Tacksägelse och svartkonstböcker.

Idag är det tacksägelsedagen. Jag försöker ha tacksägelsedag alla dagar, komma ihåg att tacka för det som är bra. Mat i magen, tak över huvudet, människor som jag äskar, ett arbete jag trivs med både som anställd och som den F-skattare jag blivit på senare tid med framträdanden med dikt och musik. Och tack och lov, så har även skrivandet lossnat på sistone, efter lång tid av  stiltje.

Kyrkan jag besökte idag, är min barndoms kyrka. Där har jag döpts och konfirmerats. Där har  tre av mina fyra barn döpts, nummer två är döpt i en annan församling. I denna kyrka har begravning hållits över min fader. Där på kyrkogården är pappas, farfars, farfar fars och farfars mors viloplats. Som du förstår är vi ganska rotade i församlingen.

Jag har alltid känt mig hemma i kyrkan. Sjöng i kören som barn, långt innan det fanns barnkör i vår församling. Vi var två tjejer som från ca 8-9 års ålder sjöng i "stora" kyrkokören. Ett par år fick jag även stependie i kyrkan för deltagandet i kören. Sen blev det ett uppehåll men som vuxen återkom jag till kyrkokören under ganska många år. Nu har jag dock varit borta från kören i cirka 4-5 år. Eller är det mer?

Kyrkan var vackert dekorerad med gåvor från Moder jord ( och Fader vår) , precis som sig bör, en dag som denna. Kålhuvuden, morötter, sallad, blommor, rödbetor, kålrötter mm 

Det var mycket stämningsfullt och vackert i kyrkan idag, kören sjöng fantastiskt och det kändes helt rätt att besöka min kyrka, denna tacksägelsedag.

Nu i kväll har jag "forskat", och skrivit, om sägner och skrönor från Göinge.
Svatkonstböcker och Hin håle!
Twi fan!