Känner

dina mönster nu, nästan, lika väl som mina egna.
Det är nu jag borde sitta och undra om jag ska skratta eller gråta, men det gör jag inte och det förvånar mig inte ens att jag istället ler och funderar över vilken bok jag borde läsa och vilken tid jag ska ställa larmet på i morgon.
Jag vet
Och jag gör
Ingenting
I hemlighet.
R sa ett tröstens ord, en gång vid sjön, kanske ej så viktigt för honom men det ligger som en karamell i min själ. En hård och god karamell som tar en evighet att smälta.
De tre musketörernas sammansättning är inte helt konstant, E blir M ibland men annars är det de, jag menar vi, som håller elden igång, glöden levande.
Vad gör det då? :-)