"It´s not dark yet!"

Morgonpromenaden redan tagen genom byn, som till hälften sov och andra hälften förberedde sig för en dag till på arbetet eller i hemmet.
Hela byn låg inbäddad i dimma och morgondagg. Solen bestämde sig för att gå upp i dag också.

Som ett slag i magen i går morse, ett stråk av stor vemod som nådde mej och jag vet ännu ej vad den känslan härstammar ifrån.
 Försöker känna efter.
 Idag är den mycket mindre, nästan borta, om jag blundar?

Kanske är det "Livet som vände om" som ger slagkänslan i maggropen, inte otroligt att det är så.
Eller är det kanske bara hösten som talar till mej om alltings förgänglighet?
Kanske är det känslan av otillräcklighet som vill säga till mej:
"Det är ok, du är människa och människor är otillräckliga.... Inse fakta!"

Jag söker orden som ger mej tröst.
Orden jag fann då jag låg på stranden i Rigeleje och läste Tranströmmer, för första gången.
Jag var som ett barn som precis lärt sig läsa!

En ny värld öppnade sig för mej och bakom den finns "valv efter valv", och det är min tröst!
Mänsklighetens tröst.

Länk ( klicka här) till ett äldre blogginlägg om Tranströmmer med min favoritdikt läst av skalden själv.

Lite musik behövs också för att få igång dagen:

                                          Ta vara på Dej, De dina och Dagen, "It´s not dark yet"!