Steg för steg

går jag längs vägen, min väg och jag är entusiastisk
 som ett barn inför julafton.

Har alltid velat leva "på riktigt".
Vem vill inte det?
Nu känns det som jag är i fas med mej själv.
Som om det är dags!

Det är en glädjedans i min själ
 och en fröjd för min hjärna,
kroppen hänger också med
och jag tror att allt är möjligt!

"Vilka  är de oändliga möjligheterna!?"
säger ofta en kompis till mej
och, ja, svaret på det är också oändligt.

Endast fantasin sätter gränserna.
Fantasin, lusten, modet och naturlagarna.
Det är det vi har att rätta oss efter.

Kompassen har vi i oss.
Kartan, behövs den?

Har "alltid" sagt att jag ska ha
med mej kropp, själ, hjärta och hjärna
i det jag gör.

Annars får det vara.

Det är skönt när varken kropp, själ,
 hjärta eller hjärna protesterar.
Ganska ovanligt, tror jag.
Fina fina rättesnören det!

Take care!