Fortsättning på :"En vanlig människas Bergspredikan"!

Inleder med ett citat ur mitt förra inlägg:

"Det jag kommer att skriva om framöver kommer att handla om MINA värderingar och åsikter, erfarenheter om moral, civilkurage/kurage, medmänsklighet, samhället som det ser ut idag, hur det har sett ut i dessa frågor och vilken PLIKT vi faktiskt har, inte bara mot oss själva, utan  mot hela mänskligheten, hela planeten och hela Alltet att faktiskt inte gå runt här som ZOOMBIES den lilla tid vi är tilldelade att leva här!"


och konstaterar att jag gör, som vanligt, det inte lätt för mej!


Att välja den enkla vägen, i stort, har aldrig varit min grej. I vardagen gör jag det jämt, jag är bekväm av mej, men de större livsvägarna och i mitt skrivande väljer jag sällan det enkla. Visst kan jag skriva en "lull-lull-sommarbetraktelse" och gör så också, för även det fyller sin funktion både för mej och läsare. Vi behöver både ock, men att ge sig på att skriva om moral och värderingar i samhället som det ser ut? Ja ja, det är inte första gången som jag får simma lite för att slippa ta mej vatten över huvudet:)


Det svåra nu är att veta i vilken ände jag ska börja! Det är inte så svårt att sitta och moralisera över andra, men det är verkligen inte min avsikt. Jag kan moralisera över mig själv! Det vore inte heller så svårt.
Ju mer man lever destu svårare inser man att det är och att palettens färger är betydligt fler än svart och vitt.


Jag ska inte ta någon fallbeskrivning idag och tycka si eller så om agerande. Utan istället ska jag återkomma till det som, även, var kärnan i förra inlägget:
ATT DET ÄR VI SJÄLVA SOM SKA DÖMA OSS SJÄLVA!


Därför kommer jag:


#Jobba på att bli bättre på att säga vad jag tycker.
#Sluta gå andras ärenden! Det finns de som tycker jag ska framföra deras åsikter och saker de hört, men det tänker jag inte göra såvida det inte är någon som verkligen behöver min hjälp t ex en brukare, eller annan medmänniska som kan ha nytta av t ex min skrivarförmåga och orädsla för myndigheter och andra auktoriteter..
#Försöka skapa mer tid för mej att fundera över hur jag agerar, hur jag väljer att inte agera (ibland) och hur jag verkligen vill leva. Skulle tro att det kan kallas meditation över tillvaron och mitt liv.
#Försöka sluta prata om människor i deras frånvaro, det är något många av oss skulle behöva göra, inte minst på min arbetsplats.
# Inte gå på hörsägen, utan ha belägg för saker jag påstår.
#sopa framför egen dörr!
#Vattna sitt eget gräs så är det inte grönare på andra sidan;) ( och skulle det ändå synas vara det så får man väl stänga grinden o inte släppa in nån som felbetar? mohaha!)
# Tänka på att jag är en förebild, en vuxen medmänniska för en hel del ungdomar.


En gång var jag på en utbildning i Malmö. Jag arbetade då på Statoil och var där med en kär kollega vid namn Monika. Vi hade trevligt och utbildningen, som handlade om kvalitet, var mycket bra och givande.
 Fokus lades på egen kvalitet, att jobba så att man var nöjd med sig själv, att lära sig att kvalitetsäkra sitt arbete, men inte BARA arbetet utan också hela sitt handlande, så rubriken var kvalitet men kunde lika gärna varit Personlig utveckling, fast ordet inte var på "tapeten" vid den tiden.

Kom att tänka på den utbildningen nu. Om att göra sitt bästa. Att inte bara göra som alla andra, att våga granska sig själv!!!

Det är så lätt att sitta och moralisera över andra, att tycka si o så och ännu lättare är det att prata, prata, prata om det. Men varför? Är det för att vi tycker att vi höjer oss en liten, liten aning över de som vi pratar om?



Det finns ett bibelord om detta, och du som är än mer bevandrad i texterna kan kanske hjälpa mig finna var ( jag försökte googla det, men gav upp = lättja?)
Att vi inte ska döma någon förrän vi gått en mil i hans skor!


Det gäller även idag det!!
och även oss, dej och mej!