Tillit

En del människor är bäst på avstånd, det har jag lärt mej.
Kommer de för nära krackelerar sanningen och blir till damm, i bästa fall, och till riktigt ful smuts, i värsta.

Jag har lärt mig mycket på Livets resa, hittills, och är som väl är inte fullärd, det blir vi väl aldrig?

Alla de människor jag mött och möter lär mig något, och jag ska hysa tacksamhet för det och gör så idag. Dock, när jag stod mitt upp i skiten var det inte lika lätt att hysa tacksamhet. Tur att även jag utvecklas och kommer vidare. Lögner är inget annat än något att vända ryggen.

Men kanske behövs det sådana upplevelser för att vi ska förstå?
Eller rättare sagt, att vi ska inse att vi inte förstår.

Förresten, vem är jag att säga att Kejsarens nya kläder inte finns?
Bara för att jag inte ser dom och ingen annan heller, så betyder det inte att Kejsaren inte upplever dom som både värmande och klädsamma.

Men att låtsas att jag ser dom, kan jag inte göra.

Ej heller någonsin lita till någon som gör livslögnerna till sin sanning.
Tur att vi har val i Livet.

Vävaren väver med vackra varpar och osynlig tråd, fängslande mönster. Likt mandalas kan de fånga vår blick och våra sinnen.

Ta vara på de val som kommer i din väg. Att inte välja, det är också att välja.

Att välja glädje, att välja lycka, att välja öppenhet och ärlighet gör stegen lätta och luften lätt att andas.

Tack Moder Jord och änglars kraft!
Tack för den fria viljan, tack för allt gott i Livet, tack för att jag får vara jag.
Och tänk, svindlande, häftiga tanke: alla jag möter har något att lära av mig. Det förpliktar att vara människa, har ni tänkt på det?

Pacha Mama!