Ännu en mycket kall morgon. Hoppas på en varm dag, både själsligt och vädermässigt.
Tycker det är spännande hur andra ser på världen, och även på mej.
Själv har jag, sakta och ibland hårt, lärt mej att det oftast tar lång tid att lära känna någon. En del människor kommer vi nära snabbt, andra tar riktigt lång tid. En del blir vi aldrig klara med, och en del kan vi avfärda direkt. Det är spännande hur vi speglar, reflekterar varandra. Och ännu mer spännande: vad Reflektionerna väcker för känslor!
Har fått till mej många värmande ord de Senaste dagarna, många säger att de både har skrattat och gråtit till mina ord, i boken Bräckt vatten. Det är fantastiskt att få beröra. Jag är rörd, ödmjuk och tacksam.
Tack!
Intressanta tankar Catarina. Inte minst det där med att "vissa avfärdar man direkt". Vad är det som gör det? Och finns det något att göra åt det? För visst finns där väl ändå något gott i varje individ, något som du/jag kan lära oss av. Eller är det önsketänkande?
SvaraRaderaTack för din kommentar, Anders.
SvaraRaderaJo, jag tror att alla har gott i sig och att vi har att lära av alla. Dock har vi ju inte, rent praktiskt och då även tidsmässigt, möjlighet att lära känna alla vi möter. Hur vi väljer bland alla människor är spännande. Vad är det som gör att jag i en fullsatt tågkupé, till exempel, lägger märke till en person?
Och varför gillar jag, instinktivt (?), någon och ogillar någon annan?
Viktigt att tänka på, tror jag, är att livet och våra medmänniskor bjuder motstånd, ibland, och oftast inte av "rent jäkelskap" utan för att vi har något att lära. Ur den tanken, har det för mej vuxit fram en vilja att våga titta närmare på mina reaktioner i vissa situationer gentemot andra människor.
Det där med vad vi "triggar" hos andra, och varandra, är väldigt komplext. Ibland kanske inte ens min reaktion, egentligen, hamnar "rätt". Det där är spännande psykologi.
Detta blev en lång kommentar, ämnet är oerhört intressant tycker jag.
Blir säkert fler blogginlägg på temat.