Våga!

Jag äter inte klockor men jag dricker gärna ur.
Lätt och enkel snapsvisa.
Jag varkens äter klockor eller dricker gärna ur, ganska sällan jag dricker ur.
 Det är någonslags släktdrag på fadernet har jag fått höra...
att vi lämnar en "slatt" kvar i glaset, kaffekoppen mm
Jag har i alla fall försökt skärpa mig på den punkten för det är ju ett jäkla slöseri...
Funderar jag lite till så kan jag ju förstå att det har med impulskontrollen att göra;)
man kommer helt enkelt på nått annat att göra innan man druckit ur:)

Nåväl jag bygger inte murar heller, vill helst riva murar.
Dock bygger jag vedtravar för tillfället, eller i alla fall strax.

Pink Floyd och framförallt Roger Waters byggde The Wall och den hade jag äran att betrakta,
ja uppleva, tack vare en present från mina barn, i våras.
Det var en upplevelse och jag fick än mer förståelse för den där muren/väggen.

"What shall we use to fill the empty spaces, where we used to talk?
 How shall I fill the final places, how should I complet The Wall"?

Jag är mycket glad och tacksam för The Wall, behöver man styrka för att INTE hamna i isolerad cell antingen i ett hem a la modell Svensson ( som man säger, men det är inget fel alls i att vara vanlig, utan det är om och när man LÅTSAS vara vanlig som det farliga sker, precis som jag skrivit i en uppsats som hter "Vi och dom" som jag bör lägga ut någongång) eller i en isolercell på ett fängelse eller psykavdelning.

The Wall ger styrka att våga prata, att våga öppna upp istället för att stänga in... både sig själv och andra.
Inte bara The wall såklart, men det är en stor del för många människor både äldra, jämgamla och yngre än mej.

Dricka ur och äta klockor har jag ingen större längtan till,
men det finns så mycket mer att göra, säga, se, känna, uppleva, smaka, sjunga, dansa, läsa och lära!:

"Long you live and high you fly, smiles you give and tears you cry.
 All you touch and all you see, is all your life will ever be."


VÅGA! VÅGA! VÅGA!