Skrev ett inlägg till Shedobloggen vars tema för veckan är: Livets val och vägskäl.
Lita på dig själv i "valen o kvalen"!
Måste fundera en stund innan jag finner orden.
Jag känner hur hjärnan söker, som på en stig sig fram mot det som rör valen och vägskälen.
Jag provar formulera tankarna lite i sänder.
Livet består av val i varje ögonblick. Det tänker vi normalt/i vanliga fall inte på.
Visst kan ett litet val få stora konsekvenser men kanske det tillhör ovanligheterna, jag vet inte säkert.
Är ingen statistikmänniska, varken gällande mitt eget liv eller i andra sammanhang.
Känns som man oftast känner på sig vilka val och vägskäl som är de allra viktigaste.
Ibland kan vägskälet kännas som en rondell tycker jag. Jag "kör" runt, runt och funderar, vet inte vilket håll jag ska åt och har svårt att få överblick över vart de olika avfarterna leder.
Så plötsligt bara vet man eller chansar man och svänger!
De största vägskälen i mitt liv har rört barnen. Mina barns födelse och mitt val att bli mamma tidigt. Andra viktiga val är hur man vill leva gällande relationer, boende och arbete.
Valen är viktiga, vägskälen kan kännas jobbiga.
Men ibland har man bara inget val!
Det kan vara hemskt jobbigt, men också kännas väldigt skönt!
I sina livsval ska man alltid följa sin EGEN INNERSTA ÖVERTYGELSE!
Om kan man finna den ( den är inte alltid solklar eller känns inte alltid så närvarande för min del... men ofta!) så, tror jag, att det är den man ska lita på!!!
Och vi måste även försöka respektera andras val även då vi har svårt att förstå dem.
Det är också en mycket viktig sak att lära sig i livet, tror åtminstone jag.
Filmtips om val: "The Butterfly effect" och "Rädda Willy"
(Mamma sluta nu med din dåliga humor!! säger de yngsta barnen, jag förstår då inte detta;))
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
fredag 29 april 2011
I dag
Idag är första dagen på resten av mitt liv. Ja och ditt liv, såklart.
En mening som används då och då som en tänkvärdhet, och det är den också.
För mej är det idag första dagen som jag har lagt om min kosthållning, och börjat med en ny mentalträning.
Hittills känns det jättebra och det bådar gott inför kommande tider.
Har på senare tid stött på människor som kallar mej för kämpe som säger att "du klarar så mycket"...
Kämpe och kämpe ja jag vet inte det jag, jag gör det jag själv tycker att jag måste, det jag själv vill och det jag trivs med. Sen har jag ju turen och lite skicklighet att ha ett arbete jag trivs med, och barn som är vettiga medmänniskor så långt jag vet..
Jo jag är nog en kämpe på mitt vis men går ALDRIG runt och tycker att jag kämpar, aldrig faktiskt.
Jo kanske jag kände mej lite som en kämpe när jag hade Sarcoidos (en mycket märklig sjukdom som drabbar annars tillsynes helt friska personer ofta ej fyllda 35) , fyra hemmavarande barn varav två blöjbarn, och den yngsta var 6-7 månader, och jag inte kunde gå pga av inflammationer och smärta.
Kröp runt på golvet och bytte blöjor och försökte stå upp så länge så jag kunde laga lite mat eller plocka fram fika till barnen medan mannen i huset jobbade över för det är också ett sätt att hantera jobbiga situationer (att fly) som inte är helt ovanlig. Och kanske jag inte är så väldigt könsdiskriminerande om jag påstår att män har något lättare att ta till den sortens "lösning"?
Nåväl, jag tackar Gud och läkar/forskningskåren att man har vett att använda cortison när det verkligen behövs.
Ja kanske jag var lite kämpe då?
Fast jag inte tänkte det då heller precis, för det gör man inte om man har sådan smärta att det endast kan jämföras med att föda barn.
Nu är jag väldigt glad att den perioden ligger bakom mej, cirka 14-15 år bakom mej och att jag gått vidare ur den situationen på både det ena och det andra sättet.
Och framför allt att jag GÅTT vidare och inte sitter i rullstol som jag gjorde då jag väl hamnade på akuten.
Ja det var min övertidsarbetande sambo som, till slut, insett att det här är för illa.
Det är verkligen som hon säger, hon kryper inte runt på golvet för det är så jävla kul och därmed tog mig på en tur i fina amerikanaren till akutmottagningen och TUR hade jag då det just denna kväll arbetade en hjärtspecialist där som inte brukade jobba på akuten men som via en kollega hade lärt sig ställa diagnos på en mycket knepig sjukdom...
Hade mitt personrekord på sänkan den gången, tror den var 137 eller 141, den låg i alla fall runt 140 och jag mådde skit.
Jubel o fröjd i himmelens höjd! JAG LEVER!!!!
En mening som används då och då som en tänkvärdhet, och det är den också.
För mej är det idag första dagen som jag har lagt om min kosthållning, och börjat med en ny mentalträning.
Hittills känns det jättebra och det bådar gott inför kommande tider.
Har på senare tid stött på människor som kallar mej för kämpe som säger att "du klarar så mycket"...
Kämpe och kämpe ja jag vet inte det jag, jag gör det jag själv tycker att jag måste, det jag själv vill och det jag trivs med. Sen har jag ju turen och lite skicklighet att ha ett arbete jag trivs med, och barn som är vettiga medmänniskor så långt jag vet..
Jo jag är nog en kämpe på mitt vis men går ALDRIG runt och tycker att jag kämpar, aldrig faktiskt.
Jo kanske jag kände mej lite som en kämpe när jag hade Sarcoidos (en mycket märklig sjukdom som drabbar annars tillsynes helt friska personer ofta ej fyllda 35) , fyra hemmavarande barn varav två blöjbarn, och den yngsta var 6-7 månader, och jag inte kunde gå pga av inflammationer och smärta.
Kröp runt på golvet och bytte blöjor och försökte stå upp så länge så jag kunde laga lite mat eller plocka fram fika till barnen medan mannen i huset jobbade över för det är också ett sätt att hantera jobbiga situationer (att fly) som inte är helt ovanlig. Och kanske jag inte är så väldigt könsdiskriminerande om jag påstår att män har något lättare att ta till den sortens "lösning"?
Nåväl, jag tackar Gud och läkar/forskningskåren att man har vett att använda cortison när det verkligen behövs.
Ja kanske jag var lite kämpe då?
Fast jag inte tänkte det då heller precis, för det gör man inte om man har sådan smärta att det endast kan jämföras med att föda barn.
Nu är jag väldigt glad att den perioden ligger bakom mej, cirka 14-15 år bakom mej och att jag gått vidare ur den situationen på både det ena och det andra sättet.
Och framför allt att jag GÅTT vidare och inte sitter i rullstol som jag gjorde då jag väl hamnade på akuten.
Ja det var min övertidsarbetande sambo som, till slut, insett att det här är för illa.
Det är verkligen som hon säger, hon kryper inte runt på golvet för det är så jävla kul och därmed tog mig på en tur i fina amerikanaren till akutmottagningen och TUR hade jag då det just denna kväll arbetade en hjärtspecialist där som inte brukade jobba på akuten men som via en kollega hade lärt sig ställa diagnos på en mycket knepig sjukdom...
Hade mitt personrekord på sänkan den gången, tror den var 137 eller 141, den låg i alla fall runt 140 och jag mådde skit.
Jubel o fröjd i himmelens höjd! JAG LEVER!!!!
En del människor
En del människor sätter större avtryck
ger större intryck
Lämnar större frågetecken
efter sig
men bär troligen
det största frågetecknet
själva
En del människor är gåtor
Men som inte är mina
att lösa...
(Och det känns jäkligt skönt, när man insett det;) )
/Catarina Carleson
"The answer, my friend
is blowing in the wind
The answer
is blowing in the wind.."/Mr. Bob Dylan
ger större intryck
Lämnar större frågetecken
efter sig
men bär troligen
det största frågetecknet
själva
En del människor är gåtor
Men som inte är mina
att lösa...
(Och det känns jäkligt skönt, när man insett det;) )
/Catarina Carleson
"The answer, my friend
is blowing in the wind
The answer
is blowing in the wind.."/Mr. Bob Dylan
torsdag 28 april 2011
Ibland
måste man verkligen släppa det gamla och gå vidare...
Mot nya horisonter;)
Mot nya horisonter;)
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr./dikt av Karin Boye
Att gå vidare
Så! Nu var bloggen öppnad igen. Jag behövde en andningspaus.
Behöver det ibland när jag blir förbannad. Det är inte ofta, kan jag tala om, men det händer.
Då kan det vara bra att stanna upp och känna efter om man riktar ilskan dit man bör eller inte.
Viktigt är att kunna förlåta och gå vidare. Det är bland de viktigaste vi har att lära, att på riktigt göra det. Ibland tar det tid, ibland går det på ett ögonblick.
Det är faktiskt nödvändigt, om vi inte ska gå under, att lära oss dra ett streck över det som varit. Lika viktigt det är som att ibland gå till botten med sina känslor och sitt / andras beteende och fråga sig "Vad gick fel?"
Dock ska vi be om att kunna skilja på när det ena är viktigt och inte det andra.
Det är inte alltid lätt.
Nu har i alla fall jag rett ut både det ena och det andra för mig själv, och det räcker FÖR MEJ SJÄLV. Sen om det räcker till andra, det vet inte jag.
I alla fall tar jag ett avstamp här och nu!
På flera sätt och områden.
Ser mest framåt och känner mej redo för nya utvecklande tider.
Någonstans är jag fortfarande kär och nyfiken på livet, jag känner att det spirar i mej liksom i naturen.
Någon eller några har sagt att "Livet börjar vid 40!" och jag som till hösten blir 45 kan säga att:
"NÄ det börjar inte alls vid 40!
Det börjar när vi föds och det fortsätter långt därefter, om man får leva och ha hälsan."
Fast egentligen vet ju jag och många andra att vi alla är "Stardust" och ser man det ur det perspektivet finns det ju varken början eller slut:
4-EVER IS A VERY LONG TIME;)
Det är heller inte dumt att ha en massa livserfarenhet att luta sig på för faktiskt så VET man, vid min ålder, att DET KOMMER BÄTTRE TIDER när allt känns skit och man har vett att njuta av de bra för rätt vad det är blir det jäkla mulet igen;)
Stängde bloggen för jag var arg, samt funderade lite på vad jag ska göra med alla dessa texter. En del är ju nonsen men en del har en kärna, som jag förstått av kommentarer och tillrop helt "live", som har nått att förmedla som är nyttigt för en skara människor. Och jag kommer att bearbeta texterna till någon annan form, sen får vi se vilken form det vill bli...
Jag hojtar till när resultatet är klart och checkar om någon verkligen är intresserad;)
Ta hand om dina vänner, din familj, dina tankar, ja hela ditt liv!!!
Behöver det ibland när jag blir förbannad. Det är inte ofta, kan jag tala om, men det händer.
Då kan det vara bra att stanna upp och känna efter om man riktar ilskan dit man bör eller inte.
Viktigt är att kunna förlåta och gå vidare. Det är bland de viktigaste vi har att lära, att på riktigt göra det. Ibland tar det tid, ibland går det på ett ögonblick.
Det är faktiskt nödvändigt, om vi inte ska gå under, att lära oss dra ett streck över det som varit. Lika viktigt det är som att ibland gå till botten med sina känslor och sitt / andras beteende och fråga sig "Vad gick fel?"
Dock ska vi be om att kunna skilja på när det ena är viktigt och inte det andra.
Det är inte alltid lätt.
Nu har i alla fall jag rett ut både det ena och det andra för mig själv, och det räcker FÖR MEJ SJÄLV. Sen om det räcker till andra, det vet inte jag.
I alla fall tar jag ett avstamp här och nu!
På flera sätt och områden.
Ser mest framåt och känner mej redo för nya utvecklande tider.
Någonstans är jag fortfarande kär och nyfiken på livet, jag känner att det spirar i mej liksom i naturen.
Någon eller några har sagt att "Livet börjar vid 40!" och jag som till hösten blir 45 kan säga att:
"NÄ det börjar inte alls vid 40!
Det börjar när vi föds och det fortsätter långt därefter, om man får leva och ha hälsan."
Fast egentligen vet ju jag och många andra att vi alla är "Stardust" och ser man det ur det perspektivet finns det ju varken början eller slut:
Det är heller inte dumt att ha en massa livserfarenhet att luta sig på för faktiskt så VET man, vid min ålder, att DET KOMMER BÄTTRE TIDER när allt känns skit och man har vett att njuta av de bra för rätt vad det är blir det jäkla mulet igen;)
Stängde bloggen för jag var arg, samt funderade lite på vad jag ska göra med alla dessa texter. En del är ju nonsen men en del har en kärna, som jag förstått av kommentarer och tillrop helt "live", som har nått att förmedla som är nyttigt för en skara människor. Och jag kommer att bearbeta texterna till någon annan form, sen får vi se vilken form det vill bli...
Jag hojtar till när resultatet är klart och checkar om någon verkligen är intresserad;)
Ta hand om dina vänner, din familj, dina tankar, ja hela ditt liv!!!
tisdag 26 april 2011
I´m not fucking perfect
No I´m not.
Så jävla gött att bli redigt förbannad för en gång skull.
Grr!
Don´t mess with me, you gonna regret it.
Så jävla gött att bli redigt förbannad för en gång skull.
Grr!
Don´t mess with me, you gonna regret it.
Vardag
Det är vardag igen efter en otroligt solig påskhelg.
Kort vecka. Valborg hägrar.
Jag jobbar, umgås, har ungdomarna hemma, samordnar livet och sätter potatis, ärter mm
Våren är händelsernas tid.
Dock värnar jag än mer Återhämtningen.
För att orka, för att hinna, för att må väl.
Jag läser, går riktigt långa rundor, samtalar med goda vänner och betraktar våren steg för steg.
Det känns som jag hinner med våren i år.
Vissa år säger det bara "Swisch!" så är allt utslaget och hägg o syrén gick omlott, men i år verkar mina sinnen
vara i fas med våren.
Känns bra.
Det är en mirakeltid.
En viktig tid.
Men en mellantid.
Mellan då och sen.
Det kallas Nu!
Och vi är här.
Här & nu;)
Kort vecka. Valborg hägrar.
Jag jobbar, umgås, har ungdomarna hemma, samordnar livet och sätter potatis, ärter mm
Våren är händelsernas tid.
Dock värnar jag än mer Återhämtningen.
För att orka, för att hinna, för att må väl.
Jag läser, går riktigt långa rundor, samtalar med goda vänner och betraktar våren steg för steg.
Det känns som jag hinner med våren i år.
Vissa år säger det bara "Swisch!" så är allt utslaget och hägg o syrén gick omlott, men i år verkar mina sinnen
vara i fas med våren.
Känns bra.
Det är en mirakeltid.
En viktig tid.
Men en mellantid.
Mellan då och sen.
Det kallas Nu!
Och vi är här.
Här & nu;)
Bjuder en gammal göingsk dikt
"Ja, gammal och gammal, jag tror jag skrev den för ca6-7år sedan.
Minns bestämt att jag satt på
min dåvarande särbos veranda och han var iväg på ett jobb.
Satt där i skuggan och svalkade mej denna varma sommardag. Riktigt varifrån och hur detta kom vet jag inte men min hjärna började spinna på en dikt om en man som åkte till Ullared för första gången.
Den är skriven så som den göingska dialekten kring Lönsboda låter (skiljer sig mycket från den ena byn till den andra). Kommer därför att skriva förklaringar till ett par ord.
Men vet att det inte är så svårförstått av andra nordbor då jag "nervös som attan" lästa upp just denna för en stor skara människor på Kommunals kongress ( tror jag det var) i Växjö och där var folk från hela Sverige och bland annat en yngre man kom fram och sa "Det där låter inte så långt ifrån den dialekt som min gammel mormor o morfar talade i den lilla by i Norge som de bodde i!"
Och någon som hade referenser närmare sa "Det var roligt att höra, det var nästan som de talte hemma i Hallaryd när jag var barn", och detta framfördes på klingande Stockholmska förutom det där ordet "talte" som kom fram i dialektivern;)
Nåväl, Lady I presenterar:
GOBBEN & ULLARED
En gobbe ja ved
hade öllri vatt i Ullared
Såu oin da han augde me
Kalle, Britta o nönna te
I oin stora buss de for åsta
o gobben han va rättsau gla
tess de skolle parkera
då börjte han fondera
Å när han sen såu
hojle låunge kön
dåu ble han religösa
å läjste opp oin bön
Men kön där va
rationella greja
Gobben hannt inte
ens "Amen" säja
Såu me ens va han
inne i Ullareds kärna
å genast han tänkte
"hid åuger fölk gärna!"
Fölk både här o där
tröjor o blöjor
håsa o påsa
byså o kalsonga
konserva o tamponga
schampoo o twåul
o törkad lög
"Ja öllt du konna tänka de
förudom kaffegög!"
Gobben han för ju
som ölla hid o did
å te o finna ud
fick han fraua na expidit
Gobben kippa ette loft
dåu han te slud kom ud
Där sto Britta, kalle
o nönna te
Å Britta sa: "Gobben,
Hå ä dä mä de?"
Å gobben han swarte
Britta rättsåu trätt
"Jo tack, men hitta ud
de va dåu inte lätt!"
"Å ölla dina greja,
Har ha du gjort a då?"
"Ölla mina greja?
Va ja ved såu va dä twåu
å då har ja i näven
titta få du såu!"
JA, se där i gobbens näva
va hojle hans kalas
ojt fempack me håsa
å ojt paket me Havrefras
Summa summarum
nu va gobben nöjd
för å få åuga himmöd
dä va ojn redi fröjd
Å näist Britta fråugte
om han skolle me
te Ullared o hannla
såu swarte gobben de:
"Att ja va lide artia
sa redan moa min
men om ni tar me did igen
såu fåur ja låusas in!"
Såu gobben ble där himma
o prada för se säl:
"Att de inte ä besögstwång
i Ullared ä väl!"
Kan säga att särbon nästan skrattade sig av trädgårdsmöbeln han satt i då jag, vid hans hemkomst, läste upp
denna dikt. Han, precis som de flesta män som hör dikten, trodde jag var inspirerad av hans inställning till Ullared;)
Minns bestämt att jag satt på
min dåvarande särbos veranda och han var iväg på ett jobb.
Satt där i skuggan och svalkade mej denna varma sommardag. Riktigt varifrån och hur detta kom vet jag inte men min hjärna började spinna på en dikt om en man som åkte till Ullared för första gången.
Den är skriven så som den göingska dialekten kring Lönsboda låter (skiljer sig mycket från den ena byn till den andra). Kommer därför att skriva förklaringar till ett par ord.
Men vet att det inte är så svårförstått av andra nordbor då jag "nervös som attan" lästa upp just denna för en stor skara människor på Kommunals kongress ( tror jag det var) i Växjö och där var folk från hela Sverige och bland annat en yngre man kom fram och sa "Det där låter inte så långt ifrån den dialekt som min gammel mormor o morfar talade i den lilla by i Norge som de bodde i!"
Och någon som hade referenser närmare sa "Det var roligt att höra, det var nästan som de talte hemma i Hallaryd när jag var barn", och detta framfördes på klingande Stockholmska förutom det där ordet "talte" som kom fram i dialektivern;)
Nåväl, Lady I presenterar:
GOBBEN & ULLARED
En gobbe ja ved
hade öllri vatt i Ullared
Såu oin da han augde me
Kalle, Britta o nönna te
I oin stora buss de for åsta
o gobben han va rättsau gla
tess de skolle parkera
då börjte han fondera
Å när han sen såu
hojle låunge kön
dåu ble han religösa
å läjste opp oin bön
Men kön där va
rationella greja
Gobben hannt inte
ens "Amen" säja
Såu me ens va han
inne i Ullareds kärna
å genast han tänkte
"hid åuger fölk gärna!"
Fölk både här o där
tröjor o blöjor
håsa o påsa
byså o kalsonga
konserva o tamponga
schampoo o twåul
o törkad lög
"Ja öllt du konna tänka de
förudom kaffegög!"
Gobben han för ju
som ölla hid o did
å te o finna ud
fick han fraua na expidit
Gobben kippa ette loft
dåu han te slud kom ud
Där sto Britta, kalle
o nönna te
Å Britta sa: "Gobben,
Hå ä dä mä de?"
Å gobben han swarte
Britta rättsåu trätt
"Jo tack, men hitta ud
de va dåu inte lätt!"
"Å ölla dina greja,
Har ha du gjort a då?"
"Ölla mina greja?
Va ja ved såu va dä twåu
å då har ja i näven
titta få du såu!"
JA, se där i gobbens näva
va hojle hans kalas
ojt fempack me håsa
å ojt paket me Havrefras
Summa summarum
nu va gobben nöjd
för å få åuga himmöd
dä va ojn redi fröjd
Å näist Britta fråugte
om han skolle me
te Ullared o hannla
såu swarte gobben de:
"Att ja va lide artia
sa redan moa min
men om ni tar me did igen
såu fåur ja låusas in!"
Såu gobben ble där himma
o prada för se säl:
"Att de inte ä besögstwång
i Ullared ä väl!"
Kan säga att särbon nästan skrattade sig av trädgårdsmöbeln han satt i då jag, vid hans hemkomst, läste upp
denna dikt. Han, precis som de flesta män som hör dikten, trodde jag var inspirerad av hans inställning till Ullared;)
onsdag 20 april 2011
Glad påsk!
 |
| Lady I lämnar Gröna huset och far till Blåkulla Skärtorsdagsafton. |
Själv drar jag, som alla häxor, till Blåkulla i morgon och tar därmed bloggledigt:)
Kvasten är trimmad, katten är jammad och även kammad, kitteln är putsad och jag är taggad.
Det är bara till att samla ihop sig och ansluta sig till resten av gänget!
Blåkulla, here we come!;)
 |
| Uppenbarligen på rätt väg! |
tisdag 19 april 2011
När någon verkar vara blåst
och man tycker att han eller hon beter sig dumt, eller som ett svin eller helt oförståeligt eller om man själv kikar i backspegeln och tänker "Vad dum jag var" eller liknande, då brukar jag faktiskt tänka att han/hon/jag gjorde faktiskt så gott han/hon/jag kunde efter hans/hennes/min förmåga.
Här brukar protesterna komma:) jag vet.
Men tänk ett varv till!
Tänk:
Att han/hon/jag gjorde det utifrån vad han/hon/jag visste, kunde, förmådde, orkade(fysiskt eller psykiskt eller både ock), klarade, hade tid, råd, pengar, möjlighet, förstånd (!)... och då kanske till och med gjorde så bra han/hon/jag verkligen kunde, fast det inte blev bra, inte nådde ända fram, kanske inte gick att förstå, kanske inte dög, kanske inte var vad du eller andra förväntade er....
Don´t get me wrong.
Det finns rätt och fel.
Det finns ibland inga ursäkter, men det finns nog oftast förklaringar.
Därför finns det egentligen inte så mycket att klaga över.
Därför bör vi jobba på vår tollerans.
Det är allt för lätt att döma...
Förstod du vad jag menar? I så fall, skriv en kommentar;) Tack!
Här brukar protesterna komma:) jag vet.
Men tänk ett varv till!
Tänk:
Att han/hon/jag gjorde det utifrån vad han/hon/jag visste, kunde, förmådde, orkade(fysiskt eller psykiskt eller både ock), klarade, hade tid, råd, pengar, möjlighet, förstånd (!)... och då kanske till och med gjorde så bra han/hon/jag verkligen kunde, fast det inte blev bra, inte nådde ända fram, kanske inte gick att förstå, kanske inte dög, kanske inte var vad du eller andra förväntade er....
Don´t get me wrong.
Det finns rätt och fel.
Det finns ibland inga ursäkter, men det finns nog oftast förklaringar.
Därför finns det egentligen inte så mycket att klaga över.
Därför bör vi jobba på vår tollerans.
Det är allt för lätt att döma...
Förstod du vad jag menar? I så fall, skriv en kommentar;) Tack!
Inspirerad
av vårfina låten "Nu grönskar det" och en bloggkompis M´s blogg ( se bland bloggar jag följer Caligulas konstaterande). Jag skulle skriva en kommentar och då kom denna dikt fram, på skoj:
Å vad jag tycker den är fin
Texten men även melodin
En liten visa som glädje ger
om allt det som ikring oss sker
När vårens krafter bryter loss
och vi i själen fröjdar oss
Så lått oss brista ut i sång
och dansa galna på en göingsk vång!/
Och det klart jag måste bjuda er på den också!
Glad påsk!
Å vad jag tycker den är fin
Texten men även melodin
En liten visa som glädje ger
om allt det som ikring oss sker
När vårens krafter bryter loss
och vi i själen fröjdar oss
Så lått oss brista ut i sång
och dansa galna på en göingsk vång!/
Och det klart jag måste bjuda er på den också!
Glad påsk!
Att må bra och att finna ett lite bättre självförtroende.
Alldeles för många människor går omkring och har för dåligt självförtroende.
Jag kan våga påstå det då jag har träffat och träffar ganska mycket folk både i mitt arbete och på min fritid.
Alla människor är fantastiska på sitt sätt, dock är en del mer upplyftande än andra och det finns, tyvärr, de som är nedbrytande för sin omgivning. De sistnämnda bör man undvika om man kan.
Jaha, hur gör man då?
Mmm, nått recept finns inte, men då jag oftast har ett bra självförtroende numera och med det en stor ödmjukhet, ja jag kan våga påstå det faktiskt, så borde jag kanske ha några tips?
Det svåra är att vara medveten om vad som givit mej det. En bra grund i mig själv, men den har jag ju inte fått gratis. MEN jag brukar säga då någon berömmer mej mycket att "jag kan inte hjälpa det, jag är född sådan;)"
Några små tips:
Umgås med folk du trivs med och som kan uppskatta dig som du är.
Blir du inte schysst behandlad så gå därifrån, be om hjälp, säg i från!
Eller be den som är oschysst att dra om han/hon inte kan bete sig vettigt mot dig.
Alltså respektera dig själv och du får andras respekt på köpet så att säga.
Prata inte skit om folk.
Jag försöker undvika det även om man halkar dit ibland och skulle kunna bita sig i tungan för att man "gjort det igen". Men om man inte pratar skit så behöver man inte ha dåligt samvete och dåligt samvete ger dåligt självförtroende.
Försök hitta tid att avsätta för att känna efter om du trivs så som du har det. Annars kanske det är nått du bör förändra?
Framförallt bör man fundera om man trivs med sitt sätt att vara, för gör man inte det så bör man ändra på det.
Man själv är ju den enda människa man kan ändra på, faktiskt!
Gläd dig själv och gläd andra!
Det finns inget som är så bra för ens mående som att glädja och glädjas!
Ett tag när jag tyckte att allt, ja nästan allt, var trist för ett par år sedan så fick jag rådet att skaffa en liten anteckningsbok och skriva ned nått positvt varje dag.
Men om inget är positivt då, eller om jag inte gjort nått bra på hela dagen då? Ja men skriv nått som varit fint då, t ex om du sett en blomma, en gullig hund, smakat nån god mat. Nått måste väl ändå varit bra? Nähä, var inget bra? skriv nått som var ok då!! T ex "Bussen var i tid", eller "Solen sken" eller nått annat.
Det gjorde faktiskt skillnad för mej, för efter ett tag så lade jag mer märke till positiva saker:)
Ta reda på vad du trivs med och vad du inte trivs med.
Och det allra viktigaste, tror jag, att ta med sig i livet:
Kompromissa inte med dina inre övertygelser!!!
(Förr pratade man om att "sälja sin själ", och det bör man låta bli! helt klart.)
Allt för idag.
Inbillar mej ibland att jag har nått att säga. Detta var ett sånt ryck;)
Håll tillgodo, Gott folk!
Jag kan våga påstå det då jag har träffat och träffar ganska mycket folk både i mitt arbete och på min fritid.
Alla människor är fantastiska på sitt sätt, dock är en del mer upplyftande än andra och det finns, tyvärr, de som är nedbrytande för sin omgivning. De sistnämnda bör man undvika om man kan.
Jaha, hur gör man då?
Mmm, nått recept finns inte, men då jag oftast har ett bra självförtroende numera och med det en stor ödmjukhet, ja jag kan våga påstå det faktiskt, så borde jag kanske ha några tips?
Det svåra är att vara medveten om vad som givit mej det. En bra grund i mig själv, men den har jag ju inte fått gratis. MEN jag brukar säga då någon berömmer mej mycket att "jag kan inte hjälpa det, jag är född sådan;)"
Några små tips:
Umgås med folk du trivs med och som kan uppskatta dig som du är.
Blir du inte schysst behandlad så gå därifrån, be om hjälp, säg i från!
Eller be den som är oschysst att dra om han/hon inte kan bete sig vettigt mot dig.
Alltså respektera dig själv och du får andras respekt på köpet så att säga.
Prata inte skit om folk.
Jag försöker undvika det även om man halkar dit ibland och skulle kunna bita sig i tungan för att man "gjort det igen". Men om man inte pratar skit så behöver man inte ha dåligt samvete och dåligt samvete ger dåligt självförtroende.
Försök hitta tid att avsätta för att känna efter om du trivs så som du har det. Annars kanske det är nått du bör förändra?
Framförallt bör man fundera om man trivs med sitt sätt att vara, för gör man inte det så bör man ändra på det.
Man själv är ju den enda människa man kan ändra på, faktiskt!
Gläd dig själv och gläd andra!
Det finns inget som är så bra för ens mående som att glädja och glädjas!
Ett tag när jag tyckte att allt, ja nästan allt, var trist för ett par år sedan så fick jag rådet att skaffa en liten anteckningsbok och skriva ned nått positvt varje dag.
Men om inget är positivt då, eller om jag inte gjort nått bra på hela dagen då? Ja men skriv nått som varit fint då, t ex om du sett en blomma, en gullig hund, smakat nån god mat. Nått måste väl ändå varit bra? Nähä, var inget bra? skriv nått som var ok då!! T ex "Bussen var i tid", eller "Solen sken" eller nått annat.
Det gjorde faktiskt skillnad för mej, för efter ett tag så lade jag mer märke till positiva saker:)
Ta reda på vad du trivs med och vad du inte trivs med.
Och det allra viktigaste, tror jag, att ta med sig i livet:
Kompromissa inte med dina inre övertygelser!!!
(Förr pratade man om att "sälja sin själ", och det bör man låta bli! helt klart.)
Allt för idag.
Inbillar mej ibland att jag har nått att säga. Detta var ett sånt ryck;)
Håll tillgodo, Gott folk!
måndag 18 april 2011
Fick en extra ledig dag idag.
Detta tack vare att min eminenta kollega A-L ville vara ledig i morgon.
Så vi bytte pass, helt enkelt och min helg blev ett dygn längre. Inte mej emot, det passade bra denna gång!
Och vilket väder!
WOW, säger jag, underbart!
Har njutit så.
Började med att vattna alla odlingar i min ägo, växter som jag och company driver upp för senare utplantering, samt nån kruka ute med påskliljor och penséer.
Lite kaffe i trädgården, fågelsång och trevligt sällskap gjorde min förmiddag:)
Fick även ett lass gödsel levererat. Tack för det "Mr Bönd"!
Hängde ut tvätt och grejade lite hemma.
Gick hundrunda med små besökare, därefter blev det en utflykt till biblioteket där det var lite påskverksamhet:)
Hela dagen har varit vacker och innehållsrik på många sätt!
Lite träningsvärk efter allt grävande i blivande potatislandet har jag, men det är en ganska "skön värk" jämfört med mycket annat, så gagnar det något bra också och då kan man ta lite smärta;)
Redan nu, trots att klockan inte är så mycket, är jag trött och det blir inte många fler knop i afton, en liten kvällsrunda med hund och sedan blir det nog jag som går och lägger mej med Mark Levengood som sällskap.
Totalt ofarligt sängsällskap för en mogen kvinna, det är jag säker på;)
Och det känns ju betryggande.
Men ett och annat skratt,
plus en och annan tänkvärdhet brukar han dela med sig av, godingen;)
"Jomenvisst, nog är det så alltid."
Detta tack vare att min eminenta kollega A-L ville vara ledig i morgon.
Så vi bytte pass, helt enkelt och min helg blev ett dygn längre. Inte mej emot, det passade bra denna gång!
Och vilket väder!
WOW, säger jag, underbart!
Har njutit så.
Började med att vattna alla odlingar i min ägo, växter som jag och company driver upp för senare utplantering, samt nån kruka ute med påskliljor och penséer.
Lite kaffe i trädgården, fågelsång och trevligt sällskap gjorde min förmiddag:)
Fick även ett lass gödsel levererat. Tack för det "Mr Bönd"!
Hängde ut tvätt och grejade lite hemma.
Gick hundrunda med små besökare, därefter blev det en utflykt till biblioteket där det var lite påskverksamhet:)
Hela dagen har varit vacker och innehållsrik på många sätt!
Lite träningsvärk efter allt grävande i blivande potatislandet har jag, men det är en ganska "skön värk" jämfört med mycket annat, så gagnar det något bra också och då kan man ta lite smärta;)
Redan nu, trots att klockan inte är så mycket, är jag trött och det blir inte många fler knop i afton, en liten kvällsrunda med hund och sedan blir det nog jag som går och lägger mej med Mark Levengood som sällskap.
Totalt ofarligt sängsällskap för en mogen kvinna, det är jag säker på;)
Och det känns ju betryggande.
Men ett och annat skratt,
plus en och annan tänkvärdhet brukar han dela med sig av, godingen;)
"Jomenvisst, nog är det så alltid."
Påskveckan
Dagarnas namn i påskveckan:
Palmsöndagen inleds påskveckan med.
Blåmåndag: andra namn är korvmåndag, svarta Måndag, latmåndag och i skåne, blekinge och i "resten av danmark",) heter måndagen Bullamåndag
( Bollamånda´)!
Tisdagen: Fettisdagen, svarta Tisdag, stinnkaketisdag eller vita Tisdag.
Onsdagen kallades dymmelonsdag och ibland även askonsdag som i fastan.
Torsdagen: skärtorsdag ( det är då vi häxor enligt tradition far till blåkulla;))
Fredag: långfredag. (den seegaste dagen som fanns då jag var barn;))
Och först därefter kommer påsken.
Men jag vet de som menar att själva påsken börjar på Påskdagen, med jubel o fröjd i himmelens höjd:)
Palmsöndagen inleds påskveckan med.
Blåmåndag: andra namn är korvmåndag, svarta Måndag, latmåndag och i skåne, blekinge och i "resten av danmark",) heter måndagen Bullamåndag
( Bollamånda´)!
Tisdagen: Fettisdagen, svarta Tisdag, stinnkaketisdag eller vita Tisdag.
Onsdagen kallades dymmelonsdag och ibland även askonsdag som i fastan.
Torsdagen: skärtorsdag ( det är då vi häxor enligt tradition far till blåkulla;))
Fredag: långfredag. (den seegaste dagen som fanns då jag var barn;))
Och först därefter kommer påsken.
Men jag vet de som menar att själva påsken börjar på Påskdagen, med jubel o fröjd i himmelens höjd:)
söndag 17 april 2011
Har känts ganska naturligt
att ha Stavangergutten ute i världen, klart det varit tomt någon gång, klart man tyckt att hundra mil iväg är långt, men ingen sådan jobbig saknad utan mest naturligt att de ger sig iväg de stora barnen.
Men NU!!
När jag vet att vi snart ska ses igen!
Då börjar det allt kännas!
Vi sågs senast i januari då han var hemma över trettonhelgen och innan dess var vi uppe i Stavanger ett par dagar i november.
Det börjar närma sig, vi ska ses i Stockholm, gå på konsert och övernatta i hufvudstaden och sedan ge oss gemensamt söderut, jag och alla barnen och några till.
Och NU tycker jag plötsligt det är SÅ tomt när ingen GUTT kommer med gitarren om aftonen och säger "Mamma, jag har lärt en ny låt, lyssna!" och så lyssnar man och så pratar vi lite böcker, historia eller bara är tysta tillsammans och dricker te och pratar skit och säger dumma meningar och skrattar åt allt och ingenting.
Tror att syskonen börjar känna detsamma!
Och nästa gång han drar så blir det TROLIGEN inte så långt iväg, och det känns kalas.
Saknar hans flickvän/sambo också, ska bli så roligt att få träffa dem igen. Om så bara för ett tag!
För som det står på en kylskåpsmagnet som min äldsta, också gitarrspelande, son fick av mej:
"En mamma håller sitt barn i handen en liten tid och i sitt hjärta för alltid!"
Men NU!!
När jag vet att vi snart ska ses igen!
Då börjar det allt kännas!
Vi sågs senast i januari då han var hemma över trettonhelgen och innan dess var vi uppe i Stavanger ett par dagar i november.
Det börjar närma sig, vi ska ses i Stockholm, gå på konsert och övernatta i hufvudstaden och sedan ge oss gemensamt söderut, jag och alla barnen och några till.
Och NU tycker jag plötsligt det är SÅ tomt när ingen GUTT kommer med gitarren om aftonen och säger "Mamma, jag har lärt en ny låt, lyssna!" och så lyssnar man och så pratar vi lite böcker, historia eller bara är tysta tillsammans och dricker te och pratar skit och säger dumma meningar och skrattar åt allt och ingenting.
Tror att syskonen börjar känna detsamma!
Och nästa gång han drar så blir det TROLIGEN inte så långt iväg, och det känns kalas.
Saknar hans flickvän/sambo också, ska bli så roligt att få träffa dem igen. Om så bara för ett tag!
För som det står på en kylskåpsmagnet som min äldsta, också gitarrspelande, son fick av mej:
"En mamma håller sitt barn i handen en liten tid och i sitt hjärta för alltid!"
 |
| Snart får jag, för en stund, ha alla hjärtan i fyrklövern i min närhet:) |
lördag 16 april 2011
Stefan Sundström
i lurarna:)
"Jonny Dunder":)
Inte alls fel!
Har hans Lilla Gröna också, gav ju bort mitt ex i julklapp så nu har jag lånat hem ett från biblan men jag måste ta och köpa en till mej själv. Känns som det är en av få "måstehaböcker" som jag inte har.
Får bli min sommarpresent till mej själv.
I morgon kommer troligen ett lass gödsel hit med Bondekompis o hans traktor, tjänster o gentjänster:)
Jag serverade på hans kalas i början av året och då han ville betala för det sa jag att
"Ett lass gödsel, kanske?"
Och det tyckte han var roligt och bra.
Det tycker växtligheten också!
"Jonny Dunder":)
Inte alls fel!
Har hans Lilla Gröna också, gav ju bort mitt ex i julklapp så nu har jag lånat hem ett från biblan men jag måste ta och köpa en till mej själv. Känns som det är en av få "måstehaböcker" som jag inte har.
Får bli min sommarpresent till mej själv.
I morgon kommer troligen ett lass gödsel hit med Bondekompis o hans traktor, tjänster o gentjänster:)
Jag serverade på hans kalas i början av året och då han ville betala för det sa jag att
"Ett lass gödsel, kanske?"
Och det tyckte han var roligt och bra.
Det tycker växtligheten också!
Ok
Det känns helt ok igen:)
Mådde inte så bra i början av veckan, för att inte säga helt kass.
Det var väl en kombination av olika saker både privat och på jobbet, både kroppsligen ( hade nån förkylning i kroppen) och själsligen "lide tetoffsad", som man säger i Göinge, då jag var så trött, trött, trött på flera sätt.
Jag är inte på topp energimässigt nu heller, det tar ett tag att återhämta sig, men jag anser mig kry igen och har jobbat och idag var det storstädning av byaskolan som är gemensamhetslokal här i lilla byn.
Vi drog igång klockan tio och framåt ett-tiden var det gemensam lunch och sen tog vi ett tag till innan vi var klara och skolan fin och blänkande;) frysen var avfrostad, gammalt porslin utbytt och en massa skoj o prat avklarat:)
Skulle hinna så mycket denna helg och jag har avverkat en del på "listan", men ikväll blir det att ta det lugnt, äta gott och umgås med familjen. Precis vad jag behöver:)
Det är återhämtning när den är som bäst!
I morgon blir det lite nya tag, ska förbereda lite inför det som ska stoppas i jorden, bland annat potatis.
Sköter och vattnar också mina och äldste sonens plantor i "tillväxtlådan" där vi driver upp tomat, tobak, broccoli med mera inför utplantering. Så himmelskt roligt med det!!! och kul att dela det intresset.
Måste också få ner lite morötter till extrabarnens besök, de älskar plocka morötter direkt ur landet och käka, samt lite sockerärt till mina ungdomar som de kan stoppa i munnen o mumsa på om lata sommardagar då de strosar runt i tillvaron.
Närmast till hands står en härlig hundpromenad och sedan blir det dusch och hålla helg som gäller!
Önskar dej som läser en riktigt skön helg!
Mådde inte så bra i början av veckan, för att inte säga helt kass.
Det var väl en kombination av olika saker både privat och på jobbet, både kroppsligen ( hade nån förkylning i kroppen) och själsligen "lide tetoffsad", som man säger i Göinge, då jag var så trött, trött, trött på flera sätt.
Jag är inte på topp energimässigt nu heller, det tar ett tag att återhämta sig, men jag anser mig kry igen och har jobbat och idag var det storstädning av byaskolan som är gemensamhetslokal här i lilla byn.
Vi drog igång klockan tio och framåt ett-tiden var det gemensam lunch och sen tog vi ett tag till innan vi var klara och skolan fin och blänkande;) frysen var avfrostad, gammalt porslin utbytt och en massa skoj o prat avklarat:)
Skulle hinna så mycket denna helg och jag har avverkat en del på "listan", men ikväll blir det att ta det lugnt, äta gott och umgås med familjen. Precis vad jag behöver:)
Det är återhämtning när den är som bäst!
I morgon blir det lite nya tag, ska förbereda lite inför det som ska stoppas i jorden, bland annat potatis.
Sköter och vattnar också mina och äldste sonens plantor i "tillväxtlådan" där vi driver upp tomat, tobak, broccoli med mera inför utplantering. Så himmelskt roligt med det!!! och kul att dela det intresset.
Måste också få ner lite morötter till extrabarnens besök, de älskar plocka morötter direkt ur landet och käka, samt lite sockerärt till mina ungdomar som de kan stoppa i munnen o mumsa på om lata sommardagar då de strosar runt i tillvaron.
Närmast till hands står en härlig hundpromenad och sedan blir det dusch och hålla helg som gäller!
Önskar dej som läser en riktigt skön helg!
fredag 15 april 2011
torsdag 14 april 2011
Yeh!
Gött!
Ni vet, när man trillar i ett svart hål och orkar ta tag i vad som fick en att trilla i det, och det är ju oftast mer än EN orsak, i mitt fall etthundrafyra stycken orsaker;) så är det som man får fatt i en gren eller rot som dämpar fallet.
En god vän till mej sa för ett tag sen något om att jag är så stark.
Jag svarade och sa att "Det vet vi faktiskt inte, för vi vet inte hur det är om jag totalt bryter ihop t ex om det händer mej eller de mina en katastrof eller liknande."
Som väl är har det inte hänt någon katastrof det är mer lite "vanliga helveten", mycket jobb och en hjärna som sällan tar rast som var/är orsaken denna gång.
Gode vännen svarade då att "Du landar säkert på fötterna i alla fall!"
Och jag antar att jag sa nått om att det gör de som heter CATTa och de som har så stora fötter som jag, eller nått liknande;P
Då skrattade jag åt, och skojade om, det. Några dagar senare kände jag gungflyet under fötterna och vips blev det svart.
Men jag orkade, även denna gång, vågade titta på VAD som var orsaken, UTAN att skylla det ifrån mej. VÅGAR kika på vad JAG kan ändra för att slippa svarta hål eller i alla fall göra det lite bättre ett tag och ja, jag är på väg igen och det känns så jäkla underbart.
Jag tror, eller vet, dessutom att det svåra är nödvändigt för vår utveckling! Utan de jobbiga perioderna, varav detta verkar bli en miniperiod, hade jag inte varit den jag är idag, hade jag inte känt mej själv på det sätt jag gör, hade jag inte haft mycket till ödmjukhet,eller haft så mycket empati.
Det viktigaste tror jag är Förlåtelse och att därmed lämna saker bakom sig, inte oavslutade utan våga se dem för vad de är och DÄRMED kunna gå vidare. Inte lätt, inte smärtfritt men troligen den enda vägen om man inte ska fly från verkligheten på ett eller annat sätt. (läser just nu: MÖT DIG SJÄLV BORTOM ALLT FÖRNUFT, och får där nya influenser och även bekräftelse på Förlåtelse-teorin, som återfinns i de flesta religioner och livsåskådningar!)
Sen kan ju ett drag av melankoli vara ganska mysigt om det är på den kontrollerade nivån, eller behärskande kanske man ska kalla det;) klicka här, klicka här, klicka här;) du kommer inte ångra dig;D
Och hur coolt är det inte att jag snart ska uppleva The Wall, Live????!!!!!!!!!!!!!!!!!:D
Ni vet, när man trillar i ett svart hål och orkar ta tag i vad som fick en att trilla i det, och det är ju oftast mer än EN orsak, i mitt fall etthundrafyra stycken orsaker;) så är det som man får fatt i en gren eller rot som dämpar fallet.
En god vän till mej sa för ett tag sen något om att jag är så stark.
Jag svarade och sa att "Det vet vi faktiskt inte, för vi vet inte hur det är om jag totalt bryter ihop t ex om det händer mej eller de mina en katastrof eller liknande."
Som väl är har det inte hänt någon katastrof det är mer lite "vanliga helveten", mycket jobb och en hjärna som sällan tar rast som var/är orsaken denna gång.
Gode vännen svarade då att "Du landar säkert på fötterna i alla fall!"
Och jag antar att jag sa nått om att det gör de som heter CATTa och de som har så stora fötter som jag, eller nått liknande;P
Då skrattade jag åt, och skojade om, det. Några dagar senare kände jag gungflyet under fötterna och vips blev det svart.
Men jag orkade, även denna gång, vågade titta på VAD som var orsaken, UTAN att skylla det ifrån mej. VÅGAR kika på vad JAG kan ändra för att slippa svarta hål eller i alla fall göra det lite bättre ett tag och ja, jag är på väg igen och det känns så jäkla underbart.
Jag tror, eller vet, dessutom att det svåra är nödvändigt för vår utveckling! Utan de jobbiga perioderna, varav detta verkar bli en miniperiod, hade jag inte varit den jag är idag, hade jag inte känt mej själv på det sätt jag gör, hade jag inte haft mycket till ödmjukhet,eller haft så mycket empati.
Det viktigaste tror jag är Förlåtelse och att därmed lämna saker bakom sig, inte oavslutade utan våga se dem för vad de är och DÄRMED kunna gå vidare. Inte lätt, inte smärtfritt men troligen den enda vägen om man inte ska fly från verkligheten på ett eller annat sätt. (läser just nu: MÖT DIG SJÄLV BORTOM ALLT FÖRNUFT, och får där nya influenser och även bekräftelse på Förlåtelse-teorin, som återfinns i de flesta religioner och livsåskådningar!)
Sen kan ju ett drag av melankoli vara ganska mysigt om det är på den kontrollerade nivån, eller behärskande kanske man ska kalla det;) klicka här, klicka här, klicka här;) du kommer inte ångra dig;D
Och hur coolt är det inte att jag snart ska uppleva The Wall, Live????!!!!!!!!!!!!!!!!!:D
onsdag 13 april 2011
Hold the line!
Love isn´t always on time;)
Så tänkte jag och steg upp igen, precis då jag höll på att somna.
Jag gick bort till mitt fönster som stod på glänt ut mot den sena vår kvällen.
Utanför luktade det av nyfallet regn, som sådant bara kan lukta en varm kväll i april.
Nu fick det vara nog!
Ska man inte få sova om kvällarna heller för att en del måste tjoa om sitt privatliv högt och ljudligt?
Jag öppnade fönstret och väste:
"Stick iväg med er!"
Och de rivaliserande hankatterna for skrikande åt varsitt håll.
"Hold the line", tänkte jag igen "det är april, inte mars nu. Love isn´t always on time."
Jag stängde fönstret också, hade ingen lust att bli väckt igen ifall de skulle komma tillbaka och fortsätta slås om grannens honkatt.
Jag släckte lampan och somnade.
Så tänkte jag och steg upp igen, precis då jag höll på att somna.
Jag gick bort till mitt fönster som stod på glänt ut mot den sena vår kvällen.
Utanför luktade det av nyfallet regn, som sådant bara kan lukta en varm kväll i april.
Nu fick det vara nog!
Ska man inte få sova om kvällarna heller för att en del måste tjoa om sitt privatliv högt och ljudligt?
Jag öppnade fönstret och väste:
"Stick iväg med er!"
Och de rivaliserande hankatterna for skrikande åt varsitt håll.
"Hold the line", tänkte jag igen "det är april, inte mars nu. Love isn´t always on time."
Jag stängde fönstret också, hade ingen lust att bli väckt igen ifall de skulle komma tillbaka och fortsätta slås om grannens honkatt.
Jag släckte lampan och somnade.
tisdag 12 april 2011
Det här kan jag tycka är lite roligt;)
Det är lite roligt med besöksstatistik:) Man kan se från vilka sidor det länkas, besökare, vilka sidor som visats och en del mer. Roligt ibland för en bloggare. Det är i alla fall sånt man kan kika på när man är hemma sjuk. Snart är jag pigg igen, tror jag ( det känns som det går på rätt håll) , ni vet "Ont krut förgås inte så lätt";P Här är ett exempel på vad man som skribent på en blogg har tillgång till under fliken "Statisktik". Sidvyer per land | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Underbart!!:)
Visst är det underbart?!
Du vet, när man tycker man kört fast i tillvaron.
Tankarna går runt runt.
Man vet inte nått egentligen.
Hur det ska vara.
Vad man ska göra.
Man vankar fram och tillbaka.
Visst är det då underbart
då man som "Professor Baltazar" plötsligt
kommer på det!!!
Om så klockan är mitt i natten då det sker;)
Professor Baltazar:) Minns du?
Du vet, när man tycker man kört fast i tillvaron.
Tankarna går runt runt.
Man vet inte nått egentligen.
Hur det ska vara.
Vad man ska göra.
Man vankar fram och tillbaka.
Visst är det då underbart
då man som "Professor Baltazar" plötsligt
kommer på det!!!
Om så klockan är mitt i natten då det sker;)
Professor Baltazar:) Minns du?
måndag 11 april 2011
Berättade för en person
, som tydligen har ganska bra koll på mitt sätt att vara och leva, att jag var väldigt trött just nu och inte hittade orken någonstans.
Hans råd till mej, eller snarare synpunkt fick mej att skratta:
"Det ordnar sig nog ska du se, bara du ägnar dej lite mer åt dig själv
och slutar springa runt som en skållad råtta"!
Vansinnigt rolig formulering på vad jag ibland ägnat mej åt,
undra på att jag behöver återhämtning!:D
Hans råd till mej, eller snarare synpunkt fick mej att skratta:
"Det ordnar sig nog ska du se, bara du ägnar dej lite mer åt dig själv
och slutar springa runt som en skållad råtta"!
Vansinnigt rolig formulering på vad jag ibland ägnat mej åt,
undra på att jag behöver återhämtning!:D
söndag 10 april 2011
Soliga söndag
Årets, hittills, kanske vackraste dag!
Solen skiner och värmer.
Krokusar, tussilago och de första vitsipporna sträcker sig mot solen, precis som vi människor.
De första riktigt värmande strålarna mot kinden gör så gott.
Det är nu hela naturen är på G, på gång mot det där gröna, prunkande, dignande, rika som är så fantastiskt underbart.
Vi får försöka njuta så mycket vi kan nu av detta vackra, naturens under!
Frid, fröjd och solkraft!
Solen skiner och värmer.
Krokusar, tussilago och de första vitsipporna sträcker sig mot solen, precis som vi människor.
De första riktigt värmande strålarna mot kinden gör så gott.
Det är nu hela naturen är på G, på gång mot det där gröna, prunkande, dignande, rika som är så fantastiskt underbart.
Vi får försöka njuta så mycket vi kan nu av detta vackra, naturens under!
 |
| Solkraft och underverk. |
Frid, fröjd och solkraft!
lördag 9 april 2011
Det goda i denna dagen
för just mej:
Vettiga vänner finns!
En kopp kaffe och prat med mamma:)
Hundpromenad i solen! (sakta mak men dock:))
Lite gamla hits från sonens spotifylista:) Just nu:
"Jesus doesn´t want me for a sunbeam"- Nirvana.
Fått spy ut lite över idioter som faktiskt finns(!) trots att
"Vi är alla lika mycket värda och bla bla bla";P
Testat alternativt schampo och drillat mina alternativtankar;D
Resten av kvällen ska jag inte offentliggöra här inte:)
Ha en trevlig lördagskväll!
Vettiga vänner finns!
En kopp kaffe och prat med mamma:)
Hundpromenad i solen! (sakta mak men dock:))
Lite gamla hits från sonens spotifylista:) Just nu:
"Jesus doesn´t want me for a sunbeam"- Nirvana.
Fått spy ut lite över idioter som faktiskt finns(!) trots att
"Vi är alla lika mycket värda och bla bla bla";P
Testat alternativt schampo och drillat mina alternativtankar;D
Resten av kvällen ska jag inte offentliggöra här inte:)
Ha en trevlig lördagskväll!
Vacker vår
Vaknade idag till vackert vårväder.
Det var alltså det som lurade efter blåsten. Härligt!
Är, för en gång skull, hemma sjuk från jobbet.
Ska se om jag orkar en riktig runda med hunden, både för hans och min skull.
En rejäl promenad i lugn takt tror jag bara gör susen.
Solen, skogen, fågelsång kan bara göra gott i nuläget.
Har bestämt några små saker jag ska göra idag och mellan dem råder
vila, vila och vila.
Var sak har sin tid.
Så är det bara.
Har inaktiverat mitt Facebookkonto.
Det stod mig upp i halsen med det där facebookandet.
Jättetrevligt med en del vänner som är långväga och som jag kanske inte hade haft någon kontakt med annars.
Jag hoppas vi kan slänga iväg ett och annat mail till varandra i stället.
Jag och många med mej funkar ju såhär:
"Ska bara kolla lite".
Så öppnar man facebook och kollar runt och så swisch har det gått en halv timme eller en timme.
För att inte tala om Fb i mobilen,
vilket fördärv!;)
Jag var länge emot.
Visste inte ens länge vad Fb var för nått.
Fick inbjudningar i ett par år utan att bry mig.
Men så gick jag med och det var skoj, många vänner har jag ju och många fanns där.
Man kan kolla in Stavangerguttens bilder, heja på hans kompisar där i Norge, skriva till honom och de andra barnen, deras vänner, mina gamla vänner, mina nyare vänner, alternativ vänner, stifta nya bekantskaper via gemensamma "gilla-sidor", skoja lite här och lägga ett inlägg där, lägga upp roliga statusar och så får man plötsligt höra:
"Dina statusar är ju så bra och roliga, ja, jag måste bara säga det!"
Ha ha, det var ju jättekul så kör man på, skriver roligheter, klokheter och totalt nonsens.
Men nu, just nu, vill jag inte, orkar jag inte, så jag lägger ned.
Det är med det som med en romans:
Kanske för en tid, kanske för alltid.
Det finns kanske andra saker jag kan skriva bra än just statusrader på Facebook;)
Just nu ska jag i alla fall vila mej en hel del och ÅTER försöka landa i tillvaron.
Livet är spännande och mycket finns att upptäcka som inte heter Facebook:D
Önskar er alla en underbar dag vare sig ni är
friska, sjuka, jobbar, är lediga, är jobbiga eller är jobbigt lediga eller ledigt jobbiga..
Facebooka på du som fortfarande finner det intressant och nöjsamt;)
Och lev väl, gott folk!
Det var alltså det som lurade efter blåsten. Härligt!
Är, för en gång skull, hemma sjuk från jobbet.
Ska se om jag orkar en riktig runda med hunden, både för hans och min skull.
En rejäl promenad i lugn takt tror jag bara gör susen.
Solen, skogen, fågelsång kan bara göra gott i nuläget.
Har bestämt några små saker jag ska göra idag och mellan dem råder
vila, vila och vila.
Var sak har sin tid.
Så är det bara.
Har inaktiverat mitt Facebookkonto.
Det stod mig upp i halsen med det där facebookandet.
Jättetrevligt med en del vänner som är långväga och som jag kanske inte hade haft någon kontakt med annars.
Jag hoppas vi kan slänga iväg ett och annat mail till varandra i stället.
Jag och många med mej funkar ju såhär:
"Ska bara kolla lite".
Så öppnar man facebook och kollar runt och så swisch har det gått en halv timme eller en timme.
För att inte tala om Fb i mobilen,
vilket fördärv!;)
Jag var länge emot.
Visste inte ens länge vad Fb var för nått.
Fick inbjudningar i ett par år utan att bry mig.
Men så gick jag med och det var skoj, många vänner har jag ju och många fanns där.
Man kan kolla in Stavangerguttens bilder, heja på hans kompisar där i Norge, skriva till honom och de andra barnen, deras vänner, mina gamla vänner, mina nyare vänner, alternativ vänner, stifta nya bekantskaper via gemensamma "gilla-sidor", skoja lite här och lägga ett inlägg där, lägga upp roliga statusar och så får man plötsligt höra:
"Dina statusar är ju så bra och roliga, ja, jag måste bara säga det!"
Ha ha, det var ju jättekul så kör man på, skriver roligheter, klokheter och totalt nonsens.
Men nu, just nu, vill jag inte, orkar jag inte, så jag lägger ned.
Det är med det som med en romans:
Kanske för en tid, kanske för alltid.
Det finns kanske andra saker jag kan skriva bra än just statusrader på Facebook;)
Just nu ska jag i alla fall vila mej en hel del och ÅTER försöka landa i tillvaron.
Livet är spännande och mycket finns att upptäcka som inte heter Facebook:D
Önskar er alla en underbar dag vare sig ni är
friska, sjuka, jobbar, är lediga, är jobbiga eller är jobbigt lediga eller ledigt jobbiga..
Facebooka på du som fortfarande finner det intressant och nöjsamt;)
Och lev väl, gott folk!
fredag 8 april 2011
Förändringar
Alla förändringar stressar oss människor.
Både positiva och negativa förändringar.
Valda förändringar är oftast nyttiga.
Vi stakar in vår värld och väljer hur vi vill ha det.
Till en viss del är vi, faktiskt, fria till det!
Underbart!
Både positiva och negativa förändringar.
Valda förändringar är oftast nyttiga.
Vi stakar in vår värld och väljer hur vi vill ha det.
Till en viss del är vi, faktiskt, fria till det!
Underbart!
torsdag 7 april 2011
Något jag har mycket svårt för
Något jag har mycket svårt för, i olika sammanhang, är färdiga sanningar om folk.
Jag hoppas att jag inte går runt och tror att jag har så många.
Självklart finns det människor som jag tycker att jag känner och det finns människor som jag tycker
känner mej ganska så bra.
Det jag har uppmärksammat en hel del är när en del människor säger:
"Men det där är ju inte du!"
eller "Det där är ju ingen "Lady I - kille"!
eller "hon är ju sån, eller han är ju sån"...
"Du borde göra si, du borde göra så..."
Nyanserna är många och råd man inte alls bett om är jävla jobbiga rent ut sagt, och varför ger man dem?
Stoppa inte in mej o andra i några boxar eller fack, tack!
Vi är inte antingen goda eller onda
och jag är inte för evigt den människa som någon gick gymnasiet med för
( herregud;P) 25 år sen.
Samma människa, okej, men inte likadan.
Vi utvecklas ju hela tiden om vi vågar!!!
Visst måste vi pausa i det också och bara få vara, helt självklart.
Utveckling följer sitt mönster.
Det lilla barnet är frustrerat och otåligt precis innan det lärt sig krypa. Sen nöjd mer att krypa ett tag... o sen frustrerad igen, för då är det dags att lära sig gå.
Och så håller vi på, vi lär oss gå hela livet om vi bara vågar...
men mellan utvecklingsperioderna måste vi få landa, och vara lite nöjda också!
Det finns de som hävdar att de känner sig själva så fruktansvärt bra.
Jag har inte ägnat så värst mycket tid åt varken egenanalys eller navelskådning,
det har mina barn räddat mej ifrån och det är jag mycket tacksam för!
Jag tror heller inte att jag kommer att ägna mig så mycket åt det ny när mina barn är stora, snart, alla.
Det finns så mycket annat som är intressantare i världen.
Dock pågår läran om en själv ( och därmed om andra och hela världen) hela tiden,
OM man har sinnena öppna!
Visst är ett stort mått självkännedom och självkritik, många gånger, av godo.
Jag tycker att man lär med tiden var ens gränser går för både det ena och det andra.
Hur man vill ha det, vad man mår bra av, vad man inte kan stå ut med,var fällorna för en själv är, för ens själ och inte minst för ens hjärta, men allt detta ändras hela tiden.
Vad man gillar t ex smak o tycke ändras, jag äter ju inte samma mat som favorit nu som då jag var liten.
Mitt favorit-pålägg då jag var liten var kokt medvurst!
Ha ha, ja ni hör ju själva!!!;)
Det är tur att vi ändras och utvecklas.
Utveckling är också att våga stå för att man gillar det med "töntstämpel".
Då jag växte upp var Dansband det mest töntiga man kunde lyssna på.
Att jag som 9-10 åring gillade Kikki Danielsson som var från "krokarna" ansåg lite töntigt av mina äldre systrar och en del vänner som tyckte det fanns tuffare saker att lyssna på.
Men jag var envis redan då och gick min egen väg i musiklyssnandet.
Tvära kast var det i utvecklingen för musiklyssnandet, gillade Elvis, en del av pappas skivor med klassisk musik och då allra helst Mozart. Sen fann jag Elo, Kizz och så vidae..
Just det CCR i pappas skivsamling också. Där fanns också Johnny Cash som jag då tyckte var "GUBBMUSIK" men som jag nu kan uppskatta mycket.
Gott att omgivningen inte var så styrande utan lät mej gilla det jag gillade!
Kanske därför jag vågar gilla det jag gillar nu också utan att snegla, allt för mycket,
på vad andra tycker om det.
Jag är inte den jag var.
Och den som tror sig ha ett färdigt recept på vem jag är har fel
Inte ens om MIN ÄLSKADE VÄNTAR kan jag bli den jag var igår,
för både jag o älskade utvecklas och så måste det få vara.
Vi, människor, kan inte vara som andra förväntar sig hela tiden.
ROLIGT om folk gillar en som man är, men att hela tiden sträva efter det, blir bara fel.
Det lär man sig under resans gång.
Så tro för all del inte att du känner mej!
Tro knappt att du känner dej själv!
Det blir mer spännande så också!
Ibland överaskar man sig själv.
Mark Levengood skrev:
"Vi måste akta oss för att hävda några som helst absoluta sanningar om varandra,
det kan bara bli fel."
Är vi kloka så lyssnar vi på klokheter, vare sig vi bett om dem som råd eller inte;)
Detta jag skriver om har ingenting med att göra med huruvida vi kan lita på varandra eller inte.
De som är mina nära kan lite blint på att jag gör vad jag kan för dem om det behövs.
Likaså har jag personer som skulle göra vad de kan för mej.
Men att sitta och uttala mej i form av Sanningar kring deras personer, det håller jag mej faktiskt för god för.
Jag hoppas att jag inte går runt och tror att jag har så många.
Självklart finns det människor som jag tycker att jag känner och det finns människor som jag tycker
känner mej ganska så bra.
Det jag har uppmärksammat en hel del är när en del människor säger:
"Men det där är ju inte du!"
eller "Det där är ju ingen "Lady I - kille"!
eller "hon är ju sån, eller han är ju sån"...
"Du borde göra si, du borde göra så..."
Nyanserna är många och råd man inte alls bett om är jävla jobbiga rent ut sagt, och varför ger man dem?
Stoppa inte in mej o andra i några boxar eller fack, tack!
Vi är inte antingen goda eller onda
och jag är inte för evigt den människa som någon gick gymnasiet med för
( herregud;P) 25 år sen.
Samma människa, okej, men inte likadan.
Vi utvecklas ju hela tiden om vi vågar!!!
Visst måste vi pausa i det också och bara få vara, helt självklart.
Utveckling följer sitt mönster.
Det lilla barnet är frustrerat och otåligt precis innan det lärt sig krypa. Sen nöjd mer att krypa ett tag... o sen frustrerad igen, för då är det dags att lära sig gå.
Och så håller vi på, vi lär oss gå hela livet om vi bara vågar...
men mellan utvecklingsperioderna måste vi få landa, och vara lite nöjda också!
Det finns de som hävdar att de känner sig själva så fruktansvärt bra.
Jag har inte ägnat så värst mycket tid åt varken egenanalys eller navelskådning,
det har mina barn räddat mej ifrån och det är jag mycket tacksam för!
Jag tror heller inte att jag kommer att ägna mig så mycket åt det ny när mina barn är stora, snart, alla.
Det finns så mycket annat som är intressantare i världen.
Dock pågår läran om en själv ( och därmed om andra och hela världen) hela tiden,
OM man har sinnena öppna!
Visst är ett stort mått självkännedom och självkritik, många gånger, av godo.
Jag tycker att man lär med tiden var ens gränser går för både det ena och det andra.
Hur man vill ha det, vad man mår bra av, vad man inte kan stå ut med,var fällorna för en själv är, för ens själ och inte minst för ens hjärta, men allt detta ändras hela tiden.
Vad man gillar t ex smak o tycke ändras, jag äter ju inte samma mat som favorit nu som då jag var liten.
Mitt favorit-pålägg då jag var liten var kokt medvurst!
Ha ha, ja ni hör ju själva!!!;)
Det är tur att vi ändras och utvecklas.
Utveckling är också att våga stå för att man gillar det med "töntstämpel".
Då jag växte upp var Dansband det mest töntiga man kunde lyssna på.
Att jag som 9-10 åring gillade Kikki Danielsson som var från "krokarna" ansåg lite töntigt av mina äldre systrar och en del vänner som tyckte det fanns tuffare saker att lyssna på.
Men jag var envis redan då och gick min egen väg i musiklyssnandet.
Tvära kast var det i utvecklingen för musiklyssnandet, gillade Elvis, en del av pappas skivor med klassisk musik och då allra helst Mozart. Sen fann jag Elo, Kizz och så vidae..
Just det CCR i pappas skivsamling också. Där fanns också Johnny Cash som jag då tyckte var "GUBBMUSIK" men som jag nu kan uppskatta mycket.
Gott att omgivningen inte var så styrande utan lät mej gilla det jag gillade!
Kanske därför jag vågar gilla det jag gillar nu också utan att snegla, allt för mycket,
på vad andra tycker om det.
Jag är inte den jag var.
Och den som tror sig ha ett färdigt recept på vem jag är har fel
Inte ens om MIN ÄLSKADE VÄNTAR kan jag bli den jag var igår,
för både jag o älskade utvecklas och så måste det få vara.
Vi, människor, kan inte vara som andra förväntar sig hela tiden.
ROLIGT om folk gillar en som man är, men att hela tiden sträva efter det, blir bara fel.
Det lär man sig under resans gång.
Så tro för all del inte att du känner mej!
Tro knappt att du känner dej själv!
Det blir mer spännande så också!
Ibland överaskar man sig själv.
Mark Levengood skrev:
"Vi måste akta oss för att hävda några som helst absoluta sanningar om varandra,
det kan bara bli fel."
Är vi kloka så lyssnar vi på klokheter, vare sig vi bett om dem som råd eller inte;)
Detta jag skriver om har ingenting med att göra med huruvida vi kan lita på varandra eller inte.
De som är mina nära kan lite blint på att jag gör vad jag kan för dem om det behövs.
Likaså har jag personer som skulle göra vad de kan för mej.
Men att sitta och uttala mej i form av Sanningar kring deras personer, det håller jag mej faktiskt för god för.
Til I collapse
"Cause sometimes you feel tired,
feel weak, and when you feel weak, you feel like you wanna just give up.
But you gotta search within you, you gotta find that inner strength
and just pull that shit out of you and get that motivation to not give up
and not be a quitter, no matter how bad you wanna just fall flat on your face and collapse."
"Not be a quitter...."
Ibland blir man bara så trött;P
Det är kanske därför man inte kan sova?
Eller:
"The time has come
To say fair's fair
To pay the rent
To pay our share"
Unplugged version, Midnight oil Beds are burning!
"Fy fan, säger jag bara!"
Risken finns!
Risken finns
feel weak, and when you feel weak, you feel like you wanna just give up.
But you gotta search within you, you gotta find that inner strength
and just pull that shit out of you and get that motivation to not give up
and not be a quitter, no matter how bad you wanna just fall flat on your face and collapse."
"Not be a quitter...."
Ibland blir man bara så trött;P
Det är kanske därför man inte kan sova?
Eller:
"The time has come
To say fair's fair
To pay the rent
To pay our share"
Unplugged version, Midnight oil Beds are burning!
"Fy fan, säger jag bara!"
Risken finns!
Risken finns
onsdag 6 april 2011
Idag
Kämpar någon för bröd för dagen
Dör någon
föds någon
tröttnar någon
gläds någon
många jobbar
några orkar inte stiga upp
flera är oroliga
en del har sovit dåligt inatt
och några andra försov sig i morse
någon sitter och funderar på vad de ska ha till lunch
någon annan om de ska ta sitt liv
någon vill bara att allt ska vara tyst o lugnt runt dem
medan någon skulle göra vad som helst för att det skulle hända nått
några våndas i skolan över knäppa lärare
någon annans högsta dröm är att få gå i skolan
någon funderar över strålningsdoser och hur vi påverkas
någon annan tänker inte så mycket mer än att de ska gå på shopping idag
någon skriver blogg
någon annan önskar att lära sig läsa och skriva
någon kom just hem
och någon är totalt vilse
någon häller upp kaffe
någon har inte vatten att dricka
mmm ja jag skulle ju kunna hålla på i oändlighet med detta uppräknande
men det ska jag inte, för jag har annat att göra också;)
Ha en bra dag, hur nu en bra dag ser ut just för dej?!:)
Dör någon
föds någon
tröttnar någon
gläds någon
många jobbar
några orkar inte stiga upp
flera är oroliga
en del har sovit dåligt inatt
och några andra försov sig i morse
någon sitter och funderar på vad de ska ha till lunch
någon annan om de ska ta sitt liv
någon vill bara att allt ska vara tyst o lugnt runt dem
medan någon skulle göra vad som helst för att det skulle hända nått
några våndas i skolan över knäppa lärare
någon annans högsta dröm är att få gå i skolan
någon funderar över strålningsdoser och hur vi påverkas
någon annan tänker inte så mycket mer än att de ska gå på shopping idag
någon skriver blogg
någon annan önskar att lära sig läsa och skriva
någon kom just hem
och någon är totalt vilse
någon häller upp kaffe
någon har inte vatten att dricka
mmm ja jag skulle ju kunna hålla på i oändlighet med detta uppräknande
men det ska jag inte, för jag har annat att göra också;)
Ha en bra dag, hur nu en bra dag ser ut just för dej?!:)
måndag 4 april 2011
Åter en helg
Åter en helg går mot sitt slut.
Denna har varit innehållsrik.
Hunnit med både nytta och nöje. Röjt i lite skåp, sorterat och kastat, fått ihop en kasse som ska lämnas till Pingstkyrkans secon hand, nästan fyllt säcken till plaståtervinningen ( hemskt vad mycket som levereras i förvaras i plast! måste bli observantare på det då jag handlar!).
Tvättat lite, läst lite och ska läsa igen strax.
Läser en mix, alltså flera böcker på gång, av Håkan Nesser, Lasse Berg och Mark Levengood för tillfället. Plus lite tidningar och bloggar, men inte så mycket som jag skulle vilja.
Tiden räcker inte riktigt till allt, finns så mycket annat också jag vill och "måste".
2Prioritera, prioritera!" Som en kompis till mej sa.
"Det är ganska enkelt om man tänker efter!":)
I huset har även fyra ungdomar huserat under helgen, plus att äldste sonen har kikat in en sväng idag.
Ska även ringa Stavangergutten strax.
Har också hunnit jobbat lite på min självständighet i helgen.
Ja jag är självständig, men ni som känner mej riktigt nära vet nog vad jag menar;)
Ätit gott, skrattat och lyssnat på gamla fina låtar på 80-talsfest har hunnits med i helgen också!
EBBA vs ABBA, lätt match och däremellan Afzelius med flera..
Planerar nu nytt skrivprojekt, funderar över ev studier till hösten, kombinerat med nuvarande arbete, sommarens grönsaksland samt vårens och sommarens resor.
Sammanfattningsvis kan jag kalla nuläget:
"Full vart mot sommaren!"
I morse var fåglarnas söndagskör utökad, de sjöng arior här ute så vackert, underbart vackert..
Det drillades och visslades i björkar och granar.
I luften hängde ett vårregn och luktade som bara ett sådant gör.
I lördags kunde jag höra helgmålsringningen från kyrkan som ligger dryga halvmilen härifrån.
Det vet jag faktiskt inte om jag någonsin har hört här innan. Frågade min mamma om hon tänkt på att hon hört kyrkklockorna ända hit och det hade hänt, men inte ofta. Antar att vinden får ligga på från väster om ljudet ska nå hit.
Har ibland fått för mig att jag hör sämre än tidigare men jag är inte längre så säker på det.
Men det kan vara som med allt annat, jag kanske hör andra saker bara, helt enkelt;) med åren!
ha ha, det är kanske en slags utveckling det också;)
Carpe diem!
Denna har varit innehållsrik.
Hunnit med både nytta och nöje. Röjt i lite skåp, sorterat och kastat, fått ihop en kasse som ska lämnas till Pingstkyrkans secon hand, nästan fyllt säcken till plaståtervinningen ( hemskt vad mycket som levereras i förvaras i plast! måste bli observantare på det då jag handlar!).
Tvättat lite, läst lite och ska läsa igen strax.
Läser en mix, alltså flera böcker på gång, av Håkan Nesser, Lasse Berg och Mark Levengood för tillfället. Plus lite tidningar och bloggar, men inte så mycket som jag skulle vilja.
Tiden räcker inte riktigt till allt, finns så mycket annat också jag vill och "måste".
2Prioritera, prioritera!" Som en kompis till mej sa.
"Det är ganska enkelt om man tänker efter!":)
I huset har även fyra ungdomar huserat under helgen, plus att äldste sonen har kikat in en sväng idag.
Ska även ringa Stavangergutten strax.
Har också hunnit jobbat lite på min självständighet i helgen.
Ja jag är självständig, men ni som känner mej riktigt nära vet nog vad jag menar;)
Ätit gott, skrattat och lyssnat på gamla fina låtar på 80-talsfest har hunnits med i helgen också!
EBBA vs ABBA, lätt match och däremellan Afzelius med flera..
Planerar nu nytt skrivprojekt, funderar över ev studier till hösten, kombinerat med nuvarande arbete, sommarens grönsaksland samt vårens och sommarens resor.
Sammanfattningsvis kan jag kalla nuläget:
"Full vart mot sommaren!"
I morse var fåglarnas söndagskör utökad, de sjöng arior här ute så vackert, underbart vackert..
Det drillades och visslades i björkar och granar.
I luften hängde ett vårregn och luktade som bara ett sådant gör.
I lördags kunde jag höra helgmålsringningen från kyrkan som ligger dryga halvmilen härifrån.
Det vet jag faktiskt inte om jag någonsin har hört här innan. Frågade min mamma om hon tänkt på att hon hört kyrkklockorna ända hit och det hade hänt, men inte ofta. Antar att vinden får ligga på från väster om ljudet ska nå hit.
Har ibland fått för mig att jag hör sämre än tidigare men jag är inte längre så säker på det.
Men det kan vara som med allt annat, jag kanske hör andra saker bara, helt enkelt;) med åren!
ha ha, det är kanske en slags utveckling det också;)
Carpe diem!
lördag 2 april 2011
Jag läser
att klädberget fortsätter att växa. Att Sveriges konsumenter köper 10% mer kläder och hemtextil än för 9 år sedan (SvD). Det är miljön som får ta smällen. Väl värt att tänka på.
Kan säga lätt att jag inte har en 10% ökning av klädinköp, jag handlar extremt lite kläder om jag jämför med de jag känner. jag bär oftast Jeans o Tunika, har några olika par jeans i omlopp i "tvättcirkeln" och anväder jeans till de är utslitna, vilket betyder att jag ibland även lappar & lagar. Tror inte det är så ovanligt bland sk "vanligt folk", hur vanliga vi är är ju en annan fråga;)
Läser också att cancerfallen fortsätter öka, och detta speciellt i Skåne. Ingen kul läsning alls, men viktig. Forskningen kring detta är viktig och nödvändig. Idag tror man att en av fyra, 25%, av oss som är över 40år kommer att få cancer någon gång i livet. Om tio år tror man att varannan människa i Sverige över 40 år kommer att få cancer. Det är ingen som kan tänka, "Det här angår inte mej". Vi är alla drabbade, antingen själva eller genom att vi är anhöriga/vän till någon med cancer. (SvD)
Läser också om ekologisk odling och alternativ, det känns roligare men hänger ihop med det andra jag läser.
I år ska jag fortsätta leva så miljömedvetet som tiden, pengarna och mitt vetande räcker.
Det känns vettigt och som det enda rätta för mej.
En del säger att det inte spelar nån roll, att det är kört.
Jag och många med mej säger, så länge det finns liv finns det hopp!
Nu gör jag ett litet hopp!
Till en annan viktig bit i tillvaron.
Vi och våra medmänniskor.
Det är inte lätt att vara människa, precis som gamle Strindberg sa.
Så låt oss inte försöka göra det svårare för varandra genom att baktala varandra, förlöjliga varandra,
utan låt istället kärlek, frihet och respekt få råda.
Inte alltid lätt, men då strävar vi gemensamt mot en bättre värld!
Kan vi göra det samt odla o äta mer ekologiskt, ja men då är ju snart "saken biff",
som man sa på den gamla goda tiden;)
Kan säga lätt att jag inte har en 10% ökning av klädinköp, jag handlar extremt lite kläder om jag jämför med de jag känner. jag bär oftast Jeans o Tunika, har några olika par jeans i omlopp i "tvättcirkeln" och anväder jeans till de är utslitna, vilket betyder att jag ibland även lappar & lagar. Tror inte det är så ovanligt bland sk "vanligt folk", hur vanliga vi är är ju en annan fråga;)
Läser också att cancerfallen fortsätter öka, och detta speciellt i Skåne. Ingen kul läsning alls, men viktig. Forskningen kring detta är viktig och nödvändig. Idag tror man att en av fyra, 25%, av oss som är över 40år kommer att få cancer någon gång i livet. Om tio år tror man att varannan människa i Sverige över 40 år kommer att få cancer. Det är ingen som kan tänka, "Det här angår inte mej". Vi är alla drabbade, antingen själva eller genom att vi är anhöriga/vän till någon med cancer. (SvD)
Läser också om ekologisk odling och alternativ, det känns roligare men hänger ihop med det andra jag läser.
I år ska jag fortsätta leva så miljömedvetet som tiden, pengarna och mitt vetande räcker.
Det känns vettigt och som det enda rätta för mej.
En del säger att det inte spelar nån roll, att det är kört.
Jag och många med mej säger, så länge det finns liv finns det hopp!
Nu gör jag ett litet hopp!
Till en annan viktig bit i tillvaron.
Vi och våra medmänniskor.
Det är inte lätt att vara människa, precis som gamle Strindberg sa.
Så låt oss inte försöka göra det svårare för varandra genom att baktala varandra, förlöjliga varandra,
utan låt istället kärlek, frihet och respekt få råda.
Inte alltid lätt, men då strävar vi gemensamt mot en bättre värld!
Kan vi göra det samt odla o äta mer ekologiskt, ja men då är ju snart "saken biff",
som man sa på den gamla goda tiden;)
 |
| I Göingeskogen, jag jagar inte. Men granarna skjuter nu skott;) |
fredag 1 april 2011
Som stormen river öppet hav
Igår då jag körde från jobbet och, som vanligt,
rensade skallen på allt möjligt under den lilla hemvägen
då dök en mening upp i mitt huvud.
Först trodde jag att meningen skulle växa till en dikt, men icke.
Orden dök upp då jag funderade på allt som hänt de senaste åren...
"Jag är en klippa i havet när det stormar."
I morse vaknade jag och hade åter min pappa i tankarna.
Jag är, oftast, lugn som en filbunke men ack vad jag känner.
Ibland, ja ganska ofta, kommer Evert Taubes gamla visa upp i mina tankar:
"Pappa, kom hem!
För jag längtar efter dej!"
Men jag vet att döden är definitiv, vad som än händer eller inte händer sedan.
Ja som en klippa i havet...
Hrm, det smakar salt, är det havet eller tårarna?.
rensade skallen på allt möjligt under den lilla hemvägen
då dök en mening upp i mitt huvud.
Först trodde jag att meningen skulle växa till en dikt, men icke.
Orden dök upp då jag funderade på allt som hänt de senaste åren...
"Jag är en klippa i havet när det stormar."
I morse vaknade jag och hade åter min pappa i tankarna.
Jag är, oftast, lugn som en filbunke men ack vad jag känner.
Ibland, ja ganska ofta, kommer Evert Taubes gamla visa upp i mina tankar:
"Pappa, kom hem!
För jag längtar efter dej!"
Men jag vet att döden är definitiv, vad som än händer eller inte händer sedan.
Ja som en klippa i havet...
Hrm, det smakar salt, är det havet eller tårarna?.
 |
| Både havet och tårar är salt... |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)