Livet

Jag är en ung flicka som springer på lätta ben över ängen och jagar en fjäril.
Solen lyser och det enda jag ser är fjärilen, det enda jag känner är vinden mot min kind
gräset mot mina bara fötter och solen som värmer mej.

Jag är en mycket gammal kvinna som gått många varv runt jorden, mina fötter är såriga av den långa vandringen och jag känner hur trött jag är, ändå tar jag steg efter steg, till synes,  outtröttlig.

Tusen barn har jag fött och närt vid min barm, fostrat, väglett och släppt iväg ut i Livet.
Iaktagit dem på avstånd, stått där leende och gråtande..

Jag är den nyfödda och urmodern.

Musklerna värker.
Värkarna kommer.
Jag har sett detta trätak hur många gånger som helst och legat vaknätter
och tänkt på gamla som jag måste hjälpa, barn som kom och gick vidare innan jag lärde känna dem,
på alla olyckor och all Lycka jag mött, svält och fest, sorg och dans
Sommar, höst, vinter, vår...
År efter år...

Jag ser upp mot taket, det där taket... gamla bjälkar eller är det en stjärnhimmel (också?!)
och jag vet att allt är som det ska och att allt ska bli bra...
Men ack vad jag är trött långt in i själen.....

Jag ska bära många bördor ännu,
jag ska gå många varv till
jag ska sätta mig vid lägerelden än en gång och vila min trötta kropp
och ännu en gång ska någon finnas där att ta emot min trötta själ och ge mej bröd.

Än en gång ska jag resa mig, stolt, rak i ryggen, utvilad, visare för varje gång... och än en gång..
och än en gång...

Det är inte bara lycka.
Det är inte bara sorg.
Det är alltihop och det är LIVET.

Ta mina tårar och trä dem till det vackraste av pärlhalsband och bär det kring din hals, för evigt <3