Pysslat lite, ikväll, med hund och hem.
Fikat med mor, son och svärdotter, enkel fika på kaffe och knäckebröd.
Egentligen ingen söndagsfika men den var tämligen oplanerad.
Kände för att blogga i skymningen, men känner ett så starkt lugn i själ och hjärta
att jag inte vet om vad. Enklare att skriva när tusen tankar bråkar i hjärnan och vill komma ut på pränt eller ett stråk av sorg eller oro går genom själen, då vaknar poeten starkt i mej.
Läste om ett par gamla blogginlägg, för att söka inspiration, och något av dem står jag för som om jag
skrivet det idag och något log jag lite åt och konstaterade att "var sak har sin tid" och tur att även jag förändras.
I nuet är det lugnt spännande, hur det nu kan vara både ock på en gång, men det ÄR det.
Står stadigt med fötterna i gummistövlar, ibland stövlandes på myren ibland någon annanstans men
utan att vackla det minsta.
Inte för att jag brukar snubbla runt hur som helst, men känner ett lugn som jag saknat en tid.
Hösten brukar, i och för sig, innebära att min själ faller mjukt som en fjäder och bäddar sig i lugn och just nu känns det extra bra.
Tack Livet för det vackra, spännande enkla och trygga!
Vi människor ska dela energier med varandra, inte stjäla!
Nu vet jag skillnaden, tydligt.
Vet också att Livet är skört.
Fått "se" det på nära håll...
Vi bör ta vara på nuet, på varandra, och våga möta varandra ärligt, rakt och naturligt.
Det finns en känsla i det som slår allt.
Jorden och stjärnorna står mig nära, "Stardust" är det alltihop. Ja, vi också.
Märkligt att tänka, underbart att förstå i känslan.
Mer Dan Hylander och Raj montana band!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar