En gryning vid sjön.

Mina trötta ögon ser ut över sjön. En eka långt där ute guppar fram, det ser ut som det är en ensam person som sitter i den och metar. Så skönt vara ensam vid eller på sjön.
Gårdagskvällens värme i färskt minne, vännerna, brasan och soppan. Allvaret och skratten.
Det känns gott inuti. Känner mej stärkt. En fågel skriker i närheten. Dimman lättar.

Mina öron vilar från samhällets ljud, från bilar, tv och radio. Från människor, hörs inte ett ljud här just nu. Bara mina egna tankar och känslor.

Alla människor är viktiga. Alla människor, men de som verkligen stärker den som är jag, långt där inne, det är de jag ska och vill umgås med. Ety jag kan inte hinna umgås med hela världen. Det är en fysisk omöjlighet, psykisk också. De människor som stärker den jag känner att jag verkligen är, är inga Ja-sägare, de håller inte alltid med mej och vi skulle visst kunna bli oense. Det är inte det, det handlar om. Inte att inte bli emotsagd. Att få motstånd är nyttigt, för stora och små, i lagom dos och helst vid rätt tillfälle.

Att elda en brasa. Finnas i värmen, gemenskapen. Sitta vid lägerelden, tillsammans, värmer långt in i själen.Prata eller lyssna till brasans ljud.
I vardagen kan det vara då vi behöver stå på oss, som vi hämtar kraft i de som står på vår sida, de som stärker inifrån, de som intuitivt verkar känna eller iallafall, vill oss väl, de som gör att vi inte ger oss.
För egen del de som påminner mej om att jag aldrig mer ska arbeta heltid som anställd, att jag ska sträva mot ett friare Liv, skriva mer, och en massa annat, kanske saker jag inte ens vet än,.Ja troligen. 

Fiskaren där ute ser ut att få napp. En krusning går över vattenytan.. Det blåser en kylig vind över göinge-skogarna. Det är november. Kanske är hen ute med båten för sista gången i år? Kanske ska den tas upp, efter denna fiskefärd? Jag drar mössan över huvudet. Det är dags att röra på sig.

Jag tackar för de människor i mitt Liv som stärker mej att vara den unika människa jag är, och hoppas ha samma effekt på en del människor som jag möter. Vi är alla unika människor. Jag gillar när det får synas och verka inifrån och ut. Och det känns bra när jag låter det vara, inifrån och ut. Det är då ni ser mig med ett "hippiesnöre" runt huvudet. That´s me;)

Vi föds som original, låt oss inte dö som några kopior!

Scarf runt huvudet håller, de alla, tankarna på plats;)