Le:)

Ett leende betyder så mycket, sägs det. Och jag instämmer i det, visst gör det.
Flera kollegor och vänner brukar nämna mitt leende som en av de saker som är till min fördel.
Någon har kanske retat sig på det också, för någon gång har frågan till och med kommit:
"Vad går du runt och ler för hela tiden?"

Någon Mona Lisa är jag inte, mitt leende är, oftast, ingen hemlighet.
Så vad ler jag för då?

Jo för att solen gick upp idag också, till och med trots att det regnar. För att jag finns och lever, andas, gläds, dansar och älskar. För nära och kära, för blommorna på marken och fåglarna i skyn.
För hela Moder Jord ler jag, för Fader vår och hela Alltet.

Jag ler ibland för jag tänker på en gammal Monthy Python -sketch eller Hasseotagereplik. Ibland för jag precis har formulerat en dikt i mitt huvud, ibland för att jag kör traktor och ibland för att jag har ett fantastiskt arbete där jag träffar de mest fantastiska människor.
Och ibland ler jag för jag ser så jäkla sur ut annars, med nedåtgående mungipor och vem vill göra denna världen till en surare plats? Inte jag iallafall!

Så fråga mej hellre en gång då jag ser allvarlig ut:
Varför ler du inte?

Svaret blir nog inte så långt, mer än:
"För jag är allvarlig, också, ibland."

Rättare sagt, är egentligen att jag, trots mycken humor, är allvarlig hela tiden, under ytan.
Ointressant?
Tja, läs en annan blogg då;) och le .