Det här

med vad som utvecklar oss är jätteintressant.
Smärta är inte det första man tänker på men visst är det också ett rättesnöre, en vägvisare, en signal.
Både fysisk och psykisk smärta.

Lägger vi handen på den varma vedspisen så bränner vi oss och funkar våra reflexer som de ska så drar vi bort handen.
Mår vi dåligt av en sak så är det en signal om att vi bör ändra något.

På så sätt kan vi säga att smärta är ett sätt vi kommunicerar med oss själva.

Hrm;)

Därmed inte sagt att vi alltid ska följa minsta motståndets lag.
För alla vet att "det gör ont när knoppa brista".

På nått vis ska det till för vår utveckling...
Aj & oj:)