Våga

Att våga Leva, det är inte så självklart.
Dock är det ofta det som ska till för att lösa upp den där knuten i magen, få ordning på de där nerverna som dansar rundor som de själva vill, få frid i själen och ordning på torpet i bemärkelse må väl.

Jag är i dalarna i skrivande stund.
Har kört hit, faktistk det längsta jag kört själv på en och samma dag.
60 mil.
Tokig?
 Ja, kanske det, men levande.!

Jag var uppe och "städröjde" det värsta hemma igår.
Det var lite eftersatt pga av mycket arbete och lite annat som är roligare än just städning...
så det blev ett tokryck på kvällen, efter 10-timmarspasset på jobbet.
Tvättade, plockade i ordning lite och torkade köksgolvet.

I morse hämtade jag smörgåstårta till ungdomarna som slutar skolan idag.
Nästa yngsta barnet får sitt sista "riktiga" sommarlov, men han ska jobba en stor del av det.
Två barn i gymnasiet har jag och smörgåstårta var beställt.
Så nu kan de mumsa i sig och njuta av att sommarlovet har börjat!

Och själv är jag utan sommarlov men på äventyr, ständigt, både borta och hemma.
Nu är jag, som jag nämnt, i dalarna.
Det är roligt att resa ensam, det är roligt att resa i sällskap.

Här finns trevligt folk, vackra vyer, en underbar dialekt, vänlighet och god mat, vad mer kan man begära?

Men  jag saknar mina barn,
det gör jag,
får fixa till ett riktigt kramkalas när jag kommer hem,
får beordra hem båd stora o större ungdomar;)

Våga!