Premiär i Broby

Igår var det dags. Kl. 19 i Broby skulle jag, ensam, hålla låda och gärna med bra innehåll så att publiken tyckte det var nått bra de fick till sig.
Nerver? Naturligtvis, inte okontrollerat men viss undrade jag stundom, innan framträdandet, vad jag har gett mej in på. Och när jag lämnade mitt hem med en kasse böcker, en trumma med fransar på och en hopfällbar stol, så tänkte jag "lite speciell i "huet" måste vi allt vara vi entertainers, som håller på med sådant här".Men hellre speciell i "huet" än att vara precis som "alla andra", men vem är egentligen det?

Vi är alla unika, fast inte alla vågar vara det!!!

Jag kom i god tid, eftersom jag inte riktigt visste hur lång tid det skulle ta att köra hemifrån och till Broby. Jag räknade med en halvtimma och det stämde ganska bra det. Väl framme i den vackra byn med bron, det vill säga BRO-BY, så var det lätt att hitta till deras vackra kulturhus! Kulturhuset Vita skolan.

Kulturhuset Vita skolan, Broby.

På vita skolan var det liv och rörelse. Bibliotek och musikskola, med mera. Vänlig personal visade mej tillrätta och Vuxenskolans Ingela Fridh fanns på plats. Och på utsatt tid, drog jag igång.

Först presenterade Ingela Fridh mej och sedan presenterade jag mej själv lite mer, men dök ganska genast in i själva föreställningen. Först göingska dikten Hocken råur om de? Vars titel fått ge namn på hela föreställningen. Sedan blev det att ta fram min trumma och sjunga Glötta fråu Snapphanemark, vilket uppskattades mycket. "Sjung mer!!" uppmanades jag efter föreställningen, så det ska jag ta med mej och sätta ihop lite mer sång i miina framföranden. Ja min särbo, har sagt det till mej ända sedan han fick höra mej dra min version av Joplins Mercedes Benz, att jag ska göra mer med sången. Så  det är dags att inte bara lyssna till det, utan verkligen göra slag i saken!

Sedan följde dikt på dikt, samt några längre stycken och även Brev från Moder Jord, som tidigare framförts på Earth hour i Älmhult, av mej.

Jag som trott att jag var tämligen okänd i Broby drog en hel del publik, och det var väldigt trevligt. Många kom fram efteråt och ville prata, det är alltid nått som behöver talas om och det tycker jag är jättetrevligt. Fick höra både en berättelse om "Hocken" som rådde om en tös och en gammal hejaramsa från Gylsboda fotbollsklubbs glansdagar! Och mycket annat trevligt.
Så, denna gång var jag helt nöjd med mitt framträdande och det är en så skön känsla att ha. Att känna där inne, att "det här gick bra" "jag förmedlade det jag ville och publiken var med på noterna, vi fick till dialogen!" Trött efteråt och lite svårt att varva ner, men det är PRECIS så det ska vara när det är bra.

                                 TACK BROBY!