"Hur kom ni ut på internet då?"

Idag slängde jag ut en fråga som facebookstatus: "Kommer ni ihåg tiden innan vi hade mobiltelefon, dator och facebook?"
Många blev svaren och vi kom fram till att det var bättre förr,  men att det är en del trevliga funktioner som gör att vi kan hålla kontakten så lätt. Men även baksidan med stressen att alltid ha krav på sig att kunna bli nådd. Jag nämnde att jag nu börjar med att sträva mot att alltid kunna ta en dag med avstängd telefon och ouppkopplad,per vecka.
En FB-vän till mej nämnde, då vi kom in på tider då vi alla bodde i hål i marken, eller i en skokartong på stora vägen, med en far som slog ihjäl oss en gång om dagen vare sig det behövdes eller ej, att hans barn barn hade frågat:
-Morfar, hade du dator på ditt rum när du var liten?
- Nej det fanns inga datorer då.
 - Men morfar, hur kom nu ut på internet då?

Och det kan tyckas vara en fråga att le eller skratta lite snällt åt, men om vi tänker och känner efter så finns det något som vi i denna uppkopplade värld kommer längre och längre ifrån. Det är intuitionen. Den övas sämre då vi alltid kan kasta iväg ett sms, eller sätta på en GPS för att hitta vägen.  Vi kanske missar helt det här med att känna av.
En närstående till mej lär, som liten, ha velat gå och möta sin pappa som egentligen var vid norska gränsen då (det var under andra världskriget). Men barnet ville "gå och möta pappa."  Och fick då bara "gå till kröken" för ingen annan trodde att pappan skulle komma hem då. Men när barnet kom till kröken, vem kom gående där i kängor och uniform?
Känslan ska vi inte förakta.
Och när allt går enligt tidtabeller, vi alltid kan meddela om vi blir sena, vi aldrig hamnar på "fel" tåg, hur blir det då?

Rätt tåg? eller fel tåg? eller back on track? vem vet?

I och för sig tror jag att saker och ting blir som de var menade, men om vi inte lär oss känna efter. Inte tar oss tid att lyssna inåt, inte koppla av och kopplar ned någon gång, hur blir det?

Det finns ett slags "internet" bortom det vi "vet bevisligen"!
Hur jag vet det?
Det känner jag på mej;)