Basket case

Oftast tänker jag positivt. Det är länge sedan jag mest såg de gråa nyanserna i tillvaron, den är numera färgsprakande och jag vet att jag kan välja hur jag ser på saker och ting och vilka nyanser jag ska fokusera på. Jag vet också att vi inte alltid kan välja... Vi kan inte alltid välja hur vi ser på saker och ting, men OFTAST och oftare än vi tror, oftast (!), kan vi det.
Stängda dörrar, betyder att andra dörrar öppnas om vi känner på handtagen.
Avslut betyder början på nått nytt. En höst betyder att det ska komma en vår. En motgång betyder, att jag har nått att lära. Och tur är att jag fortfarande har att lära. Det är därför vi är här, tror jag.
För att lära, leva och älska. Finna nya vägar och återupptäcka gamla. Se gamla stigar och vyer med nya ögon, värdera och omvärdera.

Någon tycker kanske att jag är FÖR positiv, men det håller jag inte med om. Jag ser och vet om lika mycket elände som de som fokuserar på det. Jag kan dock inte se poängen, för mej, att fokusera på det dåliga. Det vi lägger fokus och energi på, det växer. Så bort med tråkigheter, bort med energitjuvar, bort med de som vill dra ner dej och få dej att känna dig mindre värd. Och så de allra värsta, kan jag tycka, de som låtsas vara dina vänner men bara ser till sina egna fördelar. Ulvar i fårakläder, de är inte vanliga, men de finnes och de ska man hålla utanför elstängslet om man säger så.

När jag skriver, skriver jag till oss alla. Det är inte så att jag tror att jag ska tala om en massa för just dej. Det är för dej och mej jag skriver. Mina texter är precis lika mycket ett budskap till mej själv som till någon annan. Ibland är de en påminnelse om vem  jag är och vad jag står för. Ibland läxar jag upp världen och skriver att vi ska lyssna till intuitionen och sopsortera bättre. Ja då är det till mej också, jag är inte bättre än någon annan. Självklart inte. Mitt och mina budskap är till ALLA som känner att de vill ta de till sig. Inklusive mej själv.
Någon kanske tycker att jag är naiv, och har för lätt att lita på andra. Men det kan jag dementera. Jag släpper väldigt få inpå mej, inpå djupet. Det finns t om de som tycker att de är mina vänner som inte känner mej särskilt mycket. Speciellt de som på egen hand, lixom, bestämt att vi är vänner och jag rycker på axlarna och säger Jaha.Ungefär. Jag har väl nått att lära av det också.
Nä naiv och godtrogen är jag verkligen inte, om jag får bedöma det själv och det får jag, för vem skulle hindra mej?
Jag säger som Nina Björk sa på påskdagen i radion: 

"Jag agerar som om världen är lite bättre än vad den är. Och därmed gör jag den lite bättre."

 

Någon säger: " Du är så stark. "  

Och jag säger: "Det har aldrig funnits nått annat alternativ för mej." 

Jag är antingen eller... 

Jag tror mest jag är stark för jag helt enkelt inte orkar ( inte kan?)  vara svag. Kanske är den svage till syvende och sist den som är den starke, för den vågar och orkar vara svag. 

Så länge kan jag bara vara jag och hoppas, tro och veta att det räcker.  

Det räcker iallafall för mej.