Tacksägelsedagen

Idag är det tacksägelsedagen. Tack säger jag, hoppas jag, varje dag. Jag är oerhört tacksam för mycket i Livet. För mina sinnen och min hjärnas fulla och ibland gåtfulla bruk, min intuition, min kropp, min själ.

Så till andra människor, alla de människor som är en del av mitt Liv. De som står mig allra närmast, som Mannen i mitt Liv och  ALLA barnen. Övrig familj och den familj jag kallar Stjärnfamiljen, som är en rymlig brokig skara av vänner med och utan blodsband.
Jag är också tacksam för de människor som tidigare varit en del i mitt Liv och som nu inte är det, ibland inte alls och ibland i mycket mindre grad än tidigare. Tack alla som varit bidragande till den jag är idag.

Tacksam är jag också för grundläggande saker som rent vatten att dricka, mat att äta, luft att andas.
Kärlek, glädje och  humor, otaliga är de saker, känslor och personer som jag vill tacka för.

Det som varit.
Det som är.
Det som komma skall.

Tack!

Sen finns det ju det jag säger nej tack till, men det är också ett slags tack: