Höst

Det är höst. Våta löv mot våt gräsmatta, eller mot asfaltens blöta yta. Vissna växter står kvar i trädgården. Än fler löv, far för vinden.
Vi tänder ljust och ler mot varandra.
Naturen går in i lugnet. Vi borde göra detsamma.

Jag läser att meditation och medveten närvara (mindfulness) förändrar människors hjärnor, så att aktiviteten ökar i de delar där empatin finns. Förvånar mej inte. Det känns helt lugnt, det också.
Äpplen. Gåvor från äppelträden. Vi har plockat fallfrukt, skakat ner från träden, gjort must, saft, mos och rasp i omgångar.
Det är en fantastiskt frukt. Som Torsten sa då jag var barn: - Allt går att äta, utom pinnen. Så är det med äpplen. Tack Torsten för du vågade sätta spår i mitt minne. Faktiskt det mest tydliga minnet jag har av dej. Och så ditt utseende. När jag ser en av dina vuxna söner, ja då ser jag dej också. Roligt. Barndom möter Nuet. Äpplen, allt används, allt utom skaftet, eller som du sa "pinnen".

Röja i gömmor. Ska gå loss i källaren, oanade skatter kan finnas där. En gammal tröja kan bli som ny, då den varit förlagd.
Förlagd ja. Det kan vi bli, vi som skriver. Sen kan vi bli hittade och upptäckta, som en gammal tröja i en källare. Kanske. Annars är det bra ändå.
Fått förfrågning om att sätta akupunktur på ett gäng som ska sluta röka.
En sluta-röka-grupp, en liten en. De vill prova, jag kan peppa.
Har ju själv lyckats sluta. Många år  sen nu. Efter att L flyttat och jag inte kunde skylla på att han rökte, längre, tvingade jag mej att ta tag i det. Det gick, över förväntan och med snus som substitut. I ett halvår så. Sen halsbränna och pappa som sa: -Det begriper du väl att det är snuset. Det är rena rävgiftet för magen. Så sa han. Vis av erfarenhet.
Ont i huvudet i två veckor.
Nikotinabstinens.
Allt går över, förr eller senare.