Inlägg
som mest handlar om att reda ut saker för mej själv,
är det jag borde ta itu med nu.
Har två dilemman att försöka ta ställning i.
Svårt att vara "född diplomat"...
Ibland är det tvunget att bestämma sig
Det är, snart, det läget nu.
Inget av dessa dilemman är från början mina.
Ändå har de blivit det.
Kanske är det den största lärdomen i detta?
Att på ett nytt sätt se skillnad på ditt o mitt?
I form av mina problem kontra andras?
När blir andras problem mina?
När blir mina problem andras?
Och vad, tycker jag, ska vi
självklart hjälpas åt att lösa?
Och Varför?
Konflikter är inte min grej.
Det har dock, lossnat ordentligt för mej på ett sätt:
Jag hyser sällan rädsla för dem, numera.
Som vi, många, vet, går kris och utveckling hand i hand.
Utvecklingen är lönen för krisen...
Till och med själva meningen med krisen.
Ibland är det så att striden, konflikten, brottningsmatchen, inte är min, och ändå hamnar jag i den.
Då är min uppgift, kanske, att lära någon annan något?
Kanske helt enkelt genom att tydligt visa att den "brottningsmatchen" är inte min, så jag lämnar ringen.
Det är kanske både min lärdom och andras.
ATT FÖRSÖKA:
Tänka objektivt är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar