.
Men som en kompis sa till mej en gång  ( då jag slängt ut en "polare" till ett X, då polaren var både full och odräglig. Sen gnällde jag,  på mej själv, över hur elak o svår jag var som inte kunde ta hand om, stå ut med samt vara ödmjuk inför alla människor.... ja jag hade ju dessutom redan fått höra hur jävla elak jag var som kallade en alkis för en alkis... farligt ibland att nämna saker vid dess rätta namn;P ):

-"Du er ju för hellvede ikke Jesus!?!" sa hon, min kompis då jag berättade hela historien.


Och det måste jag ju ge henne helt rätt i!
Därför kallar även jag, ibland, en knäppgök för en knäppgök!!!
Och ett svin för ett svin.

Fan tro´t;)