Inga överraskningar

Hemma efter elva timmar på jobbet.
Jag arbetar inom socialpsykiatrin och har ett fantastiskt intressant arbete, tycker jag. Jag lär mig något om mej själv och människan, i stort, nästan varje dag. Det är fantastiskt i sig. Speciellt när man, som jag, är intresserad av utveckling och anser att det värsta som kan hända, i stort sett, är att stagnera. Vi människor ä inte gjorda av cement, som väl är, cement ska stelna, det ska inte människor. Människor ska vara levande, fria och få lov att uttrycka sig.

Jag känner mej levande, väldigt levande. Det är gött det. Blev nästan lite orolig när jag skulle köra hem eftersom säkert tre personer på raken sa: "Kör nu försiktigt, när du kör hem, Cattis!"
Och, som om inte det var nog, tappade jag bilnycklarna två gånger på väg ut till bilen.
Inte för att jag är speciellt skrockfull, men jag började faktiskt undra.
Inget ovanligt skedde, dock,  på vägen hem.

Ibland är det gött när det INTE sker några överraskningar.
Till exempel när jag kör hem från jobbet, efter många timmar, och vägarna är hala och snön faller.

Då ser jag lyckan i att komma hem till en kissnödig hund och ett rätt kallt hus;)

Yes! Ibland är det gött när inget oväntat sker!

( hunden har inte varit inne i 11 timmar utan har varit ute med "hundpromenerare", kan vara viktigt att tala om;))