Trött

Trött och sliten.
Mänskligt. 
Jobbigt.
Början på nått bättre.

Jag blir sur på mej själv när jag känner mej så här trött och sliten.
Som om jag tycker att jag skulle orka hur mycket som helst.
Det är omänsklig behandling av mej själv...                                       

Ändå, om jag tittar i backspegeln kan jag lätt förstå.
Började förra veckan med att arbeta vaken natt och sedan skulle jag vända tillbaka och jobba långa dagspass igen, bara det kan trötta.
Därtill arbetspass, dagtid på ca 12-13h i sträck och när äntligen den lediga dagen kom for jag till sjukhuset i Lund på ett återbesök. Klart man blir trött.
Har ju faktiskt, också, varit mamma sedan jag var 15 år och därför tagit stort ansvar länge.
Levt i ekonomisk otrygghet, fast det är bättre nu, men åren med det stressade oerhört.

Klart man kan tillåta sig att bli lite trött ibland?


Bekymrat mig lite för privata angelägenheter, det kan också ta på krafterna,
dock bestämt mig för att andras bekymmer är andras bekymmer och mina är mina.
När man kan hjälpa ska man hjälpa om det är rimligt, men att ta hand om andras konflikter, försörjning eller annat?
Nä det får de faktiskt lösa själva.I alla fall när jag INTE har resurserna att hjälpa.
Jag kan koka soppa på en spik, men att verkligen trolla är jag lite sämre på;)

Även framgång kan trötta lite, vi har slitit hårt i studiecirkeln med träffar, "produkten" och nu med försäljning. Även det roliga kan ta energi om man inte har rätt tänk.


Jag har nu bestämt att jag ska vårda mig lite bättre.
Försöka få till en lite längre promenad varje dag och verkligen tänka på hur jag prioriterar.
Ska också ringa facket och kolla lite regler gällande mitt arbete.
Det gäller att vara "om sig o kring sig", annars blir man plötsligt som vore man livegen.

Igår var det 3 år sedan min kära pappa gick bort.
Saknaden är stor och jag tänker på honom ofta, ofta.
Mycket har jag lärt av min pappa.

Pappa sitter och "klurar" med något.

Lite om att rensa avlopp, lite om växter,  ja läkeväxter och vilka som duger att krydda brännvin med, lite om motorer, lite om försiktighet gällande vissa saker och att försöka leva medan jag är här.
Min knasiga galghumor härstammar också från honom, helt klart.
Om mitt, oftast, diplomatiska sätt.
Och att ha barnasinnet kvar!!!

Denna låt med en del av pappas "hjältar" var min tröstlåt då pappa gick bort.
Tekniker och maskiningenjör som han var, kunde jag nästan se honom "fly a star ship cross the universe".

 Det är jobbigt att ha det jobbigt.
"Att må dåligt är en bra början" som det en bok heter, av Bengt Stern.
Att inte känna sig helt i fas med sig själv i Livet är en indikation på att jag behöver justera lite
så jag hinner med det jag vill och ska.

Det är ju faktiskt MIN vandring här och inte någon annans,
 min vandring är inte arbetsgivarens, statens, eller någon annans den är min. 
Mitt nöje - mitt ansvar!

Känner helt klart att jag ska gå på det jag tycker är rolig och meningsfyllt :

"If you do what you love, every day is a holiday!"

Paulo Coelho