Vad är egentligen viktigt?

Åter ställer jag mej frågan.
Inte för att jag inte vet vad som är viktigast för mej utan
för att jag springer på så, med allt jag "ska"  och
tycker att jag inte hinner med riktigt.
Börjar landa lite i mej själv, igen.
Har känt en del inre stress på sistone.
Det har sina förklaringar.
Tur att jag själv vet, för endast jag kan göra nått åt det.

Musik, naturen och nära&kära är det som räddar mej i tider som dessa.
Vissa låtar och artister återkommer jag till och en del nya tillkommer, en del nygamla.
Naturen: jag har inte vistats så mycket utomhus, som i år, sedan jag var barn.
Det känns oerhört bra, det känns verkligen som om jag hittat tillbaka till mej själv genom det.
Att vara själv, eller med gott folk,  i skogen, vid en sjö, vid havet, i fjällen, bergen, var som helst men i naturen, är helande för kropp och själ.
Fjärilar, älgar, skalbaggar, fåglar ja alla djuren är underbara att se och vara i närheten av. Växterna, stenarna och jorden..

"Nära&kära" hur viktiga är inte de?
 Mina älskade barn, "svärbarn" ( svärson och svärdöttrar), mina syskon, mamma, ja även pappa som inte är i jordelivet längre men finns med mej ändå, några få viktiga vänner, som nog är fler än jag först tänker på,  mina allierade i  "Elda-brasa" gänget, ca 4-5 personer som har träffats nästan varje vecka, pratat om livet och eldat brasa tillsammans, ett andningshål i tillvaron.
Vår studiecirkel i byn har också blivit ett viktigt gäng för mej.
Det har faktiskt fört oss i gruppen lite närmare varandra.
 Det känns bra för hela stämningen i byn.

Jag har också börjat kika på något som jag inte varit direkt "för" tidigare.
De där när folk rensar i sin bekantskapskrets.
Jag har tidigare tyckt att "så gör man väl ändå inte" ,
 men jag har på sistone förstått att det, faktiskt, kan vara nödvändigt.
Det finns människor som inte är bra för mej.
Det finns företeelser som jag inte vill vara en del av.
Det finns oärliga människor, och de vill jag inte ha bland mina nära.

Inte så ofta men ibland vore det ganska skönt att be någon:
"Go fuck yourself!"
Eller mumla: "Fuck you, very munch!"

Mer troligt är att jag bara vänder mej om och sakta går
ifrån det jag inte vill vara i närheten av.
Sen kan "folk" vilja vara mina vänner bäst de vill.
Är du inte ärlig, kan du gå någon annanstans, direkt, 
"don´t waste my time, please!"

Jag är en vänlig själ, men dum är jag inte!

Gott i själen när jag träffar likasinnade.
Människor som försöker leva ärligt mot sig själv, och andra, får min själ att fröjdas.
Jag tror starkt på en mening i detta Livet, ibland kan jag skönja de vackra trådarna i Livets väv.