Om Mark Levengood och andra tokfransar.

Mark Levengood är helt klart en av mina favoriter. En klok man som talar finlandssvenska, det är toppbetyg för både ock för min del. Finlandssvenskan som klingar så vackert! Och kloka män är jag svag för, helt klart.

Jag tittade igenom ett gammalt kollegieblock nyss och fann där att jag sparat på två citat, av just Mark Levengood. Tittat igenom ett gammalt kollegieblock är kanske inget som alla brukar göra om lördagskvällarna, men för mej är det fullständigt "normalt" ( vad nu det är;)). Jag har otaliga block sparade. De innehåller dikter, noveller, idéer, anteckningar mm.

Det första Levengoodcitatet jag stöter på i mina anteckningar, är "Glädje ska man alltid vara rädd om, vilken form den än har."
Så viktigt och så dåliga vi kan vara på det! Glädje, som om det vore nått att gå emot? Glädje, bränslet i själva Livet! Ja Glädje ska vi alltid vara rädda om. Och jag tror att vi ska lyssna efter den. Vi ska lyssna på oss själva, känna efter.
Var, med vilka och när, känner jag glädje?!
Det är de platserna, det sällskapet vi ska söka, för att må bra.
Som en kompis frågade mej för ett tag sedan, i en övning: Vad längtar din själ efter?
Fråga dej det, ta emot svaren utan recension och bedömning. Vad längtar din själ efter?! Jag slår vad att ETT svar, definitivt, är Glädje!

Mark med sin man, Jonas, Pride -12.

-Människa, gläd dig! sa Gud.

-Varför då? Undrade människan.                                                      

-För att Du kan och finns! sa Gud.



".... man kan ju inte älska varenda tokfrans man stöter på. Dagen är för kort och stolleparaden för lång." / Mark Levengood.

Nä det kan väl hända, men om man stöter på en tokfrans och hen stöter tillbaka, då tycker jag att man kan köra på det;)

Ha en fortsatt underbar helg!
Må solen lysa! ( Varför då? Jo för att den kan!)