Idag, igår och imorgon.

Idag har min näsa blivit röd, av vårsolen. Jag har vistats ute, i stort sett hela dagen. Det känns hur bra det är för kropp och själ.

Igår agerade jag orakel och kan konstatera att Livet är stort och mäktigt, långt utöver vårt förstånd. Så mycket förstår jag ;-)

I morgon, hoppas jag på och önskar jag mej en vacker och stärkande måndag. Jag behöver göra klart några arbeten, hemma. Behöver också ta en längre skogsrunda, i ensamhet eller, ja, i endast hundens sällskap. Ensamma är vi aldrig, riktigt, faktiskt! Det kan kännas som om vi är det, men det är vi inte. Vi är alla en del av "Ett Tillsammans", vare sig vi vill det, eller inte. Det är bara att acceptera det. Det är inte det lättaste, alltid. Men vem sa att det skulle vara lätt?

Tack Livet för alla gåvor!