Med tacksamhet, nyfikenhet och kärlek.

Det händer saker i det yttre och i det inre. Har drömt mycket på sistone, fragment av saker jag varit med om och människor jag mött längs vägen. Först trodde det var som jag höll på att bli förkyld och kanske är det så det är. Brukar alltid minnas drömmar tydligare då.
Ja, man lär känna sig själv med åren. Till exempel sådana saker som små tecken på förkylning annalkande.
Men det här är nog inte bara det. Det är en process som är viktigare än så. Jag blir klar med en massa saker som varit, jag gör mig beredd att gå vidare. Vidare in i framtiden och det känns riktigt, riktigt bra.
Mycket av det som varit har också varit bra, det har varit vad det varit. Det har varit meningen, det också.
Men en avstämning är jag vid och jag går framåt med tillförsikt, i tacksamhet, ödmjukhet, nyfikenhet och kärlek: